Att anpassa sig till något kan vara så oerhört mycket, inte minst idag.
Det kan vara i små situationer som fyller vardagen.
Dvs situationer som kräver att man gör en liten liten uppoffring.
Det behöver verkligen inte vara stora saker som det handlar om utan
kan vara så enkla saker som att man lägger sin tvätt i en tvättkorg när man flyttar ihop med någon
som har den vanan.
Att man överhuvudtaget tar hänsyn till denna samma person vars liv man valt att kliva in i.
Förhållanden är ju alltid ett givande och tagande och det är inte alltid som det är jämvikt i dom bitarna.
Men man får inte se det på det sättet tycker jag.
Man ska inte anstränga sig för hårt för att passa in för man har ju kommit dit där man är av någon
anledning men man ska heller inte ta för lätt på det.
Att anpassa sig själv i det är inte att tappa sig själv, det är för mig att hitta ännu mer.
Man måste kunna vara ödmjuk ibland utan att kräva att man ska få massor i retur.
Man ska inte tänka att eftersom jag anpassar mig till den här situationen så får andra anpassa sig
till mig nästa gång.
Det kanske är så att det är bättre för alla i stort om man själv gör den anpassningen även då.
Var vill man dra gränserna för sig själv.
Ödmjukhet är något som jag önskar att fler skulle besitta.
Inte oändlig tacksamhet, men ödmjukhet.
Att kunna se att man blir hjälpt som människa och inte samtidigt kräva att man ska ännu mer
rättigheter när man byter samhällssituation.
Det kan vara i situationer allt ifrån att man byter samhällsskikt till att man byter land.
Om jag själv skulle välja att flytta till ett annat land eller ett annat samhälle är där jag är född och uppvuxen i
så förstår jag i varje fall att jag måste anpassa mig till det som gäller där, i varje fall till en början.
När jag sen fått min plats kan jag börja att ta plats och forma mig till den jag vill vara där.
Men till en början så måste jag vara ödmjuk och anpassa mig till vad som gäller där.
Samma sak när man kommer till en ny arbetsplats.
Jag kan inte komma dit inklampande och slå mig för bröstet i tron om att jag är deras frälsare.
Jag är en ny anställd, inte mer än så.
Jag måste ge mig själv tid för att forma mig där och dom måste låta mig få tid till att forma mig.
Hur villig är du att anpassa dig till nya situationer.
Är du en ödmjuk människa.
Kan du anpassa dig......................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar