Det kommer alltid tillfällen i ens liv när man stannar till och undrar hur gammal man egentligen är.
Jag själv är 47 men för mig är det verkligen bara en siffra.
Vissa tillfällen så känner jag mig som 20 men vid andra som 70.
Det är så otroligt olika och det kan det gärna få fortsätta att vara.
Hur illa skulle det inte vara om man var 47 och leva synonymt med sin egen ålder.
Tänk dig själv.
Du går på stan och blir tillfrågad som gubbe när du är 47 av en 15-åring, hur reagerar du då.
Tänk dig sen att du går på stan och blir tillfrågad av en äldre som kallar dig för ungdom, hur känns det.
Vilket tar du åt dig av.
Jag försöker aldrig vara yngre än vad jag är.
Jag försöker heller aldrig att vara äldre än vad jag är.
Jag är helt enkelt vad jag är, varken mer eller mindre.
Jag lever i min egen kropp och det är upp till mig att bedöma vem jag är.
Jag kommer aldrig att sträva efter efter att känna mig yngre.
Jag kommer aldrig att försöka göra mig själv äldre.
Jag är fortfarande bara jag.
Att vara den man är, vad kan det vara för fel på det.
Tycker heller inte om när andra påpekar genom att säga tex "är inte du lite för gammal för att göra si eller så"
Eller när någon påpekar om ens klädsel genom att drygt säga att borde inte du tänka på vad du har på dig.
Varför ska vi bry oss om vad andra gör när det är det som dom själva vill.
Jag är samma syndare vad det gäller just det och kan kasta ur mig just såna dumma kommentarer.
Ber om ursäkt för det man jag är ju inte mer än människa jag heller.
Men vad jag tycker och tänker är en helt annan sak.
Jag försöker alltid att vara öppen i mina tankar och sinne och det tycker jag att jag lyckas med bra.
Jag tror att jag lärt mig väldigt mycket genom mina egna föräldrar att ålder bara är en siffra.
När jag betraktar dom så är det verkligen så.
Att ha lite äldre föräldrar har gett mig ett annat perspektiv än om dom hade varit i så kallad normal ålder.
För mig har dom alltid varit bra.
Dom har ju alltid funnits där.
Dom har aldrig varit några karriärister utan dom har alltid funnits där.
Vanliga hederliga svensssons.
JAG ÄR 47.
Men jag är inte mer.
Jag är inte mindre.
Jag har mina underbara barn som nu är vuxna underbara tjejer.
Jag har mina fantasiska föräldrar som jag gör vad som helst för.
Jag är 47 och mitt i livet.
Jag behöver inte bevisa något genom att klä mig på något speciellt sätt, vara på något speciellt sätt, ha något speciellt jobb.
Jag är 47 och jag är jag.
Hur gammal är du....................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar