Är du social eller tror du det bara

Hur social uppfattar du dig själv.
Finns det begränsningar inom dig eller är du öppen i alla lägen.
När sätter dú upp din egen taggtråd och tränger bort dom du har i din tillfälliga närhet.
När vill du vara själv.
Hur konsekvent är du i ditt eget handlande.
Är du en person som sätter på en liten falsk fasad, ett smickrande leende och låtsas bry dig.
Eller är du personen som går fram och verkligen bryr dig om situationen.
Bryr du dig så pass att du verkligen hör vad som sker.
Bryr du dig så pass att dom andra verkligen tror på den du visar upp.
Tycker det är otroligt trist med människor som tror att dom är sociala i sitt beteende men som bara är det när det passar dom.
Vad tänker dessa personer egentligen och varför är dom bara sociala vid vissa tillfällen.
Varför vänder dom på kappan när det kommer ett gruskorn i vägen.
Vad hindrar dom från att vara konsekvent ärliga mot sig själva.
Att vara konsekvent ärliga mot andra.
Att vara social ser jag som en form av begåvning.
Att kunna vara den jag är det är min talang.
Jag ser inte mig själv som en människa som alltid behöver vara social men jag är oerhört anpassningsbar.
Jag är villig att stanna och lyssna.
Jag tycker om att stanna och se.
Och jag älskar att bara få vara.
Jag har inte något behov av att alltid synas, alltid höras, alltid stå i centrum.
Men jag vet att jag syns ändå.
Jag syns genom mitt eget handlande.
Jag finns och det vet jag.
Jag är en social människa men jag behöver inte alltid känna en klapp på ryggen.
Jag är en social människa, det räcker för mig.
Vad är du.
Vem är du.
Vad vill du.