Viljan att unna andra gott

Ibland undrar till och med jag hur världen egentligen är uppbyggd.
Varför finns det ont och gott.
Måste det finnas både ock.
Är det en balansgång vi ständigt måste går.
Den där slaka linan som är under våra fötter, måste den samtidigt vara så skör.
Kan vi aldrig mer än vid enstaka tillfällen få ställa ner våra fötter på marken och
känna dess fasta trygghet omgärda oss.
Jag är en väldigt enkel människa, enkel i mina behov och enkel i mina önskningar.
Det är i varje fall vad jag själv tycker.
Men samtidigt så förstår jag att det är just enkelheten i mig själv som är komplicerad.
Det är den som är unik med mig och det är den som gör mig till mig och ingen annan.
Det jag tycker om är helt enkelt godhet.
Viljan att unna andra gott.
Unnar verkligen alla som förtjänar det precis allting.
Er andra unnar jag bara att ni ska få precis det ni förtjänar och inget mer.
Men ni, ni underbara fantastiska människor som finns därute.
Ni som bryr er.
Ni med era gigantiska hjärtan.
Er skulle jag kunna hugga av mig handen för.
Er skulle jag kunna förlora mitt hjärta för.
Er skulle jag kunna sälja min själ till.
Er kommer jag att viga mitt liv till.
Jag älskar er helt utan några som helst förbehåll för att ni är ni.
För att för er precis som för mig så kommer andra i första hand och ni själva strax därefter.
Inte tvärtom.
Ni är underbara vackra människor som ska sträcka på er när ni går.
Ni är godheten personifierad och förtjänar all uppmärksamhet.
Det är Er jag njuter av att ha i mitt liv och ni ger mig min näring.
Min vilja att anstränga mig för det jag tror på.
Er.
Jag har en vilja att unna andra gott och det är ni som när den viljan.