Manligt, kvinnligt

Visst är det väl så att världen av idag är så fylld av så otroligt mycket komplex.
Den är fylld av så många förutfattade meningar.
Fylld av så mycket som inte borde få finnas där.
Men lik förbannat så är den fylld av dom.
Meningar som blivit uppbyggda av så många olika små tankar.
Tankar som blivit små sanningar på vägen.
Men hur sanna är dom.
Idag stannar jag vid frågan, vad är manligt och vad är kvinnligt.
Vad låter vi vara manligt.
Finns det något som är manligt idag.
Vad är kvinnligt.
Finns det något som är kvinnligt idag.
Har allting blivit ett enda gemensamt drag .
Nu med endast små små avvikelser.
Eller är det så att vi är på väg ifrån detta gemensamma till något som är helt nytt för oss.
Skräcken över att vi är på väg att bli alltför lika.
Att vi har alltför mycket gemensamt.
Det känns ibland som att vi oavsett kön idag nästan slår knut på oss själv i vår önskan att synas för det kön vi bär.
Vi blir nästan förblindade av oss själva att vi glömmer bort människan i oss.
Varför sätter vi krav på oss själva, krav styrda av ideal som omgivningen grott.
Vad är det som är så viktigt med att synas som något någon kan läsa om i någon tidning.
Finns det något viktigt i det överhuvudtaget.
Varför tar så många till sig av det dom får till sig via dessa tidningar, via kurser, via vänner.
Vad är det som gör att dom inte vågar tro på sig själva.
Varför känner sig en kvinna inte kvinnlig bara för att hon inte följer deras ideal.
Varför känner sig en man inte manlig för att han inte följer detsamma.
Vad är det som gör att vi driver oss till det.
Varför tappar vi värdet på oss själva.
Att vara kvinnlig är för mig bara att vara sig själv och tro på det.
Att uppskatta sig själv och sin egen kropp.
Att acceptera den man är och hur man ser ur.
Att vara manlig för mig är att jag är den jag är och inte tvekar på mig själv.
Det finns faktiskt skillnader på oss män och kvinnor.
Men dom skillnaderna är inte så fruktansvärt stora som vi vill göra dom till ibland.
Dom är heller inte så små som andra vill göra dom till heller.
Skillnaderna dom finns där och dom kommer alltid att finnas där.
Vi behöver bara acceptera att dom finns där som dom gör.
Vi behöver inte göra dom större i vår rädsla över att det andra könet ska ta över vårt område.
Vi ska heller inte göra dom mindre för dom finns där.
Det finns kvinnor och det finns män.
Bilden av man och kvinna har förändrats så otroligt mycket på så få år utan att vi kanske ens tänkt på det.
Det som var givet för hundra år sedan är inte ens aktuellt idag.
Kanske är det en generationsfråga.
Kanske är det något vi bara får leva med.
Leva med det faktum att vi alla måste vara lite mer nära varandra.
Att vi män bär på kvinnliga egenskaper och att vi inte ska vara rädda för dom.
Att kvinnor av idag inte behöver pumpa sig fulla med silikon för att ses som kvinna.
Vi måste förstå att vi duger som vi är.
Man behöver inte skära i oss och förändra.
Tro på dig själv utan att bli fånigt macho.
Tro på dig själv i ditt kön.
Våga vara den man DU är.
Våga vara den kvinna DU är.
Våga vara dig själv.