Jag kan inte annat än tycka illa om denna grupp av människor.
Människor som går mitt ibland oss och som har så tydliga negativa känslor mot andra.
Inte för att dessa människor gjort något konkret mot dom men för att dom
faller in under en kategori som dom inte kan ta på.
En kategori som dom inte förstår.
En kategori som dom inte vill försöka förstå.
Det är lättare att prata allmän skit om dessa.
Det är lättare att lägga skuld på dessa.
Det är lättare att generera sina negativa tankar till dessa.
Men varför väljer dessa människor att göra så.
Varför väljer dom att generalisera så grovt.
Skulle dom själva vilja bli bedömda lika hårt och fördomsfullt som dom själva dömer andra.
Varje dag, precis varje dag så råkar i varje fall jag ut för någon form av vardagsrasism.
Jag skulle aldrig kunna döma en människa efter dess hudfärg, dess religion, dess kön, dess läggning eller dess ålder.
Jag försöker alltid se till personen i fråga.
Se vem det är som finns just där.
Jag kan inte påstå att jag sätter samma värde på alla människor för det gör jag inte.
Men jag gör min bedömning individuellt.
Jag strävar alltid efter att försöka förstå, inte tycka om eller acceptera men förstå.
Det är inte alltid jag når fram men jag försöker i varje fall.
Och att försöka ta mig dit det är det som är det viktiga för mig.
Viljan att försöka.
Vi är alla människor som lever med varandra sida vid sida.
Ju mer vi förstår av varandra ju starkare kan vi bli.
Det är ett värde även i att vi tänker olika.
Att vi ser på saker och ting lite annorlunda.
Men en sak vi bör tänka lika är att vi alla har rätt att tycka och vara.
Vi har alla rätt till våra egna liv.
Vi har alla rätt att leva.
Ni rasister, ni trångsynta idioter.
Titta på er själva och bedöm er för dom ni är.
Titta och skäms och försök att förstå.
Ni är små människor, små rädda människor.
Kom ut och se på det som finns kring er.
Ta till er av det som finns kring er istället för att slänga skit till höger o vänster.
Se möjligheter inte motsättningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar