Dagens idioter...........

Jag kan inte annat än bli både förbannad och ledsen när jag hör en typisk nyhet som igår.
Nyheten där någon mindre begåvad ungdom skapat en egen bomb i en pet-flaska som sen
briserar i ljushallen på en skola i Huddinge.
Hur kan man vara sån jävla fullblodsidiot att man överhuvudtaget tar med något sånt till en skola
med hundratals elever, med massor (får man förmoda) skolkompisar.
Jag hade kunnat ha förståelse för en som gör samma test men på en plats där man
inte riskerar skada någon annan än sig själv.
Vad är det då som triggar dessa idioter till att komma på dessa saker.
Vad är det som får dom att riskera andra människors hälsa.
Vad är det som har gått snett i deras syn på säkerhet.
Bryr dom sig överhuvudtaget om det faktum att andra kan skadas.
Eller är det just det som driver dom.
Att se vilken skada dom kan göra genom saker dom kan framställa själva.
Tycker dom att dom har rätt till vad som helst.
Är dom skyldiga till att ta hänsyn till andra eller ses dom som konstruktiva
och driftiga av sin omgivning.
Blir dom påhejade av sina kompisar eller försöker dom att bromsa det som håller på att ske.
Ser dom gränser överhuvudtaget.
Gränser som visar vad som är ok och vad som inte är ok när andra är inblandade.
Bara för att man kan ta ner information via internet betyder inte det att det är ok att använda
den informationen hur som helst.
Information är alltid bra att förse sig med men inte om man använder den till något som
förstör för andra.
Bara för att man kan beställa och köpa vissa saker på internet betyder det inte att det är saker
man bör köpa där.
Tycker du att det är ok att bygga bomber.
Tycker du att det är ok att köpa droger.
Tycker du att det är ok att håna, mobba, förtrycka.
Tycker du det bara för att du kan göra mer eller mindre anonymt via internet.
Jag blir ledsen över dessa respektlösa personer som bara förstör.
Som bara gör saker helt utan att bry sig mer än om sig själva och den
eventuella tuffa status dom försöker bygga upp.
Men är det så jäkla tufft det dom gör.
Nej inte någonstans överhudtaget.
Det är små fega idioter som kanske inte vet bättre eller som bara är
idioter som är allmänt dumma i huvudet.
Tänk om det kunde fångas in den energin som barn och ungdomar har i en
mycket större omfattning än vad som sker idag.
Där man fångar in och ger en bra vägledning i kreativt tänkande både via skolorna
men också naturligtvis via deras föräldrar.
Det är verkligen inte alltid bara barnens fel.
Det är inte bara skolornas fel.
Inte bara föräldrarnas fel.
Men jag tror att den finns en röd tråd som går däremellan.
En övertro om att barn klarar att fostra sig själva genom olika aktiviter.
Vi ska finnas där som vuxna när dom behöver luta sig mot en axel.
Vi ska finnas där när vi ser att våra barn inte mår bra.
Vi kan inte bara låta det vara och se på på avstånd i tron om att det ordnar sig.
Vad ska vi skylla på när ett barn tar en överdos.
När ett barn råkar döda ett annat genom en lek som går överstyr.
När vi helt enkelt inte finns där.
Det är visst för sent att ändra sig ibland.
Är det för sent så är det för sent.
Ett förstört liv är ett förstört liv.
Hjälp till att se istället för att blunda.
Hjälp till att förstå istället för att förneka.
Våga lyssna, våga höra , våga finnas där.
Var inte en idiot.
Visa att du har en hjärna.
Visa att du har ett hjärta.

Allt annat än normal

Vill du verkligen vara normal.
Och i så fall,  varför vill du vara det.
Tycker du att det finns något som är normalt som norm eller är det alltid flexibelt.
Jag utgår som alltid ifrån mig själv när jag bedömer mig själv och andra.
Men jag sätter inte mig själv som något normalvärde för det.
Jag ser mig själv bara som just mig själv.
Jag ser mig själv som normal men bara i min egen lilla bedömning.
Samtidigt måste jag erkänna att jag inte särskilt ofta känner mig normal.
Eftersom normal är en nivå som man kan dra över väldigt många så passar jag inte in där.
Jag har tvärtom förstått genom åren att jag är allt annat än vanlig och normal.
Jag tillhör kategorin som inte vill vara någon annan än mig själv.
Jag vill inte likna andra.
Jag vill inte göra saker bara för att andra gör dom.
Jag vill inte tycka saker bara för att vissa säger att det är så.
Hur normal tycker du att du är.
Vill du vara normal.
Vill du vara som alla andra.
Vill du se ut som alla andra.
Vill du göra som alla andra.
Kan du bryta trenden hos dig själv och istället göra det du själv vill, tycker och tänker.
Man behöver inte göra andra illa bara för att man följer sin egen lilla röst.
Man behöver inte ursäkta sig själv för att man tycker något.
Att vara en som vill vara sig själv är att vara unik.
Jag känner många unika människor och jag älskar dom för att dom vill vara dom som dom är.
Jag älskar dom för att dom är just dom som dom är.
Jag ser inte dom som normala fastän att dom är det också.
Jag ser dom som unika underbara individer.
Men jag känner också många människor som är rädda för att vara annat än normala.
Som inte vill synas för sina egna karaktärers skull,
Tycker det är så oerhört synd att dom inte tror på sig själva tillräckligt utan jämt står tillbaka för andra.
Tycker även att det är synd att vissa alltid behöver bekräftelse.
Var dyker rädslan upp för att inte vara ok i andras ögon.
Jag behöver inte älskas av alla.
Jag behöver inte tyckas om av alla.
Jag kommer aldrig att tyckas om av alla.
Men det gör inget så länge jag tycker om mig själv.
Jag tror faktiskt inte att jag skulle vara lika omtyckt om jag stöpte om mig i någon gemensam allmän nämnare.
Jag tänker aldrig bli normal för då är jag inte jag längre.
Jag tänker fortsätta att vara mig själv.
Jag är allt annat än normal.

Kan du känna dig nöjd

Jag tycker att det är alldeles för många som inte kan landa i en
sits där dom är nöjda idag.
Varför ska dom alltid ha mer.
Varför är det aldrig riktigt bra.
Varför är det inte ok det dom har eller får.
Var krävs för att dom ska bli nöjda.
Går det överhuvudtaget att göra dom nöjda.
Är det bara om det sker på andras bekostnad som dom blir det.
Kan dom unna andra som känner sig nöjda att få vara det eller
blir dom bara missunsamma då.
Jag kan absolut tillåta mig själv att känna mig nöjd.
Jag behöver faktiskt inte mycket alls.
Men jag har ett överflöd av saker runt mig som gör mig nöjd.
Jag ser värde i små saker.
Det är inte min grej att tycka att den som har stora feta bilar är bättre.
Det är inte jag att kunna gå på krogen varje helg.
Att köpa dom dyrare och lite "bättre" sakerna lockar inte mig såpass att
jag inte kan se ett värde i det jag själv har.
Det som gör mig nöjd är istället när jag ser att mina nära och kära mår bra.
Gör dom det inte så är det som ett öppet infekterat sår som måste läkas först innan
jag kan luta mig tillbaka.
Jag är nöjd när jag känner mig omtyckt.
När jag känner mig omhuldad av den kärlek jag tar emot.
Jag är nöjd när jag kan tillfredsställa mina egna krav på mig själv.
När jag löser en uppgift jag tagit till mig.
Jag är nöjd när jag försökt även vid tillfällen jag inte lyckats hela vägen.
För då har jag i varje fall gett det en chans och försökt.
Jag är nöjd väldigt ofta.
Hur ofta stannar du upp och är nöjd.
Kan du tillåta dig att vara det eller finns det alltid något du ska gnälla över.
Kan du vara nöjd.
Självklart kan du det.
Vill du vara nöjd.
Självklart vill du vara det.
Tillåt dig själv till att vara det.
Var nöjd lite oftare och du kommer att må mycket bättre inombords.

Att vara viktig

Jag tror inte att många vet hur otroligt viktiga dom egentligen är.
Samtidigt tror jag heller inte att många vet sina begränsningar i hur viktiga dom är för vissa.
Det handlar ju alltid om en vilja att se, vilja att förstå, vilja att tro på sig själv.
Vi är viktiga för olika människor men på oerhört olika sätt.
Dom ända som tragiskt nog försvinner i dessa tankar är dom osynliga.
Dom som finns där men som aldrig syns.
Dom som verkligen verkar i det osynliga.
Dom som inte har någon längre som bryr sig om att dom finns.
Dom som inte har någon som dom vill bry sig om.
Det är så sorgligt att dessa personer har tappat i betydelse genom livet.
Att dom har tappat sina positioner som viktiga.
För någon gång har dom varit det.
Någon gång har dom varit i den positionen att dom faktiskt betytt något för någon.
Att någon betytt något för dom själva.
Vi är alla viktiga men utan att överanalysera det så måste vi försöka förstå vår egen betydelse.
Vi ska inte överdriva den men vi ska heller inte överskatta den.
Jag vet att jag är viktig för mina barn.
Jag vet att jag är viktig för min familj.
Jag vet att jag är viktig för mina vänner.
Men jag vet samtidigt att alla klarar sig utan mig.
Det är inte på mig det hänger att deras liv fortsätter, det sköter dom själva.
Jag kan förgylla deras liv genom att finnas där för dom och ge dom det dom kan få av mig.
Jag vet att det jag kan ge kan dom inte få av någon annan.
Jag vet att mitt hjärta är fullt av kärlek och välvilja.
Jag vet att jag alltid kommer göra allt jag kan för dom.
Jag tror på att finnas till för dom man älskar och håller av och för dom som behöver en hjälpande hand.
Jag tror på mig själv som den jag är och det jag kan ge.
Det finns en vilja i mig att se det som finns runt mig, inte blunda.
Jag vill vara viktig men jag vill inte ta någon annans plats.
Jag tror på att genom att vara den jag är så kan jag ge något i retur.
Det jag fått ärva i egenskaper av mina föräldrar har jag försökt göra något eget av
och som jag alltid kommer att uppskatta.
För är det något som dom har gett mig så är det betydelsen av att alltid finnas där.
Att alltid vilja hjälpa till men inte önska gentjänster.
Att inte utnyttja andra i egensyfte.
Jag vet att jag är viktig.
Jag vet att du säkert är viktig men vet du för vem..
Sträck på dig och låt dig känna dig viktig men kliv inte på andra för det.

Idioter som våldtar.........

Alltså jag vet knappt vart jag ska ta vägen när jag hör om eller när jag läser om
nya våldtäkter som händer och sker runtomkring oss dagligen.
Vad är ni för jävla sjuka ynkliga människor som gör sånt.
Hur lågt får man sjunka.
Var ligger era gränser för vad som är mänskligt och vad som är omänskligt.
Jag blir så ledsen i min själ när jag hör om dessa handlingar, dessa handlingar och många andra.
Vad får dessa människor ut av det .
Är det en stund av makt som går igenom dom när dom övermannar dessa självklart lite svagare
personer.
För inte fan är det någon som går på någon som ser eller verkar starkare, då kan dom ju själva råka illa ut och det vore ju hemskt.
Jag önskar dessa personer bara det allra värsta i livet framgent.
Jag hoppas att dom ruttnar i sina egna helveten för vad dom gör.
Det finns inga ursäkter.
Det finns inga försvar.
Det är bara ynkliga, sjuka, kränkande, vidriga människor som jag bara skulle vilja låsa in någonstans
och slänga bort nyckeln.
Det sår som dom skapar på dessa individer som dom utsatt för detta övervåld det kommer aldrig att läka.
Det är något dom alltid får bära med sig.
Och med vårt sjuka sätt att eventuellt döma dessa förövare så är det så att det fortfarande känns som att den samhället tar hand om är den som utför handlingen.
Och den som blir straffad är den som blivit utsatt.
För mig finns det inte straff nog för dessa våldsutövare.
Jag bara undrar, vad får dessa ut av det dom gör.
Varför, varför, varför tycker dom att dom har rätt till det.
Det kommer aldrig att finnas någon ursäkt för deras handlingar.
Dom kommer aldrig kunna få någon förståelse.
Det finns ingen mening som skulle kunna göra det mindre hemskt.
Att utsätta barn, flickor, kvinnor och i viss men ändå begränsad utsträckning män för våldtäkter får
man aldrig nedlåta sig till att försvara.
Man ska aldrig utnyttja när någon är svagare oavsett vad.
Men man får aldrig någonsin utsätta och utnyttja någon i detta hänseende.
Vänd inte den utsatta ryggen för att du inte orkar hantera det som hänt.
Tänk på att det är den som behöver stödet mer än någonsin.
Blunda inte för det som sker framför dig för det gör det bara värre.
Våga se, våga agera.
Våga vara där.

Längtan

Jag tror att dessa dagar när det är så infernaliskt svinigt kallt ute så kommer ett av
våra mest klassiska längtanden in i bilden.
Längtan efter våren.
Längtan efter sommaren.
Till och med kanske längtan efter hösten.
Vad som helst som tar bort oss från denna vinterkyla.
Man vill liksom bara in även om det är tindrande vackert och luften känns ren och klar.
Man vill in i värmen, tina upp sin stela kropp och känna människan komma tillbaka i en.
Man vill in i dom varma myskläderna som man tycker om att glida omkring i när man kommer hem.
Man vill in under filten som ligger och väntar i soffan.
Man vill in under täcket som förväntansfullt ligger och väntar på sängen.
Man vill bara in helt enkelt.
Men det är ju självklart inte den enda längtan man bär på.
Jag längtar alltid efter när jag träffar mina nära och oerhört kära nästa gång.
Älskar deras sällskap och dom ger mig en trygghet och värme som inget annat.
Jag längtar efter att komma iväg till min nästa träning så att jag kan känna om kroppen
säger till mig att det går faktiskt åt rätt håll nu.
Att jag orkar lite mer för varje gång jag är där.
Att jag känner mig lite starkare.
Jag längtar till nästa gång då jag står och grillar en köttbit och bara njuter av situationen.
Jag längtar efter när jag likt kalvarna kommer ut på grönbete igen och får svinga mina
golfklubbor förhoppningsvis med det resultatet att bollen går dit jag vill.
Jag bär alltid på en längtan.
En längtan efter att bara få vara.
Längtan är en stark känsla för mig.
Längtan är en varm känsla för mig.
Längtan är en viktig känsla för mig.
Det är en känsla som ständigt för mig framåt.
Den får mig inte att tappa mitt förflutna.
Den får mig inte att missa nuet som jag lever i.
Den får mig, för jag vill ha dess sällskap hela tiden.
Jag bär på min längtan och det kommer jag alltid att göra.

Att anpassa sig.....

Att anpassa sig till något kan vara så oerhört mycket, inte minst idag.
Det kan vara i små situationer som fyller vardagen.
Dvs situationer som kräver att man gör en liten liten uppoffring.
Det behöver verkligen inte vara stora saker som det handlar om utan
kan vara så enkla saker som att man lägger sin tvätt i en tvättkorg när man flyttar ihop med någon
som har den vanan.
Att man överhuvudtaget tar hänsyn till denna samma person vars liv man valt att kliva in i.
Förhållanden är ju alltid ett givande och tagande och det är inte alltid som det är jämvikt i dom bitarna.
Men man får inte se det på det sättet tycker jag.
Man ska inte anstränga sig för hårt för att passa in för man har ju kommit dit där man är av någon
anledning men man ska heller inte ta för lätt på det.
Att anpassa sig själv i det är inte att tappa sig själv, det är för mig att hitta ännu mer.
Man måste kunna vara ödmjuk ibland utan att kräva att man ska få massor i retur.
Man ska inte tänka att eftersom jag anpassar mig till den här situationen så får andra anpassa sig
till mig nästa gång.
Det kanske är så att det är bättre för alla i stort om man själv gör den anpassningen även då.
Var vill man dra gränserna för sig själv.
Ödmjukhet är något som jag önskar att fler skulle besitta.
Inte oändlig tacksamhet, men ödmjukhet.
Att kunna se att man blir hjälpt som människa och inte samtidigt kräva att man ska ännu mer
rättigheter när man byter samhällssituation.
Det kan vara i situationer allt ifrån att man byter samhällsskikt till att man byter land.
Om jag själv skulle välja att flytta till ett annat land eller ett annat samhälle är där jag är född och uppvuxen i
så förstår jag i varje fall att jag måste anpassa mig till det som gäller där, i varje fall till en början.
När jag sen fått min plats kan jag börja att ta plats och forma mig till den jag vill vara där.
Men till en början så måste jag vara ödmjuk och anpassa mig till vad som gäller där.
Samma sak när man kommer till en ny arbetsplats.
Jag kan inte komma dit inklampande och slå mig för bröstet i tron om att jag är deras frälsare.
Jag är en ny anställd, inte mer än så.
Jag måste ge mig själv tid för att forma mig där och dom måste låta mig få tid till att forma mig.
Hur villig är du att anpassa dig till nya situationer.
Är du en ödmjuk människa.
Kan du anpassa dig......................

Negativa människor........

Undrar hur det kommer sig att så kallade positiva människor beter sig så negativt när dom inte får sin vilja igenom.
Har dessa personer överhuvudtaget ingen självinsikt.
Tycker dom om att leva med lögner mot andra.
Tycker dom om att leva med lögner mot sig själv.
Dessa så kallade positiva människor som helst när sig på att generera negativa känslor till andra och som då på ett märkligt sätt tycks tycka om det negativa dom skapat.
Lite grann med insikten om att om inte jag mår bra ska inte du heller göra det.
Varför finns såna tankar hos dessa.
Varför kan dom inte vända på det hela och istället tänka att om jag försöker vända detta negativa
till en positiv känsla så gagnar det inte bara mig utan även till min omgivning.
Följden blir ju att jag mår bättre och likaså just min omgivning.
Det är inte alltid lätt att se saker och ting positivt men jag försöker verkligen.
Och istället för att spy galla över det som händer och sker runtomkring mig så tar jag det till mig.
Jag tar det till mig och bearbetar det, omformar det och gör det till något nytt.
Jag kan inte vara positiv till allt, det går inte, det går bara inte.
Men jag försöker att få ut positiva saker även ur negativa.
Negativa människor dom försöker alltid likt amöbor suga ur energi ur sin omgivning för att själva må som dom vill.
För det är precis dit dom vill.
Dom vill må som dom själva vill.
Dom gör det mer än gärna på andras bekostnad.
Det är nästan en förutsättning för dom för att ta sig vidare.
Men att dessa sen har mage att kalla sig för positiva människor det får mig verkligen att slå bakut.
Det lilla positiva som dom tror att dom skickar ut när dom mår bra det äter dom själva upp när dom går in i sina negativa spiraler och skapar som ett svart bottenlöst hål.
Det är inte att vara positiv, det är att vara destruktiv.
Men det ser inte dom för dom är så självgoda och tror att dom är förmer än alla andra.
Ödmjukhet är inte ett ord som finns och ordet respekt sedan länge utsuddat.
Postiva människor behöver inte vara blåögda och naiva, jag är inte det.
Det är inte att välja den lätta vägen att vara positiv för min del, det är den självklara och enda vägen.
Jag vill ju att andra människor ska må bra.
Jag vill att jag ska må bra.
Jag vill att du ska må bra, men inte på andras beskostnad.

Att vara någons Ängel

Vet att det kan låta lite flummigt.
Vet att det kan låta lite märkligt.
Men jag tror på att man kan vara någons ängel.
Jag tror på att vi alla har någon som på något sätt vakar över oss.
Sen om man vill kalla det för ängel eller inte.
Eller om man vill kalla det för medmänsklighet eller inte.
Eller om bara vill säga att det bara är något som sker det spelar mindre roll för mig.
Jag väljer ängel för att jag tycker att det klingar vackert i mina öron.
Inte en ängel med sammetsmjuka molnliknande vingar.
En ängel i vardagen.
Att vara den där som bryr sig lite mer om någon eller något.
Jag tror på att det finns många änglar bland oss.
Många som vill lite extra väl.
Många som tror lite extra gott om situationer vi hamnar i.
Många som ser mer hopp än förtvivlan.
Jag tror på den typen av änglar som faktiskt vill väl.
Inte för att dom vill ha något i gengäld mer än att andra ska må gott i hjärtat.
Inte för att dom kräver gentjänster på allt dom själva företar sig.
Jag tror på dom för att dom finns för mig.
Jag tror på dom eftersom jag ser mig själv som en som bryr sig..
Jag tror på dom för att jag känner flera.
Jag ser hur rena deras hjärtan är och hur varmt dom brinner för andra.
Jag tror på dom för att jag ser hur väl dom vill och vad gott dom gör.
Att vara någons ängel är att finnas där för den när det behövs.
Det är skönt att känna sig behövd men också känna att man behöver någon.

Att tro att människor kan ändra sig

Jag hyser inga tvivel om att människor faktiskt kan ändra sig.
Att dom kan ändra sin uppfattning om saker och ting.
Att dom kan se saker och ting på nya och annorlunda sätt.
Varför skulle jag det.
Jag kan ju ändra mig så varför skulle inte andra kunna göra det.
Skulle jag vara en bättre människa än alla andra.
Nej det är jag inte, jag är bara jag.
Ser mig visserligen som en bra människa men inte bättre än andra för det.
Jag vet att jag har mina begränsningar.
Jag vet att det finns massor med saker jag kan lära mig.
Jag vet att det finns otroligt mycket som jag behöver lära mig att förstå.
Jag ändrar mig när jag märker att jag har fel.
Jag ändrar mig när det finns bättre vägar att gå.
Att tro på att andra kan ändra sig är samtidigt att tro på sig själv.
Även om mänskligheten av idag är så full av egoism och ruttenhet så finns där massor värt att lyfta fram.
Det finns så många som verligen bryr sig om vad som händér och sker runtomkring dom.
Jag är en sån människa och jag vet att det finns många som jag.
Rötäggen som finns därute dom finns dom med men dom får vi inte låta ta över.
Vi får inte låta våra röster bli kvävda bara för att deras är högre.
Vi hörs vi med.
Vi hörs om man vill lyssna.
Vi hörs om man vågar stanna till och lyssna.
Männniskor kan ändra sig men bara om man tror på det.
Det krävs både av människan som gör förändringen men även av dess omgivning.
För om inge omgivningen tror på den som gör förändringen så tror jag att man skapar en misstro.
Denna misstro i sin tur genererar en osäkerhet i den som gör den.
Och kontentan av det blir att den som gör förändringen inte själv tror på den till hundra procent.
Vi behöver alla få känna tilltro till det vi gör.
Vi behöver alla få bekräftelse ibland.
Jag vågar tro på förändringar hos människor.
Jag vågar tro på förändringar hos mig.

Alla behöver vi någon

Det kommer alltid tillfällen i livet när vi behöver någon.
Jag tror inte att någon kan säga att den inte behöver någon annan i deras liv.
Om det nu mot all förmodan skulle vara just på det sättet så beklagar jag det bara.
Det vore tragiskt i mina ögon.
Att behöva någon är inte fult.
Att behöva någon är inte patetiskt.
Att behöva någon är inte konstigt.
Att behöva någon är att våga.
Att behöva någon är att våga känna efter.
Jag älskar att känna att jag behöver någon.
Jag älskar att känna mig själv behövd.
Jag behöver någon.
Jag känner att någon behöver mig.

Rasister........

Jag kan inte annat än tycka illa om denna grupp av människor.
Människor som går mitt ibland oss och som har så tydliga negativa känslor mot andra.
Inte för att dessa människor gjort något konkret mot dom men för att dom
faller in under en kategori som dom inte kan ta på.
En kategori som dom inte förstår.
En kategori som dom inte vill försöka förstå.
Det är lättare att prata allmän skit om dessa.
Det är lättare att lägga skuld på dessa.
Det är lättare att generera sina negativa tankar till dessa.
Men varför väljer dessa människor att göra så.
Varför väljer dom att generalisera så grovt.
Skulle dom själva vilja bli bedömda lika hårt och fördomsfullt som dom själva dömer andra.
Varje dag, precis varje dag så råkar i varje fall jag ut för någon form av vardagsrasism.
Jag skulle aldrig kunna döma en människa efter dess hudfärg, dess religion, dess kön, dess läggning eller dess ålder.
Jag försöker alltid se till personen i fråga.
Se vem det är som finns just där.
Jag kan inte påstå att jag sätter samma värde på alla människor för det gör jag inte.
Men jag gör min bedömning individuellt.
Jag strävar alltid efter att försöka förstå, inte tycka om eller acceptera men förstå.
Det är inte alltid jag når fram men jag försöker i varje fall.
Och att försöka ta mig dit det är det som är det viktiga för mig.
Viljan att försöka.
Vi är alla människor som lever med varandra sida vid sida.
Ju mer vi förstår av varandra ju starkare kan vi bli.
Det är ett värde även i att vi tänker olika.
Att vi ser på saker och ting lite annorlunda.
Men en sak vi bör tänka lika är att vi alla har rätt att tycka och vara.
Vi har alla rätt till våra egna liv.
Vi har alla rätt att leva.
Ni rasister, ni trångsynta idioter.
Titta på er själva och bedöm er för dom ni är.
Titta och skäms och försök att förstå.
Ni är små människor, små rädda människor.
Kom ut och se på det som finns kring er.
Ta till er av det som finns kring er istället för att slänga skit till höger o vänster.
Se möjligheter inte motsättningar.

Lever du lever jag

Visst är det väl så att om man lever som kan så lever man .
Men vad är det som gäller om man inte lever som man kan, hur lever man då.
Jag är i själv i en fas i livet då jag verkligen känner att jag lever igen.
Jag lever för att jag låter mig leva.
Jag lever för att andra låter mig leva.
Jag lever för att livet låter mig leva.
Jag lever för att att du lever.
Om jag skulle känna att du inte lever så skulle mitt liv inte fylla samma mening.
Jag skulle inte känna samma glädje.
Jag skulle inte känna samma känsla som jag känner idag.
Att få vara en del av livet är inte något som jag tar för givet.
Att få vara den jag är är inget jag tar för givet.
Men jag lever som jag gör och jag njuter varje sekund av det.
Jag njuter faktiskt av varje sekund som jag lever.
Jag älskar mitt liv som det är.
Jag njuter även om det ibland känns fördjävligt.
Jag njuter även om allt känns nattsvart.
Jag njuter fast jag kan känna mig hopplöst ledsen.
Jag njuter för att jag har dom jag har runtomkring mig.
Jag njuter för att jag älskar dom jag älskar.
Jag njuter för att världen finns och för att jag älskar den.
Jag lever och jag lever idag.
Jag lever och njuter av livet som det är.
Livet det tar och det ger.
Livet det bjuder och livet det stjäl.
Livet det finns och jag lever mitt i det idag.
Jag lever.
Lever du.
Ta tillvara på livet.
Det kommer aldrig komma tillbaka.
Ta tillvara på det och uppskatta det för vad det ger för det ger dig något precis hela tiden.
Lever du lever jag.
Jag lever, lever du.................

Var kreativ..............

Hur många är det inte som går och tänker att
va bra det vore om man gjorde på det sättet
eller om man tänkte och gjorde på ett annorlunda sätt mot nu.
Men hur många av dessa är det som verkligen gör det.
Hur många är det som sjösätter sina tankar.
Hur många är det som vågar stå för det dom egentligen tror på.
Hur många vågar kliva ur sin egen skugga och låta solen glimma till.
Det är aldrig fel att vara kreativ.
Det visar i varje fall att man försöker, att man vill.
Man måste inte göra det genom att gå i rakt motsatt riktning mot vad någon annan gör.
Att vara kreativ behöver inte betyda att man är destruktiv mot någon annan som tycker något.
Att vara kreativ för mig är att vara lyhörd och flexibel men samtidigt kunna hitta en egen liten väg.
Att vara kreativ är att inte fastna i sina egna gamla fotspår.
Att våga öppna nya dörrar och nyfiket titta in.
Att vara kreativ är att ha ett positivt tänkande, ett tänkande som strävar framåt.
En vilja att förbättra.
Inte på andras bekostnad men som kan ske till andras förtjänst.
Var kreativ och titta på det du har och fundera på vad det kan bli.

Att vilja är att kunna

Man ska aldrig vara rädd för att göra saker man vill.
Man ska aldrig vara rädd för att våga vilja.
Det är aldrig fel att vilja uppnå något.
Det är aldrig fel att vilja försöka.
Det är aldrig fel att tänka att det faktiskt finns en chans att det går.
Att vilja är för mig att kunna.
Jag menar att om jag inte vill så kan jag inte oavsett om jag kan eller inte.
Att vilja är att kunna oavsett om jag kan det eller inte.
Om jag vill och om jag försöker så kan jag.
Så länge som jag ger mig den chansen, den möjligheten så kan jag.
Tror jag inte på mig själv så ger jag inte mig själv en ärlig chans.
Tror jag inte på mig själv så är jag inte rättvis mot mig själv.
Att vilja är att kunna.
Att vilja är att kunna vilja.
Vill man så kan man.
Det är inte resultatet som är det viktiga,
Det viktiga är att man tror att man kan göra det.
Det viktiga är inte att man måste lyckas.
Det viktiga är att man vill.
Utan vilja kommer man ingen vart.
Ingen vart överhuvudtaget.
Att vilja är att kunna.
Var aldrig rädd för att försöka.
Var aldrig rädd.
Att misslyckas är att försöka.
Och utan att försöka kan man heller aldrig lyckas.
Att vilja är att kunna.
Var inte blyg för ditt eget kunnande.
Var aldrig rädd för att vilja.
Att vilja är bra.
Att vilja är vackert.
Att vilja är sunt.

Hur är du mot andra.......

Hur ofta stannar du upp och tänker till på hur du är mot andra.
Hur ofta ändrar du i ditt eget sätt gentemot andra.
Bryr du dig ens om det.
Eller tänker du bara att det är upp till var och en.
Jag sköter mitt sen skiter jag i vad andra tycker.
Hur är du i ditt beteende mot andra.
Är du på det sättet som du önskar och förväntar dig att andra ska vara mot dig.
Hur tycker du att andra är mot dig.
Vilket ska komma för för att det ska vara ok för dig.
Är det ditt beteende som ska styra hur andra ska agera.
Eller är det efter andras agerande som du själv lägger upp en plan.
Kan du vara du utan att agera taktiskt.
Kan du vara dig själv utan att fundera på hur andra kommer att reagera.
Kan andra vara sig själva utan att du grottar ner dig i deras varande.
Accepterar du att en del inte vill göra som du tänker.
Eller skänker du dessa personer total misstro.
Är du mot andra som du vill att dom ska vara mot dig.
Om dom nu inte reagerar som du vill, accepterar du då det och respekterar deras synsett.
Är andra människor vikiga för dig eller är det bara du själv som är det.
Är andra människor för viktiga för dig så att du helt glömmer dig själv.
Funderar du någonsin på vem du verkligen är.
Tycker du om dig själv.
Tycker du om andra än dig själv.
Jag älskar mig själv för den människa jag format mig till.
Jag älskar dom människor som omger mig.
Dom människorna ger mig min näring på samma sätt som jag försöker skänka dom detsamma.
Jag älskar dom för deras styrkor.
Jag föraktar dom inte för deras svagheter för jag har ju själv mina.
Jag är inte blind för jag ser livet.

Låt dig själv leva

Det kan tyckas som självklart men det är det inte alls för alla.
Det finns så otroligt många som står tillbaka i sina liv och inte alls såter sig leva.
Men varför gör dom det.
Varför tror dom att dom inte behöver plats.
Vilken sak gagnar det att dom alltid lämnar utrymme till andra.
Att leva sitt eget liv är att ta ansvar för sitt eget liv.
Jag kan inte säga något om människor som föds in i svåra livssituationer.
Dom är det fruktansvärt svårt och tufft för.
Där har man ofta som enda mål att överhuvudtaget överleva.
Jag menar bara situationer som jag själv kan relatera till.
Människor som lever i liknande samhällen som jag själv.
Där finns det faktiskt alltid tillfällen till att göra något åt det man befinner sig i.
Livet är ingen lek, men man kan leka mycket med livet och i livet för det.
Allt är inte allvarligt men mycket är fyllt med allvar.
Allt är inte svart även om mörkret verkar totalt.
Ge dig själv möjligheter, låt inte andra ta dom från dig.
Tro på att det du gör duger, det behöver inte vara mer än så.
Lyft dig själv och låt dig leva.
Andas luften som andra en gång andats ut.
Njut av livet och låt dig leva.
Det finns plats till dig med.

Lev nu .............

Jag vet inte hur många gånger jag påtalat för vänner i min närhet att dom ska ta tillvara på nuet.
Att leva nu är för mig att leva.
Jag menar inte att man bara ska leva i nuet.
Det vore att inte vilja komma ihåg.
Det vore att inte vilja hoppas.
Det vore att förtränga sånt som man gått igenom och som man vill se fram emot.
Men att leva i nuet är att ta tillvara på nuet.
Att njuta av det som händer och sker just i detta nu.
Att uppskatta saker och ting för vad dom är.
Hur futtiga, små och obetydliga dom kan tyckas.
Att leva nu är lite grann att älska sig själv för den man är.
Att leva nu är att våga se och uppskatta andra runtomkring en.
Inte känna avundsjuka till det man ser andra ha.
Visst kan jag längta efter att ha det vissa andra har.
Men samtidigt förstår jag att alla kan inte ha allt som dom vill.
Man kan önska men man kan inte få allt.
Där känner jag att jag vill heller ha allt men jag måste erkänna att jag skulle vilja ha mer än vad jag har idag.
Om jag inte skulle vilja ha något mer så skulle jag ju heller inte ha något att sträva efter.
Jag skulle inte ha någon längtan efter något.
Jag skulle bara leva helt utan drömmar och hopp.
Men det göra jag ju inte.
Jag lever just med det.
Jag har massor med drömmar i mig, mina drömmar.
Drömmar som får fortsätta att vara drömmar i min själ tills den dag dom vill titta ut i verkliga livet.
Drömmar som jag behåller för mig själv för det är mina drömmar.
Men så länge som det bara håller sig till att vara drömmar så vill jag fortsätta att leva, leva i nuet.
Uppskatta det som jag har i mitt liv.
Uppskatta det som jag håller kärt.
Uppskatta det som hela tiden berikar mitt liv.
Uppskatta det som ger mig det som jag också vill ha i mitt liv.
Jag älskar att mitt liv är fullt av kärlek.
Kärlek som fyller mig med värme och omtanke.
Blunda inte för då ser du inte det som du har runt dig.
Titta inte bort för du ger du inte tillbaka det som det förtjänar.
Var i nuet och njut av det.
Njut av alla färger som ditt liv fylls av.
Njut av alla underbara glada varma färger.
Skjut inte bort det svarta, det vita eller det gråa.
Det finns ju där för att ge dig och göra ditt liv komplett.
Våga ta även dom färgerna till dig för dom ger dig mer än vad du kan ana om du inte ser.
Ingen dag kommer tillbaka.
Inget ögonblick är för kort.
All tid du har är tid som du har fått för att förvalta på ditt sätt.
Ingen kan göra det åt dig.
Det är du som ska göra det som du tror att du vill.
Inte det andra säger att du ska göra.
Inte göra det andra vill att du ska göra.
Lev nu men lev inte som att din inte finns en morgondag.
Lev inte som att det förgångna aldrig existerat.
Lev för att du vill leva inte för att du går och inväntar döden.
Glöm inte bort det du har.
Lev nu.
Lev nu.

Att älska

Finns det överhuvudtaget någon känsla som kan röra om ens inre som att älska någon.
Denna kraftfulla överväldigande fantastiska känsla.
Jag tycker att den är helt underbar.
Den får en att vilja så mycket.
Den ger mig energi.
Den ger mig trygghet och lugn.
Den låter mig få ge något av mig själv som jag är stolt över.
Den finns där hela tiden och sviker en inte om man vårdar den.
Att älska.
Jag bara älskar dom orden.
Dom går att sätta in i så fantastiska sammanhang.
Dom finns där för att skapa en gemenskap.
Dom finns där för alla om man bara vill.
Men dom finns inte där om man inte menar det.
Då faller allt som dom står för.
Menar man det inte så blir det bara ett bedrägeri.
Tänk på det alla ni falska människor dom bara använder det som tomma ord.
Vem tror ni att ni lurar mest.
Er själva eller till den som ni säger att ni älskar.
Jag säger dom orden för att dom betyder något för mig.
Jag säger dom orden för att jag menar dom.
Jag säger dom orden för att jag vet vad dom betyder.
Att älska.
Visst är det vackra ord att höra på.
Njut av dom och låt andra njuta lika mycket.

Människor är fantastiska men märkliga djur

Nu kanske du stannar till och undrar om den där Ulrik inte fått lite för mycket innanför västen.
Vad fasiken vill han ha sagt med en sån rubrik.
Jag vill faktiskt ha sagt en hel del genom den.
För jag tycker verkligen att människor är fantastiska.
Och jag tycker verkligen att människor är väldigt märkliga djur.
Det finns så oerhört många olika sätt att se på oss människor på.
Det finns så många goda egenskaper som vi bär på.
Det finns så många märkliga egenskaper som vi bär på.
Men är vi medvetna om det.
Är vi medvetna om vilka vi är.
Är vi medvetna om vilka egenskaper som vi bär på.
Jag ser en del men verkligen bara en liten del för jag kan ju inte betrakta allt och alla.
Vi människor bär på egenskaper som är positiva men tyvärr också negativa.
Jag kan bara inte förstå vissa av dom.
Jag kan inte acceptera vissa av dom.
När jag säger att människor är fantastiska så är det deras positiva egenskaper som jag menar.
Vår förmåga att vilja hjälpa andra människor som vi inte ens känner.
Människor som vi aldrig någonsin ens träffat tidigare.
Hur kommer det sig att vi människor har den läggningen.
Finns den egenskapen i djurvärlden.
Kan man se sånt beteende hos andra.
Men samtidigt kan jag då också undra.
Hur kan det komma sig att vi människor kan tycka att det är ok att skada andra.
Att tex skada människor som vi aldrig tidigare mött.
När blev det ok.
Vem legaliserade det.
Vem har rätt att bestämma över andra människor.
Är vi inte alla människor födda på samma planet.
Vad är det som ger vissa större friheter i sina val än andra.
Jag tycker bland annat att förståelsen mellan olika människor är en av dom allra viktigaste egenskaperna
som vi aldrig någonsin får tappa bort.
Det är ju genom förståelsen som vi får kontakt med varandra.
Det är genom förståelsen som vi kan acceptera varandra.
Man behöver aldrig acceptera eller hålla med vad andra tycker tänker och gör.
Men om man i varje fall kan förstå det ur deras synvinkel så kan man ändå kanske just förstå .
Att människor är märkliga djur det är desto mer påtagligt kan jag tycka och det skulle jag nog kunna skriva
i princip hur mycket som helst om men jag sparar det mesta till en annan gång.
Men jag vill ändå dra liknelser mellan vissa djur och vissa människor.
Blodiglar ,dvs dom som ska ta näring och energi från andra för att själva kunna överleva.
Sniglar, dom som bara känns onödiga och slemmiga.
Myror, flitiga strävsamma som jobbar mot samma mål.
Lejon, starka lysande stolta.
Delfiner, vänliga intelligenta lekfulla.
Apor, primitiva och djuriska i sitt beteende.
Ugglor, kloka och eftertänksamma.
Det fínns så många djur man kan koppla ihop oss människor med men ser vi likheterna på rätt sätt.
Som människor så har vi en oerhörd makt i naturen.
Är det verkligen rätt att vi ska sitta med en sån makt i våra händer.
Varför missbrukas den makten så varje dag då.
Var låter vi våra gränser gå.
Jag är en fantastisk människa, är du det också.
Jag är en märklig människa, är du det.
Jag är den jag är.
Är du den du verkligen är

Våga vara i nuet

Jag vet naturligtvis inte hur det är för andra personer än för mig själv.
Men jag kan iakkta vad som händer och sker runtomkring mig i livet.
Och en sak som jag alldeles för ofta ser och hör om är rädslan för nuet.
Jag vill faktiskt kalla det för en rädsla.
Det är något som gör att så många väljer att leva igenom det som har hänt eller
det som är tänkt att det ska komma att hända.
Detta får då till följd att man inte stannar upp och lever i nuet.
Man tar inte tillvara på det som händer och sker när det gör det.
Man tillåter sig inte njuta av tillvaron som bjuds.
Istället väljer man att plocka ner det i sin lilla ryggsäck för att
vid tillfälle plocka fram minnet av det och leva på det då.
Vad är felet med att leva både i nuet och samtidigt njuta av det förgångna ungefär som
om det vore en god maträtt vars fantastiska smak inte vill lämna gommen.
Jag kan inte säga att jag njuter av varje sekund jag lever.
Men jag lever varje sekund.
Jag försöker att se positivt även på negativa saker.
Försöker att intala mig att det kan vara bra med negativa saker.
Vi omgärdas av mycket tråkigt som sker men det är inte det som jag vill absorbera och älta om och om igen.
Dom positiva sakerna däremot plockar jag gärna upp, betraktar och njuter av i mitt inre.
Allt vi upplever är erfarenheter som vi får plocka med oss.
Och alla erfarenheter som vi plockar med oss dom kan vi använda.
Att vara i nuet är något som är oerhört viktigt för det är där jag lever.
Att våga vara i nuet det för mig framåt som människa.
Våga vara i nuet och se det som det är.
Våga vara dig själv.

Är man stor ska man vara snäll

Undrar hur många gånger jag har sagt dom orden.
Undrar hur många gånger jag har fått sagt dom orden till mig.
Är man stor ska man vara snäll.
Kan stanna till och tycka att självklart ska man vara snäll om man är stor.
Självklart ska jag vara snäll eftersom jag är lite större än medel.
Inte för att jag känner mig stor.
Det har jag väl aldrig riktigt gjort men man får ändå väldigt ofta höra det.
Jag trivs i den kropp jag är.
Men det där med att vara snäll.
För mig är det lika självklart som att andas.
Det är inte att vara mesig eller inställsam.
Det har aldrig varit min strävan i varje fall.
Det är inte ett konstant mål att bara klappa medhårs.
Varför skulle det vara det.
Men det kostar verkligen ingenting att vara snäll.
Tvärtom, man får så mycket gratis tillbaka.
Det är inte att man ber om någon respons för det skulle jag aldrig göra.
Det är inte att jag ställer några ultimatum eller krav.
Vi är x antal människor på denna planet.
Och i mitt lilla huvud så fungerar det bättre om vi är snälla och bryr oss om varandra.
Inte att vi är egoistiska och bara ser till oss själva först och främst.
Är man stor ska man vara snäll, visst.
Men om man är lite mindre så betyder inte det att man ska vara mindre snäll.
Eller ta mindre hänsyn till andra i omgivningen.
Man har precis samma värld att stångas med som alla andra.
Är man stor ska man vara snäll.
Men är man lite mindre så ska man vara precis lika.
Tänk på att ett leende kan smitta.
Var inte rädd för den smittan för den kan bara leda till något gott.

Att hjälpa varandra

I min lilla värld så är en sak väldigt självklar.
Om jag kan hjälpa till så hjälper jag till.
Det är liksom inte något som jag ens överväger.
Så är det bara.
Jag gör inte det för att jag vill stå i god dager i förhållande till andra.
Jag gör det inte för att jag vill ha en massa kred för att jag gör det.
Jag gör det inte för att jag känner att jag måste.
Jag gör det inte för att andra kräver det av mig.
Jag gör det för att jag vill.
För att mitt hjärta säger till mig vad som är rätt och vad som är fel.
Jag tror att vi alla behöver hjälp ibland.
Och när vi behöver den hjälpen då ska den få finnas där.
Man ska aldrig behöva känna sig ensam.
Ensam instängt i ett hörn utan att någon ser en eller hör en.
Man finns där för att man finns.
Och behöver man hjälp så ska man också få det.
Däremot vänder jag lätt ryggen till till dom som alltid kräver att bli hjälpta.
Dom kräver det för att det underlättar för dom.
Inte för att det verkligen behövs.
Men för att det just underlättar för dom.
Jag ställer mig alltid frågan då.
Varför ska dessa personer ha det lättare än jag själv och dessutom på min bekostnad.
Att hjälpa varandra är något som ska vara bra.
Att hjälpa andra är något bra.
Att hjälpa kommer alltid att vara något bra.
Utnyttja det inte men var heller inte rädd för att be om det.
Jag är inte ensam om att vilja hjälpa, långt ifrån.
Vi är många.
Se oss men utnyttja oss inte i onödan.
Vi finns när vi behövs.

Lyssnar du så lyssnar jag

Är du en människa som lyssnar till vad andra säger.
Eller säger du bara att du gör det.
Låtsas du bara göra det och inställsamt håller med.
Eller hör du verkligen vad den andra har att säga.
Bryr du dig om vad den andra personen säger.
Tar du det till dig.
Hör du vad det är den andra säger.
Hör du vad det är den andra egentligen vill säga dig.
Vill du höra på vad den andra har att berätta.
Eller är du så upptagen med dina egna tankar och tycken att allt annat får stå tillbaka.
Jag tycker om att lyssna till andra.
Jag tycker om att ta till mig det andra säger, tycker och tänker.
Jag tycker om att lyssna, bearbeta och förstå vad det är andra vill ha sagt.
Jag tycker att det är intressant att försöka förstå vad det är andra vill.
Jag känner att om jag kan lyssna och förstå så kanske jag kan bearbeta och komma med
något till denna någon som kanske gör att den ser situationen lite klarare än tidigare.
Och om jag lyckas med det så tänds ett litet ljus i mitt inre.
Då har jag nått fram.
Jag lyssnar för att jag tycker om att lyssna.
Jag lyssnar för att kunna göra mig hörd.
Men jag gör mig bara hörd för den som vill lyssna till vad jag har att säga.
Ibland kanske ingenting alls.
Men ibland så kan det faktiskt vara något.
Var aldrig rädd för att lyssna till andra.
Det kan faktiskt vara något som är bra.
Var inte rädd för att lyssna.
Inte minst till din egen röst.

Att prata bakom någons rygg

En sak som verkligen kan göra mig irriterad
är människor som inte kan säga vad dom tycker och tänker till personer dom pratar om.
Varför ska dom jämt och ständigt prata bokom deras rygg istället.
Varför ska dom kasta skit på någon som inte kan försvara sig.
Varför vill dom bygga upp något negativt
runt en person som kanske egentligen förtjänar respekt.
Varför tycker dessa personer så illa om sig själva.
För det måste ju vara det som är till grunden för deras dåliga karma.
Det att dom inte mår bra inom sig.
Att dom inte kommer till freds med sina egna liv.
Men det där att mötas utav en tystnad när man kommer runt ett hörn i ett rum.
På vägen dit så hör man sorlet av det livliga pratet.
Kanske hör man till och med vissa delar av vad dom pratar om.
Men när man som sagt kommer runt hörnet då tystnar det nästan instinktivt.
Fy fan för dessa människor som alltid ska smutskasta andra.
Kasta skiten på dig själv istället.
Försök att få dig själv att må bättre utan att ventilera skit.
Jag säger inget om personer som pratar om andra människor och har åsikter om dessa.
Det är faktiskt väldigt stor skillnad där.
Men detta skitsnack.
Snacket som blommar upp och skapar sanningar som inte finns.
Jag möts nästan dagligen av såna händelser och jag hoppas verkligen att
dom personer som jag möter som är kärnan till dessa händelser förstår att jag förstår.
Jag hoppas att dom förstår att alla andra förstår.
Men hur tänker dom.
Vad driver dom att gå vidare med det.
Det är så oerhört små människor dessa intrigmakare.
Som små irriterande finnar som man bara vill klämma åt så att dom försvinner.
Gör något vettigt istället.
Lägg din energi på något gott.
Var en medmänniska.
Var inte en motmänniska.
Prata inte bakom någon annan bara för att du vill spy galla.
Prata med den personen och rensa luften istället.
Visa att du har kurage.
Visa att du vågar vara rak i ryggen.
Våga visa vad du tycker.

Är du en egoist

Är du en egoist.
Då vill jag inte umgås med dig.
Är du en egoist.
Då vill jag inte lyssna på vad du säger.
Är du en egoist.
Då får du gärna vara där ensam i din lilla bubbla.
Är du egoist.
Då känns du främmande för mig.
Är du egoist.
Då tillhör du dom som jag bryr mig mindre om.
Är du egoist.
Förvänta dig inget av mig då.
Är du egoist.
Kommer du aldrig att få min respekt för dig.
Är du egoist.
Så kommer jag inte att se på dig på samma sätt när du vill synas som på andra.
Är du egoist.
Så är du en kall människa för mig.
Är du egoist.
Så kommer jag aldrig att känna dig.
Är du egoist.
Kommer du aldrig att få känna mig.
Men är du det inte.
Så är du alltid välkommen att kliva in i mitt liv

Var den du är

Var den du är människa.
Försök inte vara någon annan.
Lägg inte på någon mask.
Spela inte andra roller.
Inte när det kommer till ditt eget liv.
För vem är du då.
Risken är så stor att du förlorar din egen identitet.
Risken är att du förlorar din egen trovärdighet.
Är det värt det.
Är det värt att spela den där andra, tredje, fjärde, sjuttifemte karaktären som bara har fragment av dig själv.
Vill du inte att andra ska känna dig för den du är.
Vågar du inte låta andra känna dig för den du egentligen är.
Skäms du för den du är.
Gör aldrig det.
Du är den du är och om du vågar stå för den personen så var den fullt ut.
Krångla inte till livet mer än nödvändigt.
Var den du är.
Sträck på dig och var stolt.
Fel gör vi alla någon gång.
Vissa gör fler och vissa gör större.
Men lär av dessa och gå vidare.
Visa att du vill vara den du är.
Du är du.
Ingen kan vara det åt dig.
Var den du är.
Det är ju ditt liv.

Att känna sig betydelsefull

Det kan kanske tyckas svårt ibland.
Svårt att förstå att man betyder något.
Precis som på samma sätt att man även kan överskatta sin egen betydelse.
Men hur gör man för att känna rätt balans i det.
Vad är det som får en att sträcka på sig.
Vad är det som får en att tappa lusten.
Jag önskar verkligen alla människor att dom någon gång får känna sig betydelsefulla.
Betydelsefulla men med en ödmjuk inställning just till den känslan.
Att vara är verkligen inget självskrivet.
Det är inget man kan ta för givet.
Det är inget man ska ta för givet.
Det är för mig absolut inget som man ska tro att man kan ta för givet.
Det är en fantastisk egenskap.
Det är en egenskap som jag hyllar.
Om du tänker efter och känner efter så kanske du hittar just den känslan.
Kanske tillhör du dom som ständigt bär på den.
Bär på den med stolthet då.
Jag gör det.
Jag älskar att jag har den känslan inom mig för den ger mig styrka.
Jag dunkar mig inte för bröstet och känner mig bättre än andra människor för det.
Men jag glädjs med mig själv att jag har den känslan.
Det finns många människor som är involverade på olika sätt i mitt liv.
Vissa av dessa är oerhört betydelsefulla för mig
och för vissa av dessa vet jag att jag är väldigt betydelsefull för.
Det är inte så att dom inte klarar sig utan mig i deras liv.
Sån hybris har jag inte.
Men jag vet i mitt hjärta att jag tillför något gott till dom.
Jag vet att det jag kan ge är något positivit som dom kan ta till sig och ta med sig.
Allt jag gör spelar inte roll.
Allt jag gör är inte viktigt.
Men det behöver det heller inte vara.
Jag vet att jag har begränsningar men jag vet även att jag har mina tillgångar.
Jag känner mig betydelsfull för att jag låter mig själv göra det.
Låt dig själv känna samma känsla.
Du är betydelsefull för någon precis som någon är betydelsefull för dig.
Förneka inte det så har du en vacker känsla som du kan bära med dig.