Tag aldrig skit

Det finns så många gånger i livet som man blir utsatt för dumma saker.
Saker som man absolut inte rår över själv.
Saker som man rår över själv.
Men när man känner.
När man vet.
När man är helt på det klara med att man själv inte gjort något fel.
Så ta inte någon skit för det.
Låt inte andra krypa in under ditt eget skinn.
Låt inte andra påverka dig negativt och få dig själv att fundera i fel banor.
Tag inte skit från någon som bara vill dig illa.
Tag inte skit från någon som bara vill synas, höras, märkas på sina villkor.
Tag aldrig skit.
Det händer inte dagligen men alldeles för ofta i mitt liv att jag antingen själv
blir drabbad av det eller ser andra dom drabbas.
Man kan inte, jag kan inte skydda alla även om jag vill det.
Vi måste alla se till att bevaka våra egna gränser.
Vi kan hjälpa till, vi kan bistå, vi kan finnas där.
Men vi kan inte alltid vara den som står där ytterst med skölden och motar
bort skiten som kanske är på väg just mot dig.
Vi har alla en viss styrka i oss och den ska vi använda, inte tro att vi inte besitter den.
Tro på dig själv på samma sätt som din belackare fruktar dig.
För det är just det som denna illasinnade varelse gör.
Den är rädd för dig och det du har.
Du har något som inte han eller hon har.
Du har något värdefullt och det sticker i deras ögon.
Du har något som dom missunnar dig att ha.
Så ta inte deras skit bara för att dom inte klarar av att se dig som du är.
Dåliga människor har alltid funnits.
Dåliga människor finns och dåliga människor kommer alltid att finnas.
Men vad som är mycket mycket viktigare är att bra människor också alltid funnits.
Bra människor kommer alltid att fortsätta att finnas.
Ta inte skit.
Bara för att någon skriker högre betyder inte det att det är rätt.
Lär dig själv och din omgivning att lyssna istället.
Lyssna till vad som är rätt och fel.
Låt din omgivning sätta värde till dig, inte nervärdera dig.
Låt inte en persons åsikt påverka dig på fel sätt.
Låt din egen åsikt vara den som talar.
Tag aldrig någon skit.

Låt inte andra få dig att må dåligt

Jag vet att det alltid kommer finnas personer som njuter lite extra av att
se att det inte går bra för andra.
Personer som det sticker i ögonen att andra har framgång.
Det behöver ju inte ens vara en egentlig framgång utan bara något som snuddar vid det.
Men vad är det då som gör att dessa personer mår så dåligt att dom måste leva
genom att se andra må dåligt.
Att se andra få motgångar och frodas av det.
Hur sjuka är dessa människor.
För mig är dom bara missunnsamma tråkiga egoister som har en väldigt väldigt snäv och liten värld.
Det är människor jag egenligen inte alls vill förstå men samtidigt är i ett behov av att just göra det.
Jag behöver göra det för att kunna fjärma mig från det.
Jag behöver göra det för att kunna förstå ytterligare mer om människor i stort.
Men jag kommer aldrig att låta dessa få mig att må dåligt.
Det vore att ge dom syre till elden som dom vill ha brinnande.
Det vore att ge dom det som gör att deras inre får glöda vidare eftersom syftet dom har bara är egoistiskt.
En egoistisk människa kommer aldrig och ska aldrig få plats i mitt inre.
Jag tänker aldrig låta dessa parasiter leva på mig.
Jag tänker aldrig låta dom må bra genom att jag ska må dåligt.
Jag tänker aldrig låta dom vinna för att ingen annan säger emot i rädsla för vad deras nästa drag blir.
Genom att just inte vara rädd för deras beteende utan bara känna förakt för det så kan
jag hålla det avstånd jag känner behövs.
Det finns aldrig någon chans att dom kan komma in hos mig och ta min energi.
Det är min energi och den tillhör mig.
Den behöver jag till mig och den delar jag bara med mig till dom som jag vill ska vara en del av mig.
Den får mig att må bra och den kan hjälpa andra att göra detsamma.
Jag blir bara tillfälligt arg när dessa personer försöker göra dessa skador som kan påverka så många.
Men istället för att den som har gjort skadan får tillgång till min energi så försöker jag använda
den till att minska den hos dom andra berörda.
Det är där den energin behövs.
Att vika ner mig och se det som ett förlorat slag och att vinnaren i detta slag vore denna sjuka individ
finns inte som ett alternativ.
Om någon har en negativ attityd, låt inte den komma till dig.
Om någon spyr galla över andra, låt inte den färga din åsikt utan håll dig till det du vet.
Fall inte in i ett rykte utan håll dig till sånt som du faktiskt kan ta på.
Må inte dåligt för att någon annan vill att du ska det.
Tänk på vilket syfte den personen kan ha när den säger eller gör vissa saker.
Tänk på dess dolda behov och var inte naiv när du lyssnar.
Tro inte att en som vill utgöra sig för att vara en alfa-hanne eller alfa-hona är det.
Det är bara en wanna-be-alfa som bara genom att skada andra kan ta den positionen.
Det finns alltid personer som genom att komma med egna konspirationsteorier vill omkullkasta
det andra försöker att bygga upp.
Tänk på att om du tar till dig ett rykte så är du med och skapar en sanning som är allt annat
än just en sanning.
Det är en sanning som sakta sjunker in i andras medvetande och maler och maler.
Till slut kan det vara så illa att man väger denna sanning emot den riktiga utan att man vet om det.
Låt den inte göra det utan se den för vad den är.
Var lite objektiv och se den med öppna ögon.
Låt inte andra få dig att må dåligt.
Ge dom inte den möjligheten.
Du är värd så mycket mycket mer än så.

Njut av livet

Jag tycker att det är viktigt att man ser vad det är man har i livet.
Det är inte viktigt vad det är man har men det man har det ska man ta till vara på.
Man kan faktiskt njuta av det som finns därute utan att det är märkvärdigt för det .
Det måste inte vara saker som är extraordinära.
Det behöver inte vara saker som är speciella ens.
Det räcker med det du har runt dig.
Njuter du av det faktum att du har vänner.
Känner du att du har din familj som alltid finns där.
Sätter du värde på att du faktiskt ens lever varje dag.
Att du får din frukost, lunch och middag.
Att du ibland förser dig med något lite extra som du tycker att du gjort dig förtjänt av.
Njuter du extra när det händer något särskilt.
Kan du ta det där lilla extra med dig som ett litet lyckopiller i din ficka.
Ett piller du kan ta upp, smaka på och förnimma känslan när du faktiskt upplevt det.
En händelse, en upplevelse, ett ögonblick.
Kan du ta fram dom och njuta eller lever du bara av det som komma skall.
Ständigt jagande efter nya saker så att du inte hinner se och minnas det du verkligen gör.
Själv njuter jag nästan löjligt mycket när jag upplever något extra.
Tar sen med mig det i en liten fin ask som jag kan lyfta och åter lyfta locket på
och sen glädjas åt innehållet om och om igen.
Att uppleva det där lilla extra, det där som ger en fantastisk färg på himlen och som gör att man ler inombords,
det är starkt.
Jag älskar det.
Men jag älskar även livet i nuet.
Jag älskar helt enkelt livet för det är ju det som jag lever.
Livet är vackert för det innehåller så fantastiskt mycket.
Jag njuter av livet för det är ju nu, det var igår och det är imorgon.
Det är tid som aldrig kommer komma tillbaka men det är tid som finns.
Spring inte igenom livet utan att se vad det är som omger dig.
Glöm inte bort att det finns människor som är dig nära.
Glöm inte bort dig själv i din ansträngning över att få finnas själv.
Jag njuter av livet för det är.
Lev det inte som om du bara kan leva genom minnen.
Lev det inte som att du bara kan leva det genom drömmar.
Lev det inte som att du inte vill leva det.
Njut av livet för det finns där.
Njut av livet för du finns där.
Glöm inte bort alla andra.
Men glöm heller inte bort dig själv.
Njut av livet.
Njut av livet

Och en riktigt riktigt Glad Påsk till Er alla

Att våga ställa tillit

Det är i tider som denna som saker och ting ställs på sin spets.
Det är i tider som dessa som man faktiskt funderar lite extra på,
vem vågar jag lita på.
Vem vågar jag ställa min tillit till.
Vem kan jag känna mig trygg gentemot när det gäller att utlämna mig själv.
Vem kan jag känna mig trygg gentemot när det gäller ömsesidig respekt.
Det är i tider som denna som i varje fall jag stannar till lite extra
och tänker just dom tankarna.
Undrandes om vem är äkta och vem är falsk.
Jag själv har det väldigt klart och tydligt för mig vem och vilka jag litar på.
Vilka människor som jag litar på till hundra procent och vilka som jag
känner att jag litar på tillräckligt mycket för att inte känna mig otrygg med.
Svekfulla människor är bara äckliga i mina ögon.
Människor som först låtsas skapa ett förtroende åt ena hållet för att
sen i nästa moment hugga åt det andra när man vänder ryggen till.
Att se dessa svekfulla beteenden på nära håll är intressant för jag lär mig
oerhört mycket av att få se just det.
Se hur dom beter sig i olika situationer och hur dom sen försöker svära sig fria
från något dom just gjort.
När man själv står där med facit i handen och ser dessa mytomaner så undrar
jag verkligen hur det står till med dom.
Hur sjuka i huvudet är dom.
Och om dom är benägna till att ljuga sig fria i en situation, hur ofta är dom
då inte bedrägliga i andra.
Vad är dom kapabla att göra och har dom några gränser överhuvudtaget.
Jag vågar ställa tillit till en ganska stor klick människor i min omgivning
och naturligtvis till dom som är i mina absoluta närhet.
Jag vågar göra det för jag känner ju att dom känner samma tillit till mig.
Det har med ömsesidig respekt att göra.
Det är människor jag älskar och håller av på olika sätt och vis och som jag
bara önskar allt gott.
Jag ställer tillit till dom för att dom förtjänar det.
Men ni, ni som vet att ni lever genom lögner.
Ni som när er genom att förse er med andras energi.
Er kommer jag aldrig att ställa min tillit till.
Ni kommer aldrig att få min respekt.
Ni kommer aldrig att göra er berättigade en plats i mitt liv för det är upptaget där av
just dom som förtjänar den.
Jag vågar ställa tillit men jag gör det till dom som bor i mitt hjärta, dom som känner värmen av min famn.
Dom som tycker om att vara i min närhet och som jag själv vill vara hos.
Er ställer jag min tillit till.
För Ni är Ni.

Har du trovärdighet

Känner du respekt för dig själv.
Känner du respekt för andra.
Känner du en överdriven respekt för andra.
Saknar du respekt för dig själv.
Saknar du respekt för andra.
Vet du vad respekt betyder för dig själv.
Vet du vad respekt betyder för andra.
Är respekt ett viktigt ord för dig eller är det bara ett ord du inte förstår.
Jag tror tyvärr att det sistnämnda har blivit allt vanligare.
Känslan har smugit sig på att det blir ett allt svagare ord som slängs hit och dit.
Det behandlas på ett alldeles för lätt sätt.
För respekt är i varje fall för mig ett oerhört viktigt och starkt ord.
För mig betyder det väldigt mycket.
För mig betyder det vad jag tycker om andra.
För mig betyder det vad jag anser om mig själv.
Jag har respekt för mig själv för den jag har formats till.
Jag känner att jag behöver verkligen inte skämmas för den människan
som bor under mitt skinn.
Jag kan stå för honom och det han tycker, tänker och känner.
Dessvärre så är jag dessutom lite väl klarsynt ibland vilket gör att jag
har relativt lätt att se igenom människor som jag betraktar.
Har lätt att läsa av väldigt många och jag gör det också.
Där läser jag ofta dom bitarna som jag tycker är viktiga för mig och det är
ofta hur ärliga människor är i sina beteenden.
Att se en människa göra en sak mot en och en helt annan mot en annan.
Att höra en människa säga en sak till en och en helt annan sak till någon annan.
Att förstå när människor bär upp sina liv med små och stora lögner är inget som
jag någonsin kommer kunna sätta ett värde på.
Tycker mest bara synd om dessa och hoppas att dom till slut biter sig själva i röven.
Jag är egentligen ingen märkvärdig människa men jag känner ändå att jag har ett stort värde.
För jag har en trovärdighet som går hand i hand med den respekt som jag känner för mig själv.
Jag behöver inte någon extra klapp på huvudet när jag gör något som är bra.
Jag vet ju om det själv ändå.
Visst är det kul med uppskattning men jag är nöjd när jag är nöjd.
Hur är det med dig.
Känner du att du kan lita på dig själv.
Vet du vad du vill i alla situationer eller förlitar du dig på att andra ska lösa det åt dig.
Jag är en människa av idag, en produkt om man nu vill kalla det för det.
Men jag är en människa som man inte bara förbrukar.
Jag är faktiskt en människa som man kan höja på ögonbrynen för.
Nej jag har inte hybris men jag vet mitt eget värde och jag vet vad jag kan ge och ger andra.
Jag har trovärdighet.
Har du det.

Varför jagar man minuter när man har ett helt liv

Vi säger att vi lever stressade liv idag, men varför gör vi det.
Alltså varför säger vi att vi lever stressade liv och
om vi nu gör det varför gör vi det.
Uppenbarligen så sker det ju helt frivilligt eftersom vi väljer att följa strömmen.
Men varför gör vi det.
Vill vi leva stressade liv.
Vill vi ständigt känna hets i det vi gör.
Blir saker och ting verkligen bra gjorda när vi gör det.
Vore det inte bättre om vi tog det i varje fall lite lugnare.
Jag brukar tänka ungefär så här.
Om jag nu missar bussen eller tåget som jag är på väg emot så kommer det faktiskt
förmodligen en buss eller ett tåg efter det.
Det blir ju bara en förändring i var jag befinner mig under nästkommande stund.
Om det nu blir på en perrong, sittande i ett tåg eller någon annanstans vad spelar det egentligen för roll.
Det är mitt liv, min tid det rör sig om.
Kan jag då inte förvalta den tiden till något annat än det jag tänkt från början.
Eller ska jag bara irritera mig på att jag inte hann.
Kan jag inte bara njuta av stunden som jag får förfoga på ett annat sätt.
Dom där minuterna som du och många andra jagar, varför gör du det.
Jag kan förstå att man vill komma i tid till sitt jobb, sitt dagis, sin skola eller vilken fast tid man nu har att passa.
Men istället för att stressa och jaga livet ur dig så varför inte gå fem minuter tidigare hemifrån.
Dom fem minuterna gör dig ingenting alls, det kan jag lova dig.
Inte ur den aspekten att du inte får sova ut eller måste gå upp tidigare på morgonen.
Men effekten av att slippa stressa, att slippa få puls bara för att du har bråttom, den är värd så mycket mer, tro mig.
Det är som sagt ditt liv som du förfogar över.
Det är ditt liv komprimerat i en viss tidslängd.
Fyll den med så mycket som kan glädja dig istället för att skada dig.
Du blir inte trevligare människa för att du kommer med ett högt blodtryck till din arbetsplats.
Det första du kanske säger till din arbetskamrat kanske är att det kom en jävla bilist som körde så
långsamt framför mig idag att det tog säkert tre minuter extra att köra hit.
Eller att du var tvungen att skotta fram bilen och blev en kvart sen på grund av det.
Själv undrar jag om du då var blind när du läste tidningen, såg på nyheterna eller rent utav tittade ut
genom fönstret och egentligen kunde konstatera att det faktiskt snöade ute.
Trodde du att din bil var snöbefriad ändå.
Hade du gått ut den där kvarten tidigare så hade du ju inte blivit sen.
Man kan alltid ta hänsyn till yttre omständigheter och jag lovar att ditt humör skulle säkert bli
bra mycket bättre om du gjorde det.
Och om ditt humör blir bättre så kan jag tala om en liten hemlighet, då blir din omgivnings humör detsamma.
För är det något som smittar så är det just humöret.
Jaga inte minuter mina vänner.
Du har ett helt liv framför dig.
Förvalta minuterna istället och gör något av dom.
Kasta inte bort dom i onödan för dom kommer ju aldrig igen.
Det är en färskvara som man inte kan spara på hög dessvärre.
Lev i nuet, lev i ditt liv.
Jaga inte minuter, du har ett helt liv.

Vad driver månniskor till brott

Det finns inga ursäkter men det kan finnas anledningar.
Hur många anledningar som helst faktiskt.
Man säger ju att tillfället gör tjuven.
Eller att personen som var lite för utbjudande eller lite för inbjudande får skylla sig själv.
Den borde ha tänkt på att det inte var lämpligt.
Att man inte ska lägga saker och ting öppet och framme.
Tillf'ället gör ju tjuven.
Men är det verkligen så.
Är det så att det "bara" är tillfället som gör skillnaden i hur man handlar.
Tror faktiskt inte alls på det.
För mig så står det helt klart fel i huvudet på vederbörande.
Personen eller personerna tycker jag heller inte ska kunna skylla på sina
dåliga uppväxtförhållanden.
Det är orsaker som bidrar men det formar ingen ursäkt.
Att göra något uppenbart mot någon, något illa, något elakt.
Det är aldrig ursäktat.
Det är en egoistisk handling som jag aldrig kommer att försvara.
För mig är det gjort av lägre stående varelser som jag överhuvudtaget inte
vill ha att göra med.
Människor som absolut inte förtjänar någon som helst respekt
och som aldrig kommer kunna få det av mig.
Dom kommer aldrig kunna få mitt förtroende till hundra procent för jag
kommer alltid att undra.
Men vad driver dessa människor.
Är det för att dom är dumma i huvudet .
Är det för att dom extremt egoistiska.
Är det för att dom har en konstant avundsjuka.
Ser dom inte vad som är rätt och fel.
Är dom bara parasiter som finns där och när sig på andra i samhället.
Jag vill inte vara en polis över människor som jag har runt mig.
Jag vill kunna känna tillit och tycka om vilket jag också gör.
Men när saker och ting händer utan förklaringar runtomkring mig i min värld
då måste jag erkänna att personer som jag redan har dåligt förtroende för,
det uteblir helt.
Dom jag litar på och tycker om, ni är oförvitliga för ni har aldrig visat något annat.
Men ni som levt och lever i gråzonen, ni finns nu i min svarta bok.
Man säger att man ska betraktas som oskyldig tills man blir dömd skyldig.
Men vem ska döma dom skyldiga som aldrig döms.
Hos mig är dom lika skyldiga som dom andra.
Det finns svarta får runtomkring oss men dom ska fan inte få svärta ner mitt,
mina käras och mina vänners liv.
Jag tror på människan och jag tror att vi som ser skillnad mellan rätt och fel, vi ska segra.
Vi är starkare i längden.

Att älska sina föräldrar

Det finns verkligen ett band som jag uppskattar mer än många andra.
Det är bandet jag har mellan mig och mina föräldrar.
Det är bandet jag har mellan mig och mina döttrar.
Det är bandet som svetsar samman mina familjemedlemmar.
Det är något så otroligt speciellt med detta band.
Det är osynligt men starkare än det starkaste stål.
Man kan inte komma ifrån det hur man än vrider och vänder på sig själv.
Jag vill absolut heller inte komma ifrån det för det är som den kraftiga
blodåder som rinner genom min kropp.
Den finns där fast jag inte ser den och den får mig att leva.
Jag älskar mina föräldrar helt utan förbehåll inte bara för att dom är mina föräldrar.
Dom är helt fantastiska människor också.
Mina vackra förebilder över mycket av vad jag ser som gott i mitt liv.
Dom finns där, dom bara finns där och det vet jag i mitt hjärta.
Jag är stolt över mina föräldrar för dom personer som dom varit i hela mitt liv.
Att ha två så goda människor så nära har gett mig så otroligt mycket av det jag själv värdesätter idag.
Dom är så genuint goda i sina hjärtan att jag ibland nästan blir rädd för att jag inte ska kunna
komma upp till den nivån som dom står på.
Men sen tänker jag efter och konstaterar att jag inte har något att oroa mig för.
Jag är mina föräldrars barn och jag har lärt av dom, jag har lärt av dom och jag är så stolt över det.
Sen tänker jag ytterligare ett steg och tänker på mina barn, mina fantastiska döttrar.
Då känner jag mig ännu mer lugn i mitt inre.
Jag ser hur goda fina underbara varma tjejer dom har blivit och då blir jag ännu mer stolt.
Jag älskar mina tjejer för att dom är dom som dom är.
Jag älskar mina föräldrar för dom som dom är.
Jag älskar mina föräldrar för att dom är mina föräldrar.
Jag älskar mina föräldrar för att dom är så fantastiska människor.
Så fyllda, så varma, så goda hjärtan som alltid vill väl.
Hoppas att du kan värdesätta dina föräldrar lika väl som jag.
Det är dina föräldrar, glöm aldrig det.
Glöm aldrig dina föräldrar för rätt som det är så är det annars för sent.
Låt det inte bli det.
Låt dom få veta att dom är älskade, precis som du är av dom.
Var inte ovän med dina föräldrar.
Är  du det så gör vad du kan för att det ska bli bra.
För en dag är det för sent, glöm aldrig det.
Jag älskar mina föräldrar för det är dom mest fantastiska föräldrar man kan ha.
Jag älskar mina föräldrar.

Är du en som ljuger

Mycket tål jag och mycket accepterar jag.
Men någon som ljuger.
Varför skulle jag någonsin tro på en sån person igen.
Varför skulle den personen någonsin kunna kräva ett förtroende av någon.
Jag brukar säga lite skämtsamt att jag är för slö för att ljuga.
Men lite sanning finns det i det också.
Jag skulle aldrig orka möta sanningen efter alla lögner som en lögnare utsätter sig för.
Kontrasterna skulle bli alldeles för starka.
En som ljuger är inte vatten värd i mina ögon.
Visst kan det finnas tillfällen då en vit lögn är bättre än en vit sanning.
Men då gör man det i hänsyn till någon annan.
Inte för att man vill skydda sig eller höja upp sig själv till något man inte är.
Att vara en som ljuger skulle kännas kallt och sjukt för mig.
Det är på sanningar jag lever, något annat existerar ju ändå inte.
Många tror att dom kommer undan med sina lögner men jag undrar.
Hur många skulle krypa under sina stenar om dom verkligen förstod hur
genomskådade deras lögner är.
Hur genomskinliga dom är där dom står i alls sin uppmålade tuffhet.
Hur dom står där med historier bakom sig som kan te sig helt otroliga.
Varför duger inte deras vanliga liv.
Om du nu är en som ljuger.
Tänk på att det finns alltid någon som ser sanningen.
Tänk på att du kan aldrig dölja en lögn helt.
Förr eller senare kommer den fram.
Och när den kommer fram då gör det desto ondare.
Då ifrågasätts inte bara nuet utan även ditt förgångna.
Sanningar kan vara jobbiga men en sak kan man aldrig ta ifrån dom.
Dom är sanna.
Det är inte lögner.

Tillåt andra att må bra

Jag vet inte hur många gånger jag kommer komma tillbaka till just detta lilla ämne i mitt liv.
På något sätt så verkar det som den där missunsamheten som finns runt oss alla den är
så otroligt svår.
Men varför ska det vara på det viset.
Varför är vi så otroligt missunsamma mot varandra idag.
Varför kan vi inte unna varandra lite glädje.
Varför kan vi inte unna varandra lite frid.
Vad är det som driver oss till att tycka att det är fel att andra mår bra.
För det är ju precis det som det handlar om.
Det är bullshit att höra att det inte alls är att man tycker att den eller den personen inte är
värd just det som den får.
För det är ju precis just det som man faktiskt tycker.
Att man liksom inte ens i den situationen kan erkänna att det är så utan istället försöker ljuga sig fri från sin åsikt.
Stå istället för vad du tycker.
Om du nu tycker och är så bitter att du inte kan unna andra gott, så stå för det i varje fall.
Men miljoner gånger bättre är om du väljer andra vägen.
Att faktiskt unna vederbörande att få må bra.
Att unna personen eller personerna att få värma sina inre och faktiskt må bra.
Att du inte mår bra ska inte gå ut över andra.
Försök rannsaka dig själv istället och titta på vad det är som gör att du inte mår bra.
Försök hitta orsaken till varför du känner som du gör.
Gör sedan något åt den orsaken.
Förändra dig själv till en bättre person istället för att förstöra för andra och göra dom till sämre.
Dom har ju inte gjort sig förtjänta av att bli kritiserade av dig.
Dom har förmodligen bara varit.
Det kan ju till och med vara så att dom har gjort något gott.
Men om du och din avundsjuka inte orkar se detta så blunda och gå därifrån.
Låt inte din avundsjuka förringa deras prestationer.
Förminska inte deras gärningar genom att hacka ner och försöka ta deras glädje.
Se till dig själv och glädjs med dom istället.
Försök till och med att kanske växa som person och se det för vad det är.
Det är inte fel att se på när andra mår bra.
Njut istället och känn dig tillfredsställd av att se någon annan njuta.
Låt andra må bra.
Låt andra få känna det du själv tycker om att känna.
Ge hellre beröm än kritik och om du nu säger och tycker att det är viktigt att ge kritik
så visst det är det men välj tillfälle som passar.
Tillåt andra än dig själv att må bra.
Var inget trist ego.

Att vilja lyckas

Jag tror att alla bär en önskan inom sig att lyckas med något någon gång.
Gärna att lyckas med många saker många gånger.
Men att det finns så otroligt många som känner att dom aldrig gör det.
Men är det verkligen sant.
Är det verkligen sant att ni aldrig lyckas med något.
Jag tror absolut inte på det.
Jag tror tvärtom att ni är så nedsvärtade av er egen tro på att ni inte kan lyckas
att ni inte ser hur duktiga ni är och hur ofta ni faktiskt lyckas.
Det kan vara en oerhört liten skillnad just mellan att lyckas och att misslyckas.
Det kan vara en så tunn lina att ni inte själva kan se vilken sida ni står på.
Det är så många saker som man faktiskt inte tänker på att man gör och lyckas med
att man lätt kan hänga kvar vid bilden av att misslyckas.
Man har helt enkelt lagt för mycket fokus just vid den detaljen.
Däri kan jag tycka är själva misslyckandet.
Den att man har fel fokus.
Att man lägger energin på fel saker.
Varför inte ta med sig allt det bra man gör istället.
Varför välja att lyfta fram det man tycker att man har misslyckat med.
Vill man känna skam.
Vill man känna sig misslyckad.
Vågar man inte känna att man faktiskt kan.
Är det inte viktigare att man har försökt och misslyckats
än att inte ha försökt alls.
Tror du inte att du mår bättre om du flyttar ditt fokus och ser på värdet i det du gör.
Flyttar det till det som är bra.
Att vilja lyckas är för mig att våga.
Vågar du så vinner du oavsett.
Vågar du inte så får du aldrig veta.
Vilket väljer du.

Förebilder

Vi rör oss hela tiden bland olika kategorier av människor.
Vissa av dessa kallar vi för förebilder.
Vi kan göra det vare sig vi vill eller inte.
Det är ändå personer som vi har valt att ta små inspirationsbitar ifrån.
Det är människor som berör oss på ett bra sätt.
Det är människor som hjälper till att forma oss till dom vi är idag.
En förebild för mig är en människa jag känner respekt för.
En person som får mig att växa.
Vissa personer har ju den förmågan.
Att bara genom att finnas till så sår dom ett frö som växer sig starkt hos dig.
Sen kan man tycka att på vissa ställen så förväntar man sig att en förebild ska vara en förebild.
Men när den bilden vacklar så blir den väldigt oklar.
Människor man litar på till exempel i sitt jobb, som ledare för ett lag eller varför inte en polis.
Det finns så olika typer av förebilder som vi bygger upp i samhället idag.
Nu är ju inte förebilder någon ny företeelse, tvärtom.
Jag har själv mina största förebilder i mina föräldrar.
Två människor med några av dom största och varmaste hjärtan jag känner till.
Dom har lärt just mig mycket av mina värderingar och som jag sen förädlat till min egen version.
Jag strävar själv inte efter att vara en förebild men jag är det gärna för jag anser att jag står för något gott.
En förebild ska vara öppen och ärlig i det den gör och man ska kunna ställa sin tillit dit utan några konstigheter.
Det är där det kan ställas till idag om man tittar lite generellt på det hela.
Hur är egentligen våra förebilder idag.
Hur är du själv som förebild.
Kan du stå för den du är eller är du en så kallad kappvändare.
Tror du själv på det du gör och säger.
Om du inte gör det, hur tror du då att andra ska kunna göra det.
Att lita på andra är att våga, och vad hindrar dig.
Jag litar på mig själv och därför känner jag en oerhört stor tillit från andra.
Dom vet att det jag säger och det jag gör det gör jag för att jag menar det.
Inte för att jag har ett syfte jag vill uppnå.
Men idag så ska så många göra saker med baktankar, med planer i bagaget.
Varför då.
Goda människor kommer alltid att vara mina förebilder, ni har min fulla respekt.
Goda människor, er kommer jag alltid att älska för ni har syften som inte präglas av egoism.
Goda människor, ni finns verkligen fortfarande för jag känner många.
Men ni andra, tänk till lite, fundera.
Varför ser jag inte er som goda människor, som förebilder.
Det finns en anledning, men vågar ni se den.
Vågar ni förändra er och bli till något bättre.

Sabotage på min arbetsplats

Jag måste erkänna att igår blev jag chockad när jag läste mina jobbmail.
Det jag hittade var verkligen inte något som gjorde att jag kände mig ¨
friskare här hemma i sjukstugan.
Jag fick läsa ett mail som hade gått ut som information till alla anställda
på mitt jobb om ett sabotage på arbetsplatsen.
Alltså hur är det ens möjligt tänker jag i mina tankar.
Vad är det för fullblods idiot som jobbar på samma arbetsplats som jag.
Var är det för en jävla skitstövel som vill så illa.
Själv blir jag så illa berörd av det, så fruktansvärt illa berörd.
Naturligtvis undrar jag vem denna lilla ynkliga fega människa är.
Ok om man sabbar saker som bara berör en själv.
Men att förstöra något som drabbar andra, hur fan tänker man då.
Det är så illa, det är så ruttet och jag undrar vem fan är du.
Det finns inget försvar, ingen ursäkt men i vad bestod anledningen.
Varför varför varför undrar jag.
Svara på det din dumma idiot.
Svara och stå för det du har gjort.
Eller ska du gömma dig bakom lögner som du säkert brukar för det gissar jag att du gör.
Ja jag är bitter på vem du nu än är.
Bitter för att jag trodde inte att någon av mina kollegor var benägen att sjunka så lågt.
Bitter för att du ens finns i min närhet.
Kom fram från stenen du krupit in under och gömt dig.

Var är våren

Jag är knappast ensam om att verkligen längta efter ett rejält väderomslag nu.
Var har den vackra våren tagit vägen.
Nu när ljuset börjat inträda så har känslan vuxít fram alltmer.
Känslan av att våren ska komma men var är den då.
Vi hålls i ett stenhårt grepp av vintern alltjämt både i form av kyla och snö.
Men jag, jag längtar så, jag längtar så fantastiskt efter just våren och allt vad den innebär.
Värmen som gör att man slipper alla tunga tjocka plagg.
Värmen som gör att man vill stanna kvar ute istället för att gå in.
Värmen som sprider glädje och gemenskap.
Känslan av att människor kommer närmare varandra.
Jag uppskattar vintern men jag måste säga att det är våren och sommaren
som jag värderar allra högst.
Det är efter en lång ihållande vinter som jag längtar att få komma ut igen.
Ut och njuta av det som finns utanför alla väggar.
Värmen den ger så otroligt mycket och den kommer snart.
Det gäller bara att härda ut några dagar till sen....
Tills dess så får vi fortsätta att värma varandra.
Värma varandra och vänta.
För snart är våren här.
Snart tar den oss med storm igen.
Snart springer vi ut där och låter oss omfamnas igen.

När gjorde du något gott senast

Om du är den typen som måste tänka efter alldeles för länge så är det alldeles för länge sedan du gjorde det.
Att göra något gott kan ju vara så otroligt mycket.
Det behöver inte vara märkvärdiga saker.
Det behöver absolut inte vara saker som kräver ansträngning.
Det behöver ju inte ens vara något mer än det du gör i vardagen.
Att göra något gott är bara att göra något utan att tänka på sig själv först och främst.
Leker du någonsin med tanken att kanske ha det som ett mål varje dag.
Att varje dag försöka göra något som är i ett gott syfte och som du kanske inte självklart gjort annars.
Du vet väl att varje gång du gör något gott så för det något gott med sig.
Det är lätt att vara god mot sina medmänniskor.
Det kostar inget och kan ge dig så mycket tillbaka.
Låt det inte gå för länge mellan gångerna.
Låt det vara en del av din vardag.
Försök alltid att låta den goda delen i dig dominera.
Tänk gott i stort och smått.
Tänk gott och gör gott, det gör gott

Hur ofta är du dig själv

Det är en fråga jag väldigt ofta ställer mig själv men inte gentemot mig själv utan andra.
En av dom viktigaste sakerna hos mig är just är att jag är så pass trygg i mig själv att jag kan stå för den jag är.
Jag står för mina skavanker, för dom finns absolut där.
Jag ser dom ju själv så varför skulle inte andra lägga märke till dom.
Jag står för det jag säger för det kommer ju ut ur min mun och det är mitt val att säga dom.
Jag behöver inte skylla på omständigheter som jag själv jobbat fram.
Jag kan ju inte lägga på andra det jag själv gör.
Det är ju inte dom som styr över vad jag tycker, tänker eller gör.
Jag kan inte skylla på att någon annan sa det till mig det jag just gjorde.
Det var ju jag som utförde handlingen.
När du tänker på sättet där du använder dig av att skylla på andra, hur tänker du då.
Vem anser du att det var som gjorde det som just skedde.
Vågade du inte stå för det själv, vågade du inte vara dig själv.
Vem är du när du inte är dig själv.
Hur många olika gestalter kan du ta dig an.
Är du en människa inför dina vänner, en inför dom du älskar, en inför dina arbetskollegor, en inför din chef och
kanske en helt annan när du lämnar landets gränser och är på semester.
Vem är du egentligen.
Vet du ens vem du är.
Vill du vara den du är.
Eller är det så att den du är, är en blandning av alla dina olika karaktärer.
Jag kan köpa att man beter sig olika gentemot olika grader av människor.
Man släpper ju inte in vem som helst på sitt eget nakna skinn.
Dit kommer ju bara en liten krets, ibland inte ens det.
Jag tror nämligen att det alltid finns en liten liten del hos oss som vi vill ha ofredade även inför dom vi älskar
och utlämnar oss helt till.
Det vore nästan fånigt att säga annat.
Det har inget att göra med att inte vilja släppa andra in på livet.
Det har bara att göra med att vi behöver denna lilla punkt att dra oss tillbaka till ibland.
Men för att komma tillbaka till dagens ämne.
Hur ofta är du dig själv som den du vill vara.
Jag kan som vanligt bara stå för den jag är och jag är alltid mig själv.
Det är min styrka men också min egen akkileshäl.
Jag lever inte genom att skydda min egen så kallade integritet.
Jag lever genom att vara den jag är.
Jag lever genom att inte gömma mig bakom något eller någon.
Därför är jag den jag är idag, jag är mig själv.
Jag vågar vara tillbakadragen och lyssnande när jag så vill.
Jag vågar ta plats och säga det jag tycker när jag känner att det är det jag önskar.
Jag tror på mig själv som den människa jag har blivit trots mina skavanker.
Men utan dessa sår, utan dessa motgångar, utan dessa händelser som kantat min väg
så hade jag heller inte varit där jag är idag.
Brister har vi alla men jag vågar se mina egna.
Jag kan se mig själv i ögonen och titta ner i min själ och se mig själv, inte någon annan.
Jag älskar mig själv för att jag låter mig att känna den kärlek jag känner.
Jag låter det vackra brinna inom mig för det får mig att ge värme.
Jag är alltid mig själv för det är den jag vill vara, det är ju den jag är.
Våga vara dig själv utan att förstöra för andra.
Våga vara dig själv utan att gömma dig bakom ursäkter.
Våga ta ditt ansvar för ditt liv, ditt liv.
Kom ihåg att det är det som det hela handlar om.
Det är ditt liv, ingen annans.
Var dig själv, var ingen annan.
Var dig själv och lev livet, inte som om varje dag var den sista.
Men lev livet som att det är dig kärt även i motgångar.
Livet är både vackert och fult och jag tycker att man ska uppskatta det för allt det ger.
Men våga vara dig själv för du är du, ingen annan.
Våga vara dig själv för du har också ett värde.
Var inte feg, stå för den du är.
Var inte feg för då blir du behandlad på ett sätt du inte förtjänar.
 Du är du, ingen annan.

Fredagsmys

Jag unnar verkligen alla möjligheten till fredagsmys.
Dagen som leder till kvällen då många kan komma hem och slappna av inför en helg med sina nära och kära.
Men jag vill samtidigt skänka en tanke till dom som inte har det så.
Är tyvärr övertygad om att dom är många.
Många som inte har det där som det numera myntade uttrycket leder fram till, fredagsmys.
Dom vill jag skänka en tanke och gärna mer än så.
Hoppas innerligt att dom får en möjlighet att bryta sin vardag, sin kanske gråa vardag.
Sin kanske nattsvarta vardag till något ljusare och lite bekvämare att vandra i.
Fredagsmys har ju blivit ett begrepp och jag tycker om det.
För det betyder värme för mig.
Det betyder just att jag kan dra mig tillbaka i mitt näste, där bland mina underbara nära och kära.
Dom som värmer mitt liv lite extra.
Tid som jag inte behöver fylla med arbete utan kan ägna åt avslappning och rekreation.
Kanske ett gott glas vin.
Eller kanske bara att få vara.
I vilket fall som helst så hoppas jag att jag och många med mig får en riktigt härlig fredag.
En fredag fylld av värme även om kylan biter i rejält därute.
Ta hand om varandra, kanske till och med lite extra.
Lite extra eftersom du har mer tid att ta hand om.
Visa att du tycker att mys är bra.
Visa att du bryr dig om.
Krama varandra, värm varandra, tyck om varandra.
Låt det inte bara bli tid som bara springer förbi.
Ha en underbar fredag

När har du kul

Vad krävs det för att du ska tycka att saker och ting är kul.
Är det så att det måste till något alldeles extra.
Något du aldrig varit med om tidigare.
Eller kan du nöja dig med gammal skåpmat.
Tycker du om att återkomma till saker som du en gång tyckt varit roligt.
Faller saker och ting efter ett nyhetens behag för dig.
Kan du uppskatta saker fastän att andra inte gör det.
Vågar du tycka att saker är roliga även om ingen annan gör det.
Är det rentutav så att du tycker bättre om en sak just när andra inte alls tycker detsamma.
Själv tycker jag att det är oerhört viktigt att kunna ha kul.
Att inte fästa så mycket vikt till vad det är som händer utan att uppskatta det man gör för stunden.
Jag har kul väldigt ofta måste jag erkänna.
Jag kan ha kul åt väldigt små saker.
Jag behöver inte leta efter det småa eller det stora, det finns ju alltid där.
Att kunna ha kul i vardagen är viktigt för mig.
Det är inte så att jag behöver skämta bort saker och ting vilket jag märkt att jag kan tolkas som att jag gör.
Men jag tycker om att ta till just skämt för det är en del av mig.
Det är mitt sätt att vara på.
Det är mitt sätt att finnas på.
Det är mitt sätt att ta plats på.
Jag har kul i mitt liv för jag tycker om att ha det kul.
Det är inte så att jag måste det hela tiden men visst är det roligare att ha kul än att ha tråkigt.
Vi har så mycket allvar i våra liv att det skulle tyckas väldigt stramt och tråkigt om det
var det vi jämt hängde upp saker och ting på.
Jag vill inte att man inte ska kunna vara allvarlig.
Jag vill inte att man inte ska kunns bli tagen på allvar.
Det är bitar som är viktiga även dom.
Men däremellan måste man kunna ha det roligt.
Man måste tillåta sig att ha lite kul.
Livet är inte ett skämt men man kan skämta om livet.
Man kan skämta om allt i livet så länge man inte uppenbart skadar andra.
Tillåt dig själv att ha kul.
Tillåt dig själv att tycka att det är ok att ha kul.
Du behöver inte be om det.
För mig är att ha det kul en del av själva livet.
Det är en del som får mig själv att le lite extra.
Jag kan ha kul hemma, på jobbet, när jag tränar eller precis varsomhelst.
Jag tillåter mig själv att ha det.
Det får mig att må lite bättre och något som gör att man mår bra är aldrig fel.
Glöm inte bort att ha kul du också.
Glöm inte bort det för det är så enkelt att faktiskt ha det.
Kul kan du ha på så många sätt.
Begränsa dig inte och låt inte andra begränsa dig.
Våga ha det kul, det gör jag i varje fall.

Att alltid bry sig

Jag vet inte om det alltid är bra men jag kan inte låta bli.
Jag vet inte och vill inte veta vad jag skulle vara för människa om jag inte gjorde det.
Men att bry sig om något.
Att bry sig om någon, det kan aldrig, aldrig vara fel.
Det har inte något att göra med att man alltid ska lägga sig i.
Det har att göra med att man just bryr sig.
Att man vill andra mer väl än illa.
Att om det är någon som behöver få en hand utsträckt emot sig så ger jag gärna den.
Kan jag hjälpa så vill jag i varje fall försöka.
Det är inte i något självförverkligande syfte som jag vill göra sånt.
Det är inte för att jag ska bli omtyckt som jag vill göra det.
Det är inte för att andra tycker att jag ska göra det som jag gör det.
Jag gör det bara för att mitt hjärta vill och mitt hjärta det lyssnar jag på.
Det är skönt att ha ett varmt hjärta för det har även hjälpt mig själv genom svåra stunder.
Stunder fyllda av tvivel och ängslan.
Men med mitt hjärtas sällskap så orkar jag stå upp och vara den människa jag är.
Man ska inte sparka på den som ligger ner säger man ju.
Jag skulle vilja utveckla det till att man ska inte sparka på någon så att den ramlar.
Det gör ont att ligga där nere i smärtor.
Det gör ont att resa sig igen.
Men om det ligger någon där.
Var då inte rädd för vad andra ska tycka och tänka.
Visa att du är en större människa och räck ut din hand.
Visa att du vill väl.
Förakta inte människor i nöd, hjälp dom istället om du kan.
Vänd inte ryggen och gå därifrån utan ge dom en liten strimma hopp.
Visa att det finns dom som faktiskt bryr sig.
Våga vara en som gör det.
Hjälpen kan behövas närmare dig själv än du ibland vill se.
Försök öppna ögonen och se världen med lite klarare blick.
Titta på vad som finns framför dig, titta vad som finns bakom dig.
Världen behöver mer kärlek och mindre egoism.
Visa att du vill vara en som vill ge inte bara vill ha.
Visa att du alltid bryr dig.
Det gör jag.

Nätmobbing, vuxenmobbing

Det är aldrig, aldrig någonsin ok att mobba någon.
Men det är alltid, alltid ok att vända en mobbare ryggen.
Att stå upp för dom offren som blir.
Att visa att man bryr sig.
Det är aldrig ok att låta någon utsättas för mobbing.
Jag vet hur det känns när men är i den där sitsen.
När man mår så dåligt.
När man stänger in sig på toaletten tills rädslan lagt sig.
Tills stegen avtagit utanför dörren.
Tills man börjar höra annat än sin egen puls.
Tills man gråtit klart för den där gången.
Tills den där klumpen i magen försvunnit som nästan alltid fanns där.
Jag vet hur det känns.
Jag skulle aldrig vilja utsätta någon för det, varför skulle jag.
Varför skulle jag vara så feg att jag skulle gömma mig bakom andra för att
reta någon.
Varför skulle jag idag gömma mig bakom en anonym avsändare på nätet
bara för att förtrycka någon, bespotta någon.
Ni mobbare, ni är så jävla fega människor.
Ni skulle ställas upp nakna på ett torg inne i stan.
Nakna, för det är så vi mobbade känner oss.
Nakna utan någon som skyler oss.
Nakna utan att något skyler oss.
Nakna så att alla fick se vilka ni är.
Ni små fega ynkliga äckel för det är det jag tycker att ni är.
Ni kan inte gömma er bakom dåliga uppväxtmiljöer och taskiga kompisar.
Det är ingen ursäkt.
Ni är ni och ni har ingen rätt att mobba andra.
Ni har ingen rätt att driva andra till att ta livet av sig.
Kan ni inte fatta vilken sjuk jävla skada ni gör andra när ni beter er som dom svin ni är.
Det är inte på det sättet man skaffar sig respekt.
Det ni skaffar er kallas förakt.
Vill ni leva med det.
Våga stå upp för dom som blir mobbade.
Det finns säkert någon i din närhet.
Visa att det finns någon som bryr sig.
Mobbing är aldrig och kommer aldrig att vara ok.

Att älska, att känna kärlek

Ett ord man aldrig kan få känna för mycket av.
Ett ord man aldrig kan säga för ofta.
Ett ord starkt nog att hjälpa någon ur en sorg.
Men också ett ord starkt nog att fälla den allra största.
Att få känna kärlek betyder allt för mig.
Att få ge kärlek betyder ännu mer.
Det finns överhuvudtaget inga begränsningar i vad det betyder för mig.
Det är ett ord synonymt med mig själv.
Hade jag inte förmågan att öppna mitt hjärta och dela med mig av mig själv så hade jag heller inte varit jag.
Man kan aldrig tycka om någon för mycket.
Jag vet att det finns många som inte klarar av att ta emot.
Många som tycker det känns jobbigt och som känner sig skuldtyngda av att bli överösta av känslor.
Många som blir besvärade, inträngda och hellre flyr än glädjs över det dom blir bjudna på.
För mig är inte det viktiga att man ger tillbaka lika mycket som jag vill ge.
För mig är det viktiga att man vill ta emot.
Men vill man inte så kan man heller inte kräva att så skall ske.
Kärlek är en känsla man aldrig kan tvinga på någon.
Kärlek är så oerhört mycket större, så mycket vackrare, så mycket varmare.
När gav du en spontan kram till någon senast och varför.
När visade du att du brydde dig om något sist.
Kan du ge av dig själv eller är du rädd för att du ska ta slut.
Kan du ge utan att du måste ha något tillbaka och i så fall vad.
Ställer du krav för att kunna "ge".
Kärlek är spontan och kommer när det släpps fram.
Det är en underbar känsla och den bor i mitt bröst.
Den är väl inbäddad i massor av värme.
Den kommer aldrig att förskjutas.
Kärleken är min bästa vän och kommer alltid att vara mitt sällskap.
Utan kärlek skulle jag vara ett tomt, tomt kärl.
Våga tro på kärleken så känner den det tillbaka.
Våga älska så blir du älskad tillbaka.
Våga vara den du vill vara, för det är Du.

Visa medkänsla inte tvärtom

Hur många är det inte idag som inte hinner att känna efter vad dom egentligen känner.
Dom hinner inte för att dom inte har tid.
Det heter ofta att dom är så stressade över både det ena och det andra.
Är det inte bara ett försök till ursäkter för att dom inte riktigt orkar bry sig.
Den enda som dom verkligen bryr sig om är dom själva.
Självklart gäller det här absolut inte alla.
Långtifrån tack och lov.
Människor idag förvånar mig faktiskt mer ofta än sällan.
Dom förvånar och därigenom även glädjer mig.
Att visa medkänsla är för mig något man absolut ska göra i vardagen.
Man ska kunna bry sig om andra före man tar hänsyn till sig själv.
Det är inte så att man ska strunta i sig själv.
Jag menar att man inte får vara rädd för att skita ner sina händer när det gäller att hjälpa någon.
Det kan upplevas som besvärande och jobbigt och det allra lättaste är att vända ryggen till.
Men man får så mycket tillbaka.
Och det man får allra mest är självrespekt.
Jag tycker om att tycka om mig själv och det jag gör.
Inte för att jag vill eller måste ha något i retur.
Det viktigaste för mig är att se när jag själv faktiskt gör något bra för någon annan.
Det stärker min inre styrka och det ger min varma själ bränsle.
Men det är oerhört viktigt för mig att just se att jag inte är ensam med goda tankar, goda intentioner.
Det finns så många av er därute som besitter hjärtan av guld.
Jag älskar er för dom människor ni är och för det ni själva tror på.
Att ha empati är så omätbart viktigt.
Att vilja någon väl istället för att önska någon illa.
Alla är inte goda.
Allas avsikter är inte goda.
Alla saker som sker är inte goda.
Men jag försöker i varje fall och det kommer jag att fortsätta med så länge mitt hjärta slår.
Jag lever inte genom andra men jag finns där för er.
Jag vill inte leva av andra men den kraft ni skänker mig den tar jag tacksamt emot.
Att visa medkänsla är vackert och det behöver inte kosta något.
Se det som en livslång investering i något som genererar mer gott än ont.
Man kan aldrig bry sig för mycket om något eller någon
men man får inte trampa på andra för att uppnå sitt eget syfte.
Visa medkänsla och du skapar något gott.
Glöm inte bort dig själv men glöm heller inte bort alla andra.
Dom har ju också människokänslor.
Precis som du.

Vad är viktigt i ditt liv

Stannar du upp ibland och tänker på vad som  är viktigt för dig eller håller du bara full gas hela tiden.
Kanske är du en sån som aldrig släpper på bromsen och tvekar konstant för vad som är rätt.
Kanske du att du har det du behöver och känner dig allmänt nöjd.
Kanske är du en sån som aldrig känner dig nöjd utan ständigt söker fel.
Vad är det som är viktigt för dig.
Vad krävs det för att du ska känna dig nöjd.
Finns det vissa personer som är i din närhet som är det som är viktigt för dig.
Är det dom som gör att du tar dig från a till b hela tiden.
Utan dom så finns inget som verkligen betyder något för dig.
Eller är du en sån person som räknar det som viktigt att ha dyra saker.
Att kunna skylta med nya fina saker för att visa andra hur bra du har det.
Är du en sån som åker på dyra speciella resor och sen gärna skrävlar med hur bra och fantastiskt det varit.
Är det viktigare för dig att kunna visa upp en del av dig själv och därigenom njuta av framgången.
Var går gränserna för dig.
För mig är det utan tvekan prio ett med mina medmänniskor.
Dom jag har runt mig och som jag aldrig vill vara utan.
Dom som jag alltid vill kunna finnas för och som finns där för mig tillbaka.
Sånt som är viktigt för mig är absolut inte något som behöver vara viktigt för någon annan.
Jag lever ju i min lilla bubbla precis som alla andra lever i sina.
Det jag tycker är viktigt är att man kan få ihop dessa bubblor och gärna växa till större starkare skapelser.
För en person kan vara stark men många personer kan vara väldigt starka.
Det är som att se på en liten såpbubbla.
Den ser inte lika fin och imponerande ut som en som är förenad med många andra.
Just så vill jag leva och det gör jag tycker jag.
Jag lever förenad med människor jag älskar.
Jag lever med människor som jag bryr mig om.
Livet är en lång lång vandring och jag tycker att man ska göra den vandringen med så mycket hänsyn till andra som man kan.
Man ska inte slå knut på sig och tillfredsställa allas krav och önskningar.
Men man kan försöka att i varje fall tillfredsställa en del av sina egna.
För mig handlar det väldigt mycket om att leva med respekt för vad andra människor tänker och tycker.
Men jag vill samtidigt att dom ska ha en ömsesidig sådan även mot mig.
För mig är det viktigt att inte skada andra för om jag gör det så skadar jag även mig själv.
Jag kommer aldrig att leva i tron om att jag inte påverkar andra för det vet jag att jag gör både på gott och ont.
Tack o lov så känner jag i mitt hjärta att det goda har en kraftig övervikt och så vill jag att det ska fortsätta att ha.
Kontentan för mig är att det är livet som finns runt mig som är det viktiga.
För utan det så står jag mig slätt.
Ni gör mitt liv, men jag lever det.

Vill du så kan du

Har du tänkt på vad lite vilja kan göra skillnad.
Känslan man frammanar när man vill en sak till skillnad från när man inte riktigt vill är gigantisk.
Det ger så otroligt mycket att vilja något än att inte riktigt vilja.
Man måste vilja sakerna från hjärtat för att det ska fungera.
Och så gäller det med allt man företar sig.
Om man inte vill det så blir det aldrig riktigt bra.
Men om man vill så blir det desto bättre.
Om man vill så kan man uppnå så otroligt mycket.
Ingenting behöver kännas omöjligt.
Även det svåra kan vara saker man faktiskt kan uppnå utan att man för den skull slår knut på sig själv.
Att göra något som kanske känns lite fel, lite svårt, lite konstigt behöver inte vara något man inte ska.
Men det märker man först när man vill göra det.
Är man lite motsträvig till det hela så blir det aldrig så som man hoppas.
Men om man vill så kan man faktiskt klara väldigt mycket.
Man måste inte klara allt.
Man kan inte klara allt.
Men man har heller inte behov av att klara allt.
Men om man vill en sak så ska man alltid göra en sak.
Man ska i varje fall försöka.
Saker och ting behöver inte vara omöjliga.
Frågan är när du kan känna dig nöjd med dig själv.
Frågan är vad du strävar efter.
Frågan är vad du vill uppnå.
Vad vill du uppnå.
Om du vill hjälpa någon med något, så gör det.
Hitta inte på svepskäl som stoppar dig.
Om du vill göra en sak, gör det.
Ljug inte och stå i vägen för för det du faktiskt vill.
Men var säker på att du vill det utan att du för den skull behöver överanalysera det.
Tro inte för lite om dig själv men tro heller inte för mycket.
Du är du och du har dina begränsningar.
Men låt inte dom hindra dig från att försöka.
Försök gärna överbevisa dig själv om vad du kan.
Försök gärna att lyfta dig själv till nya nivåer.
Var inte rädd för att misslyckas.
Jag misslyckas med saker varje dag.
Men, jag lyckas med ännu mer.
Känn efter och känn din vilja.
Våga följ den.
Låt inte andra stå i vägen.
Framför allt låt inte dig själv stå där och mota bort dig från dit du vill.
Vill du så kan du.
Låt ingen annan få dig att tro det.

Att ha respekt för andra

Hur kommer det sig att en del människor dom ser bara till sig själva.
Det är dom som är i centrum av hela världen.
Det är kring dom som jorden snurrar.
Det som sker utanför deras lilla bubbla det är bara händelser.
Små händelser som inte är värda att fästa någon notis om.
Dom kan inte foga sig till vad andra tycker.
Dom kan inte ställa sig bakom något beslut och agera efter det.
Det är liksom bara dom som kan kratta gången och verkligen göra skillnad.
Vad alla andra gör det är inte lika viktigt.
Hur kommer det sig att dom har så otroligt lite respekt just gentemot andra.
Tänk om dessa personer kunde stanna upp och faktiskt göra det andra ber dom göra.
Göra sakerna utan att göra det på "sitt" sätt.
Utan att vrida händelserna till sin egen fördel.
Tänk om dom till och med kunde göra sakerna utan att ha synpunkter på det efter att det är gjort.
Att om vi hade gjort det si eller så, så hade det varit så otroligt mycket bättre.
Att man kan göra saker och ting bättre eller sämre är väl något vi alla är medvetna om.
Men måste vi för den sakens skull alltid få det kastat i ansiktet.
Att om , detta lilla och ibland så otroligt irriterande ord, om , då hade det varit bra.
Jag tycker att man ska ha respekt för det andra gör, inte nervärdera andra genom att
göra om det dom just gjort.
Göra om det med en liten näsknäpp och en kommentar om att så här ska det göras.
Varför ska vi trycka ner andra genom sånt beteende.
Låt det duga det andra ha gjort om det just duger.
Var inte så elak att du hela tiden lägger skuld på andra för deras inkompetens som du tydligt
visar att du tycker att dom har.
Visa respekt till personen i fråga istället för att den faktiskt försöker.
Om du visar respekt gentemot andra och vad dom gör kanske dom gör det tillbaka.
Men kom ihåg.
Att respekt är något du aldrig kan kräva, det är något du får.

Tillåt dig själv att le

Vad är det om det nu är något som hindrar just dig från att le.
Är det för att du aldrig känner dig glad.
Är det för att du aldrig tillåter dig att vara glad.
Är det för att andra aldrig tillåter dig att vara glad.
Det kan naturligtvis vara så att det även är en kombination av dom.
Men hur illa är det egentligen då.
Varför kan du inte le.
Då menar jag inte att bara dra upp mungiporna.
Jag menar att du verkligen ler hela vägen inifrån själen och ut.
Att du ler inombord och känner hur dess värme sprider sig ut till resten av din kropp.
Man måste tillåta sig själv att le.
Man måste tillåta sig själv att må bra, även om det kan vara jobbigt.
Det får inte gå så långt att man hamnar i en spiral vars ström bara vill dra
ner en till vad som kan tyckas vara ett bottenlöst hål.
Man behöver leendet för det är en god kraft.
En kraft som kan generera oerhört mycket.
En kraft som verkligen kan ge dig det där extra som kan behövas vid tillfälle.
Leende är något gott som smittar.
Jag kan själv inte låta bli att le när jag ser något speciellt.
Två förälskade människor, ett lekande djur, ett glatt barn eller varför inte bara en
helt fantastiskt underbar vy.
Jag suger i mig av den energin som det ger mig.
Jag suger i mig den och lägger den på hög.
Jag kan njuta av den länge och jag kan ta fram den när den som allra bäst behövs.
Men det är för att jag tillåter mig det.
Jag tror på värdet i att le inombords.
Tillåt dig själv att göra det.
Låt dig själv må som du förtjänar.
Tillåt dig själv att le.

Att stå för den man är

Jag har skrivit om det tidigare och jag kommer säkert komma tillbaka till det igen.
Men vikten av att står för den man är kan aldrig påtalas tillräckligt eller för många gånger.
Varför är så många så måna om att försöka måla upp "sanningar" om sig själva
som inte har med dom själva att göra.
Varför kan dom inte luta sig tillbaka mot sig själva och säga att det här är jag.
Jag och ingen annan.
Skäms dom så för den dom är eller vill dom så gärna höja upp sig själva till en annan nivå.
Om dom nu så gärna vill upp till denna andra nivå, varför tar dom sig inte bara dit för.
Vad stoppar dom.
I dom allra flesta fall så är det faktiskt dom själva som är deras största fiender.
Dom låter sig själva begränsas, men varför.
Är det för att det är smutsigt att faktiskt ta den plats som man tycker man bör ta.
Är det för att man tycker att man inte riktigt räcker till.
Men om man nu inte tror att man gör det, varför berättar man då osanningar om sig själv.
Varför höjer man sig själv till skyarna och skarvar med sanningarna så att man själv nästan tappar fotfästet.
Jag står för den jag är.
Kan inte tänka mig att står för något jag inte kan svara för.
Visst vill jag kanske mer ibland men jag känner även mina begränsningar och ser dom.
Det är inte jag som ser ner på mig utan jag som ser mig som jag är.
Det är skillnad.
Jag tror oerhört mycket på mig själv men jag är samtidigt ödmjuk nog att förstå att jag
inte kan genomföra allt jag kan i min fantasi.
Att stå för den man är, är att respektera sig själv.
Jag har mina begränsningar, jag har mina skavanker.
Men framför allt jag har det unika i att jag är jag och det kan ingen ta ifrån mig.
Jag lever i mitt liv, inte i någon annans.
Jag lever mitt liv, inte genom någon annan.
Jag lever inte ensam för jag lever med så mycket gott runtomkring mig.
Stå för den du är för du är bra som du är.
Jag står för den jag är, för jag, jag är bra som jag är.

Tycker du om att stärka eller fälla andra

Känner du en inre tillfredsställelse när det går lite illa för andra.
Inte sådär illa att det är fara och färde med den andras liv.
Inte så att den kommer i total onåder inför allt och alla.
Inte så att du står där med byxorna nere helt och hållet.
Nej så där "svenskt lagom" illa för någon.
När det går lite sämre för någon annan än dig själv.
Du vet inom dig att den personen kanske kämpat betydligt mer än vad du själv gjort
men ändå inte tagit sig hela vägen fram.
Kanske just pga dig själv och något du vetat om.
Kanske för att just du stått där ivägen.
Tycker du verkligen att det känns skönt.
I så fall tycker jag att du ska skämmas.
Skämmas som den elaka egoist du är just där, just då.
Försök själv och gör det bättre och få en tillfredsställelse genom det.
Inte genom att låta andra misslyckas.
Inte genom att se på när andra misslyckas.
Om du ser någon som försöker, hjälp då denna istället.
Hjälp den att uppnå sitt mål.
Sen kan du nöjd för dig själv le att du faktiskt gjort något gott istället.
Något som kanske stärkt just denna person.
Titta sen och se hur denna person växer.
Se och njut och väx tillsammans.
Stå inte och se på när personen snubblar på mållinjen och ramlar där i leran.
Stå inte och titta på och skratta åt eländet.
Gör något positivt och visa att du är en medmänniska, inte en motmänniska.
Visa att du kan stärka andra.
Inte att du hellre vill fälla dom.

Är måndagen Din vän

Är du en sån där människa som drar dig för alla måndagar.
Som känner tyngd över varje måndag som kommer i antågande.
Som tycker att måndagen är den tråkigaste dagen på hela veckan.
En dag som man helst skulle vara utan.
En dag så meningslös att den egentligen borde tas bort ur almanackan.
Jag är inte av samma åsikt.
Kanske är lite knäpp, tja eller kanske inte särskilt lite när man tittar lite närmare.
Men jag tycker faktiskt om måndagar.
Jag tycker om måndagar också, precis som alla andra dagar.
Det är ju trots allt en sjundedel av mitt liv så varför skulle jag inte göra det.
Det vore ju sjukt mycket tid som jag bara gick och tyckte illa om annars.
Till vilken nytta.
Nej precis som till allt annat så försöker jag i den mån det går att hålla en positiv inställning.
Att måndagar råkar vara första dagen på en ny arbetsvecka kan inte innebära
en massa negativa saker.
Det är ju en del av mitt liv, en del av ditt liv, en del av allas liv.
Se på allt positivt dom kan medföra och som dom också gör.
Det är inte bara fredagsmys som gäller.
Det är inte bara fest på lördagar som smäller högst.
Måndagar är inte grå och tråkiga.
Det är du som gör dom till det.
Skyll inte på någon annan.
Skyll inte på något annat.
Måndagar är dagar även dom och dom förtjänar att få lite strålkastarljus på sig även dom.
Måndagar är mina vänner, är det dina.
Vill du ha dom som vänner eller ska du fortsätta ha en tvär orättvis inställning även i fortsättningen till dom.
Gå med i klubben "våga älska måndagar".
Den fanns inte tidigare men nu startar jag den.
Jag vågar älska måndagar, vågar du.

Underbara människor berör

Det finns så många människor som berör en på olika sätt.
Men underbara människor som berör en på ett positivt sätt dom är som vackra blommor.
Man ser dom inte alltid för att man kan ha för bråttom.
Man ser dom inte för att man tittar åt ett annat håll.
Man ser dom inte för att något annat stjäl ens uppmärksamhet.
Men dom finns där precis hela tiden.
Vi kan stå mitt bland dom och bara inte förstå att det är just där vi står.
Mitt bland fantastiska underbara människor som berör.
Vi kan tycka att det är så självklart att dom finns där för det har dom ju alltid gjort och kommer alltid att göra.
Men det finns aldrig något som är självklart eller enkelt.
Vi måste vilja se det som finns där.
Underbara människor bland oss, jag älskar er alla.
Det är ni som förgyller min tillvaro.
Det är ni som ger mig värme i mitt inre.
För er är det självklart allt det ni gör.
För många andra skulle det ses som en uppoffring.
För er är det inte hinder ni ser, inte något som är i vägen.
Ni ser bara självklarheter, enkelheter, inga problem, bara möjligheter.
Jag har många underbara människor bland mig som berör mig varje dag.
Det är underbart att känna det.
Det är underbart att få uppleva det.
Tack för att ni låter mig få vara en del i era liv.
Tack för att ni vill vara en del i mitt.
Underbara människor berör bara genom att vara sig själva.
Fortsätt att vara dom ni är för ni är helt fantastiska.
Ni betyder något för någon, ni betyder mycket för någon.
Ni betyder verkligen något.

Underbart är att leva i nuet

Jag kan förstå att en del kan ha svårt att göra det.
Jag kan förstå att en del inte vill göra det.
Men jag, jag vill verkligen leva just i nuet.
Jag vill uppskatta det jag upplever.
Jag vill inte bara se tillbaka på det som har varit och sätta ett värde i efterhand på det.
Har du tänkt på att vissa saker som man knappt har upplevt under spelets stund,
det har sen vuxit med tiden som kanske något av det största du varit med om.
Att förstora saker och ting som har skett är något många är duktiga på att fabricera.
Men att verkligen uppskatta det när det sker det kan vara mycket värre.
Är det för att man är rädd för att det som sker i realtid är för synligt, att andra faktiskt upplever det samtidigt.
Är det den vetskapen som gör att man inte vill skylta med det.
Att man sen kan fabulera lite med sanningen och göra en egen sådan av den det är en annan sak.
Jag älskar att leva i nuet istället.
Att se det som händer runtomkring mig och runt alla andra.
Jag kan njuta av det som händer och sker.
Att vilja vara där jag är är ju mitt val och det är ett val jag trivs med.
Jag tar mer än gärna med mig även det som jag har varit med om för det har format mig till den jag är.
Jag ser mer än gärna fram emot händelser som jag längtar efter att dom ska ske.
Men det är inte det förgångna som jag lever i, jag bara njuter av det som följer i dess bakvatten.
Det är inte dom där fantastiska upplevelserna som jag hoppas få uppleva som gör att jag tar mig framåt.
Det är att jag får leva i nuet, att få leva helt enkelt.
Livet bjuder på så otroligt mycket och det vore att inte ge det den respekt som livet förtjänar att inte uppskatta det.
Det är underbart att leva i nuet.
Det är underbart att få känna sig älskad.
Det är underbart att få älska dom jag älskar.
Jag är en människa som älskar livet.
Jag är en människa fylld av kärlek.
Dom som vill kan ta del av den men det går inte att bara ta för sin egen vinnings skull.
Jag ger men kräver inget i retur, inget mer än att du förvaltar det du får.
Det är underbart att leva i nuet.

Vänner försvinner aldrig

Veckor kommer och går.
Tiden den står liksom aldrig stilla.
Saker och ting händer hela tiden.
Livet det flyter framåt i sitt eget mak och vi upplever saker och ting hela tiden.
Vi gör saker, uppnår saker, människor, blir vänner och går hela tiden framåt.
Det vi inte kan är att backa saker som har hänt.
Vi kan lära oss av saker vi gör, men alla gör inte det.
En del bara gör sakerna, kliver vidare och märker inte ens det som dom varit med om.
Men en sak är det som aldrig försvinner helt och det är ens vänner.
Vänner som man en gång fått dom tappar man heller aldrig helt.
Dom finns där i bakgrunden och om man eller när man träffar dom igen så lever hela kroppen upp igen.
Vänner är vänner, inte sekunda människor i ens liv.
Jag älskar verkligen mina vänner och det skär i mitt hjärta varje gång någon kliver ur min vardag
och in i en annan.
Mina vänner är min skatt, en skatt som alltid kommer att finnas.
Jag kommer aldrig att nog kunna förklara betydelsen av att ha riktiga vänner.
Att känna den värmen och tryggheten som dom bjuder på.
Dom ger tillbaka det jag själv vill ge.
Samtidigt som jag sätter ett oerhört stort värde i att fått haft dessa människor runt omkring mig länge i mitt liv.
Samtidigt gråter mitt hjärta av sorgen att det inte får fortsätta så.
Men livet går vidare och jag bär lyckan i mitt bröst av att få bära med mig dom i min lilla ryggsäck fylld
av saker som jag vill bära på genom livet.
Vänner kommer, vänner går aldrig, dom försvinner aldrig, dom finns där.
Din uppgift är att aldrig glömma dom utan vårda dina fina minnen.
Att vårda dom ömt för det är din skatt .
Livet går vidare och jag med det.
Mina vänner dom finns där och kommer alltid att finnas så länge jag gör det.
Dom har en speciell plats i mitt hjärta och jag kommer att ha det i deras.
Vänner försvinner aldrig, dom finns där, glöm inte det.
Jag älskar mina vänner.
Jag älskar verkligen mina vänner för ni är dom ni är.