Människor är så olika

Jag har haft en helg, en underbar helg som jag kommer att lägga i mitt fack
över helger jag verkligen vill minnas.
Den har innehållit så många sköna minnen, så många vackra bilder, så många
härliga situationer.
Det har varit en lärorik helg, för man kan alltid lära sig något av andra.
Det behöver verkligen inte vara något särskilt som gör att att man lär sig,
man behöver bara hålla sina ögon, sina öron och sitt hjärta öppet.
Det finns så mycket intressanta detaljer att se för vi människor är så olika.
Det är så många unika egenskaper.
Det är så roligt med människor tycker jag.
Det är roligt att se hur dom gör i olika situationer.
Vad som får dom att tänka till.
Vad som får dom att stanna till.
Vad som får dom att fundera lite extra.
Vad som får dom att ändra humör.
Vad som får dom att bli nöjda.
Det krävs ofta väldigt lite när det kommer till människor som man är nära några dagar.
Människor är underbara djur.
Man kan betrakta dom i flock och man kan betrakta dom som enskilda.
Människor är vad människor är helt enkelt.
Vi betraktas som olika individer och det ska vi göra.
För vi är unika, vi är unika på så många olika sätt.
Jag tänker inte gå in på några detaljer vad jag har lärt mig denna helg för det
blir att gå in på alldeles för mycket personligt och det vill jag inte.
Men min vilja är att alltid lära mig något och det gjorde jag och jag hoppas
att någon annan gjorde detsamma.
Att betrakta och att se är en av mina styrkor och den tänker jag inte missbruka
utan bara använda på ett klokt sätt.
Det var i varje fall en underbar helt med många sköna händelser och alla dom tar jag med mig.
Det var en helg fylld med underbara människor som jag sätter stort värde på att fått in i mitt liv.
Det var en helg fylld med mycket kärlek och kärlek är alltid bra.
Men jag hoppas, jag verkligen hoppas att jag inte var den enda som såg och lärde,
jag hoppas det fanns fler.
Människor är olika och det ska vi fortsätta att vara.
Vad jag hoppas och önskar är att det även innebär att vi accepterar varandra just för
våra olikheter och inte använder dom som ett hinder.
Man kan inte och ska inte gå in i något och kräva att någon ska förändra sig för att det ska
fortsätta vara som man vill.
Man kan inte och ska inte tro att det alltid är man själv som har rätt.
Vi behöver alla vara lite ödmjuka, det kostar inget extra.
Människor är så olika, så himla olika och det älskar jag.
Dom har sina fel och brister men det har även jag.
Dom har sina styrkor och fantastiska egenskaper och det har även jag.
Människor är olika och det är inte fel, det är bara som det är.

Att lägga skulden på andra

Känner du någon som alltid vill lägga skulden på någon annan.
Någon som aldrig själv gör fel.
Någon som verkar vara nästan omänskligt ofelbar.
Någon som tror att den personen är närmast stående högre makter.
Någon som är centret i navet kring hela världens existens.
Någon som är så fantastisk att den alltid har varit med om något bättre.
Någon som alltid kan göra sakerna lite bättre än oss andra dödliga.
Någon som har svårt att lyssna men är väldigt bra på att låta munnen gå.
Någon som ser sig själv men blundar för andra.
Någon som tror sig se andra men tittar bort när det väl gäller.
Någon som är bra på att skylla ifrån sig istället för att stå för det den har gjort.
Om du känner någon sådan så är är du en helt vanlig människa.
En mänsklig människa, inget överdjur.
Om du är en sådan............................
Vem är du då.
Vem tror du att du är.
Vem vill du vara.
Jag vet vem jag är.
Vet du vem du är.

Att vilja synas

Ibland undrar jag om det finns gränser hos människor överhuvudtaget.
Speciellt när det gäller att komma till att synas, att höras, att märkas.
Vad är det som gör att alla dessa individer vill fram i rampljuset.
Vad är det som gör att dom hellre tar en massa skit än bara är sig själva.
Vad driver dom till dessa beslut.
Jag skulle själv aldrig göra något som jag själv egentligen inte tyckte om bara
bara för att göra mig hörd.
Det måste finnas en bas i det hela som jag sen kan förstärka.
Något subtilt att gå på, om än väldigt vagt.
Nu är det emellertid inte jag som styr eller tänker försöka styra vad andra ska tycka och tänka.
Det är faktiskt helt och hållet deras eget bekymmer men jag tycker det är lite synd.
Synd att dom inte känner att dom räcker till som dom är.
Att dom måste driva sig själva till en nivå där dom tror att dom måste vara.
En nivå som är satt av någon hipp trendsättare eller en modenyck som bara florerar hej vilt.
Men att utsätta sig för en massa kritiserande ögon bara för att man tror att
det bara ska generera enbart gott.
Vad får en att vilja det.
Hur kan man sen bli överraskad gång på gång att det kostar på med all negativ publicitet
som kan följa när man gett sig in i en lek.
Hur blåögt naivt får det bli.
Det är en sak att vilja bli sedd som människa, det har jag full förståelse för.
Men att vilja bli sedd som ett objekt och sen inte förstå att det är så man blir betraktad.
Det har jag desto svårare för.
Förlora inte dig själv i din strävan över att synas.
Förlora inte dig själv i din kamp för att få en plats på en piedestal en liten stund.
Respektera dig själv för den du är inte för den andra tycker att du ska vara.
När du gör det, då är du mogen att ses.
Ses både av dig själv men också av din omgivning.
Tro mig, då tycker ni båda om det ni ser.
Då ser dom dig, och ingen annan.

Vill du, vill andra

Har du tänkt på hur det smittar när du gör något som du verkligen vill.
Hur du kan få med dig andra att dra åt samma håll.
Men vad som krävs är att det är kravlöst.
Kravlöst både på dig själv och på dom som vill följa dig.
Det får inte komma in andra saker som gör att det hela stannar upp.
Vill du så vill andra.
Men det måste komma från hjärtat.
Det måste vara ärligt.
Det måste vara något som inte bara gagnar dig själv först och främst.
Det är ju inte alltid alldeles lätt, att få andra att vilja, inte bara att göra.
Hur ofta gör du själv saker som du känner att du bara gör för att du ska,
eller rent utav för att du känner att du måste.
Vet du var gränsen går för att du ska göra det för att du vill.
Vet du var gränser går för att andra ska vilja detsamma.
Finns det överhuvudtaget gränser.
Men det här med att få andra att vilja genom själv vilja det.
Det är något vi alla borde tänka på.
Den goda viljan är oerhört stark.
Den goda viljan är oerhört viktig.
Det är den som kan få en att bli många och många är ofta bättre än bara en.
Ensam kan vara stark men jag tror faktiskt att vi alla blir starkare när vi är flera.
Om du verkligen vill en sak, visa det då.
Visa det och andra kommer att vilja detsamma.

Alla har en dröm.......eller

Jag tror att vi alla lever i värld där vi drömmer om något.
Det kan vara precis vad som helst.
Men jag tror att vi alla bär på våra drömmar.
Drömmar som gör att vi hoppas lite emellanåt även när vi kan ha det svårt.
Vi behöver dessa små andningshål för att stå ut med verkligheten som kan
bli alldeles för hård och osympatisk emellanåt.
Alla lever inte under så ordnade former.
Alla har vi inte möjlighet att äta oss mätta, att dricka rent vatten,
att slippa bli våldtagna varje dag.
Detta för att överhuvudtaget överleva dagarna.
Vi lever, eller jag lever lyckligt förskonad långt från den vardagen.
Men är den verkligen så långt borta idag.
Kan vi verkligen stänga dörren om oss och må hundra procent bra när vi
vet vad som drabbar andra.
Har dessa stackars människor drömmar, drömmar om vad dom vill komma till.
Eller är deras drömmar mardrömmar.
Mardrömmar som dom aldrig tycks kunna vakna upp från.
Men, ja det kan vi och ja det ska vi.
Vi ska bara inte låtsas om att det inte existerar.
Vi ska leva vidare med våra drömmar.
Drömmar om varma somrar.
Drömmar om evig kärlek.
Drömmar om konstant lycka.
Drömmar om att vi en dag är ekonomiskt oberoende.
Drömmar som är så fina att vi vaknar upp med ett leende på våra läppar.
Vi ska inte förneka oss den glädjen för den är ju vår.
Alla har en dröm, det är jag helt övertygad om.
Den skiljer bara från situation till situation.
För vissa är en sak det viktiga och för andra är helt andra saker viktigare.
Vi måste bara lära oss att respektera att vi har olika uppfattningar.
När vi har kommit dit, då .......................
Då har vi förstått.

Människor som förstör för andra...............

Missunnsamhet är ett vanligt fenomen idag.
Det är ett vanligt fenomen som jag aldrig kommer vilja förstå mig på.
Det är ett beteende som är så bedrägligt och skadligt och gör mig både
lite ledsen men även skärrad i själen.
Varför vill man inte unna andra något man inte har själv.
Eller varför vill man inte unna andra något man har.
Eller varför vill man inte unna andra något.
Vad är det som gör att en del inte kan med att andra kan få något utan
att själv kräva detsamma tillbaka.
Jag vill inte ha det så och jag kommer aldrig att acceptera ett sånt beteende.
Man ska vara lyhörd och lyssna till andra vad dom tycker och tänker men där
är en av dom gränserna som jag drar.
Det är inte ok i min lilla värld.
Människor som avsiktligt förstör för andra.
Människor som sätter käppar i hjulet för andra.
Människor som sår onda planer med enda syftet att söndra.
Människor som bara ser sig själv och inte andra.
Dessa människor kommer jag aldrig att ta till mig som vänner.
Dessa människor kommer aldrig vara välkomna över min tröskel.
Det är människor som bränner sina egna broar.
Det är människor som tappar sina chanser.
Det är människor som gjort sina val.
Dom har valt bort mig ur deras liv och det har jag absolut inget emot.
För hos mig är alla ni andra välkomna istället.
Ni som bryr er.
Ni som inte skadar.
Ni som finns där när det verkligen behövs.
Ni som har kärlek i era bröst istället för avund och hat.
Vi är människor som inte förstör.
Vi är människor som vill leva med varandra.
Vi är människor som vill leva för varandra.
Vi är människor.
Men vad är ni !

Att vara en del av allt.

Undrar hur många egon som är alldeles för stora för deras egen skull.
Undrar varför dom inte förstår att det inte är rätt.
Vi är alla en liten liten liten del av allting.
I mina ögon varken mer eller mindre.
Visst kan man och bör man säga att en del gör mer och en del gör mindre avtryck i deras framfart.
Men vi är ju ändå bara en liten liten liten del av det hela hur vi än vrider och vänder på det.
Vi kan hänvisa till saker som påverkar oss och att en del personer eller saker påverkar oss mer eller mindre.
Visst är det så.
Men vi är ändå bara en liten liten del av allting.
Vi får aldrig överkatta vår egen betydelse i saker men vi ska samtidigt inte underskatta oss själva.
Vi har ett fantastiskt värde och det värdet är inte och kommer aldrig att vara mätbart.
Det är ett värde man aldrig kommer kunna sätta, man upplever det helt enkelt.
Jag är en liten liten liten del av allting men jag är ändå en del.
Att vara den där delen är viktig för mig vare sig jag inser det eller inte.
Alla ser inte sig själva och det kan jag tycka är väldigt synd.
Synd för jag tycker att alla ska kunna se sitt eget världe.
Det värdet som vi har det kan man aldrig förhandla sig till för om man försöker att göra det så är man förlorad till viss del.
Bara jag har rätt till mig själv, min kropp , mitt inre, min själ.
Ingen kan köpa sig den rätten.
Ingen kan köpa sig en människa eller rätten över den.
Det spelar ingen roll vem som köparen är eller hur desperat säljaren är.
Vi är en liten liten liten del av ett stort stort gigantiskt allt.
Men vi måste se att vi är denna lilla del.
Liten men ändå så otroligt viktig.
Tro aldrig att du är betydelselös.
Tro aldrig att det inte spelar någon roll det som du gör.
Tro aldrig att du är ensam om något.
Känn dig aldrig ensam och utestängt.
Du kan vara utanför till en viss gräns men det finns alltid vägar in på nya ställen.
Om en dörr stängs så får du öppna en annan.
Du är en del av allt, en del lika viktig som någon annan.
Bara för att en person har ett större självförtroende, en större plånbok, en viktigare position eller vad det nu än må vara.
Det gör inte att den personen har större rätt till allt.
Du gör dig själv förtjänt av det du får, ingen annan ger dig den rättigheten.
Jag är en del av allt, är du det.
Känner du att du är det.
Om inte så känn efter ordentligt och låt dig hitta den känslan.
Glöm aldrig bort att det är ditt liv och ingen annans som du lever.
Ditt, bara ditt.

En på miljonen

Hur ofta används inte uttrycket att det finns en chans på miljonen, eller bara en på miljonen.
Ett uttryck för något chansartat men som vi ofta ställer vårt hopp till.
Vi kanske tappar någonting, ett glas eller något annat vi är rädda om och det håller.
Förvånade står vi där och tänker att det här kan inte vara möjligt.
Det är en chans på miljonen att det skulle hålla.
Vi glömmer en telefon på tåget men någon vänlig oväntad själ springer efter och med andan i
halsen så lämnar denna själ snällt tillbaka den.
Visserligen har den missat sitt tåg men den tycker inte att det gör något för den glädjs åt
den lilla goda gärning den just har gjort.
Hur ofta händer det.
Du lämnar in ditt tips vecka efter vecka men får max någon liten vinst någon gång emellanåt.
Veckan som du däremot glömmer bort att göra det då smäller det till och storvinsen skulle
infallit just på din rad.
Hur ofta tänks inte den tanken.
Men den vackraste tanken som rör just en på miljonen rör oss människor och våra
förhållanden till varandra.
En del av våra vänner betraktar vi som en på miljonen för att vi värdesätter dom så pass.
Våra familjer dom ser vi som så unika att dom är definitivt en på miljonen.
Men våra kära som vi väljer att dela vårt liv med.
Där kan vi verkligen prata om en på miljonen.
Där har vi så unika varelser som kommit in i våra liv utifrån.
Dom har glidit in genom vartenda litet filter och kommit fram till vad vi vill kalla vår själ.
Där har vi några som är värda att bli kallade för en på miljonen.
Men mitt i denna beundran av andra människor i ditt liv så glöm heller inte bort dig själv.
Du är unik.
Du är speciell.
Du är du.
Du är en på miljonen.

Fy fan för rasism

Några jag verkligen saknar total brist på respekt för är rasister.
Själklart finns det andra grupper i samhället som faller utanför ramarna och heller inte
får min respekt och aldrig heller kommer att få.
Men, fy fan för rasister.
Nu kanske någon undrar om jag har råkat på något särskilt nu väldigt nyligen, men nej.
Det är bara ett ämne som jag alltid kommer att brinna lite extra för.
Rasism,, vardagsrasism eller kalla det för vad du vill.
Det som finns där runtomkring oss precis hela tiden.
Något som jag har lagt märke till just med dom som jag kategoriserar in som rasister,
är att det är dom som använder ordet rasist väldigt ofta i sina åsikter kring
andra människor.
Bara för att dom råkar ha en annan etnisk bakgrund så har dom ett helt annat värde.
Dom måste helt enkelt bevisa sin rättighet i den samhällsgrupp som dom försöker
förlika sig med.
Det är inte ett fenomen som bara har mellan rika, medelinkomstagare eller fattiga att göra.
Det är betydligt bredare än så.
Men hur dessa personer gång på gång använder sitt ursprung som ett försvar eller för all del
som ett anfall mot andra .
Detta i en hävdan där dom känner sig kränkta eller orättvist behandlade.
Detta när det i själva verket är för att dom inte ser verkligen som den är utan väljer att bara
se den från sin lilla inskränkta sida.
Tänk om fler kunde se förbi hudfärg, troende eller andra klasser som kan facka in oss.
Tänk om fler kunde vara lite ödmjuka och istället försökte förstå .
Bara för att man är dansk är man inte idiot.
Bara för att man är svart är man inte idiot.
Bara för att man är lång är man inte idiot.
Bara för att man är homosexuell är man inte idiot.
Bara för att man är blind är man inte idiot.
Respekt mellan människor skapas inte av att man kallar varandra för olika skällsord.
Respekt är något som vi alltid får arbeta för att kunna uppnå.
Försök förstå vad det egentligen innebär.
Försök förstå att rasism aldrig kan eller får accepteras.
Fy fan för rasism.
Fy fan för er rasister.
Ni är verkligen ett jävla pack med inskränkta idioter.
Vänd på det och tänk att andra ska betrakta dig precis som du betraktar dom.
Är det så du vill leva.
Nej, skulle inte tro det.
Rasism, nej tack.

Våld är aldrig den bästa utvägen

Undrar hur många gånger man hört och hur många gånger man ska behöva höra
konsekvenserna av att våld använts för att stävja situationer som tett sig omöjliga.
Varför har man kommit dit undrar då jag.
Vad är det som har gjort att man till slut tagit sig till det beslutet att bruka våld
ska vara det bästa sättet att lösa något med.
Jag blir äcklad av människor som varje dag använder våld som ett medel.
Ett medel till att "fostra" sina barn med.
Till vad undrar jag då.
Ett medel till att kuva "ofta" sina fruar, flickvänner etc.
Känner dom sig mera manliga då.
Där förekommer det dessutom minst lika mycket av ett ännu vanligare våld.
Ett våld som man inte kanske lägger märke till genom att se fysiska skador hos vederbörande.
Det psykiska förtryckarvåldet.
Ett medel till att hålla folkgrupper på plats.
Då har vi helt plötsligt blandat in vapen och religioner som maktmedel.
Och där har nästan våldet blivit legitimt för då är det på så hög nivå
att dom personerna har fått rätt att skada andra.
Dom har ju så att säga "inget val".
Vadå inget val.
Man har alltid ett val som människa.
Tänk om alla människor valde att lägga det vapnet åt sidan.
Att man istället för att försöka lösa problemen med våld faktiskt ansträngde sig ytterligare
för att lösa problemen genom att arbeta tillsammans.
Våld är för mig ingen problemlösare.
Men man måste rensa bort dom som använder våldet.
Lås in dessa personer för gott och släng bort nycklarna.
Dessa vidriga egoister som hellre skadar, hellre dödar än hjälper någon som behöver hjälp.
Dessa personer som avsikligt skadar andra genom besinningslösa bomber och annat skit.
Låt aldrig dom vinna, låt aldrig våldet vinna.
Våld är ingen utväg, bara en väldigt väldigt dålig ursäkt för en person utan empati.
Länge leve vänskapen.
Länge leve kärleken.
Ta hand om varandra istället för att misshandla.
Lev istället för att döda.
Våld är aldrig den bästa utvägen.

Kärlek kan aldrig bli för stor

Jag kommer aldrig att sluta överraskas över hur många nivåer man kan hitta kärlek på.
Det är verkligen något alldeles speciellt med denna enormt stora känsla som finns överallt runt oss.
Den finns i små och stora format.
Den finns på något sätt hos oss alla.
Skillnaden är bara hur vi väljer att förvalta den.
Det är en känsla vi aldrig ska vara rädda för att använda oss av.
Det är en känsla vi alltid ska ha tillhanda när den som allra mest behövs.
Kärleken kan aldrig bli för stor.
Kärleken kan aldrig bli övermäktig, den kan bara bli mäktig.
Den har en kraft som ingen annan.
Den har en förmåga som ingen annan.
Den finns där och den sviker oss faktiskt aldrig.
Kärleken i sig den sviker aldrig.
Det som kan svika oss är människorna som en gång använt den i ett bedrägligt syfte.
´Men jag säger till dessa som gör det att dom, just dom kan faktiskt dra dit pepparn växer.
Kärlek får man aldrig missbruka för den är så start så när man väl gör det så
blir det så djupa sår.
Sår som man aldrig riktigt kan läka.
Sår som är så djupa att dom ger ärr ända ner till botten på ens själ.
Så snälla snälla, använd inte kärleken som ett redskap.
Ha respekt för dess fantastiska makt.
Ha respekt för hur vacker den är och vad gott den kan göra.
Kärlek kan aldrig bli för stor, för den är oändlig.
Kärleken den är så vacker, så fin, så underbart härlig och finns i så många olika tappningar, så många nivåer.
Jag älskar att se hur kärleken kan jobba framför mig, bakom mig, i mig, runt mig.
Jag älskar att känna kärleken flöda från mig, till mig, runt mig.
Jag älskar kärleken kort och gott.
Om du verkligen vill så kan du också få känna den.
Men du måste vilja .
Låt kärleken komma till dig, öppna din dörr och släpp in den.
Det är ingen farlig känsla, det är en varm, välmenande känsla som bara kommer vilja dig väl.
Misstro den inte för den älskar ju dig precis som du vill älska den.
Låt kärleken bli en av dom viktigaste känslorna i ditt liv.
Jag lovar, du kommer aldrig någonsin att ångra dig.
Den kommer finnas där för dig även om du inte tror det.
Kärleken kommer aldrig att bli för stor.
Låt kärleken regera

Nu är det vår, nu är det dags för Ulrik att blomma

Har du någon gång känt en upprymd känsla i ditt bröst.
Inte den när du ska öppna ett paket som du tror innehåller det du så högt önskar dig.
Inte den när du fått beröm för det du just genomfört.
Inte den när du vet att du träffat ditt livs kärlek.
Nu menar jag den när du känner dig redo att ta dig an världen.
Den när du känner dig stark, så stark att vad som än kommer i din väg
så tar du bara ett extra högt skutt över.
Ungefär som när någon sitter och spelar ett dataspel och det kommer eldklot
eller liknande rullande mot dig.
Du trampar liksom bara till och hoppar lätt över dessa hinder som om det vore helt självklart.
Vissa hinder som hotar där vid sidan dom tar du inte ens notis om för du har din
väg framåt så klar och så enkel.
Du njuter av luften som fyller dina lungor, precis varje enstaka andetag.
Du ler åt allt som är värt att le åt när du går där längs vägen.
Du tänker att problem dom finns men att det finns inga omöjliga sådana.
En sån känsla bär jag i mitt bröst.
Jag bär den för att jag är där jag är som människa just nu, just här, just idag.
Jag bär den inte minst för att jag har så fantastiska människor runt mig som
verkligen förgyller mitt liv.
Dom färglägger det gråa och intetsägande och ger det praktfulla nyanser
i världens alla färger.
Färger så makalöst vackra ihop att jag inte kan annat än att le i mitt hjärta.
Dom ger mig sån värme, sån livskraft, sån glädje, sånt hopp.
Dom ger mig allt och mycket mer därtill.
Jag är en lyckligt lottad människa som älskar att älska.
Och som jag älskar mina underbara nära och kära kommer jag bara kunna
försöka att beskriva i ord men aldrig lyckas fullt ut.
Dom förtjänar så otroligt mycket mer.
Nu är det dag för mig att blomma.
Det är dags för Ulrik att göra det han tycker om.
Att göra det han alltid försöker att göra.
Att ge så mycket han kan av sig själv, och lite till.
Det är så underbart att se, verkligen se andra.
Men det är minst lika underbart att bli sedd.
Nu sträcker jag på mig i all min längd och kommer göra allt för att visa.
Visa att även jag är en vacker blomma.
Vacker att se på, precis som Ni.
Se mig för den jag är, inte för den ni tror att jag är.
Tack för att jag får bli älskad som jag blir idag.
Det, betyder precis allt för mig.
Precis allt.

Att ta emot hjälp

Idag tänkte jag snudda vid ett ämne som själv har fått jobba väldigt mycket för att
komma dit där jag är idag och där jag fortfarande har en hel del kvar att lära.
Att låta sig ta emot hjälp när man behöver det.
Vi bär ju ofta på något som vi väljer att kalla stolthet eller heder och som vi
många gånger vill skydda till varje pris.
Men vilket pris är det vi egentligen betalar.
Vilket pris är vi beredda att betala.
Att ta emot hjälp när man behöver det ska ju inte vara något som känns fel.
Men det gör ju ändå det eftersom man är uppfostrad till att man ska
klara sig själv.
Nu är det ju dock så att vi är inte själva på denna planet.
Vi väljer, i varje fall dom flesta av oss att heller inte leva själva, avskurna från omvärlden.
Vi lever sida vid sida.
Och då måste vi också inse när det är vi får fälla ner vår hängbro som går över
vallgraven in till vårt slott, våra domäner.
Att göra det, släppa in och ta emot.
Att välja att inte göra det kan nämligen vara något som inte är bra inte bara för dig själv.
Tänk på att det kan ge ett resultat för din omgivning som också är väldigt negativt.
Det är alltså inte bara för din egen skull som du ska tänka tanken att det inte är fel
att ta emot hjälp.
Jag känner flera personer som är fantastiska exempel just där konsekvenserna blir
negativa för att dom inte vill släppa till.
Men för att kunna skapa en harmoni så måste man vara villig att vara lite mer
vidsynt än så.
Jag jobbar som sagt även själv just med dom bitarna och min egen tjurskallighet
har ställt sig ivägen för mig många gånger.
Men jag har lärt mig att vara ännu lite mer öppen inför vad som faktiskt händer
om jag väljer att inte öppna min dörr.
Jag blir drabbad men så också min omgivning.
Att ta emot hjälp när man behöver den är för mig att vilja visa en god vilja.
En vilja om att faktiskt förbättra en situation till något som i slutändan
kan bli riktigt stort, riktigt bra.
Våga se möjligheterna istället för att stänga ute dom.
Våga vara lite större än dig själv.
Det finns en värld därutanför som faktiskt berör dig.
Låt den göra det och låt dig ta del av den.
Jag är numera beredd att ta emot hjälp i mitt liv.
Våga gör det du också.
Du mår bra av att bli hjälpt och andra mår bra av att få hjälpa.
Vi är aldrig ensamma om vi inte väljer att stänga inne oss från allt och alla.
Att ta emot hjälp är aldrig fult, det är att erkänna att man inte är mer än människa.

Våga lyckas, våga misslyckas

Du vet väl att det tillhör livet.
Att göra alla dom där sakerna som lockar just dig.
Det ska inte spela någon stor roll om det är något som du lyckas med eller inte.
Det är inte det som är det viktiga.
Det är alltid att du ändå försöker.
Att du ger dig själv chansen, att du ger dig själv tilltron, att du ger dig själv möjligheten.
Att våga lyckas är samtidigt att våga misslyckas.
Vågar man inte det ena så vågar man heller inte riktigt det andra, dom går liksom hand i hand.
Att våga lyckas är något som kanske kan ge dig det där lilla som gör att du vill pröva vidare.
Som gör att du kanske växer som människa.
Att se resultat som du uppnår av egen kraft är något du ska ta till dig.
Ta till dig och suga åt dig energin av, känna kraften som du får och låta den bära dig framåt.
Att våga misslyckas är också¨en framgång.
Det är inte fel att misslyckas.
Du har ju då faktiskt verkligen gjort ett försök med något som du trott på.
Att sen resultatet inte blev det som du hoppades det får man leva med men du gjorde det i alla fall.
Du vågade misslyckas och det är en styrka i sig.
Det är ju inte så att du ska gå in med inställningen att det här kommer nog att misslyckas
för då ger du inte dig lika mycket utrymme, lika stor chans.
Du måste tro på dig själv för om inte du gör det hur ska då någon annan göra det.
Känn istället en stolthet över att du försökt även om du får ett misslyckande som slutresultat.
Få inte hybris över att du lyckats med något men känn dig heller inte totalt misslyckad när
du inte lyckats på det sättet som du önskat.
Det är hur du själv tar till dig av det du utfört som får dig att må som du gör och jag vill
att du ska må bra så länge du själv gör dig förtjänt av det.
En människa som gör det som den kan, en person som inte kliver över lik,
en varelse som faktiskt försöker och vågar att både lyckas och misslyckas den har min fulla respekt.
Det är viktigt att våga, att tro och att kämpa.
Det är inte andra som ska göra det åt dig.
Det är inte andra som kan göra det åt dig.
Men det du gör när du lägger manken till.
När du verkligen försöker det kan ingen ta ifrån dig.
Tillåt ingen att göra det för det är du som har gjort dig förtjänt av den framgången, ingen annan.
Framgång är något du känner i ditt bröst inte något du måste mäta dig med gentemot andra.
Den framgången har bara att göra med ditt ego och den värdesätter jag inte lika mycket.
Den finns där visst, men den är bara för syns skull.
Våga lyckas så vågar du misslyckas

Lev i nuet

Det finns så många som tappar så många delar i sina liv.
Delar som man egentligen inte alls vill vara utan men som man ändå väljer att välja bort.
Det är alltid en fråga om att leva i nuet.
Hur ska man annars leva.
Tycker att det är lite tragiskt nr man inte gör det.
När man  väljer att leva antingen i det förgångna eller på saker som man eventuellt ska göra.
Vad är det för fel med att leva här och nu.
Att uppskatta det lilla eller det stora men har.
Det finns så många värden i livet men inget kommer någonsin komma i närheten av det man bjuds
på nästan gratis.
Kärleken och den kraften den ger den är så fantastiskt stark, så obegränsad, så fin.
Den gör att jag alltid vill leva i nuet för den överraskar mig varje dag.
Den ger mig styrka när jag känner mig svag.
Den ger mig värme när jag känner mig frusen.
Den ger mig hopp när jag känner mig sviken.
Den gör att jag vill leva i nuet.
Att leva i nuet är det enda alternativet jag kan följa efter och det enda som jag vill följa efter dessutom.
Det är att leva i nuet som känns meningsfullt för det är ju där som jag lever.
Att våga tycka om det man har här och nu även om det inte alltid är roligt är viktigt.
Att tycka om nuet är för mig att foga mig med verkligheten och inte något som jag bara hoppas eller drömmer om.
Jag är en väldigt väldigt lyckligt lottad människa som har hittat så mycket fantastiskt i mitt liv.
Så mycket gott och varmt som fyller mitt hjärta till bredden.
Jag vill leva mitt liv för det ger mig så ofantligt mycket av det jag brinner allra mest för, kärlek.
Jag vill leva i nuet för det är ju där jag kan hitta mig själv.
Mina tidigare år, månader, veckor, dagar, minuter, sekunder dom har knuffat mig fram till där jag är nu idag.
Dom har format mig till den jag är och ingen annan.
Jag vill inte leva i det förflutna och bara säga att det var bättre förr.
Även om det kanske fanns saker som jag idag saknar så är det här jag är nu.
Nuet är en färskvara och den ska njutas som den är.
Sätt värde på ditt nu och låt ingen ta det ifrån dig.

Använder du din fantasi

Jag är nog knappast ensam om att ibland fly in i min egen fantasti.
Det är ett behov jag har för där kan jag lösa dom eventuella problem jag har.
Det är där jag kan dra mig tillbaka till för att se på saker och ting på ett annat sätt
än jag kan bedöma dom till vardags.
Att använda sin fantasi är något som för mig är sunt.
Det ger mig utrymme till att göra saker jag funderar på men inte riktigt är beredd av att
ta konsekvenserna av att verkligen göra.
I min fantasi finns inga hinder, inga motgångar, inga om.
I min fantasi finns bara oändliga möjligheter, möjligheter att verkligen genomföra och göra saker.
Men det är bara en fantasi.
Min fantasi är rik och den är vacker.
Min fantasi den innehåller precis som livet i sig värme och glädje.
Jag använder min fantasi till det jag är bäst på.
Att se möjligheter, att vilja se möjligheter och att försöka genomföra möjligheter.
Jag använder min fantasi för att se världen som jag vill se den.
Inte gömd bakom några regler.
Inte gömd bland sånt som man använder som ursäkter.
I min fantasi som jag tycker om att använda så hittar jag vägar ut ur saker och ting.
Jag löser problemen på dom mest genialiska sätt och ingen vill stoppa mig.
Jag ser saker med öppna ögon och tar mig från a till b till c till d och ser aldrig
dimridåerna som försöker skyla det jag vill komma fram till.
Jag tänker använda min fantasi i allt större omfattning för jag ser möjligheterna vad det kan
leda till.
Att använda min fantasi är lite grann att leva och leva är något jag älskar hur hårt
livet än kan te sig vara.
Jag flyr inte livet till någon fantasivärld men jag låter den berika det jag redan har.
Fantasin är mitt inre och det är en del av mig.
Använder du din fantasi, jag använder i varje fall min.

Viljan att unna andra gott

Ibland undrar till och med jag hur världen egentligen är uppbyggd.
Varför finns det ont och gott.
Måste det finnas både ock.
Är det en balansgång vi ständigt måste går.
Den där slaka linan som är under våra fötter, måste den samtidigt vara så skör.
Kan vi aldrig mer än vid enstaka tillfällen få ställa ner våra fötter på marken och
känna dess fasta trygghet omgärda oss.
Jag är en väldigt enkel människa, enkel i mina behov och enkel i mina önskningar.
Det är i varje fall vad jag själv tycker.
Men samtidigt så förstår jag att det är just enkelheten i mig själv som är komplicerad.
Det är den som är unik med mig och det är den som gör mig till mig och ingen annan.
Det jag tycker om är helt enkelt godhet.
Viljan att unna andra gott.
Unnar verkligen alla som förtjänar det precis allting.
Er andra unnar jag bara att ni ska få precis det ni förtjänar och inget mer.
Men ni, ni underbara fantastiska människor som finns därute.
Ni som bryr er.
Ni med era gigantiska hjärtan.
Er skulle jag kunna hugga av mig handen för.
Er skulle jag kunna förlora mitt hjärta för.
Er skulle jag kunna sälja min själ till.
Er kommer jag att viga mitt liv till.
Jag älskar er helt utan några som helst förbehåll för att ni är ni.
För att för er precis som för mig så kommer andra i första hand och ni själva strax därefter.
Inte tvärtom.
Ni är underbara vackra människor som ska sträcka på er när ni går.
Ni är godheten personifierad och förtjänar all uppmärksamhet.
Det är Er jag njuter av att ha i mitt liv och ni ger mig min näring.
Min vilja att anstränga mig för det jag tror på.
Er.
Jag har en vilja att unna andra gott och det är ni som när den viljan.

När två bråkar

Ibland undrar jag verkligen hur en del människors hjärnor fungerar.
Eller snarare i detta fall hur dom inte gör det.
Ännu en gång så var det två personer som rök ihop på min arbetsplats och jag
kunde inte annat än undra, varför.
Hur kan man låta det gå så långt att man blir så förbannade över så otroligt triviala saker.
Detta eviga revirpinkande som dom håller på med liknar mer en fars än något annat.
Det lustiga i det hela är att två som har så otroligt mycket att säga att dom aldrig
någonsin har tid att lyssna.
Båda är så inne på att dom har rätt att ingen kan acceptera att den ena eller
som i detta fall att båda har fel.
Det finns inte någon som helst obejektivitet i deras bedömningar utan bara full gas framåt.
Det är både komiskt och tragiskt på samma gång.
Nu behöver jag inte bry mig på riktigt eftersom ingen av dom är värda att lägga
någon energi på.
Men jag kan ändå inte låta bli att se, att höra och att undra.
Om det krävs så lite för två tjurskallar att bråka här,
vad krävs det då för att idioter med vapen i handen ska gå över gränsen.
Jag bara undrar.

Varför har en del mer bråttom än andra

Hur kommer det sig att en del alltid tycks ha mindre tid till förfogande än andra.
Går inte allas tid lika fort.
Vad är det som gör att dessa personer alltid ska tränga sig igenom köer, för att dom har bråttom.
Varför kör dom som vettvillingar i trafiken och blir arga när någon gör något dom själv a
just precis tänkt att göra.
Vad är det som gör att dom ska kliva in emellan två som pratar om något för att
denna person "bara behöver fråga en sak".
Vad är det som gör att just dessa personer är dom allra första som försvinner
från en arbetsplats när det finns lite att göra och dom som jobbar mest får stanna kvar
och jobba en stund till.
Varför gnäller dessa personer mer än andra när någonting inte är 150% som det ska.
Det går ju alltid att hitta fel på saker som bara är 100%-iga.
Vad är det som gör att dessa personer har så svårt att se felen som dom själva begår
precis hela tiden.
Ödmjukhet verkar ligga på en bokstav dom aldrig orkade komma till när och om
dom någonsin suttit och bläddrat i ett lexikon.
Tänk om dessa människor kunde tagga ner lite och bara ta lite mer av sitt dagliga ansvar.
Skulle det inte bli otroligt mycket trevligare då.
Man kan ha bråttom ibland men när man gör det till en vana.
Då är det inte bråttom man har längre.
Då är det bara väldigt dålig planering och den drabbar oss andra hela tiden.
Tiden den är densamma för oss alla, glöm inte det.
Ta tillvara på din tid men ge fan i min.
Du har inte mer bråttom, så skyll inte på det.
Skyll på dig själv för en gångs skull.

Vad är en vacker människa för dig

Vikten av att vara vacker idag, hur stor är den egentligen.
Jag vet inte vad som är viktigast.
Att ha en snygg förpackning som säljer in sig av sig själv.
Eller att ha ett riktigt bra innehåll.
Vilket tycker du i ärlighetens namn är det viktigaste.
Försök nu att vara ärlig och spontan, inte eftertänksam och ge ett anpassat svar.
Vad går du efter i första skedet hos en människa som du tar kontakt med.
Låt oss ta ett exempel.
Till vem går du om du går på en mässa och det står fyra personer i en monter.
Nu vänder jag mig först till er killar.
Tänk er att det är två tjejer och två killar.
En tjej och en kille ser väldigt attraktiva ut och verkar med stort självförtroende därinne.
Den andra tjejen och killen ser som man så snällt säger idag, helt ok ut och inte lika dominanta.
Dom tar liksom inte för sig på samma sätt.
Vem går du till om du vill veta lite mera.
Väljer du att gå till "dom attraktiva" eller väljer du "dom vanliga"
Hos vem känner du att du kan skaffa dig bäst position och varför väljer du den du väljer.
Undrar du aldrig någonsin varför du gör dessa val.
Om du nu sätter detta val i ett annat sammanhang, nämligen ute på krogen.
Vad tror du att du nu väljer.
Du får självklart välja att göra det med eller utan alkoholens påverkan.
Eller gör du olika val även beroende på det.
Men vad är det som gör att du väljer.
Du har ju förmodligen inte gjort någon personlig bedömning av kvinnan ifråga utan bara bedömt henne
utifrån hur hon ser ut där just då.
Är det samma kvinna som du skulle välja om du skulle vilja träffa en kvinna som du vill leva med.
Hur tänker du egentligen då, tänker du alls, eller tänker helt enkelt bara med fel huvud.
Att attraheras av människor är något vi gör dagligen på olika sätt och olika nivåer.
Vi möter någon i en dörr som vi håller upp, låter någon gå före in på bussen eller kanske ropar efter
för att personen i fråga just har tappat något utan att märka det.
Vi bryr oss för att vi bryr oss.
Skulle det nu vara en skitig, illaluktande spritdoftande a-lagare så tror jag inte att vi skulle bry oss lika mycket,
inte dom flesta av oss i varje fall.
Men hur skulle du vara emot denna skitiga, illaluktande spritdoftande a-lagare om du just fått veta att
vederbörande just räddat din dotter eller son från en säker död med sitt eget liv som insats.
Att denna person gjort det för att den ville det, helt utan tvekan.
Skulle du då se på denna person på ett annat sätt då.
Skulle du ge denna person en andra chans i ditt liv.
Kanske hjälpa denna att komma tillrätta med sitt liv eller i varje fall bry dig lite.
Vad jag vill komma till är väldigt enkelt.
Vackra människor idag behöver inte vara och har absolut aldrig behövt vara vackra på ytan.
Det är ju så ofantligt mycket mer att se hos någon.
Vackra människor har för mig vackra inre och det kan du aldrig se om du inte lär dig känna dom.
Det är när du ger dig själv chansen att se.
Det är när du ger andra chansen att visa.
Det är då du ser den sanna skönheten.
Den ytliga skönheten är bara något som är medfött och något som du ser med blotta ögat.
Men att titta på någon och se dess själ, det är först då som du ser hur fantastiskt vacker människan verkligen kan vara.
Det är då du kan bli bländad av en inre skönhet som kan ge dig så ofantligt mycket mer.
En vacker människa på ytan behöver verkligen inte vara lika med att vara en bra människa.
Jag tror nog att du förstår vad jag menar och att du faktiskt kan hålla med.
Frågan är om du kan följa det konceptet eller om du trots allt går på det yttre och mer eller mindre
kanske låter dig påverkas av din omgivning.
Hur ska dom kunna veta vad som är rätt för dig om inte du vet det själv.
Det finns så fantastiskt vackra människor, så många underbara själar.
Frågan är, vill du se dom eller vad är det du vill.

Vill du vara dig själv

Tillhör du en av alla miljoner människor idag som slänger iväg
kommentaren att du skulle vilja vara någon annan.
Att du skulle vilja vara i en annan persons situation.
Att du skulle vilja ha andra möjligheter än vad du har.
Klarar du av att vara dig själv.
Duger du själv för dig själv eller är du inte god nog.
Finns det sånt hos dig som du aldrig kommer att förlika dig själv med att det är så.
Är det till och med så illa att du förnekar att vissa saker är en del av dig.
Hur illa ställt är det då.
Att vara sig själv är det enda alternativet som håller för mig.
Det kan vara både på gott och i vissa fall naturligtvis även på ont.
Men det är det enda tänkbara och det enda som jag kan stå för.
Jag vill vara mig själv och jag är mig själv.
Sen att man inte kan leva ut helt och fullt bara för att man inte har dom
resurser man vill det får man stå ut med och det står jag gärna ut med.
Så länge jag är mig själv och inte försöker ljuga mig till att vara någon annan.
Skulle aldrig kunna sätta på mig en mask och låtsas om att jag var
något annat än det jag är.
Varför skulle jag vilja det.
Om jag nu så desperat vill det så får jag väl göra något åt det, inte tro att den
förändringen sker bara för att jag vill.
Alla förändringar tar energi någonstans ifrån och jag kan bara tänka mig
att ta den energin ifrån mig själv, inte någon annan.
Jag är idag en väldigt lyckligt lottad människa som har fantastiska människor runt mig.
Det är det som betyder allra mest för mig.
Jag må ses som lite väl knäpp ibland, lite envis, alldeles för snäll osv, osv.
Men det är jag alltihopa, jag är mig själv.
Jag vill inte vara någon annan och jag vill inte vara någon annanstans.
Jag älskar min omgivning och jag känner att den kärleken den är besvarad.
Våga vara dig själv och lev inte bara genom andra.
Njut av att du har andra runt dig och var inte rädd för att njuta av dig själv.
De är inte fel att tycka om sig själv, det gör ju att du även kan tycka om din omgivning.
Om du inte vill vara dig själv, vem är du egentligen då?

Litar du på andra

Det finns absolut tillfällen i livet då ens tillit till människor naggas i kanten.
Tillfällen när man undrar vad det är som rör sig innanför pannbenen.
Jag försöker alltid att ställa tilltro och tillit till andra istället för
att känna och bygga upp en misstro.
Kanske är det blåögt och naivt att ha den inställningen men jag kan inte tycka att det
är fel att utgå från att tro gott om människor.
Det är så jag fungerar och det är så jag kommer att fortsätta att tänka.
Men med åren så är det med allt större eftertänksamhet som jag ställer min tillit.
Det krävs lite mer för att få den där respekten, för att få det där förtroendet hos mig
som gör att jag kan ge det jag vill.
Nu finns det tackolov många i min närhet som jag känner precis så för.
Men samtidigt så är det fler som har klivit in i den svarta fållan och skaffat sig en position
där dom står utan att riktigt synas för mig.
Det gör dom samtidigt som jag betraktar dom extra noga eftersom jag inte litar på
varken vad dom säger eller gör.
Dom blir helt enkelt skärskådade av mig för att dom inte längre har det dom kanske
en gång haft hos mig, dvs tilliten och förtroendet.
Det är en position som dom själva satt sig i och inget jag tänker lägga två fingar i kors för att
komma ur heller.
Det är ju inte jag som begått skadorna på det som kanske funnits utan det har dom
själva åsamkat sig.
Kanske bryr dom sig inte om det för att det är inget som dom själva fäster någon vikt vid, vad vet jag.
Kanske ser dom inte sig själva som någon man inte kan lita på.
Kanske tycker dom att det är ok att bete sig bedrägligt bara för att det passar dom.
För mig är det i varje fall viktigt att vara tydlig i alla dessa bitar.
Jag försöker vara det när det gäller i min framtoning i vad jag vill ge till andra.
Jag vill bara ge till dom som faktiskt bryr sig.
Det är en oerhört stor skillnad på hur jag är mot människor jag litar på och hur
jag är emot människor jag inte litar på.
Det är något jag verkligen hoppas att alla känner, inte minst just dom jag inte litar på.
Förtroende är något man bygger upp och skapar, inte något man utnyttjar.
Jag tror ju på människan i stort och på människan i smått.
Jag litar på dom nära och kära jag har precis lika mycket som jag litar till mig själv.
Men ni andra ni får kämpa för att komma in från frysboxen ni är satta i.
Ni hör hemma där för ni har gjort val som jag inte accepterar i mitt hjärta.
Jag vågar lita på andra för jag har en oerhört stor tillit till mig själv.
Lita på andra även du men gör det inte blint, gör det med följsamhet.
Följ ditt hjärtas röst och lyssna till vad det har att säga för det är ofta väldigt väldigt klokt.
Den första intuitionen brukar ligga väldigt nära sanningen.
Tro inte för gott om andra människor och ljug inte för dig själv i tanken om något du vet
som är svart.
Allt är inte gott som händer, alla är inte snälla, alla vill inte väl.
Men ge alla en chans först innan du fäller din dom, en chans innan du bestämt din åsikt.
Våga lita på människor utan att bli blåögd och naiv.
Våga lita på dig själv.

Att vilja mer än vad man egentligen förmår

Det är aldrig fel att vilja göra saker, att vilja försöka att göra saker.
Det är aldrig fel.
Viljan att kunna hjälpa någon som behöver en liten puff, en liten utsträckt hand.
Den viljan är aldrig fel att ha.
Det kommer alltid tillfällen i våra liv när vi behöver den där lilla hjälpen.
Det där lilla som gör att vi orkar vilja lite mer.
Det är inget fult med att få hjälp.
Det är inget skamligt med att ta emot hjälp.
Det är inget svaghetstecken att vara öppen för att ta emot det andra vill ge.
För kom ihåg att när någon vill ge någon, verkligen vill ge något så är det inte för att
den personen väntar sig att den ska ha något i retur.
Om den gör det så ger den inte, den bara lånar ut en tjänst och det är något helt annat.
Då har man startat en byteshandel, man har inte skänkt något.
Man har utnyttjnat en situation där någon har varit svag till sin egen fördel.
Om det däremot är någon som ber dig om en tjänst och har för avsikt att återgälda den med
en tjänst i retur så är det en annan sak.
Man ger olika mycket som människor.
Vissa ger inget utan vill bara ta, vill bara ha och jag måste erkänna att jag har oerhört
svårt just för dessa individer.
Men sen finns det dom som inte har någon botten.
Det finns inga gränser för hur långt ner dom kan sträcka sig för att hjälpa andra.
Dom är mina hjältar allihopa och dom förtjänar all tänkbar respekt dom kan få, och mycket därtill.
Det är människor fyllda med så stora hjärtan att man aldrig någonsin upphör förvånas
över hur goda människor dom är.
Där andra ser svårigheter ser dessa möjligheter.
Det finns en sådan fantastisk vilja att vara där på rätt sätt att dom slår knut på sig emellanåt.
Världen vore så otroligt mycket gråare och fattigare om inte denna iställning fanns.
Att försöka förstå deras tankar, att se hur dom agerar är sånt som jag mer än gärna tar till mig och lär av.
Att vilja mer än vad man egentligen förmår det är den inställningen som mer eller mindre
kan göra att man når upp till sånt som kan tyckas ouppnåeligt.
Det är det som gör att berg faktiskt kan flyttas.
Att det omöjliga ändras till att faktiskt vara möjligt.
När man inte tittar efter uppsatta gränser utan ser förbi allt sånt då kan man kanske skapa något.
Det är denna tillförsikt som man ger de sina.
Det att det alltid finns hopp även om det kan tyckas vara nattsvart och att allt går emot.
Livet har sina upp och nedgångar och dom går hela tiden hand i hand.
Det gäller att kunna ta udden av nedgångarna och inte begränsa uppgångarna utan ge dom fritt
utrymme att andas och sträcka ut i all dess prakt.
Det är inte fel att vilja mer än det man förmår.
Det visar bara att man har en vilja att försöka.
Vad förmår du, begränsar du dig eller låter du dina vingar ständigt pröva nya strömmar.
Våga låta dig pröva saker som du vill men inte riktigt tror att du kan.
Våga flytta ut din egen gränslinje så långt att du själv inte ser den.
Tänk inte alltid tanken att du måste ha ett skyddsnät.
Låt dig själv leva som den du vill vara.
Jag har ett antal underbara människor runt mig i mitt liv.
Människor med hjärtan som tycks obegränsade just för att dom är det.
För dom finns inte gränserna och om dom finns så hittar man vägar att ta sig förbi eller över
för att komma till lösningen som finns där på andra sidan.
Det finns liksom alltid möjligheter.
Man måste bara förstå själv att ge sig själv plats.

Långt bort, är det verkligen långt bort idag

Något som är långt bort kan verkligen ses på olika sätt.
Antingen kan man välja att se det på det lite mer negativa sättet och tycka att saker och ting verkligen är avlägsna.
Att det som en gång har varit bra, det var för länge länge sen.
Att det som man ser på som något man vill komma ihåg det var långt innan men knappt ens kommer ihåg det.
Eller att man ser fram emot något, men det är så inte ens tänkbart att tänka tanken på att man ska komma dit.
Långt borta är inte så långt borta tycker jag.
Jag vill hävda att det inte alls är långt borta vare sig med det ena eller det andra idag.
Varken vad det gäller avstånd i tid eller i kilometer.
Långt borta är bara ett mått som vi själva väljer att ställa upp.
Varför väljer vi då att sätta dessa mått, dessa gränser.
Vad är det vi vill få ut av det.
Långt bort i tid långt bort i rum.
Vad vill vi göra genom att sätta dessa distanser.
Dina vänner är aldrig långt borta.
Andra länder är idag inte långt borta.
Dessa saker och många därtill är inte långt borta idag utan bara något vi väljer att kalla det för det.
Jag tycker vi istället ska se värdet i att saker och ting och inse att det är nära.
Vi borde förstå att se värdet i att saker som berör oss faktiskt är nära oss idag.
Vi behöver inte leva i en värld där vi undrar vad som kommer hända eller vad som har hänt.
Långt bort är bara något vi valt att kalla det långt bort.
Sätt värde på det du har idag istället för att leta efter igår och imorgon.

Även när livet tar emot, går det framåt

Man kan tycka väldigt mycket om väldigt mycket som händer i ens liv.
Man kan känna att man åker på den ena smällen efter den andra.
Man kan tycka att ens liv är fullt av motgångar.
Men inte är det väl bara så.
Inte är det väl nattsvart på himlen jämt.
Inte är det väl så att det finns dagar utan att solen går upp.
Livet kan absolut vara tungt emellanåt.
Jag kan känna vemod i mitt hjärta över saker jag inte kan genomföra.
Jag kan känna vrede över människor som avsiktligt skadar andra.
Jag kan tycka att saker och ting inte alltid är som dom borde.
Jag kan bli ledsen när jag ser andra fara illa i olika situationer.
Saker som berör, berör mig alltid väldigt mycket.
Jag kan inte bara borsta av mig det och gå vidare.
Det finns liksom kvar där i mitt bröst och där får det bo.
Det är ju trots allt en del av mig och mitt liv.
Likaväl som när jag njuter av livet som allra mest.
När mitt hjärta kvittrar av lycka och jag känner mig osårbar.
Eller när jag känner full tillfredsställelse över att ha hjälp någon med något
och ser resultatet av det.
Det är också sånt jag tar med mig, för även det formar mig till den jag är.
Jag förnekar inte något av mig.
Jag förskjuter inte något av mig.
Jag däremot uppskattar vissa delar olika mycket men det hör ju till livet.
Livet har hela tiden sina motgångar men samtidigt sina medgångar.
Vilket väljer du att fästa störst vikt vid.
Livet går ju framåt även när det tar emot.
Det är alltid lite jobbigare att gå i en lång uppförsbacke.
Men tänk på utsikten som du bjuds på när du kommer upp.
Se hur långt du kan se när du står där uppe på höjden.
För inte är du väl så negativ så att du tänker att när du väl kommer upp
så är det bara en tjock dimma så det är inte ens någon idé att ta sig dit.
Det är alltid värt att kämpa för sin egen skull.
Det finns alltid något att lära.
Försök hitta dom små kornen som trots allt ger dig något i retur.
Det finns alltid minst två sidor av någonting som man betraktar.
Försök att vara öppen för att se dom båda, verkligen se dom båda.
Inte bara titta på dom, utan betrakta och se.
Kanske ser du lite mer av din värld då.
Kanske förstår du lite mer av din värld då.
Kanske kan du tillåta dig själv att leva lite mer i din värld då.
Livet är fantastiskt.
Både det svarta i det och det vita.
Det gör att du även kan se regnbågen i hela sin prakt när den fäller ut sitt spektra.
Ha viljan att se ditt liv så ska du se att livet det går framåt även när det tar emot.

Det är inte tacket som är det viktiga, det är att man vill hjälpa

Har du inte tänkt någon gång att vissa personer är så otacksamma att hjälpa
för som verkar aldrig uppskatta hjälpen dom faktiskt får.
Sen finns det då dom andra som är oändligt tacksamma för all hjälp som kommer i deras väg.
Folk tar saker och ting väldigt väldigt olika.
För mig har det alltid varit och kommer alltid att vara en fråga om att vilja.
Vill jag hjälpa till med något så gör jag det mer än gärna men då gör jag det verkligen av fri vilja.
För att jag kan, för att jag vill, inte för att jag måste.
Det är en stor skillnad att ställa upp på saker mer eller mindre mot sin vilja.
Till exempel är jag på mitt jobb och blir ombedd att göra en sak så gör jag det naturligtvis.
Inte tänker jag att "nä Kurt-Sune-Nicklas den andre han vägrade göra det där då tänker
minsann inte jag heller göra det"
Är jag på mitt jobb så är jag där av en betalande arbetsgivare och vill den ha ett jobb utfört
så gör jag det naturligtvis, det är min skyldighet.
Varför puckot som sa nej till det hela gjorde just det kan jag naturligtvis ha en åsikt om
men det är inte det som ska styra min arbetsmoral.
Är det utanför jobbet så beror det självklart från situation till situation hur jag agerar.
Är det någon som frågar mig om jag kan hjälpa till med en sak så gör jag absolut det
om jag kan.
Kan jag inte så kan jag inte, så enkel är det.
Men kan jag så ställer jag mer än gärna upp.
Varför skulle jag inte göra det.
Men jag gör inte det om den frågan ställs av en person som upprepade gånger utnyttjar
både mig själv och andra bara för att den är för slö att göra det själv.
Nej jag gör det för att det behövs och för att jag vill.
Tycker det är viktigt att ställa upp för andra när det behövs en hjälpande hand.
Utan den handen så kan man annars känna sig riktigt riktigt utelämnad och ensam.
Men med den så kan man känna sig desto starkare.
Det är inte tacket som är det viktiga när jag hjälper någon med något.
Det viktiga är att man finns där när det behövs.
Utnyttja inte andra och låt inte andra utnyttja dig själv.
Men glid heller inte undan.
Det krävs väldigt lite för att göra skillnad.
Var den skillnaden och var inte rädd för att vara den.
Det är viljan det hänger på och den har jag mycket av.

Är du något extra

Jag tillhör dom som tycker och tänker att det finns något extra hos alla människor.
Det finns något unikt och speciellt hos alla.
Men, det behöver absolut inte betyda att det är något som allmänt uppfattas som bra.
Men likväl, så har vi alla speciella sidor.
Frågan jag ställer mig är dock, vet vi själva om det.
Jag tror inte särskilt många är medvetna om sina egenheter.
Jag tror inte att många förstår vem dom själva är fullt ut.
Alla har inte så kallad självinsikt.
Förmågan att se sina egna kvalitéer och brister.
För det är saker som vi faktiskt har.
Otroligt mycket kvalitéer och brister.
Vissa kanske ser själva det som dom är riktigt bra på och utnyttjar det,
men hur många är dom.
Andra kanske egentligen vet att dom är bra på en sak men ändå inte
tar fram det till sin egen fördel.
Deras kvalitée kanske ligger i träda hela livet.
Helt utan att bli utnyttjad och det är så sorgligt.
Men det som många fler har förmågan till är att inte se sina egna brister.
Vi är helt enkelt inte ödmjuka nog och inse våra begränsningar utan väljer istället
att skyla dessa med hjälp av små vita lögner.
Men varför gör vi så.
Varför vågar vi inte visa att vi inte kan, att vi inte förstår, att vi inte förmår.
Jag känner mig relativt lyhörd som människa och vill så vara även om även
jag begränsar mig i min tro på min förmåga ibland.
Men jag jobbar hela tiden med att förbättra mitt eget självförtroende.
Jag är något extra det vet jag för jag är ju jag.
Jag är en unik människa men samtidigt en i mängden.
Jag sticker ut med samtidigt flyter jag in som en kameleont.
Hitta ditt extra för du har det och lyft fram det så andra får se.
Det gör inte ont att visa vem du är, det ger bara en helare bild av just vem du är.
Var stolt över dig själv om du känner att du kan vara det.
Skäms inte över dig själv om du inte behöver skämmas.
Våga vara det där lilla extra.
Det vågar jag.

Man kan inte vara alla till lags

Hur man än vrider och vänder på sig.
Hur man än verkligen försöker.
Så kommer man aldrig att komma till en punkt där man är alla till lags.
Det går liksom inte att foga in alla viljor under samma tag.
Det går inte för en del kan aldrig kompromissa.
Dessa aviga människor vill jag nu heller aldrig ha under samma tak som mig själv.
Utan jag ser helst att dom tar sig någon annanstans där dom stör så lite som möjligt.
Emellertid så är det ju inte så det fungerar.
Dessa individer kan ju inte hålla sig helt för sig själva.
Dom kan det inte för dom kan inte acceptera det som händer och sker,
inte heller på avstånd.
Det liksom stör dom att saker och ting kan fungera trots att dom inte vill
vara med och hjälpa till.
Vad gör då dessa individer, jo det det dom är allra bäst på.
Dom försöker att förstöra.
Resonemanget hos dom är nämligen att om inte dom själva klarar av att
genomföra vissa saker på vissa sätt så ska inte andra få göra det heller.
Det är inte någon så kallad svensk missunsamhet, det är bara vanlig sådan.
Det är inte något typiskt svenskt att inte unna andra något.
Jag har sett det beteendet i alla länder jag själv varit i.
Det är vanlig mänsklig missunsamhet.
Vanlig jävla avundsjuka helt enkelt.
Jag kommer aldrig att kunna vara alla till lags och det strävar jag heller inte efter.
Kommer aldrig att krypa mina knän blodiga bara för att tillgodose vissas intressen.
Men jag kommer aldrig heller vara den som är mot något bara för att.
Kan man lösa en sak smidigt så ska man försöka göra det,
så resonerar i varje fall jag.
Man kan inte vara alla till lags.
Men man kan alltid vilja väl.
Var den du är och våga stå för det.
Tappa inte dig själv bara för att någon idiot tror att den är bättre än dig.
Tappa inte dig själv bara för att någon säger något dumt.
Tro på den du är och lita till ditt inre.
Man kan ju inte vara alla till lags men svik inte dig själv.

Att tycka om sig själv

Man behöver inte ha hybris bara för att man ska tycka om sig själv och det man gör.
Att tycka om sig själv är en grund alla bör utgå ifrån.
När man har kommit dit så har man kommit en bra bit i livet tycker jag
för då har man inte bara accepterat sig själv utan även sin omgivning.
Det är egentligen inte alls svårt att komma dit.
Att komma till att tycka om sig själv och den man står för.
För det är just det som det handlar om.
Att våga stå för den man är utan att fundera över vad andra tycker och tänker.
Jag tror att om man tycker om det man själv gör.
Om man tycker om den man har formats till.
Om man har kommit till den lilla insikt vad det är man själv uppskattar och sen
följer den linjen någorlunda.
Då är man faktiskt där man vill vara med sig själv.
Det betyder inte att man alltid ska ha saker och ting gjorda på det sättet man själv kräver.
Det betyder inte att man behöver göra saker som andra vill.
Men det betyder heller inte att man alltid måste gå emot andra när man själv inte håller med.
Istället så är man så trygg i sig själv att man vågar att lyssna till andra och följa deras åsikter,
inte alltid men lite då och då.
Det är inte fult att tycka om sig själv men man får aldrig sluta att tycka om andra.
Man får inte glömma bort att man är den man är precis som man inte ska glömma bort det man har.
Att tycka om sig själv är samtidigt att ha förmågan att kunna tycka om andra.
Jag tycker om mig själv för att jag trivs med mig själv och min omgivning.
Tyck om dig själv för din egen skull men glöm samtidigt inte bieffekten i det hela.
Att det finns en risk i att andra tycker om dig för den du är.
Den du verkligen är.