Jag tycker det är tragiskt när jag ser många av dom människor som jag har runt mig.
Jag tycker att det är tragiskt för ibland så är dom helt enkelt så blinda.
Jag vet inte om det är oviljan att se det dom inte bryr sig om.
Om det är ren dumhet för att dom inte tittar längre än deras egen nästipp.
Om det är av ren egoism.
Jag tycker att det är tragiskt för en del av dessa människor som jag har runt mig är även mina vänner.
Jag kan stanna till och undra ibland varför det är just så.
Varför vill vi inte se.
Varför vill vi inte röra.
Vad är det som är jobbigt när någon verkligen bryr sig.
Känns det verkligen så otroligt främmande att det sker att man då samtidigt förutsätter att det är en baktanke bakom den personens agerande.
Kan det inte få vara så att den personen bara bryr sig.
Får vi inte bry oss om varandra längre utan att det ska vara just en baktanke i det hela.
Jag kan aldrig tillräckligt många gånger påpeka just det och jag kommer säkert komma tillbaka till det ytterligare.
Det är för viktigt för att släppa.
Jag kommer aldrig att sluta att bry mig.
Självklart bryr jag mig som allra mest när det rör sig om min närmsta, mina riktigt kära.
Men jag bryr mig även om er andra.
Ni som finns där och som behöver en liten knuff, ett litet handtag eller varför inte en kram när det är som jobbigast.
För visst är det skönt att få slappna av om så bara för en sekund i någons famn när man har det som allra tyngst.
Att få känna det där lilla stödet just där, just då.
Det är inte något som jag tycker att man ska behöva leta efter.
Det ska alltid få finnas där som den värdefulla resurs det är.
Ser du människorna du har runt dig i ditt liv eller står du dig själv allra närmast .
Jag tycker om att just SE människorna.
Jag vill stanna till den där lilla millisekunden och vara där i nuet.
Inte tänka tillbaka och komma till insikten om att jag kunde faktiskt gjort skillnad.
Jag vill vara där.
Fullt medveten är jag dock om att jag inte alltid kan det men min avsikt är att låta mig finnas till.
Ser du dina vänner när dom mår dåligt eller tycker du att dom får skylla sig själva.
Bryr du dig för att du bryr dig eller bryr du dig för att du känner en tillfredsställelse i att dom mår sämre än du själv.
Är du tillräckligt äkta för att älska både dig själv och andra.
Vet du vem du är eller tvivlar du på dig själv ibland.
Trivs du med den du är eller gömmer du dig bakom en mask.
Själv har jag kommit så pass långt i livet att jag nu kan säga utan att skämmas att jag faktiskt tycker om mig själv.
Jag tycker om människan Ulrik för han har ett vackert inre.
Mitt inre tillåter mig att se andra.
Mitt inre tillåter mig att bry mig om andra.
Mitt inre är jag.
Mitt yttre är min fasad buren av mitt inre.
Jag behöver inte gömma mig bakom någon annan.
Jag behöver inte ta någon plats, jag har min plats.
Min plats är min plats och den kommer så att förbli.
Ser du dom du har runt dig i ditt liv.
Jag ser för jag vill se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar