Är du en som ljuger

Mycket tål jag och mycket accepterar jag.
Men någon som ljuger.
Varför skulle jag någonsin tro på en sån person igen.
Varför skulle den personen någonsin kunna kräva ett förtroende av någon.
Jag brukar säga lite skämtsamt att jag är för slö för att ljuga.
Men lite sanning finns det i det också.
Jag skulle aldrig orka möta sanningen efter alla lögner som en lögnare utsätter sig för.
Kontrasterna skulle bli alldeles för starka.
En som ljuger är inte vatten värd i mina ögon.
Visst kan det finnas tillfällen då en vit lögn är bättre än en vit sanning.
Men då gör man det i hänsyn till någon annan.
Inte för att man vill skydda sig eller höja upp sig själv till något man inte är.
Att vara en som ljuger skulle kännas kallt och sjukt för mig.
Det är på sanningar jag lever, något annat existerar ju ändå inte.
Många tror att dom kommer undan med sina lögner men jag undrar.
Hur många skulle krypa under sina stenar om dom verkligen förstod hur
genomskådade deras lögner är.
Hur genomskinliga dom är där dom står i alls sin uppmålade tuffhet.
Hur dom står där med historier bakom sig som kan te sig helt otroliga.
Varför duger inte deras vanliga liv.
Om du nu är en som ljuger.
Tänk på att det finns alltid någon som ser sanningen.
Tänk på att du kan aldrig dölja en lögn helt.
Förr eller senare kommer den fram.
Och när den kommer fram då gör det desto ondare.
Då ifrågasätts inte bara nuet utan även ditt förgångna.
Sanningar kan vara jobbiga men en sak kan man aldrig ta ifrån dom.
Dom är sanna.
Det är inte lögner.