Hur ofta känner du ett lugn

Att känna ett inre lugn tror jag vi alla bör sträva efter.
Kanske inte att gå med hela tiden men i varje fall att komma till emellanåt.
Det kan inte vara nyttigt att gå på högvarv hela tiden.
Att hela tiden känna pressen av att man måste prestera.
Det kan inte vara klokt att vi inte är villiga att landa nere i oss själva.
Om vi inte vill komma dit, vart vill vi komma då.
Vad är det vi hela tiden måste sträva efter.
Är det så fel idag att stanna till och vara nöjda med det vi har och där vi befinner oss.
Jag tycker att det är en väldigt vacker tanke just att man kan komma ner i varv.
Att man unnar sig själv att känna lugn.
Att man faktiskt tycker om den man är och den situationen man befinner sig i.
Eller att man i varje fall accepterar den fullt ut utan några om eller men.
För mig finns dessa platser som jag kan sätta ner fötterna på.
Där jag kan finna min vila.
Där jag kan känna en ro i min själ.
Jag känner mig harmonisk och ren när jag kommer dit.
Det är enkelt och utan omsvep.
Vågar du slappna av.
Eller lever du under en egen konstgjord press där du lurar dig själv att du inte
får slappna av för då syns du inte.
Är det så illa, så illa att du tror att om du inte syns så finns du inte.
Om du inte hörs så finns du inte.
Om du inte stör så finns du inte.
Kan det vara så illa med dig.
Så illa att du inte har den tilltron till dig själv och vem du är att du inte vågar det.
Våga istället att krypa in i din egen lilla bubbla så att du kan få må bra.
Det är viktigare än vad vissa tror att kunna göra ingenting, ingenting mer än bara finnas.
Hitta din plats och slappna av.
Hitta din plats och finn ditt lugn.
Tro mig du behöver inte ha full fart jämt.
Du får faktiskt bara vara också.

När gjorde du senast något av ren omtanke

När gjorde du senast något av ren omtanke.
När gjorde du något som du bara gjorde, helt utan någon som helst baktanke.
Du kanske är en sån där underbar människa som jag älskar.
En sån som lever precis efter det sättet varje dag.
Är du det så kan jag bara säga hatten av för dig, du har verkligen fått min respekt.
Du har förstått hur vi bör vara mot andra människor.
Du har förstått vad livet bör innehålla.
Vi kan inte göra för mycket av omtanke om vi gör det av kärlek, kärlek till livet
och kärlek till alla vi håller av.
Jag ser väldigt mycket omtanke runt mig varje dag.
Det finns där, det finns där precis hela tiden.
Vad jag inte förstår är det som går stick i stäv med det.
Var kommer det ifrån och vart är det på väg.
Ska vi vara oroliga över denna tendens att det hela tiden blir lite hårdare.
Jag tror att så länge vi som bryr oss fortsätter att bry oss så går det att häva effekten.
Men vi får inte sätta oss ner i tron om att det sker av sig självt.
Vi måste hela tiden vara där .
Vi måste hela tiden se.
Och ärligt talat så är det inte svårt, inte svårt alls om vi vill.
Så om du själv funderar på när du senast gjorde något av en ren omtanke så tycker
jag verkligen att du ska försöka göra något idag, imorgon, nästa dag osv.
Det är aldrig fel att försöka men det är alltid fel att inte göra det.

Vad uppskattar du

Visst är det väl fantastiskt hur olika vi ser på saker och ting.
Hur vi totalt olika uppfattar och inte minst uppskattar olika saker.
Vad en person tycker om kan en annan förakta.
Vad en person kan bli ledsen av kan fylla någon annans bägare av glädje.
Hur tänker du själv i vad du uppskattar.
Är det viktigt för dig att alltid tillgodose dina behov eller kan du se över gränser till andra
och släppa dig själv för en stund.
Jag själv uppskattar väldigt mycket i livet.
Jag uppskattar väldigt mycket i mitt liv för det finns så mycket att tycka om.
Det har inte alltid varit självklart eller enkelt men jag tror mycket det har att göra
med att man verkligen måste vara vän med sig själv.
Är man inte det så har man liksom ingen bra bas att stå på och att jobba vidare ifrån.
Jag har alltid uppskattat väldigt mycket.
Varit tacksam för väldigt mycket.
Men på något sätt så har jag ändå med tiden höjt den ribban till en annan nivå.
En nivå där jag trivs väldigt mycket mer.
En nivå där jag faktiskt har en möjlighet att vara tacksam för det liv jag har och lever.
Ett liv fyllt av liv, kärlek och omtanke.
För allt är inte ruttet och ledsamt även om det ständigt händer sjuka, jobbiga, tråkiga
saker runtomkring oss.
Nej det finns så mycket bra, så mycket gott och det älskar jag för det väger så mycket tyngre hos mig.
Jag vågar se det goda och ta det till mig.
Jag låter det fylla mig så att jag i min tur kan dela med mig så gott jag kan.
Livet är ju en lång vandring där det handlar om att ge och ta och där jag tycker att det ska vara
en självklarhet att man är villigare att just ge än att ta.
Man får inte vara rädd för att ta något när man får det men man ska heller inte skrika efter
mer hela tiden.
Jag uppskattar livet.
Vad uppskattar du.

Kan man reparera en trasig människa

Det är en fråga som alltid känns lika aktuell för mig.
Man går ju dagarna i ända och ser alla dessa trasiga människor runtomkring sig.
Går dom att reparera eller är det bara omöjliga försöksobjekt.
Vi människor går sönder mer eller mindre ofta och mer eller mindre mycket.
Men samtidigt har vi ofta en förmåga att komma tillbaka om än lite tilltufsade.
Kanske gör vi det med en livserfarenhet mer i bagaget.
Kanske gör vi det som en helt annan person.
Men på något sätt så kommer vi i varje fall nästan alltid tillbaka.
Jag tillhör definitivt skaran av människor som gått sönder ordentligt.
Det har gått perioder när mitt bröst varit mer fyllt med förtvivlan än med tröst.
Jag har inte ens förmått mig att höja min blick för att kunna se till horisonten och vad som
kunnat vänta där på andra sidan.
Men likväl så har jag tagit mig igenom och i mitt fall som en människa vars styrka
bara växer sig starkare och starkare för varje dag som går.
Nu kan jag inte säga att allt det bara är min egen förtjänst för utan mina älskade nära underbara
och kära människor som jag har försett mig med i mitt liv så vet jag inte vart jag hade varit idag.
Men nu är det så att dom finns där och mitt liv är här och det är underbart att få leva det.
Jag tror definitivt på att man kan reparera en människa men jag tror samtidigt inte på att man kan
reparera den och sen tro att den kommer vara precis som innan den fick sin skada.
Det är en ny version som kommer ut, en version anpassade efter vad den varit igenom.
Vad vi måste förstå är att det är precis så det är.
Att vi måste acceptera att det inte är samma gamla Ulrik eller vem det nu må vara.
Utan det är en uppdaterad version som sträcker sig lite längre och ser lite mer.
Det är i varje fall vad jag hoppas och tror om mig själv.
Man kan reparera en trasig människa men det är inte med samma pusselbitar som du sätter tillbaka.
Det är nya blanka som livet självt får fylla i.

Är du en snål människa

Nu kanske du tänker, vadå snål, jag betalar nästan alltid för mig.
Jag kan inte ens vara i närheten av att vara en snål människa.
Men då ska du veta att i mina ögon så är inte alltid pengar och ens förmåga att ge
två saker som hör ihop.
Kanske håller jag dom själv isär eftersom jag aldrig tillhört kategorin som haft en
uppsjö med pengar runt mig.
Kanske är det därför som jag ser till att ge mer än genomsnittet av mig själv till andra.
Pengar är viktiga att ha men det är tack och lov inte allt.
Och nu var det ju inte det som var essensen i detta heller.
Nej, det var hur jag betraktar snåla människor.
Ni som inte kan bjuda till mer än då det verkligen passar er.
Då ni känner att ni faktiskt får något tillbaka.
Varför tänker ni så undrar jag.
Vad är det som gör så ont i er att se att någon annan kan få en fördel som en konsekvens
av att ni faktiskt hjälper till.
En fördel som gör att något blir väldigt mycket eller i varje fall lite lättare för vederbörande.
Gör det ont i er att se det.
Det är aldrig fel att lägga sitt ego åt sidan och se världen med lite större ögon.
Jag lovar inte kommer att straffa dig för det.
Det är aldrig fel att hjälpa någon med något och sen bara låta det vara vid det.
Man måste inte få betalt i retur för allt man gör.
Visst tjänster och gentjänster är väl bra att använda men dom faller under en annan genre.
Jag vill inte vara och jag kommer heller aldrig att bli en snål människa för jag trivs absolut
inte med att sätta mig i såna situationer.
Att ge av mig själv är det jag finner ro i att göra.
Det är verkligen inget märkvärdigt i att hjälpa andra när man finner det så självklart.
Det är bara något man gör.
Jag äcklas av tanken att jag likt vilket annat ego som helst skulle ställa mig och slå mig för bröstet
visandes hur duktig jag har varit som gjort något för någon annan.
Nej fy fan för sånt beteende, skulle verkligen se ner på mig själv då.
Jag säger ibland att jag hjälper så gärna till för det är vad jag kan göra.
Har inte tänkt på hur det har låtit förrän nyligen då jag fick stanna till och lyssna just till dom orden.
Det var inte min mening att låta nervärderande av mig själv men det låter verkligen så.
Min mening i det hela var emellertid inte det utan det är just att min största resurs är just jag själv.
Jag ser mig själv som en enorm tillgång och den tillgången låter jag mer än gärna användas.
Inte missbrukas men just användas där det behövs som allra mest.
Jag är ingen snål människa och kommer heller aldrig att bli.
Men vem är du.

Tro på dig själv

Det är jobbigt att inte tro på sig själv.
Det är så jobbigt att inte våga vara den som tror.
Att gå där helt utan självförtroende och bara förlita sig till vad andra gör.
Att inte kunna sätta sig vilande ner och bara se sitt eget resultat.
Inte bara ett resultat av vad andra sagt att du ska göra.
Att våga stå för det man kan.
Att våga stå för det man gör.
Att våga stå för det man faktiskt kan åstadkomma.
Det är inte fult att lösa saker själv.
Det är inte fel att försöka.
Det är heller inte fel att tillåta sig själv att misslyckas för att sen våga just försöka igen.
Låt dig inte nedslås av ett misslyckande eller två eller tre.
Bara för att du har gjort ett fel en gång betyder inte att ditt nästa försök är mindre värt.
Tro på dig själv och lyft dig själv i kragen.
Sträck på dig och var lite stolt över vem du är och vad du står för.
Tro på dig själv men se samtidigt inte ner på andra.
Stå inte i vägen för andra bara för att du är rädd för att dom kan göra något lika bra
eller kanske till och med ännu bättre.
Tro på dig själv för det är du faktiskt värd.
Du är säkert värd att ge dig själv lite extra uppmuntran ibland.
Men nervärdera inte andra för att nå ditt eget mål.
Tro på dig själv för det du gör, det du uppnår.
Du kan om du vill, inte för att andra säger det.
Låt andra vara ditt stöd men låt dom inte stjälpa dig.
Tro på dig själv, för bara du är du.

Ibland rycks människor ifrån oss alldeles för tidigt

Fick till min kännedom idag om att en god före detta arbetskamrats mamma
förolyckats i en bilolycka.
Det skär så i mitt hjärta när jag får sånt tillkänna.
När människor jag håller av drabbas av plötsliga frånfällen.
Det är tillräckligt jobbigt när våra nära och kära faller bort av naturliga skäl.
Men när dom rycks bort på detta sätt, alldeles för tidigt, alldeles på tok för tidigt.
Det är så jobbigt och det är så fel för vi är inte redo att mista på det sättet.
Vi har liksom inte levt klart våra liv tillsammans med dessa personer.
Vi har inte fått uppleva allt det vi förväntat oss att uppleva.
Vi har inte fått uppleva allt det vi vill förvänta oss.
Det blir liksom bara trasigt och tomt.
Tomt och meningslöst.
Tomt och tomt.
Vi andas men vi hittar inte syret.
Det blir så mycket som aldrig fått blivit sagt.
Det blir så många saker genom ens fortsatta liv som man önskar att den personen
hade fått vara med och dela för det var ju så det skulle varit.
Jag kan bara säga att jag lider med dom som drabbas på detta sätt.
Jag kan inte säga att jag förstår hur någon som drabbas känner för varje känsla är unik.
Men jag kan säga vad jag känner och det är att även mitt hjärta blöder.
Att förlora någon är aldrig lätt men att förlora någon så här det är tungt, bara tungt.
Det är ledsamt, bara ledsamt.
När det sker som i detta fall är det skönt att veta att det finns många runtomkring som
bara finns där att luta sig emot precis så mycket som det behövs.
Det finns dock ett liv även i detta mörker och man tar sig vidare.
Det måste få göra ont ett tag bara.
Man måste få känna den smärtan som bultar i ens bröst.
Men man måste sen låta sig själv gå vidare.
Livet är orättvist på många sätt men livet är som livet är.
Det är oförutsägbart.
Ibland rycks människor ifrån oss alldeles för tidigt.
Uppskatta livet ändå.
Se alla dess värden, se alla möjligheter, se livet och lev det medans det finns tillhanda.
Lev idag inte imorgon.

Vänner kan man aldrig ha för många av

Jag älskar vänner.
Det är inte så att jag måste omge mig med vänner hela tiden för det gör jag verkligen inte.
Tror till och med att jag ibland kan uppfattas som en ensamvarg.
Men jag älskar vänner.
Jag älskar mina vänner.
Ni ska veta att mitt inre det brinner till av kärlek varje gång jag tänker på er.
Ni finns där för mig om det skulle behövas.
Och vad som är ännu viktigare för mig själv är att jag känner att jag finns där för er och att ni vet det.
Skulle aldrig svika en vän utan anledning och den anledningen skulle i så fall vara
att det fanns en ännu större anledning till att göra det.
Det handlar som alltid om att prioritera.
Var behövs jag bäst någonstans brukar jag tänka.
Var gör jag bäst nytta.
Det är precis på samma sätt som jag även jobbar med mitt jobb.
Det är alltid en prioriteringsfråga var man gör mest nytta.
Inte att jag bara ska göra det eller det eller det.
Skulle betrakta mig själv som en inskränkt idiot om jag skulle bete mig på det sättet.
Nej jag väljer att vara lite mindre styrd och lite mer fri i min tanke om var jag helt enkelt
gör bäst nytta.
Det man emellertid lärt sig genom åren är att om man är alldeles för snäll så finns det en
kategori av människor som lär sig att utnyttja det.
Dom väljer jag inte att kalla för mina vänner.
Dom är något annat lite mer odefinierbart.
Att ställa upp för någon som behöver hjälp är en sak jag gärna gör.
Men att ställa upp för någon som gång på gång vill ha hjälp men egentligen inte behöver det.
Nej där går gränsen.
Det är inte fint att utnyttja andra bara för att man själv ska tjäna på det.
Men så gör inte vänner.
Ni mina underbara fina härliga vänner.
Er hjälper jag mer än gärna när ni så behöver för ni är inte stöpta på det sättet.
Det är ni som får mitt stora hjärta att växa och bli allt större och starkare.
Ni och naturligtvis min helt otroligt underbara vackra familj.

Var inte mer rädd än du behöver

Jag vet inte vad det behöver hända hos olika personer för att dom ska ändra sitt beteende.
Men helt klart är ju att det är väldigt svårt det här med gränser för vad som är ok ibland.
Men jag tänker i varje fall inte vara den som går och är rädd bara för att vissa små
ej "identiferbara" grupper vill utmärka sig på olika sätt o vis.
Jag är inte den som backar bara för att någon eller några försöker skrämmas.
Nu är ju jag inte ensam, vi är ju många ute i ett samhälle.
Jag hoppas hela tiden att vi är fler som inte låter oss mesa med och bli hunsade av några
få idioter som tror att dom är något bara för att dom skramlar lite.
Våld, våldsamheter och egoistiskt beteende är aldrig något jag kommer falla in under.
Vanligt civilt kurage däremot är något som jag förordar.
Viljan att stå upp för det som jag anser är rätt och gott.
Med det så menar jag sånt som vi rör oss runt precis varje dag.
Sånt som faller in under samhällets normala normer numera.
Jag menar inte att man alltid måste följa strömmen, inte alls.
Men att medvetet försöka fälla andra som väljer att göra det bara för att man vill jävlas.
Sånt köper jag överhuvudtaget inte.
När man gör civil olydnad till en grej då har man verkligen fattat fel.
I vad ligger meningen att förstöra för andra.
I vad ligger meningen att skada andra medvetet.
När man inte gör såna saker i rent försvarssyfte, varför gör man det då.
Hur liten hjärna har ni som bara kommer på allt som skit som bara ska leda till att förstöra.
Det är inte ok att bränna bilar för att få uppmärksamhet.
Det är inte ok att slå sönder busskurer för att verka tuff.
Det är inte ok att tagga era idiotiska rent ut sagt fula ord eller vad fan ni nu skriver om
och om igen på väggar både här och där.
Det är inte ok att slå ner eller råna människor bara för att man inte har något att göra eller
inte har något jobb.
Det är inte ok att bete sig som ett svin och tro att man hela tiden kan komma undan med det.
Vad som däremot är ok är att sätta ner foten och inte acceptera det som sker framför våra ögon.
För jag är övertygad om att det är många som ser saker som dom inte tycker är ok men väljer
att titta åt något annat håll.
Det är aldrig fel att bry sig om något.
Var inte rädd.
Våga bry dig istället.
Våga bry dig för det lönar sig i längden.

Visar du tilltro eller misstro

Jag vet att det är väldigt väldigt olika i vad vi väljer att visa andra.
Både när det gäller vårt förhållande till nya människor i våra liv men
även när det gäller personer som har varit med under en lång lång tid.
Hur förhåller du dig till andra.
Vågar du visa tilltro till någon annan än dig själv.
Eller är det till och med så illa att du inte ens gör det.
Känner du en misstro till dig själv varje gång du rör dig bland andra människor.
Varje gång som du får alkohol i dig.
Varje gång du är på en fest.
Hur känner du när du släpper iväg den du lever med på en tillställning.
Känner du henne eller honom så väl att du vet att den personen aldrig skulle göra
något som skulle kunna förändra något mellan er.
Eller är det så att eftersom du vet att du själv skulle bete dig på fel sätt så dömer
du andra efter dig själv.
Att visa tilltro till den som du lever med är en del av den respekten du bör visa
vederbörande.
Vi är alla olika människor och om man har valt att leva ihop så betyder det inte
att man går ihop som en person en själ en individ.
Man är fortfarande två personer.
Men man gör det med en respekt för varandra där man inte kliver över vissa gränser.
Det handlar om att våga visa tilltro och tillit till någon man håller av, någon man
respekterar, någon man älskar.
Den personen kan vara betydligt mer social än vad du själv kan förmå dig till.
Men försök inte att stävja det, att kuva det, att missunna det som finns där.
Acceptera det och lev med det eller gå därifrån.
Ditt liv är ditt liv och den personens liv är den personens.
Det ni delar är och ska vara unikt för det är det mellan just er.
Låt inte din misstro komma emellan.
Visa att du är en större människa än så.
Gräv inte i gammal skit utan våga gå vidare och se fram emot resten av ditt liv.
Lev och njut av livet du har framför dig.
Våga känn tilltro, misstro inte bara.....................

Golf - mer än bara att slå på en liten vit boll

Jag vet att många har svårt att förstå och ännu mer att acceptera att golf faktiskt är något.
Men för mig och många andra så är det faktiskt så.
Det är otroligt mycket mer än ingenting.
För mig så var det ett sätt att komma ut från ett väldigt inbundet liv.
För mig var det en av vägarna att börja vara social igen.
Att träffa människor som jag aldrig skulle träffa annars.
Jag älskar att jag fått den möjligheten.
Att jag har gett mig den möjligheten.
Den sociala faktorn inom golfen kan verkligen inte överskattas.
Det har ett värde man inte kan sätta någon siffra på.
Denna unika kombination tillsammans med att få hålla på med en bollsport som man ständigt
strävar efter att bli bättre i och där man känner att ju mer man tränar desto bättre blir man.
Det är inte alltid man ser några resultat men dom kommer där om man är ihärdig.
Som gammal idrottare så vill man ju se förbättringar i det man gör och samtidigt lver man
med vetskapen om att man inte får någonting gratis.
Ingenting överhuvudtaget.
Träning och åter träning är det som gäller för att förbättra sig.
Så till alla er som inte tycker att golf har något med idrott att göra överhuvudtaget vill jag
nog bara säga att jag tror att ni helt enkelt är för slöa för att ta er dit.
Ni ser ett motstånd som ligger i vägen och det är ni inte villiga att ta er förbi för att bli bättre.
Ungefär på samma sätt som alla som varje år säger att dom ska börja träna på något sätt.
Hur många av dom är det som verkligen fortsätter.
Golf är så mycket mer än att bara slå på en liten jävla boll.
Känn inte avundsjuka på alla oss som tycker om det.
Ni behöver helt enkelt inte bry er.
Vi älskar golfen som sådan.
Vi älskar till och med att hata den som vi absolut gör ibland.
Vi älskar människorna som vi träffar.
Vi älskar dom nya vännerna som vi skaffar oss.
Jag älskar allt det har gett mig.
Jag älskar allt det kommer att ge mig för jag vet att det är massor.
Tack för allt golfen ger mig.

Vänner

Något som man aldrig får eller ska missbruka är sina vänner.
Något man aldrig får eller ska underskatta är sina vänner.
Något man aldrig ska ta för givet är sina vänner.
Vänner dom finns där men dom finns bara om du respekterar dom.
Använd dom inte som redskap utan vårda dom som allt annat du älskar.
Man behöver inte alltid vara där för dom men när det behövs så............
Det är tillfällen som kommer till en som kanske känns självklara för en själv.
Men hur ser din vän på det.
Blir du sur eller grining när din vän inte kan ställa upp just när du själv vill det.
Eller har du verkligen alltid förståelse för att andra saker kan komma emellan.
En vän är någon man värnar om lite extra.
Det är en person som man mer än gärna stannar till och lånar ut sig själv till en stund.
Det gör liksom ingenting, ingenting alls.
En vän pratar inte skit bakom ens rygg med andra så kallade vänner och blir tyst när man kommer i dess närhet.
En vän är ärlig.
Jag hoppas att du har många vänner för det är viktigt att ha, viktigare än man ibland tror.
Jag hoppas att du får tillfälle att umgås med några av dessa denna varma underbara dag som
går oss tillmötes imorgon i form av Midsommarafton.
Jag hoppas att du verkligen vet vad en riktig vän är.
Jag hoppas du har vett att uppskatta den i så fall.
Ni mina vänner.
Jag älskar er allihopa och jag ger er här en kram över detta forum.
Tack för att Ni finns där för mig precis som jag finns för Er.
Jag älskar verkligen Er av hela mitt hjärta.
Ha en underbar Midsommar.

Lever du som du lär..................

Hur ofta är det inte som många säger saker dom inte själva står för.
Det kan vara sånt som dom inte vågar göra, sånt som dom själva inte vill göra eller sånt dom aldrig gjort
Varför gör dom då så om och om igen.
Blir faktiskt lite trött på dessa människor.
Människor som inte står för vad dom gör.
Ofta är det väldigt driftiga personer.
Driftiga i sitt sätt att manipulera andra och driva dom till att göra saker så att dom själva slipper.
Men är det rätt att bete sig på det sättet.
Nej jag tycker verkligen inte det.
Det är att utnyttja svagare själar.
Att utnyttja dom som lakejer blott i egensyfte.
För inte är det för att man vill att det bara ska gagna just utföraren.
Nej grundsyftet är ju att det ska gagna den drivande personen i fråga.
Det är just det som jag tycker är så bedrägligt.
Att man utnyttjar andra till sitt eget syfte.
Varför är man så feg, så slö, så skrupelfri att man glider undan från sitt eget ansvar gång på gång.
Varför vågar du inte leva som du lär.
Om du nu tror på en sak, varför gör du då inte det hela vägen.
Det är bra att vara drivande, att vara driftig men det ska inte vara i ett utnyttjande syfte.
Det ska i ett syfte där det faktiskt gynnar både dig och dom andra eller bara dom sistnämnda om dom
är inblandade.
Du får gärna plocka och äta russina från din egen kaka men låt inte andra göra hela jobbet.
Det är inte din förtjänst att den blir bra bara för att du har sagt att den ska bakas.
Det kanske var din idé, men inte din förtjänst.
Lever du som du lär eller försöker du bara få andra att göra det du vill i rent experimentsyfte.

Låt barn få vara barn. Gör dom inte till mini-vuxna

Något jag verkligen aldrig har förstått det är varför så många vuxna har sånt
enormt behov av att dels framhäva sina barn i en galen jämförelseskala med andra
att dom nästan slår knut på sig själva.
Det är som om dom redan vid fem års ålder både kan bestiga Mount Everest, räkna
intergralekvationer och behärskar sju språk flytande.
I vad ligger behovet att göra dom till större än vad dom är.
Barn ska lära sig saker men låt dom lära sig saker i en takt som är ämnad för barn.
Inte takten som du tycker är lagom.
Varför blir du besviken när ditt barn hellre vill leka med en docka istället för att
bygga ett avancerat pussel.
Likaså det här med att låta barn lära sig genom fri uppfostran.
Att bara låta dom blåsa för vinden och tro att det ska gå bra hela vägen.
Varför gör ni det.
Är ni rädda för att ta ansvar för vad ni lär era barn.
Är ni rädda för att finnas där för dom.
Känns det bättre att sticka till ett par hundra till en tolvåring en fredagkväll och låta
honom/henne sköta sig själv för att du ska få lite fredagsmys tillsammans med grannarna
eller någon annan.
Dom klarar sig så bra själva häver ni ur er.
Är det något problem så hör dom väl av sig.
Vet ni vad era barn gör.
Vill ni veta vad era barn gör.
Vad tror ni att era barn gör.
Era små änglar.
Vad tror ni.
Jag blir verkligen på riktigt arg på er föräldrar som beter er på det sättet.
Skyll inte på att ni behöver er tid för er själva.
Att ni har ett jobb som tar all er energi.
Skyll inte ifrån er för jag lyssnar inte på det örat.
Varför skaffade ni er en tavla föreställande ett barn istället om  ni inte vill ta hand om det hela vägen.
Till alla er andra underbara föräldrar.
Ni som idag många gånger bland annat kallas curlingföräldrar.
Till er vill jag ge ett stort fång rosor.
För ni har fattat grejen.
Ni finns där för era barn.
Visst ni kanske finns där lite för mycket ibland men ni finns där för ni bryr er precis hela tiden.
Ett stort tack till er.
Och till sist vill jag bara säga det jag började det hela med.
Låt våra barn få vara barn.
Gör dom inte till några mini-vuxna.
Dom hinner växa upp och bli stora dom också.
Ge dom den kärlek och trygghet dom behöver så ska du se att det inte blir så fel.
Fel kommer dom att göra ändå.
Det gör ju vi, precis hela tiden.
Låt dom lära sig av oss och av sig själva.
Finns där, var där och älska dom.

Alla har vi olika betydelse

Alla besitter vi verkligen olika betydelse för olika människor.
Jag betyder verkligen inte något alls för väldigt väldigt många människor men
samtidigt vet jag att jag betyder en hel del för andra.
Vi kan inte betyda något för alla.
Det går liksom inte, vi är ju faktiskt en hel del på denna planet.
Nu har ju inte jag någon statistik på hur många av jordens invånare en människa på något
sätt överhuvudtaget snuddar vid under sitt liv.
Men jag förstår i varje fall att procenten är så liten om man ser på det stora hela
men samtidigt till antalet förmodligen så stor att vi knappt tror att det är sant.
Men om vi nu stannar och håller oss till kretsen som vi faktiskt rör oss i.
Hur olika betydelse har inte redan dessa människor.
Den är ju verkligen gigantisk.
Sen är det på dessa olika plan och nivåer som det även får en effekt på våra liv.
På vilket sätt har du betydelse för andra, funderar du någonsin över det.
Hur påverkar du andra genom att vara du, genom att agera som du gör, genom att finnas där.
Vi ska inte underskatta det vi gör.
Det lilla kan bli stort i slutändan och det som kan te sig stort i början kan krympa likt en
ballong till något inte ens sebart och än mindre minnesvärt.
Att vi betyder något för våra nära och kära tror jag att vi alla är medvetna om.
Men hur många räknar vi in bland våra nära och kära.
Är det "bara" föräldrar, syskon och ens barn eller var sätter du gränsen till vilka du bryr dig om.
Själv sätter jag gränsen någonstans där jag inte ser den.
För jag vill inte ha någon visuell sådan.
Jag vill leva i en värld där jag får bry mig om personer även utanför min krets.
Jag vill inte leva utan medkänsla.
Vad jag inte vill är att bara gå förbi när jag ser något.
Kan jag så vill jag skänka min hjälpande hand den stund den behövs just där just då.
Jag vill tro att jag kan göra skillnad.
Inte att jag alltid gör det.
Men att jag kan göra skillnad genom att bry mig och för mig är det viktigt.
Underskatta inte din egen betydelse, den kan vara större än du tror.
Överskatta heller inte inte din betydelse för du är bara du.

Olika människor

Visst är det helt otroligt .
Det är så olika hur vi människor är och hur olika vi ser på varandra.
Det finns korta, långa, tjocka, smala, tysta, högljudda, elaka, snälla, kaxiga, blyga människor.
Självklart finns det så otroligt många olika varianter av människor förutan dessa
få kategorier men alla kan jag inte nämna.
Men i all vår likhet och alla våra olikheter som vi har med varandra så finns det en gemensam nämnare och det är just att vi är människor.
Vi är människor och vi behöver varandra mer än vi vill erkänna ibland.
Vill vi så kan vi är ord jag tycker om, inte minst när det har med människor att göra.
För vill vi så kan vi faktiskt väldigt väldigt mycket.
Frågan vi gör ställa oss själva idag är:
Hur många av oss vill verkligen förstå andra människor.
Själv tycker jag det är en underbar känsla att få chansen.
Chansen att förstå.
Jag vill verkligen tro gott om människor så långt det går.
Inte för att jag tror att alla människor är goda men för att alla har en chans att
bli betraktade som det och inte tvärtom.
Hur är du mot andra människor.
Hur är du i olika situationer.
Dömer du hellre än friar.
Vad utgår du ifrån när du sätter dina förutfattade meningar i arbete.
Utgår du från dig själv eller är det baserat på dina erfarenheter när du bedömer andra.
Eller är du någon som alltid ger något ett helt oskrivet blad och möjligheten att skriva
sin egen historia utan att du retuscherat den redan.
Vi är olika människor, kan du leva med det.
Eller är du någon som måste ha kontroll även över andra än dig själv.
Törs du lita på andra.
Litar du på din man eller din kvinna du lever med.
Kan du ta den personens beslut utan att lägga dig i.
Vi är alla olika människor, acceptera det.
Acceptera dig själv för den du är.
Lev genom dig själv, inte genom andra.
Våga vilja vara med andra människor och låt dom berika ditt liv.
Se inte andra som en last utan som möjligheter till något mer.
Se och lär, se och lär.

Våga säg emot

Hur ofta kommer det till situationer då du inte vågar säga nej.
Är det dagligen, är det varje vecka eller är det bara någon gång då och då.
Vad är det som gör att du inte vågar sätta ner foten.
Vad är det som gör att du viker ner hela dig.
Vad är det som gör att du inte vågar helt enkelt.
Själv så har jag absolut inte alltid vågat.
Jag har varit en mes under många år i mitt liv.
Men jag har förstått bättre.
Jag har förstått att det jag har inom mig det är inte fel.
Att det jag har inom mig är till och med rätt.
Kanske är det därför som just jag vågar stå på mig.
Kanske är det därför som jag ses med viss skepsis.
För jag är sådär jobbigt ärlig.
Jag är sådär äcklig och säger vad jag tycker och tänker.
Inte för att jag måste hävda mig utan för att jag inte kan låta bli.
Jag är ju jag, och inte någon annan.
Vågar du vara dig själv.
Vågar du säga emot.
Vågar du säga emot dina arbetskamrater, dina vänner eller din eventuella sambo.
Vågar du det utan att ens tänka tanken.
Då är du en som verkligen en som vågar, en som tror på sig själv och kan.
Våga säg emot, jag lovar att det är positva val du gör.

svett-parfym-neutral, vem är du

Antagligen så är jag lite överkänslig för lukter, men ändå.
Jag kan inte låta bli att reagera på det jag känner och samtidigt undra.
Har vi så otroligt olika luktsinnen.
Har vi så otroligt olika uppfattningar om vad som doftar/luktar/stinker.
Har folk så otroligt dålig uppfattning om vad det är för dofter dom sprider.
Bryr dom sig inte alls.
Bryr dom sig för mycket.
Försöker dom dölja det som finns under ytan.
Vad är det helt enkelt som är besvärligt.
Nog har du någon gång i varje fall tänkt tanken tex att...
Måste han eller hon stå så nära mig i tåget när fönstret inte ens är öppet.
Vet personen inte hur mycket den stinker.
Eller den som har dränkt sig i alldeles för mycket parfym.
Där måste jag tyvärr säga att den övervägande majoriteten av dom som har dålig smak
och tycks hälla flaskorna över sig i kraftiga överdoseringar är männen.
Herregud, fråga någon om ni inte har något luktsinne själva.
Parfymen du använder kanske är bra i grunden men inte om du tar 10-20 ggr för mycket av den.
Tänker du ens tanken på att det finns många allergiker som inte tål att vara där du nyss var.
Tvätta dig istället om du tycker att du luktar illa.
Det blir inte bättre för att du stänker på dig en massa extra dofter.
Det blir bara för mycket.
Det säger jag inte bara för min egen skull utan för många många andra som faktiskt lider av det.
Var inte rädd för att använda duschen eller tvättstället, det bits inte.
Men det skapar väldigt mycket trevnad.
Och du som har vänner som luktar svett eller stinker parfym.
Var inte rädd för att säg det till dom men gör det på ett schysst sätt.
Tänk på att dom kanske inte alls uppfattar det på samma sätt som du.
Vi utnyttjar våra sinnen väldigt olika.
Var lite ödmjuk både mot dig själv och mot andra, se och förstå.
Svett - parfym eller neutral, vem är du och vem vill du vara.
Var inte rädd för att fråga.
Var inte rädd för att säga.

Att få göra fel

Det är knappast något nytt fenomen men det känns som att det har förstärkts genom åren.
Vi har rent generellt blivit räddare för att göra fel.
Men varför då undrar lilla jag.
Var är det som är så farligt med det.
Vi gör alla fel och dom flesta av oss gör det dagligen.
Jag är definitivt en som faller in i den kategorin.
Men jag vågar stå för det och det får väldigt sällan några stora konsekvenser.
Så länge det inte drabbar någon annan människa direkt så kan jag faktiskt tycka att det är ok.
Vi måste få göra fel men vi måste samtidigt försöka att lära oss av dom.
Det är ju inte särskilt begåvat att gång på gång envist göra samma fel om och om igen.
Fel gör vi, för vi kan inte göra allt rätt.
Vilken typ av människa är du.
Är du den som vågar ta egna beslut och sen när det blir fel även stå för konsekvenserna.
Eller är du den som tar egna beslut och när det går åt fel håll så håller du bara käft.
Den som bara bankar sig för bröstet och visar med all tydlighet när du har rätt.
Eller är du helt enkelt en som aldrig vågar stå för något du gör utan alltid måste hänvisa till andra
i besluten du tagit.
Jag är mänsklig men jag är inte feg.
Jag vågar stå för mina fel som jag gör för även dom precis som så mycket annat är ju en del av mig.
Dom är en del av mig och mitt eget liv.
Det är inte så att jag chansar hej vilt och gör fel både här och där.
Det är inte så jag menar.
Men jag är inte rädd för att försöka.
Det är emellertid aldrig fel att försöka se dom tänkbara konsekvenserna av sitt eget handlande.
Att göra fel är något naturligt.
Att lära sig av sina fel är att utveckla sig själv.
Att lära av andras fel är att vara receptiv och det tycker jag om när någon gör.
Jag tillåter mig själv att göra fel.
Gör det du också.
Tillåt dig själv det och framför allt, tillåt andra att begå misstag och göra fel.
Det är mänskligt.

Växer du som människa

Brukar du ge dig själv utrymme eller låter du dig begränsas av olika saker.
Det kan ju vara många olika saker som kommer i din väg.
Det kan vara du själv som inte tror på dig när det kommer till kritan.
Det kan vara du själv som aldrig fått jobbat upp något självförtroende och därför
heller aldrig ser dig själv som en möjlighet utan bara en bifigur.
Det kan vara du själv för att du alltför ofta blivit nekad den framgång du förtjänat.
Det kan vara du själv för att du alltid ser dig mindre värd än andra.
Det kan vara du själv för att du sätter dig själv i andra hand och tar mer hänsyn till
vad andra tycker och tänker även om du känner att det du har inom dig är rätt.
Det kan vara en arbetskamrat, chef eller vän.
Någon som alltid vet vilken tå den ska trampa på för att du ska rygga tillbaka.
Det kan vara så otroligt många personer, så många situationer, så många tillfällen.
Men är det inte dags nu, dags att ta fram lite mer av dig.
Du har mycket inom dig som borde fram.
Tycker du inte det när du verkligen tänker efter.
Tycker du inte egentligen att du faktiskt har vettiga saker som du faktiskt skulle vilja
att dom lyfts fram lite i rampljuset.
Eller vad tycker du.
Jag tror att du har massor i dig som skulle kunna växa.
Men det är först och främst från dig det måste komma.
Du måste kunna putta undan den där chefen, arbetskamraten eller vännen som alltid
ställer sig i vägen för din tillväxt.
Bara du kan göra det.
Du får inte leva i tron om att andra ska göra det åt dig eller att du inte förtjänar det.
Varför skulle du inte förtjäna det om du kämpar för det.
Ingenting händer av sig själv, inte heller ditt eget växande.
Sträck på dig och låt dig ta plats.
Ta inte skit ifrån andra utan säg istället ifrån när du känner dig förorättad.
Men säg ifrån på ett sätt som gör att den andra parten får backa.
Man behöver inte munhuggas eller bli ovänner.
Men man får inte vara rädd att sätta ner foten och visa vem man faktiskt är.
Jag har respekt för mig själv för jag tror på mig själv och den jag är.
Jag vet att jag kan betraktas som envis, snäll, knäpp och många andra saker,
men det är bara olika delar av just mig.
Jag växer hela tiden som människa för jag låter mig själv vara lyhörd.
Jag låter mig ta plats i mitt eget och andras liv.
Inte genom att klampa på och kräva mitt utrymme utan genom att fylla dom
utrymmen som jag erbjuds.
Jag växer hela tiden som människa för jag tycker om betrakta, betrakta och ta
det jag betraktar till mig.
Jag ser det inte som fult att inte vilja ta plats men heller inte att ställa sig i centrum.
Vi har alla olika behov.
Jag växer som människa genom att tro på mitt eget liv.
Jag växer som människa för att jag ser livet som vackert och lärorikt.
Våga väx, men gör det inte genom att suga blodet ur andra.
Våga väx av egen kraft.
Du kan om du vill, frågan är, vill du och törs du.
Eller ska du gömma dig där bakom din sten.
Vågar du göra det utan att förminska andra.
Kan du göra det utan att skada andra.
Klarar du det så har du i varje fall i mina ögon verkligen vuxit som människa.

Framtidstro

Väldigt ofta i människors liv så hamnar man i olika former av val.
En del hamnar i kriser.
Vissa kommer i faser där allt bara tycks gå deras väg.
Andra kan tycka att hela världen är mot dom.
Det finns dom som bara går i en ren slentrian från dag till dag utan att varken ¨
märka när den ena tar slut och den nästa börjar.
Vi lever våra liv väldigt olika men kan vi acceptera det.
Kan vi acceptera att vi ser på saker och ting på olika sätt eller känns det helt omöjligt.
För mig finns inget annat att säga än att vi måste kunna leva med varandra
fastän vi tror på helt olika saker.
Det är bara sunt att vi gör det.
Jag har haft mina loopar i mitt eget liv, det kan jag inte och tänker jag inte förneka.
Men det har varit loopar som jag har lärt mig enormt mycket av.
Det har varit händelser som etsat sig ihop till där jag är idag.
Jag har vad jag hoppas att så många som möjligt delar med mig, en framtidstro.
För jag tror faktiskt på livet och vad det har att ge mig.
Jag tror till och med att jag har något att ge tillbaka.
Inte bara gå som en blind höna rakt fram utan att förstå eller att se.
Jag har en framtidstro för jag tror på framtiden.
Jag tror på min framtid och jag tror på mina barns framtid.
Jag längtar efter den men inte mer än att jag vill leva i nuet.
Det brådskar inte att komma dit för jag kommer dit i vilket fall som helst.
Jag har en framtidstro för jag tycker om mitt liv jag lever, det jag får och det jag ger.
Men jag vill att fler ska känna den.
Känna att det finns meningsfulla saker att se fram emot.
Eller snarare att se på allt som att det är just det, meningsfullt.
Allt stort man gör, allt smått man gör.
Allt gör man av en orsak och allt leder fram till något.
Ingenting leder till ingenting, det finns liksom inte.
Jag har en framtidstro för jag vill ha en framtid.
Tänk på det nästa gång du känner dig utled.
Vad vill du med ditt liv, vill du leva det eller vill du bara vara.
Vad uppskattar du med ditt liv.
Vad vill du att andra ska uppskatta med det.
Kan du leva med andra människor eller måste saker ske på dina villkor.
Sluta stressa fram livet och låt det komma till dig istället.
Livet är vackert, våga se det bara och var inte rädd för att visa andra.

Integritet eller bara ren egoism

Hur är det egentligen idag.
Allt detta prat om integritetskränkande.
Allt detta prat om att värna om den personliga integriteten.
Att självförverkligandet går i första hand.
Att man alltid ska ha en målbild vad man än gör.
Är det verkligen sunt tänkande att gå i dom banorna jämt.
Inte i min värld.
Jag tycker att det känns som en väldigt liten och begränsad sådan som är fylld med alldeles
för mycket egoism.
Fylld så mycket att det knappt finns plats till någon medkänsla överhuvudtaget.
Vad driver alla människor till det.
Vad är det som gör att så många tycker att det känns rätt.
Eller är det bara så att det kanske bara är ett fåtal starka drivande som sätter reglerna och med
alla andra bakom sig som i ett skrämt följe.
Ingen vågar bryta ut och inte vara någon.
Självklart är det inte så med alla människor.
Jag känner och har många helt underbara mänskliga människor som verkligen sätter värde på
livet runtomkring mig.
Men jag ser samtidigt alltför många som fastnat i denna fälla.
Fällan som kräver att du blir en egoist.
Fällan som faktiskt tar bort din egen integritet snarare än främjar den eftersom din värld den
blir helt plötsligt så begränsad.
Kliv ut ur era kyffen.
Kom ut till världen igen och möt den som den är inte som några säger att den ska vara.
Fall inte för trycket och bli en instängd individ utan låt livet få sitt rätta värde.
Låt ingen annan sätta det utan låt det bli vad det blir av det.
Våga vara du utan att förakta andra.

Att ställa upp

Visst är det underbart att det oftast finns människor där i närheten av dig som ställer upp.
Dom ställer upp när du som allra bäst behöver det.
Det är inte så att du behöver böna och be om det utan dom ser själva.
Dom ser dig när du inte riktigt klarar dig själv utan behöver det där hjälpande handtaget.
Kanske beror det på att du själv agerar på samma sätt eller så beror det bara på att
dom är goda människor.
Det är i varje fall fantastiskt att få uppleva.
Det är fantastiskt att få känna.
För mig är det viktigt att ställa upp för andra.
Det är enkelt och självklart och så otroligt givande.
Men det finns så otroligt olika nivåer på just att ställa upp, vilken är du beredd att ställa dig på.
Jag tror nog att du förstår vad jag menar eller vill du inte förstå.
Är du kanske den typen som ställer upp men som alltid ska ha något i retur och som
är väldigt mån om att påpeka just det..
Eller är du martyren som påpekar vilken uppoffring du gjort bara för den sakens skull.
Vore det inte enklare att bara ställa upp när du ser att det behövs.
Att finnas där och göra det som du borde utan att lägga upp en lista på gentjänster du förväntar dig.
Att ställa upp för någon är enkelt och det behöver verkligen inte kosta någonting.
Ingen mer än din tid och ditt engagemang.
Att ställa upp för andra tycker jag är roligt.
Att se andra få det bättre och må bra gör gott även för min själ och om det är egoistiskt
så må det vara det.
Men essensen i det jag vill få ut av det är att andra ska må bra först och främst.
Ställ upp för andra även du.
Gör inget stort av det utan våga finnas där ändå.
Våga ställ upp helt enkelt.

När brydde du dig senast---om någon annan

Hur ofta gör du saker helt utan att ta hänsyn till dig själv.
Saker som du bara gör för någon annans skull.
Saker inte någon kräver att du ska göra men som du ändå så gärna gör frivilligt.
Hur ofta gör du det.
Är det så att när du gör saker för någon annan så är det även med tankar på att
det faktiskt kan gynna dig lite grann.
Att det kanske till och med gynnar dig väldigt mycket.
Är det så.
Är du den där beräknande typen som alltid ser till ditt bästa först och främst men gärna ser
att andra kan få ta del av framgången.
Är du den som alltid ska ha en del av kakan bara för att du varit där och petat lite.
Det kanske till och med låter som om att du var den som gjorde det med lite hjälp av någon annan.
Detta trots att det var precis tvärtom.
När brydde du dig på riktigt om någon annan än dig själv.
Eller är du bara en egoist som gör allt för att uppfylla dina egna mål.
Att bry sig om andra än sig själv tycker jag är vackert, vackert på riktigt.
Det ska helst inte vara så att man själv förlorar på det men man ska heller inte vinna något för egen del.
Det ska bara vara för att man vill hjälpa till.
Man vill det av helt fri vilja.
Att bry sig om andra, det är för mig så självklart.
Men jag räcker bara till för en liten liten klick.
Vi måste vara många, för det är många som behöver hjälp.
Det är många som inte klarar sig hela vägen, inte ens jag jämt.
Dom gånger jag verkligen behöver hjälp då har jag lärt mig att ta emot den.
För det är inte fult att bli hjälpt, även det är vackert.
Man visar sig mänsklig.
Saker är inte alltid lätta att gå igenom men är man flera så är det som att man späder ut problemet
och det blir mer hanterbart.
Vi är verkligen starkare tillsammans, glöm inte det.
Var inte en tjurskalle när någon erbjuder sin hjälp.
Gör dig själv den tjänsten och gör den personen den tjänsten, ta emot den och uppskatta den istället.
Våga bry dig om andra och våga låt andra bry sig om dig.

Jag är bara en människa

Ibland blir man så vansinnigt påmind om hur skört livet är.
Det kommer verkligen till en när någon man bryr sig om drabbas på något sätt.
Så dessa tankar vill jag ägna till en tjej som verkligen inte är där hon förtjänar just nu
utan ligger nersövd på intensiven för att ha en chans att överleva.
Livet är verkligen inte alls något rättvist spel.
Livet är en enda stor gåta.
En gåta med många svar, men samtidigt en gåta helt utan svar.
Man kan aldrig och ska aldrig ta någonting för givet.
Man kan aldrig räkna med hur saker och ting ska te sig i livet.
Man kan planera och tro, men ändå inte räkna med att utgången ska bli som man tänkt.
Ibland faller det sig att det blir sämre än man hoppats.
Ibland faller det sig att det blir fantastiskt mycket bättre.
Och ibland så faller det sig inte alls.
Man ska aldrig räkna med att det bara händer.
Att alla som man räknar med finns där från dag till dag.
Så är ju inte livet.
Vi får ett liv att leva men vi blir också fråntagna det när det är slut.
Det är detta slut som är så oförutsägbart och som jag heller inte vill veta när det ska inträffa.
Jag kan tycka att det känns så fruktansvärt orättvist för det är just precis vad det är.
Ibland inträffar så kallad rättvisa men allt som oftast så är det fyllt med just orättvisor.
Nu vet vi inte hur det kommer att sluta med denna tjej som ligger nersövd.
En gift skötsam tjej i sina absolut bästa år med två tonårsbarn och en make.
Varför drabbar skit såna människor.
Inte för att jag vill någon något ont men om det nu ska drabba någon så varför drabbar det
inte istället dom som missköter sig.
Dom som förstör för alla andra.
Inte dom som bara vill väl och som bara hjälper till på alla ställen dom kommer åt.
Livet är så jävla orättvist när det händer.
Att man enda dagen sitter och pratar med denna tjej och nästa gång får veta att hon kanske
aldrig kommer tillbaka till världen vi andra lever i.
I vad ligger rättvisan där.
Den finns naturligtvis inte men ändå är det livets bittra gång.
Den som för oss framåt och som bör få att tänka till och ta tillvara ännu mer på det livet
som vi lever och som vi verkligen ska hålla kärt.
Jag är inte troende men jag ber för henne att hon ska få en chans till.
Jag ber för att hon är värd det, hon är värd det så otroligt mycket.
Jag hoppas precis som jag hoppas på allt gott jag ser i världen.
För det goda det finns där hela tiden även om det onda gör så ont.
Världen är som den är och vi lever alla i den.
Jag lever idag och jag vill leva imorgon och många dagar därtill.
Jag vill leva med alla som jag älskar och dela min kärlek med dom.
Men livet tar och livet ger, för jag,
jag är bara en människa.

Varför skräpar Ni ner

Jag kan verkligen inte förstå, varför skräpar Ni ner så förbannat mycket.
Jag tänker inte hoppa på någon speciell grupp.
Varken ungdomar, vuxna, barn, svenskar eller utlänningar.
Ni som känner er träffade, det är Er det handlar om.
Ni andra kan bara nicka instämmande.
Men jag är så jävla trött på att komma gående, helst på morgonen efter en helg.
Då ser det nämligen som allra jävligast ut.
Slängda påsar, öl-burkar/flaskor, tomma snabbmatsförpackningar och annat skit.
Som om det inte räcker med alla äckliga fimpar som ni rökare slänger omkring er hela tiden.
Vill ni verkligen att det ska se ut som en sopstation överallt.
En sopstation som inte ens den hålls ordning på.
För till och med på dom ställena är är det ordning på skiten.
Vad är det som gör att du inte orkar att slänga ditt skräp i en soptunna.
Vad är det som gör att du tycker att det är onödigt med soptunnor överhuvudtaget.
Är det så att du lämnar ditt skräp hur som helst även hemma.
Är det så att du inte vet bättre.
Att när du reser dig från platsen du sitter och fikar på kanske ute på ditt jobb så kan du lämna din
kaffekopp för det kommer alltid komma någon och plocka upp din skit.
Är du så jävla lat.
Det är verkligen inte för mycket att begära att man tar hand om sin egen skit.
Det ingår i vanlig enkel uppfostran.
Men uppenbarligen så gäller inte det för vissa personer.
Nej dom får nämligen göra precis som dom själva vill.
Säg aldrig till någon annan som skräpar ner, som smutsar ner, som förstör.
Gör inte det om du inte är bättre själv.
Men om du inte är den som förstör, smutsar ner eller skräpar ner.
Gör då det.
Låt idioterna få höra vilka idioter dom faktiskt är.
Kanske lär dom sig och höjer sig till en nivå där dom tar sitt eget ansvar.
Kanske fattar dom ingenting.
Men i vilket fall som helst så har du då i varje fall försökt.
Städa inte upp efter andra utan låt dom själva gå i sin egen skit.
Välj att gå en annan väg själv istället.

Lär dig njuta av dagen

Ibland undrar jag vad människor håller på med.
Varför stressar dom från ett ställe till nästa till nästa och till nästa.
Varför gör man det precis hela tiden.
Även om det inte finns någon stress i den så är det som om en del vill ha den där.
Dom vill helt enkelt fylla upp tiden så mycket som möjligt, men varför.
Varför är man rädd för tid som inte innehåller någonting.
Varför är man rädd för tomrum.
Varför kan man istället inte bara stanna till och se det som händer och sker
För händer saker, det gör det precis hela tiden.
Kan du uppskatta sånt som händer som du inte påverkar.
Kan du njuta av att se andra bli glada.
Eller måste du känna att du är delaktig i den känslan, att du kanske till och med
är den som är bakom den.
Är det inte bättre att bara vara där när du är där och låta dom andra situationerna
frodas av sig själva.
Du behöver inte pilla på allt för att det ska bli bra.
Du behöver inte ha egen kontroll över situationer för att dom ska kunna lösa sig.
Det finns andra som klarar av saker.
Det finns andra som kan lösa saker.
Låt dom göra det på deras sätt även om det skiljer sig från ditt.
Nöj dig med det.
Lär dig att njuta av det livet ger dig.
Lär dig att njuta av dagen och det den ger dig.
För den ger dig hela tiden något.
Öppna ögonen och se allt som du får uppleva.
Världen är både ful och vacker, men den är alltid sevärd.
Lär dig njuta av dagen.
Lär dig att leva i nuet.
Att inte glömma det du redan passerat.
Att inte bara se fram emot det som komma skall.
Lär dig njuta och uppskatta dagen för vad den är, för den kommer aldrig komma åter.