Vänner kan man aldrig ha för många av

Jag älskar vänner.
Det är inte så att jag måste omge mig med vänner hela tiden för det gör jag verkligen inte.
Tror till och med att jag ibland kan uppfattas som en ensamvarg.
Men jag älskar vänner.
Jag älskar mina vänner.
Ni ska veta att mitt inre det brinner till av kärlek varje gång jag tänker på er.
Ni finns där för mig om det skulle behövas.
Och vad som är ännu viktigare för mig själv är att jag känner att jag finns där för er och att ni vet det.
Skulle aldrig svika en vän utan anledning och den anledningen skulle i så fall vara
att det fanns en ännu större anledning till att göra det.
Det handlar som alltid om att prioritera.
Var behövs jag bäst någonstans brukar jag tänka.
Var gör jag bäst nytta.
Det är precis på samma sätt som jag även jobbar med mitt jobb.
Det är alltid en prioriteringsfråga var man gör mest nytta.
Inte att jag bara ska göra det eller det eller det.
Skulle betrakta mig själv som en inskränkt idiot om jag skulle bete mig på det sättet.
Nej jag väljer att vara lite mindre styrd och lite mer fri i min tanke om var jag helt enkelt
gör bäst nytta.
Det man emellertid lärt sig genom åren är att om man är alldeles för snäll så finns det en
kategori av människor som lär sig att utnyttja det.
Dom väljer jag inte att kalla för mina vänner.
Dom är något annat lite mer odefinierbart.
Att ställa upp för någon som behöver hjälp är en sak jag gärna gör.
Men att ställa upp för någon som gång på gång vill ha hjälp men egentligen inte behöver det.
Nej där går gränsen.
Det är inte fint att utnyttja andra bara för att man själv ska tjäna på det.
Men så gör inte vänner.
Ni mina underbara fina härliga vänner.
Er hjälper jag mer än gärna när ni så behöver för ni är inte stöpta på det sättet.
Det är ni som får mitt stora hjärta att växa och bli allt större och starkare.
Ni och naturligtvis min helt otroligt underbara vackra familj.