Att dela upplevelser med någon.......

Hela livet består ju i ett antal upplevelser som man tar med sig.
Vissa är varma och goda.
Andra är tuffa och ledsamma och en del är bara helt magiska.
Det är som en god smak du får i munnen.
Du vill inte att den ska försvinna men samtidigt vill du det för att du inte ska vänja dig vid den.
Det är det som gör den magisk.
Känslan att den bara kommer där och fyller dig.
Det kan vara alltifrån något som du byggt upp förväntningar inför och som sen infrias till fullo.
Till saker som tycks dyka upp ur tomma intet.
I mitt fall så är det oftast just upplevelser som växer fram ur en bubbla och stiger till skyarna i en form av eufori.
Att sen få ta den känslan och baka in den i sitt inre så att man kan ta ut små portioner av den vid behov det gör den ännu större.
För mig så försvinner aldrig dessa stora känslor, dom föder mig med energi.
När man dessutom får dela såna upplevelser med någon man tycker om, någon man älskar så blir det ännu hundrafalt, tusenfalt starkare.
Det är vackert att få dela något.
Det är vackert, så otroligt vackert.
Igår var ett sånt tillfälle.
Det var ett sånt minne jag för alltid kommer att bära med mig i min vackra kammare fylld av lyckoskimmer i mitt hjärta.
Att få dela upplevelser det är stort.
Våga dela något med någon.
Upplev känslan.
Sug i dig av sötman du känner när du njuter.
Våga vara här och nu.
Att dela upplevelser gör det dubbelt starkt.

Är du en "vanlig" människa

Är du en vanlig människa av idag.
Eller kanske man ska fråga, vem är en vanlig människa idag.
I vad består en vanlig människa av.
Finns det något som kan kallas en vanlig människa.
Är det en människa så profillös att den inte syns överhuvudtaget.
Är det en människa som passar in precis vart man än ställer den.
Är du en vanlig människa.
Vill du vara en vanlig människa.
Jag själv ser mig nog lite grann sådär både ock.
Jag känner mig både helt vanlig men samtidigt väldigt speciell.
Det finns delar i mig som tillhör sånt som jag själv letar hos andra och som jag uppskattar väldigt mycket.
Sen finns det delar i mig som till och med jag kan bli irriterad på tillhör mig och dom uppskattar jag desto mindre.
Men det är alla delar som tillhör mig och det är delar som jag kan stå för.
Jag är en vanlig människa på många sätt och jag är stolt trots det.
Jag är emellertid även en ovanlig människa och dom delarna är jag ännu mer stolt över.
Det är dom egenskaperna som gör mig till den jag är idag.
Sug på denna karamell och fundera över vem du är.
Var någonstans landar du.
Vet du det ens.
Ser du dig själv.
Ser du andra.
Vågar du vara dig själv.

Tänk om.......

Hur ofta tänker inte du eller säger orden, tänk om...............
Ja vadå tänk om, tänker då jag.
Om jag ska tänka om en tanke så måste jag ju kunna ställa om mig totalt till ett läge där jag inte kommer ihåg min tanke jag alldeles nyss haft och kommit fram till.
Då vet jag ju ändå inte vad som hade varit rätt eller fel.
Tänk om jag hade spelat på den hästen istället som jag tänkte på till exempel.
Eller tänk om jag hade låtit bli att ta den där sista drinken som jag tog när jag var ute.
Eller varför inte, tänk om jag hade valt att gå till höger istället för till vänster i korsningen.
Vad hade dessa beslut haft för konsekvenser om jag valt att tänka om.
Det är verkligen tramsigt att säga eller att tänka just den tanken tycker jag.
Men jag kan inte heller låta bli att leka med tanken att just, tänk om jag hade gjort si eller så.
Vad hade hänt.
Livet består ju av en massa val vi gör hela tiden och det är vi själva som står för dom allra flesta.
Var inte så jävla efterklok hela tiden bara.
Det är skillnad på att vara just efterklok och att lära sig av sina misstag.
Men att vara efterklok, finns det något mer patetiskt.
Den där personen som suckande säger att hade det inte varit bättre att göra så istället när man står där med i en situation som man naturligtvis även själv känner och ser att det hade varit bättre att göra så.
Tänk om jag hade sluppit höra dig hade jag tänkt då.
Då hade jag i varje fall haft ett irritationsmoment mindre att bry mig om.
Tänk, tänk inte om.
Tänk igen istället och försök se det med dina nyvunna erfarenheter.

Att vilja acceptera annat tänkande

Jag vet inte om jag alltid har alla hästar hemma i mitt eget stall men dom som finns där verkar i varje fall trivas väldigt bra ihop.
Hur tänker du när det kommer till tankar om olika folkslag.
Vad rör sig i ditt huvud när det rör sig om olika invandrare.
Ser du olika på invandrare när du själv är utomlands eller är som på samma status då.
Jag försöker och vill alltid hålla linjen att det är människan jag ser inte vilken bakgrund den har som är viktig.
Men för att kunna se människan så måste man samtidigt förstå lite mer av den.
Människan är inte någon enkel varelse att förstå men jag vill nog påstå att den samtidigt är just det.
Dom flesta människor är inte så svåra som dom tror att just förstå.
Dom är helt enkelt bara människor.
Man ska aldrig ta någon människa för givet bara för att det finns en massa klassiska typiska saker i dennes fat.
Det är aldrig rättvist att generalisera en människa.
Det är aldrig rättvist att bara ta någon för givet.
Om en människa tror på en sak, verkligen tror på en sak varför får den då inte göra det för vissa andra.
Om en människa vill en sak, kämpar för att genomföra den, vad ger det dig för rätt att förringa denna person dess handling.
Vi är alla olika individer.
Vi trivs olika bra ihop med varandra.
Vi söker oss till vissa speciella av speciella anledningar.
Men varför är det då så svårt för vissa att verkligen förstå.
Förstå att man kan tänka och tycka annorlunda än dom själva och ändå vara fullgoda människor.
Människor som har samma rätt till liv som alla andra.
Jag är själv en människa som inte tror på någon gud men jag respekterar dom som ber till någon.
Det är inte upp till mig att tycka och tänka om deras gudssyn eller tro, det är deras åsikter som dom bär med sig.
Jag kommer emellertid aldrig att acceptera dom grupperna som inte respekterar mig för den jag är som just människa.
Jag tror ju på att vi alla ska kunna leva i samförstånd med varandra oavsett.
Vad vi måste göra är att vara lyhörda för varandra.
Att vilja hjälpa varandra när någon behöver hjälp.
Inte säga att den personen får klara sig själv, det är inte mitt bekymmer.
Att säga så om en människa som ligger ner skadad bara för att den är full, gammal, svart, svettig eller vad man nu kan hitta för argument det är för mig aldrig ok.
Det är en människa, det är en människa.
Jag ska aldrig vara rädd för att hjälpa någon som behöver hjälp.
Jag är aldrig rädd för att hjälpa någon som behöver hjälp.
Kan jag hjälpa till så gör jag det.
Men en sak kan hindra mig från att hjälpa det måste jag erkänna (om det inte rör sig om liv och död förstås) och det är när det ligger en person där som förtjänar att ligga där.
En person som bränt alla sina brorar om och om igen med endast sig själv som ensam människa i centrum av hela världen.
Den personen får gärna vara där ensam för den har ingen rätt till min omtanke, min kärlek, min medkänsla, min respekt.
Dom personerna är tackolov en minoritet.
Alla ni andra, ni finns för mig.
Alla ni andra ni existerar för mig.
Alla ni andra älskar jag, för ni är människor del i denna underbara värld.

Lycka............

Vad är lycka för dig.
För mig är det så oerhört många saker.
För mig är det oerhört viktiga saker.
Det är sånt som får mitt inre att hålla ihop.
Det är sånt som får min kropp att förbli varm.
Lycka behöver inte sträva efter att bli stort, det är det alltid, hur litet det än må vara sammanhanget som det befinner sig i.
Lycka är för mig att se någon le, le för att det är det den personen vill, inte för att den känner att den måste.
Lycka är för mig att känna trygghet i den kärlek jag känner till dom jag älskar.
Lycka är för mig att höra andra tala varmt om andra och verkligen mena det.
Lycka för mig är att få leva här och nu.
Att få dela med mig av mig själv till alla som vill ha en liten bit.
För alla är välkomna att ta, jag räcker till alla som vill.
Att få vara förenad med er, det är lycka för mig.
Gör någon lycklig idag.
Få någon att le ända från djupet av sitt hjärta.
Var lycklig, det smittar....................

Att vara konsekvent..........

Undrar just hur många det är som agerar på ett sätt i en situation och helt annorlunda i en annan.
Dessa kappvändare som inte vågar helt ut.
Det är så många som beklagar sig över en det ena eller det andra.
Som gnäller på att den personen är ju helt dum i huvudet, eller att den är helt omöjlig att ha att göra med.
Som rent ut sagt mår dåligt av att ha dessa personer i sin närhet.
Men vad händer.
Jo när vederbörande träder in i salongen igen så klappas det medhårs.
Ett lismande leende sätts på och man pratar instämmande och förstående med denna återigen.
Varför ljuger dessa personer konstant för sig själva.
Vad är det som gör att dom inte vill ta i sin egen negativa inställning.
För mig är det självklart att vända en person ryggen som inte gjort annat än varit skit.
Varför ska jag ödsla energi på att vara mjäkig och låtsas tycka om denna.
Jag kan inte se en enda liten anledning.
Jag görsöker inte själv vara älskad av alla för det vet jag att jag inte kan.
Vi är alla olika som individer.
Men jag försöker att undvika att bränna mina egna broar.
Det har med självrespekt att göra för min egen del.
Jag vill vara konsekvent i mitt eget handlande för att jag vill att andra ska kunna tro på mig.
Jag är jag och ingen annan helt enkelt.
Och att bli någon kappvändare bara för att det är enklast så, det kommer jag aldrig att bli.
Vem är du.
Vad gör du.
Tänker du på det någon gång.

Ser du dom du har runt dig i ditt liv, eller ......

Jag tycker det är tragiskt när jag ser många av dom människor som jag har runt mig.
Jag tycker att det är tragiskt för ibland så är dom helt enkelt så blinda.
Jag vet inte om det är oviljan att se det dom inte bryr sig om.
Om det är ren dumhet för att dom inte tittar längre än deras egen nästipp.
Om det är av ren egoism.
Jag tycker att det är tragiskt för en del av dessa människor som jag har runt mig är även mina vänner.
Jag kan stanna till och undra ibland varför det är just så.
Varför vill vi inte se.
Varför vill vi inte röra.
Vad är det som är jobbigt när någon verkligen bryr sig.
Känns det verkligen så otroligt främmande att det sker att man då samtidigt förutsätter att det är en baktanke bakom den personens agerande.
Kan det inte få vara så att den personen bara bryr sig.
Får vi inte bry oss om varandra längre utan att det ska vara just en baktanke i det hela.
Jag kan aldrig tillräckligt många gånger påpeka just det och jag kommer säkert komma tillbaka till det ytterligare.
Det är för viktigt för att släppa.
Jag kommer aldrig att sluta att bry mig.
Självklart bryr jag mig som allra mest när det rör sig om min närmsta, mina riktigt kära.
Men jag bryr mig även om er andra.
Ni som finns där och som behöver en liten knuff, ett litet handtag eller varför inte en kram när det är som jobbigast.
För visst är det skönt att få slappna av om så bara för en sekund i någons famn när man har det som allra tyngst.
Att få känna det där lilla stödet just där, just då.
Det är inte något som jag tycker att man ska behöva leta efter.
Det ska alltid få finnas där som den värdefulla resurs det är.
Ser du människorna du har runt dig i ditt liv eller står du dig själv allra närmast .
Jag tycker om att just SE människorna.
Jag vill stanna till den där lilla millisekunden och vara där i nuet.
Inte tänka tillbaka och komma till insikten om att jag kunde faktiskt gjort skillnad.
Jag vill vara där.
Fullt medveten är jag dock om att jag inte alltid kan det men min avsikt är att låta mig finnas till.
Ser du dina vänner när dom mår dåligt eller tycker du att dom får skylla sig själva.
Bryr du dig för att du bryr dig eller bryr du dig för att du känner en tillfredsställelse i att dom mår sämre än du själv.
Är du tillräckligt äkta för att älska både dig själv och andra.
Vet du vem du är eller tvivlar du på dig själv ibland.
Trivs du med den du är eller gömmer du dig bakom en mask.
Själv har jag kommit så pass långt i livet att jag nu kan säga utan att skämmas att jag faktiskt tycker om mig själv.
Jag tycker om människan Ulrik för han har ett vackert inre.
Mitt inre tillåter mig att se andra.
Mitt inre tillåter mig att bry mig om andra.
Mitt inre är jag.
Mitt yttre är min fasad buren av mitt inre.
Jag behöver inte gömma mig bakom någon annan.
Jag behöver inte ta någon plats, jag har min plats.
Min plats är min plats och den kommer så att förbli.
Ser du dom du har runt dig i ditt liv.
Jag ser för jag vill se.

Varför kommer vissa alltid undan......

Undrar hur det kommer sig att när det gäller vissa människor så har dom egenskapen av att vara helt slemmigt hala och alltid komma undan vad det nästan än må vara med.
Detta samtidigt som en annan kategori alltid kommer i kläm.
Jag tror inte att det är så att dessa som kommer i kläm söker sig dit men dom har inte förmågan att kliva undan när bilan faller.
Dom är liksom alltid där det händer samtidigt som dom först nämnda precis lämnat skeppet helt intuitivt eftersom dom vet att det är bäst så för dom att göra det.
Är det för att dom är fyllda av så stora egon att dom ser inte situationen utan bara sig själva eller....
Eller vad är det som gör att dessa personer så mycket mer sällan klarar sig från extra arbete eller liknande.
Vågar man kanske inte ta dom konflikterna utan väljer att gå vägen över dom lite svagare.
Ska den snälla och försynta alltid få ta skiten av vad den egoistiska skiten lämnar efter sig.
Är det inte snart dags att dessa stövlar får ta hand om sitt eget istället för att bara kallt räkna med att andra kommer och plockar upp efter dom.
Varför kommer vissa alltid undan.
Du är ju minst lika mycket värd som dessa individer.
Så varför kommer dessa undan.
Det undrar jag.

Tycker du om förändringar...........

Jag känner många som är rena rama fiender till förändringar i deras liv.
Har det varit si eller så en längre tid i deras liv så ska det fortsätta att vara så, men varför då.
Varför är det så otroligt farligt med förändringar.
Vad kan hända brukar jag tänka.
Jag kan inte påstå att jag är någon som jobbar aktivt för att skapa förändringar själv men jag är heller inte dummare än att jag ser en potential i en förändring.
Att det kan vara bra med förändring.
Man måste i varje fall ge det en möjlighet.
Jaha kan nog många säga om mig, du som inte tycker om förändringar, hur kan du ens säga en sån sak, hur kan du ta en sån sak i din mun.
Men då säger man det utan att veta hur jag verkligen funkar.
Den som vet det vet att jag behöver tänka till både en och två gånger innan jag kliver in i en förändring.
Jag tycker om det men jag gör det inte helt utan eftertänksamhet.
Jag vill gärna vrida och vända lite innan jag kliver över tröskeln till något nytt.
Nytt kan vara dåligt men nytt leder ofta till något bra, något bättre.
Tycker du om förändringar i ditt liv eller vill du äta samma frukost varje morgon.
Tycker du om förändringar i ditt liv eller vill du sitta på samma plats i bussen varje dag.
Vill du prata om det du själv vill höra på eller vågar du lyssna på någon annan.
Törs du tro, och vågar du själv lita till att det finns saker som är bättre som du inte har hunnit pröva.
Finns det vissa förändringar som känns lättare för dig än andra eller är alla lika jobbiga eller lätta för dig.
Det finns självklart en massa olika nivåer på hur lätt eller hur svårt det kan vara.
Men det som är allra viktigast är viljan i det hela.
Att du vill förändra.
För vill du inte kan du heller inte åstadkomma något.
Men vill du,  så kan du otroligt mycket.
Det gäller bara att våga vilja.
Att våga tycka om.
Att tro att det finns något gott med förändringen du vill gå in i.
Förändringar kan vara oerhört jobbiga och väldigt smärtsamma det vet jag mycket väl.
Men saken är den med just förändringar och det är att med förändringar som framtiden formas.
Att våga tro på framtiden är samtidigt att hålla dörren öppen för just, förändringar.
Jag tycker om förändringar men jag älskar dom inte alltid när dom genomförs.
Men ibland så får man helt enkelt bara acceptera att en del steg som leder framåt inte alltid tar den riktningen som man hoppats eller räknat med, men man går ditåt ändå.

Är man positiv påverkar man andra

Händer det att du stannar till och tänker efter hur mycket energi du kan ge eller ta av andra beroende av hur du själv är.
Jag är själv i grund och botten en positiv människa och jag tycker om att ge energi till dom som verkligen behöver det.
Men även jag falerar ibland.
Ibland när jag genom mitt eget negativa beteende ger en negativ synergieffekt då.......
Då tycker jag inte om mig själv kan jag säga.
Det är aldrig min avsikt att göra det men det händer likväl.
Varför händer det då.
Oftast så är det för att jag vill prestera något som jag själv inte uppnår och blir besviken på mig själv.
Och eftersom jag inte är någon spansk fotbollsspelare så kan jag inte genom att teaterskådespela mig genom det dölja min egen besvikelse.
Det i sin tur drabbar då nästa person eftersom min negativa energi smittar av sig då.
Det är något som jag ständigt jobbar med och som jag alltid försöker att undvika men som sagt, jag är inte ofelbar, inte på långa vägar.
Jag tycker om att vara positiv för att det ger så mycket bättre resultat.
Det ger mig energi och det gör så att jag kan ge andra energi och energi det behöver vi alla.
Något jag verkligen avskyr är så kallade energitjuvar.
Såna personer som ska åka snålskjuts på andra och som samtidigt genom sitt bedrägliga negativa beteende försöker dammsuga all kraft dom kan komma åt i närheten.
Livets små amöbor kallar jag dom för dom förtjänar inget bättre namn.
Tackolov är dom i kraftig minoritet i förhållande till oss positiva men dom finns där och dom påverkar oss alla mer eller mindre.
För mig är det enklare, lättare, skönare att vara positiv eftersom det ger mig så mycket tillbaka i slutändan.
Jag kräver aldrig något i retur men det får jag ändå.
Mår du bra så mår jag bra.

Tankar som får mig att stanna till i livet

Det finns tankar.
Sen finns det TANKAR.
Tankar som bara kommer och går
Tankar som formar mig.
Tankar som består och ger ett bestående avtryck.
Det händer ju alltid saker och ting runtomkring i ens liv och det i sin tur ger ju upphov till nya tankar.
Vissa tankar känns ytliga men vissa känns verkligen djupa.
Det är dom tankarna som innefattar andra människor som verkligen berör mig.
När det händer små och stora saker med människor som jag tycker om, människor som jag älskar.
Då stannar jag till i mina tankar.
Ingenting är bestående.
Men samtidigt så är det det.
Det är tankar som etsar sig fast i mitt inre och som jag sen vill ta med mig resten av mitt liv.
När någon i min krets mår dåligt så mår jag dåligt.
När någon i min närhet gråter då blöder mitt hjärta.
När någon runt mig behöver någon som ser den då försöker jag att lyssna.
Jag vill finnas där.
Jag vill inte ångra efter att jag inte brydde mig.
Livet är för vackert och för komplicerat för att man ska ta lätt på det.
Det finns för mycket som man inte ska ta i själv.
Tillfällen kommer då vi alla behöver någon att luta oss mot.
Känna att någon bryr sig.
Det finns tillfällen för oss alla.
Tankar kommer och går och vissa tankar dom kommer alltid att bestå.
I mina drömmar så lever alla som jag älskar friktionsfria liv.
Alla får leva lyckliga på sina egna sätt.
Men det är bara i mina drömmar.
Så är det inte i verkliga livet.
Men det kommer aldrig att hindra mig från att stanna till i mina tankar.
Stanna till och bry mig om vad som händer och sker.
Hela världen kretsar inte runt mig och jag är inte dess centrum.
Men jag är en del av den också och jag vill tro att även jag har en betydelse.
Det finns en anledning till att jag finns och det finns en anledning till att du finns.
Vad jag inte tror på är att jag eller du behöver söka efter dessa anledningar.
Dom finns där ändå.
Med tankar kan det komma så mycket.
Man kan måla upp så många olika scenarier.
Men man får stanna till och tänka att det är just tankar, ens egna tankar.
Att sätta sig in i dessa tankar och förstå dom det kan vara enkelt men samtidigt väldigt komplicerat.
Tankar som berör mig berör mitt hjärta och därför kan jag inte låta bli dom.
Jag kan inte stänga dom inne och inte bry mig för det gör jag.
Jag vet att du bryr dig ockå i dina tankar men vad bryr du dig om.
Är det med dig själv i centrum eller är det med dom du älskar och har omkring dig.
För mig är det enkelt och det har det alltid varit, för det är jag.
Hur är det för dig.
För mig är det en tanke i mig jag.

Att se det stora i det lilla...............

Jag vet inte hur det kommer sig men jag tycker om att uppskatta små saker.
Jag tycker om att se dom små detaljerna istället för att stirra mig blind på allt stort.
Att inte bara se det som skyltas och ska synas till vilket pris som helst.
Det är det där som är lite gömt, lite i skymundan.
Det tycker jag är roligare att betrakta.
Det ger mig mer än att bara se det alla andra helt uppenbart ska se.
Brukar du titta på detaljerna eller är det bara summan du ser.
Jag ser det på det sättet att om inte det lilla fanns så skulle det stora aldrig kunna ske.
Därför hyllar jag det lilla.
Det finns inget som är för litet för att inte uppskattas.
Varför skulle jag uppskatta något mindre bara för att det inte räcker till allt.
Det räcker ju visst till allt.
Det räcker till allt om man tar det tillsammans med annat.
Jag tycker inte om att begränsa mig och därför gör jag inte det längre.
Jag vet att jag ser mer detaljer än ganska många men jag ser mig inte alls som unik för det.
Det finns många som ser mycket mer än jag.
Men det gör mig heller inte något för jag har inte behov av att se lika mycket som andra.
Jag ser det jag ser.
Jag upplever det jag upplever.
Vad ser du när du tittar.
Vad ser du när du upplever.
Vad tar du med dig när du betraktat något.
Är du bra på att se andra människor.
Är du begåvad nog för att visa upp dig själv som den du är.
Vågar du vara det lilla i det stora.
Vågar du ta plats utan att tvinga dig till den.
Kan du se det stora i dig själv utan att fronta dig själv.
Tror du på dig själv tillräckligt mycket för det.
Vågar du lita på att du duger som du är utan att hålla upp en falsk fasad.
Kan du se det stora i att se det lilla.
Vågar du det.
Jag kan, jag vågar, jag vill, jag gör.

Vad är lugn för dig................

Vi har ju alla olika typer av parametrar som vi jobbar efter när det gäller saker och ting som vi har i vår egen närhet.
Hur har du det till exempel med ditt eget lugn.
Känner du ditt lugn ibland eller har du problem att hitta det.
Är du en person som vet hur du gör för att komma in i din egen bubbla.
Kan du låta andra komma in i den.
Är det en zon som du vill ha fredad från inkräktare.
Vad är lugn för dig.
Är det när du kommer hem efter ditt jobb, sätter dig tillbakalutad i din egen soffa efter att du ätit din middag.
Är det när du när du är omgiven av din familj eller dina vänner.
Är det när du åker ut till din lilla stuga på landet fjärran från allt och alla.
Känslan av att inte höra någon, inte se någon, inte vara i kontakt med något mer än dig själv.
Funderar du på vad det är som ger dig det lugn du behöver.
Vad tänker du på när du sluter dina ögon.
När du försöker slappna av för att sova, vad gör du då.
Har du något mantra du drar för dig själv.
Finns det ställen du flyr till i ditt inre.
Vad gör du för att få ditt lugn.
Är det så att du inte behöver något direkt lugn.
Att det är aktiviterna i sig som är runt dig som ger dig det du behöver.
Är det där du hittar din trygghet, ditt lugn.
När känner du att du behöver känna lugn.
Vad är det som gör att du behöver söka dig till det.
Vad får dig att tappa ditt eget lugn.
Vad är det som får dig att återfå det.
Vet du ens vad som ger dig lugn.
Jag tror att det är av väldigt stor vikt att man har en plats man kan ta sig till i sitt inre.
En plats där man känner sig trygg på.
Jag tror att vi alla bär på en sådan.
Vi behöver alla en frizon där vi kan landa på emellan varven.
Ett ställe där vi får känna ett lugn.
Det är viktigare än vad det kanske låter, i varje fall tills du börjar tänka på innebörden.
Jag tror att du förstår vikten av att få känna lugn.
Det gäller ju inte bara oss, här och nu.
Det gäller alla vi människor, alla på denna planet.
Lugn är vackert.
Lugn är gott.
Lugn är något vi alla tycker om.
Lugn är en del av mig........................

Hur gammal är du...............

Det kommer alltid tillfällen i ens liv när man stannar till och undrar hur gammal man egentligen är.
Jag själv är 47 men för mig är det verkligen bara en siffra.
Vissa tillfällen så känner jag mig som 20 men vid andra som 70.
Det är så otroligt olika och det kan det gärna få fortsätta att vara.
Hur illa skulle det inte vara om man var 47 och leva synonymt med sin egen ålder.
Tänk dig själv.
Du går på stan och blir tillfrågad som gubbe när du är 47 av en 15-åring, hur reagerar du då.
Tänk dig sen att du går på stan och blir tillfrågad av en äldre som kallar dig för ungdom, hur känns det.
Vilket tar du åt dig av.
Jag försöker aldrig vara yngre än vad jag är.
Jag försöker heller aldrig att vara äldre än vad jag är.
Jag är helt enkelt vad jag är, varken mer eller mindre.
Jag lever i min egen kropp och det är upp till mig att bedöma vem jag är.
Jag kommer aldrig att sträva efter efter att känna mig yngre.
Jag kommer aldrig att försöka göra mig själv äldre.
Jag är fortfarande bara jag.
Att vara den man är, vad kan det vara för fel på det.
Tycker heller inte om när andra påpekar genom att säga tex "är inte du lite för gammal för att göra si eller så"
Eller när någon påpekar om ens klädsel genom att drygt säga att borde inte du tänka på vad du har på dig.
Varför ska vi bry oss om vad andra gör när det är det som dom själva vill.
Jag är samma syndare vad det gäller just det och kan kasta ur mig just såna dumma kommentarer.
Ber om ursäkt för det man jag är ju inte mer än människa jag heller.
Men vad jag tycker och tänker är en helt annan sak.
Jag försöker alltid att vara öppen i mina tankar och sinne och det tycker jag att jag lyckas med bra.
Jag tror att jag lärt mig väldigt mycket genom mina egna föräldrar att ålder bara är en siffra.
När jag betraktar dom så är det verkligen så.
Att ha lite äldre föräldrar har gett mig ett annat perspektiv än om dom hade varit i så kallad normal ålder.
För mig har dom alltid varit bra.
Dom har ju alltid funnits där.
Dom har aldrig varit några karriärister utan dom har alltid funnits där.
Vanliga hederliga svensssons.
 JAG ÄR 47.
Men jag är inte mer.
Jag är inte mindre.
Jag har mina underbara barn som nu är vuxna underbara tjejer.
Jag har mina fantasiska föräldrar som jag gör vad som helst för.
Jag är 47 och mitt i livet.
Jag behöver inte bevisa något genom att klä mig på något speciellt sätt, vara på något speciellt sätt, ha något speciellt jobb.
Jag är 47 och jag är jag.
Hur gammal är du....................

Är du social eller tror du det bara

Hur social uppfattar du dig själv.
Finns det begränsningar inom dig eller är du öppen i alla lägen.
När sätter dú upp din egen taggtråd och tränger bort dom du har i din tillfälliga närhet.
När vill du vara själv.
Hur konsekvent är du i ditt eget handlande.
Är du en person som sätter på en liten falsk fasad, ett smickrande leende och låtsas bry dig.
Eller är du personen som går fram och verkligen bryr dig om situationen.
Bryr du dig så pass att du verkligen hör vad som sker.
Bryr du dig så pass att dom andra verkligen tror på den du visar upp.
Tycker det är otroligt trist med människor som tror att dom är sociala i sitt beteende men som bara är det när det passar dom.
Vad tänker dessa personer egentligen och varför är dom bara sociala vid vissa tillfällen.
Varför vänder dom på kappan när det kommer ett gruskorn i vägen.
Vad hindrar dom från att vara konsekvent ärliga mot sig själva.
Att vara konsekvent ärliga mot andra.
Att vara social ser jag som en form av begåvning.
Att kunna vara den jag är det är min talang.
Jag ser inte mig själv som en människa som alltid behöver vara social men jag är oerhört anpassningsbar.
Jag är villig att stanna och lyssna.
Jag tycker om att stanna och se.
Och jag älskar att bara få vara.
Jag har inte något behov av att alltid synas, alltid höras, alltid stå i centrum.
Men jag vet att jag syns ändå.
Jag syns genom mitt eget handlande.
Jag finns och det vet jag.
Jag är en social människa men jag behöver inte alltid känna en klapp på ryggen.
Jag är en social människa, det räcker för mig.
Vad är du.
Vem är du.
Vad vill du.

När reagerar du som människa mot andra

Vad är det som krävs för att du ska reagera på saker och ting.
Vad är det som krävs för att du ska ta steget från att vara passiv till att bli aktiv.
Är det direkta saker som måste ske eller kan du handla preventivt.
Jag vill inte vara den som bara ser på.
Jag vill inte vara en besserwisser som kommer med "intelligenta" inlägg efter något.
Jag vill vara där nu, inte sen.
Hur ofta tänker du inte tanken, tänk om jag ändå hade gjort sí eler så.
Guuuuuuuuud vad jag hade varit duktig då.
Eller har du aldrig djupt suckande hävt ur dig att "men hallå, varför gjorde du eller den inte så", det hade ju varit så mycket bättre.
Efterklok för mig är nästan ett skällsord.
Ett ord som alla kan vila sig mot.
Men att vara där i stunden när det händer.
Att ta beslutet när det gäller.
Att få leva med att man skapat den historian.
 Hur är det.
Jag vill vara där den historien skrivs.
Inte försöka justera den i efterhand.
Jag vill reagera här och nu.
Jag är inte mer än människa och kommer aldrig tro något annat heller.
Jag är med och formar min egen historia.
En del kommer jag ihåg.
En del kommer att falla i glömska.
Allt följer inte med hela vägen in i mål.
Men det betyder inte att det inte har betytt något för mig för det har det.
Allt betyder något.
Men allt har olika betydelse vid olika tillfällen i livet.
Hur många möten kommer du ihåg från din promenad genom livet.
Ett väldigt begränsat antal kan jag tänka mig.
Det finns liksom så mycket som händer runtomkring så man kan inte registera allt.
Allt får liksom inte plats, men det gör inget för det behöver det inte heller.
Det är liksom inte det viktigaste som händer i livet.
Det viktigaste är det som händer där du är.
Det kan hända många saker som du själv aldrig direkt får uppleva i din direkta närhet men som ändå påverkar ditt liv väldigt mycket.
Men det allra mesta det är sånt som du kommer i kontakt med själv.
Hur reagerar du när du ser en människa göra en annan människa illa.
Hur regarear du när du ser en människa vara snäll.
Hur reagerar du när du ser en annan människa må illa.
Hur regarear du när du ser en annan människa gör något dumt.
Vad vill du att en annan människa ska göra när du själv far illa.
Vill du andra väl eller tänker du på dig själv i första läget.
Är det ok att jämt välja bort andra när det passar till förmån för dig själv.
Kan du tänka dig själv att sätta dig själv i andra hand.

En alltför inskränkt värld.............

Jag vet inte vad det beror på men världen av idag den tycker jag är alltför snäv ibland.
Ibland så öppnar den upp sig men alltför ofta så är den precis så där inskränkt och idiotisk.
Nej det är inte så att jag har varit med om någon särskild händelse denna gång som format denna lilla tanke jag nu förmedlar.
Jag har bara befunnit mig i ett hav av motsägelser.
Jag har alltid velat och kommer alltid att föra min egen tro på att vi alla har ett värde oavsett färg, kön eller läggning.
Men ibland så känner man sig lite ensam däruppe beroende på sammanhanget.
Jag förväntar mig inte att andra ska tänka som jag.
Jag förväntar mig inte att andra ska tycka som jag.
Jag förväntar mig inte att andra ska vara som jag.
Men jag förväntar mig att andra ska respektera mig på samma sätt som jag respekterar dom.
Där går min gräns.
Den känns verkligen inte oöverstigbar på något sätt.
Men det är min gräns.
Jag vill inte tvinga in någon annan att tycka som mig själv men jag vill heller inte att andra ska försöka tvinga in mig till att tycka som dom bara för att dom tycker så.
Jag kräver inte någon extra plats bara för att jag tycker som jag gör men jag vill bli accepterad för den jag är.
Det var lite det som jag hakade upp mig på igår när jag var inne och såg på Prideparaden.
Jag har aldrig och kommer aldrig att se homosexuella människor som annorlunda och kommer heller därför aldrig att försöka se dom som just det.
Precis som jag själv och som andra människor jag tycker om så älskar jag människor som är värda att älskas.
Inte för något dom kräver utan för dom människorna som dom är.
Jag ser inte med förakt på två av samma kön som älskar varandra.
Jag tycker inte att det är ett genetiskt fel på någon som är sig själv.
Varför ska man förtrycka sig själv för att anpassa sig till en grå vardag.
Jag älskar att älska och hatar att hata.
Dom enda människor jag kan känna förakt till är dom som inte vågar se.
Dom som bara ser det dom själva vill se och som vill blunda för allt annat.
Jag har idag många homosexuella vänner och dom är för mig alla underbara människor.
Dom behöver inte göra sig till för att synas för deras värme ger dom utrymme nog.
Därför tycker jag att det är beklämmande att man idag behöver ha en parad för att våga visa upp vem man är.
För mig vore det naturligare om den paraden var en enda stor hyllning till människan idag.
Människan med en tro på en framtid sida vid sida.
En parad förenad av homosexuella och heterosexuella utan att man står vid sidan som åskådare.
En parad där vi visar öppet att vi ser varandra som vi är.
En parad där vi visar att vi älskar varandra.
Den paraden skulle jag vilja gå i.
I paraden för min mänskliga framtidstro.
Ensam är aldrig stark.
Ensam är stark men alltid ensam.
Våga vara mer än ensam.
Våga tro på livet, för det gör jag.

I'm back................again

Vet inte om ni har saknat mig men jag har saknat att skriva till Er, så är det faktiskt.
Livet det går vidare vad som än händer runt omkring oss och det är något som vi blir varse om mer eller mindre alla dagar.
Nu har det varit några dagar där jag har stannat till med ännu mer djupare tankar.
Tankar som tyvärr får dom flesta att bli deprimerade men som leder mig till mer eftertanke om vad jag värderar allra mest i livet.
Jag älskar livet.
Jag älskar er alla
Jag älskar det ni ger mig.
Jag älskar det jag får ge er.
Jag älskar att älska.
Livet det ger så otroligt mycket och i livet så innefattas alla ni.
Det finns så mycket som jag vill ta med mig hela tiden och i den bilden så finns ni.
Tror inte att alla alltid förstår hur mycket som dom betyder för mig men att mina nära och kära vet det, det vet jag.
Jag låter numera inte något begränsa mig i vad jag tycker och tänker för det får det inte göra.
Om jag känner mig strypt så kan jag heller inte leverera och jag vill ju kunna förmedla något av mig själv.
Det som finns inom mig det vill jag också ge till er.
Det finns inga begränsningar i ens liv utan det blir vad man gör det till.
Jag vet inte hur eller varför det finns människor som vill varandra illa.
Människor som gör varandra illa.
Människor som inte tål att andra har det bra.
Människor som inte kan med att andra kan det man själv inte behärskar.
Människor som bara ser det negativa istället för att se någon som gör något bra.
Varför kan inte vi försöka att ge varandra en positiv energi istället för att försöka suga ur andras.
Lev inte genom andra, lev av vad andra vill ge.
Lev inte på andra, ta tillvara på all fallfrukt som finns.
Lär dig älska dig själv istället för att hata andra.
För hatet som gror hos vissa det kan bara leda till sånt som vi inte vill ha.
Hatet det gör att vi vill förtränga.
Hatet det gör att vi inte mår bra.
Vi mår inte bra av det i våra själar.
Vi vill mer.
Jag vill mer.
Du vill mer.
Om vi kan lära oss att respektera varandra.
Om vi kan lära oss att vara med varandra.
Om vi kan lära oss att ta på varandra utan baktanke.
Då har vi nått dit jag vill.
Då har vi nått fram.
Då är vi där jag vill vara.
Då lever jag som jag vill..
Försök att lyssna.
Försök att höra vad du hör.
Jag menar verkligen höra det du hör.
Tänk efter vad det är du hör, inte bara orden utan även vad dom verkligen betyder.
Jag vill det.
Snälla vill det du med.
Jag vill det.