Vägen fram

Jag kan aldrig säga att det jag säger är rätt eller fel.
Det är det ju bara i mina ögon.
Det är min åsikt.
Det är min tanke.
Något jag lärt mig uppskatta allt mer med  tiden, med åren.
Det är att det inte är slutmålet som är det primära i vad jag ser fram emot.
Skulle jag göra det så skulle jag tappa allt på vägen dit.
Mitt liv skulle te sig så tom och meningslöst om jag inte tog till vara på något mer.
Det där mer är vägen dig.
Vägen dit för mig är min resa.
Det är den som är viktig.
Det är där jag upplever något.
Det är där jag har mitt liv.
Att det finns ett slutmål i min tanke det är en bieffekt i det hela.
Jag vill uppleva mitt liv.
Jag vill inte leva mitt liv och bara se det i backspegeln.
Mitt liv är här och nu.
Inte imorgon.
Har varit där många gånger i mina tankar och kan bara konstatera att
om jag inte lever nu.
När ska jag då leva.
Man vet ju aldrig vad som händer imorgon.
Vill man vakna upp en dag och bara inse att den enda tanke som cirkulerar i ens inre är.
Tänk om jag hade.
Tänk om.
Tänk om.
Om inte alla om hade funnits, hade mitt liv varit lättare då.
Hade jag velat att det skulle vara lättare.
Om alla val hade varit självklara och utstakade .
Hade dom gett mig samma tillfredsställelse som min egen insikt ger mig.
Att vara impulsiv är inte något jag vill vara men att följa min egen insikt.
Att lyssna till mitt hjärta.
Att tro på mig själv när jag går vägen fram är viktigt för mig.
Men det är för mig.
Vad är viktigt för dig på din väg fram.
Stannar du till och funderar på det.
Undrar du över dina val och icke-val.
Lever du i det förgågna, nuet eller i morgondagen.
Jag har min väg framåt.
Jag ser den inte och det vill jag heller inte göra.
Men jag vet att den finns där och jag är nyfiken på den.
Vägen framåt, den lockar mig.
Vägen framåt är mitt liv.
Det är vägen fram som ger mig det jag vill ha.
Du är en del av det.
Vägen fram , det är livet för mig.