Varför jagar man minuter när man har ett helt liv

Vi säger att vi lever stressade liv idag, men varför gör vi det.
Alltså varför säger vi att vi lever stressade liv och
om vi nu gör det varför gör vi det.
Uppenbarligen så sker det ju helt frivilligt eftersom vi väljer att följa strömmen.
Men varför gör vi det.
Vill vi leva stressade liv.
Vill vi ständigt känna hets i det vi gör.
Blir saker och ting verkligen bra gjorda när vi gör det.
Vore det inte bättre om vi tog det i varje fall lite lugnare.
Jag brukar tänka ungefär så här.
Om jag nu missar bussen eller tåget som jag är på väg emot så kommer det faktiskt
förmodligen en buss eller ett tåg efter det.
Det blir ju bara en förändring i var jag befinner mig under nästkommande stund.
Om det nu blir på en perrong, sittande i ett tåg eller någon annanstans vad spelar det egentligen för roll.
Det är mitt liv, min tid det rör sig om.
Kan jag då inte förvalta den tiden till något annat än det jag tänkt från början.
Eller ska jag bara irritera mig på att jag inte hann.
Kan jag inte bara njuta av stunden som jag får förfoga på ett annat sätt.
Dom där minuterna som du och många andra jagar, varför gör du det.
Jag kan förstå att man vill komma i tid till sitt jobb, sitt dagis, sin skola eller vilken fast tid man nu har att passa.
Men istället för att stressa och jaga livet ur dig så varför inte gå fem minuter tidigare hemifrån.
Dom fem minuterna gör dig ingenting alls, det kan jag lova dig.
Inte ur den aspekten att du inte får sova ut eller måste gå upp tidigare på morgonen.
Men effekten av att slippa stressa, att slippa få puls bara för att du har bråttom, den är värd så mycket mer, tro mig.
Det är som sagt ditt liv som du förfogar över.
Det är ditt liv komprimerat i en viss tidslängd.
Fyll den med så mycket som kan glädja dig istället för att skada dig.
Du blir inte trevligare människa för att du kommer med ett högt blodtryck till din arbetsplats.
Det första du kanske säger till din arbetskamrat kanske är att det kom en jävla bilist som körde så
långsamt framför mig idag att det tog säkert tre minuter extra att köra hit.
Eller att du var tvungen att skotta fram bilen och blev en kvart sen på grund av det.
Själv undrar jag om du då var blind när du läste tidningen, såg på nyheterna eller rent utav tittade ut
genom fönstret och egentligen kunde konstatera att det faktiskt snöade ute.
Trodde du att din bil var snöbefriad ändå.
Hade du gått ut den där kvarten tidigare så hade du ju inte blivit sen.
Man kan alltid ta hänsyn till yttre omständigheter och jag lovar att ditt humör skulle säkert bli
bra mycket bättre om du gjorde det.
Och om ditt humör blir bättre så kan jag tala om en liten hemlighet, då blir din omgivnings humör detsamma.
För är det något som smittar så är det just humöret.
Jaga inte minuter mina vänner.
Du har ett helt liv framför dig.
Förvalta minuterna istället och gör något av dom.
Kasta inte bort dom i onödan för dom kommer ju aldrig igen.
Det är en färskvara som man inte kan spara på hög dessvärre.
Lev i nuet, lev i ditt liv.
Jaga inte minuter, du har ett helt liv.