Att tycka om sig själv

Man behöver inte ha hybris bara för att man ska tycka om sig själv och det man gör.
Att tycka om sig själv är en grund alla bör utgå ifrån.
När man har kommit dit så har man kommit en bra bit i livet tycker jag
för då har man inte bara accepterat sig själv utan även sin omgivning.
Det är egentligen inte alls svårt att komma dit.
Att komma till att tycka om sig själv och den man står för.
För det är just det som det handlar om.
Att våga stå för den man är utan att fundera över vad andra tycker och tänker.
Jag tror att om man tycker om det man själv gör.
Om man tycker om den man har formats till.
Om man har kommit till den lilla insikt vad det är man själv uppskattar och sen
följer den linjen någorlunda.
Då är man faktiskt där man vill vara med sig själv.
Det betyder inte att man alltid ska ha saker och ting gjorda på det sättet man själv kräver.
Det betyder inte att man behöver göra saker som andra vill.
Men det betyder heller inte att man alltid måste gå emot andra när man själv inte håller med.
Istället så är man så trygg i sig själv att man vågar att lyssna till andra och följa deras åsikter,
inte alltid men lite då och då.
Det är inte fult att tycka om sig själv men man får aldrig sluta att tycka om andra.
Man får inte glömma bort att man är den man är precis som man inte ska glömma bort det man har.
Att tycka om sig själv är samtidigt att ha förmågan att kunna tycka om andra.
Jag tycker om mig själv för att jag trivs med mig själv och min omgivning.
Tyck om dig själv för din egen skull men glöm samtidigt inte bieffekten i det hela.
Att det finns en risk i att andra tycker om dig för den du är.
Den du verkligen är.