Att våga ställa tillit

Det är i tider som denna som saker och ting ställs på sin spets.
Det är i tider som dessa som man faktiskt funderar lite extra på,
vem vågar jag lita på.
Vem vågar jag ställa min tillit till.
Vem kan jag känna mig trygg gentemot när det gäller att utlämna mig själv.
Vem kan jag känna mig trygg gentemot när det gäller ömsesidig respekt.
Det är i tider som denna som i varje fall jag stannar till lite extra
och tänker just dom tankarna.
Undrandes om vem är äkta och vem är falsk.
Jag själv har det väldigt klart och tydligt för mig vem och vilka jag litar på.
Vilka människor som jag litar på till hundra procent och vilka som jag
känner att jag litar på tillräckligt mycket för att inte känna mig otrygg med.
Svekfulla människor är bara äckliga i mina ögon.
Människor som först låtsas skapa ett förtroende åt ena hållet för att
sen i nästa moment hugga åt det andra när man vänder ryggen till.
Att se dessa svekfulla beteenden på nära håll är intressant för jag lär mig
oerhört mycket av att få se just det.
Se hur dom beter sig i olika situationer och hur dom sen försöker svära sig fria
från något dom just gjort.
När man själv står där med facit i handen och ser dessa mytomaner så undrar
jag verkligen hur det står till med dom.
Hur sjuka i huvudet är dom.
Och om dom är benägna till att ljuga sig fria i en situation, hur ofta är dom
då inte bedrägliga i andra.
Vad är dom kapabla att göra och har dom några gränser överhuvudtaget.
Jag vågar ställa tillit till en ganska stor klick människor i min omgivning
och naturligtvis till dom som är i mina absoluta närhet.
Jag vågar göra det för jag känner ju att dom känner samma tillit till mig.
Det har med ömsesidig respekt att göra.
Det är människor jag älskar och håller av på olika sätt och vis och som jag
bara önskar allt gott.
Jag ställer tillit till dom för att dom förtjänar det.
Men ni, ni som vet att ni lever genom lögner.
Ni som när er genom att förse er med andras energi.
Er kommer jag aldrig att ställa min tillit till.
Ni kommer aldrig att få min respekt.
Ni kommer aldrig att göra er berättigade en plats i mitt liv för det är upptaget där av
just dom som förtjänar den.
Jag vågar ställa tillit men jag gör det till dom som bor i mitt hjärta, dom som känner värmen av min famn.
Dom som tycker om att vara i min närhet och som jag själv vill vara hos.
Er ställer jag min tillit till.
För Ni är Ni.