Att vilja mer än vad man egentligen förmår

Det är aldrig fel att vilja göra saker, att vilja försöka att göra saker.
Det är aldrig fel.
Viljan att kunna hjälpa någon som behöver en liten puff, en liten utsträckt hand.
Den viljan är aldrig fel att ha.
Det kommer alltid tillfällen i våra liv när vi behöver den där lilla hjälpen.
Det där lilla som gör att vi orkar vilja lite mer.
Det är inget fult med att få hjälp.
Det är inget skamligt med att ta emot hjälp.
Det är inget svaghetstecken att vara öppen för att ta emot det andra vill ge.
För kom ihåg att när någon vill ge någon, verkligen vill ge något så är det inte för att
den personen väntar sig att den ska ha något i retur.
Om den gör det så ger den inte, den bara lånar ut en tjänst och det är något helt annat.
Då har man startat en byteshandel, man har inte skänkt något.
Man har utnyttjnat en situation där någon har varit svag till sin egen fördel.
Om det däremot är någon som ber dig om en tjänst och har för avsikt att återgälda den med
en tjänst i retur så är det en annan sak.
Man ger olika mycket som människor.
Vissa ger inget utan vill bara ta, vill bara ha och jag måste erkänna att jag har oerhört
svårt just för dessa individer.
Men sen finns det dom som inte har någon botten.
Det finns inga gränser för hur långt ner dom kan sträcka sig för att hjälpa andra.
Dom är mina hjältar allihopa och dom förtjänar all tänkbar respekt dom kan få, och mycket därtill.
Det är människor fyllda med så stora hjärtan att man aldrig någonsin upphör förvånas
över hur goda människor dom är.
Där andra ser svårigheter ser dessa möjligheter.
Det finns en sådan fantastisk vilja att vara där på rätt sätt att dom slår knut på sig emellanåt.
Världen vore så otroligt mycket gråare och fattigare om inte denna iställning fanns.
Att försöka förstå deras tankar, att se hur dom agerar är sånt som jag mer än gärna tar till mig och lär av.
Att vilja mer än vad man egentligen förmår det är den inställningen som mer eller mindre
kan göra att man når upp till sånt som kan tyckas ouppnåeligt.
Det är det som gör att berg faktiskt kan flyttas.
Att det omöjliga ändras till att faktiskt vara möjligt.
När man inte tittar efter uppsatta gränser utan ser förbi allt sånt då kan man kanske skapa något.
Det är denna tillförsikt som man ger de sina.
Det att det alltid finns hopp även om det kan tyckas vara nattsvart och att allt går emot.
Livet har sina upp och nedgångar och dom går hela tiden hand i hand.
Det gäller att kunna ta udden av nedgångarna och inte begränsa uppgångarna utan ge dom fritt
utrymme att andas och sträcka ut i all dess prakt.
Det är inte fel att vilja mer än det man förmår.
Det visar bara att man har en vilja att försöka.
Vad förmår du, begränsar du dig eller låter du dina vingar ständigt pröva nya strömmar.
Våga låta dig pröva saker som du vill men inte riktigt tror att du kan.
Våga flytta ut din egen gränslinje så långt att du själv inte ser den.
Tänk inte alltid tanken att du måste ha ett skyddsnät.
Låt dig själv leva som den du vill vara.
Jag har ett antal underbara människor runt mig i mitt liv.
Människor med hjärtan som tycks obegränsade just för att dom är det.
För dom finns inte gränserna och om dom finns så hittar man vägar att ta sig förbi eller över
för att komma till lösningen som finns där på andra sidan.
Det finns liksom alltid möjligheter.
Man måste bara förstå själv att ge sig själv plats.