fredag 5 april 2013

Även när livet tar emot, går det framåt

Man kan tycka väldigt mycket om väldigt mycket som händer i ens liv.
Man kan känna att man åker på den ena smällen efter den andra.
Man kan tycka att ens liv är fullt av motgångar.
Men inte är det väl bara så.
Inte är det väl nattsvart på himlen jämt.
Inte är det väl så att det finns dagar utan att solen går upp.
Livet kan absolut vara tungt emellanåt.
Jag kan känna vemod i mitt hjärta över saker jag inte kan genomföra.
Jag kan känna vrede över människor som avsiktligt skadar andra.
Jag kan tycka att saker och ting inte alltid är som dom borde.
Jag kan bli ledsen när jag ser andra fara illa i olika situationer.
Saker som berör, berör mig alltid väldigt mycket.
Jag kan inte bara borsta av mig det och gå vidare.
Det finns liksom kvar där i mitt bröst och där får det bo.
Det är ju trots allt en del av mig och mitt liv.
Likaväl som när jag njuter av livet som allra mest.
När mitt hjärta kvittrar av lycka och jag känner mig osårbar.
Eller när jag känner full tillfredsställelse över att ha hjälp någon med något
och ser resultatet av det.
Det är också sånt jag tar med mig, för även det formar mig till den jag är.
Jag förnekar inte något av mig.
Jag förskjuter inte något av mig.
Jag däremot uppskattar vissa delar olika mycket men det hör ju till livet.
Livet har hela tiden sina motgångar men samtidigt sina medgångar.
Vilket väljer du att fästa störst vikt vid.
Livet går ju framåt även när det tar emot.
Det är alltid lite jobbigare att gå i en lång uppförsbacke.
Men tänk på utsikten som du bjuds på när du kommer upp.
Se hur långt du kan se när du står där uppe på höjden.
För inte är du väl så negativ så att du tänker att när du väl kommer upp
så är det bara en tjock dimma så det är inte ens någon idé att ta sig dit.
Det är alltid värt att kämpa för sin egen skull.
Det finns alltid något att lära.
Försök hitta dom små kornen som trots allt ger dig något i retur.
Det finns alltid minst två sidor av någonting som man betraktar.
Försök att vara öppen för att se dom båda, verkligen se dom båda.
Inte bara titta på dom, utan betrakta och se.
Kanske ser du lite mer av din värld då.
Kanske förstår du lite mer av din värld då.
Kanske kan du tillåta dig själv att leva lite mer i din värld då.
Livet är fantastiskt.
Både det svarta i det och det vita.
Det gör att du även kan se regnbågen i hela sin prakt när den fäller ut sitt spektra.
Ha viljan att se ditt liv så ska du se att livet det går framåt även när det tar emot.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar