Allt annat än normal

Vill du verkligen vara normal.
Och i så fall,  varför vill du vara det.
Tycker du att det finns något som är normalt som norm eller är det alltid flexibelt.
Jag utgår som alltid ifrån mig själv när jag bedömer mig själv och andra.
Men jag sätter inte mig själv som något normalvärde för det.
Jag ser mig själv bara som just mig själv.
Jag ser mig själv som normal men bara i min egen lilla bedömning.
Samtidigt måste jag erkänna att jag inte särskilt ofta känner mig normal.
Eftersom normal är en nivå som man kan dra över väldigt många så passar jag inte in där.
Jag har tvärtom förstått genom åren att jag är allt annat än vanlig och normal.
Jag tillhör kategorin som inte vill vara någon annan än mig själv.
Jag vill inte likna andra.
Jag vill inte göra saker bara för att andra gör dom.
Jag vill inte tycka saker bara för att vissa säger att det är så.
Hur normal tycker du att du är.
Vill du vara normal.
Vill du vara som alla andra.
Vill du se ut som alla andra.
Vill du göra som alla andra.
Kan du bryta trenden hos dig själv och istället göra det du själv vill, tycker och tänker.
Man behöver inte göra andra illa bara för att man följer sin egen lilla röst.
Man behöver inte ursäkta sig själv för att man tycker något.
Att vara en som vill vara sig själv är att vara unik.
Jag känner många unika människor och jag älskar dom för att dom vill vara dom som dom är.
Jag älskar dom för att dom är just dom som dom är.
Jag ser inte dom som normala fastän att dom är det också.
Jag ser dom som unika underbara individer.
Men jag känner också många människor som är rädda för att vara annat än normala.
Som inte vill synas för sina egna karaktärers skull,
Tycker det är så oerhört synd att dom inte tror på sig själva tillräckligt utan jämt står tillbaka för andra.
Tycker även att det är synd att vissa alltid behöver bekräftelse.
Var dyker rädslan upp för att inte vara ok i andras ögon.
Jag behöver inte älskas av alla.
Jag behöver inte tyckas om av alla.
Jag kommer aldrig att tyckas om av alla.
Men det gör inget så länge jag tycker om mig själv.
Jag tror faktiskt inte att jag skulle vara lika omtyckt om jag stöpte om mig i någon gemensam allmän nämnare.
Jag tänker aldrig bli normal för då är jag inte jag längre.
Jag tänker fortsätta att vara mig själv.
Jag är allt annat än normal.