Känner du en inre tillfredsställelse när det går lite illa för andra.
Inte sådär illa att det är fara och färde med den andras liv.
Inte så att den kommer i total onåder inför allt och alla.
Inte så att du står där med byxorna nere helt och hållet.
Nej så där "svenskt lagom" illa för någon.
När det går lite sämre för någon annan än dig själv.
Du vet inom dig att den personen kanske kämpat betydligt mer än vad du själv gjort
men ändå inte tagit sig hela vägen fram.
Kanske just pga dig själv och något du vetat om.
Kanske för att just du stått där ivägen.
Tycker du verkligen att det känns skönt.
I så fall tycker jag att du ska skämmas.
Skämmas som den elaka egoist du är just där, just då.
Försök själv och gör det bättre och få en tillfredsställelse genom det.
Inte genom att låta andra misslyckas.
Inte genom att se på när andra misslyckas.
Om du ser någon som försöker, hjälp då denna istället.
Hjälp den att uppnå sitt mål.
Sen kan du nöjd för dig själv le att du faktiskt gjort något gott istället.
Något som kanske stärkt just denna person.
Titta sen och se hur denna person växer.
Se och njut och väx tillsammans.
Stå inte och se på när personen snubblar på mållinjen och ramlar där i leran.
Stå inte och titta på och skratta åt eländet.
Gör något positivt och visa att du är en medmänniska, inte en motmänniska.
Visa att du kan stärka andra.
Inte att du hellre vill fälla dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar