Låt barn få vara barn. Gör dom inte till mini-vuxna

Något jag verkligen aldrig har förstått det är varför så många vuxna har sånt
enormt behov av att dels framhäva sina barn i en galen jämförelseskala med andra
att dom nästan slår knut på sig själva.
Det är som om dom redan vid fem års ålder både kan bestiga Mount Everest, räkna
intergralekvationer och behärskar sju språk flytande.
I vad ligger behovet att göra dom till större än vad dom är.
Barn ska lära sig saker men låt dom lära sig saker i en takt som är ämnad för barn.
Inte takten som du tycker är lagom.
Varför blir du besviken när ditt barn hellre vill leka med en docka istället för att
bygga ett avancerat pussel.
Likaså det här med att låta barn lära sig genom fri uppfostran.
Att bara låta dom blåsa för vinden och tro att det ska gå bra hela vägen.
Varför gör ni det.
Är ni rädda för att ta ansvar för vad ni lär era barn.
Är ni rädda för att finnas där för dom.
Känns det bättre att sticka till ett par hundra till en tolvåring en fredagkväll och låta
honom/henne sköta sig själv för att du ska få lite fredagsmys tillsammans med grannarna
eller någon annan.
Dom klarar sig så bra själva häver ni ur er.
Är det något problem så hör dom väl av sig.
Vet ni vad era barn gör.
Vill ni veta vad era barn gör.
Vad tror ni att era barn gör.
Era små änglar.
Vad tror ni.
Jag blir verkligen på riktigt arg på er föräldrar som beter er på det sättet.
Skyll inte på att ni behöver er tid för er själva.
Att ni har ett jobb som tar all er energi.
Skyll inte ifrån er för jag lyssnar inte på det örat.
Varför skaffade ni er en tavla föreställande ett barn istället om  ni inte vill ta hand om det hela vägen.
Till alla er andra underbara föräldrar.
Ni som idag många gånger bland annat kallas curlingföräldrar.
Till er vill jag ge ett stort fång rosor.
För ni har fattat grejen.
Ni finns där för era barn.
Visst ni kanske finns där lite för mycket ibland men ni finns där för ni bryr er precis hela tiden.
Ett stort tack till er.
Och till sist vill jag bara säga det jag började det hela med.
Låt våra barn få vara barn.
Gör dom inte till några mini-vuxna.
Dom hinner växa upp och bli stora dom också.
Ge dom den kärlek och trygghet dom behöver så ska du se att det inte blir så fel.
Fel kommer dom att göra ändå.
Det gör ju vi, precis hela tiden.
Låt dom lära sig av oss och av sig själva.
Finns där, var där och älska dom.