Hur annorlunda kan man vara

Idag finns det så mycket normer uppsatta.
Det finns så många parametrar att följa.
Det finns så många om och måsten.
Eller gör det verkligen det.
Är det kanske inte bara ett krav som vi tar till oss från andra runtomkring oss.
Krav som är skapade för att det är obekvämt när någon eller något sticker ut.
Finns det någon som är normal.
Finns det något som är normalt.
Vem säger att vad är vad.
Varför anser jag mig vara normal och en del andra vara onormala.
Varför ser en del mig som normal och andra mig som något avigt.
När försvinner man utanför ramen.
Kan man någonsin komma in i den igen eller kommer man alltid ses med en viss skepsis.
Han där han var lite speciell förut och visst nu är han normal, men hur länge till.
Måste man gå från a till be hela tiden.
Kan man inte välja att gå från z till f.
Att våga kliva utanför vanliga ramar tycker jag är bra.
Inte för att man ska utmärka sig själv utan för att man själv vill det.
Det är en väsentlig skillnad.
Det är bra att våga bryta mönster.
Att inte bara gå den så kallade utstakade vägen.
Tycker synd om dom som inte vågar tro på sig själva ens utseendemässigt.
Dom som känner att dom måste möblera om sig själva, sitt utseende, sina kroppar.
Allt bara för att.
Visst är det tragiskt.
Tragiskt att man inte kan se sig själv för den man är, för den man är född till.
Inte utan att känna ett skapat tvång att göra om sig.
Det är inte ofint att tycka om sig själv.
Det är vackert.
Du är vacker som människa men bara om du tycker det själv.
Inte om bara andra tycker det.
Man får vara annorlunda.
Man ska vara annorlunda.
Men man ska bara vara det om man vill det själv.
Inte för att någon annan vill det.
Du har ett värde.
Glöm inte det.
Du har ett värde, även om det innebär att du känner dig annorlunda

Levande människor

Visst är det väl märkligt att man som människa ibland måste ha vissa saker att hänga upp sig på för att känna sig levande.
Vad är det som gör det.
Vad är det som ger den där kicken.
Varför måste kicken bli allt starkare.
Det är verkligen som om att man skapar sig ett eget tvång.
Lite bättre, lite mer, lite större, lite starkare.
Vad vill man med det.
Varför är det så viktigt.
Om man väljer att backa ett steg, har man misslyckats i sitt eget uppsåt då.
En levande människa är det en som ständigt förnyar sig.
En levande människa är det en som ständigt strävar framåt.
Kan inte en levande människa vara en som stannar upp och lever i nuet.
En som vågar titta på det som den har.
En som uppskattar det som finns omkring den.
Denna människa är det jag.
Jag frågar mig ofta frågan , vem är jag.
Gör du det också.
En levande människa är det en som fyller sitt liv med framgång i andras ögon.
Eller är en levande människa den som uppskattar varje med som den får leva.
En som sätter ett värde på att den faktiskt lever och ser till det lilla.
Vad är en levande människa för dig.
Jag kan inte sticka under stol med att jag uppskattar att köpa något nytt ibland och
samtidigt känna en tillfredsställelse i det hela.
Men jag är nöjd där.
När nästa nya sak kommer så känner jag inte ett måste att jag måste köpa även den bara för att den finns.
En levande människa för mig är inte en människa som lever genom något.
En levande människa är för mig en människa som lever genom sig själv.
En levande människa är för mig en människa som lever.
Det finns inga gränser för en levande människa.
Gränser dom sätts bara av oss själva.
Att begränsa sig är för mig nästan en form av självstympning.
Det är inte rättvist att begränsa sig.
Man gör sig själv bara en otjänst och till slut så kommer man att hamna där i den sitsen att man
bara sitter där med ånger över det man inte gjort.
En levande människa är en levande människa.
Vad behöver du för att göra dig själv levande.
Vad behöver du för att inte kväva dig själv.
Vad gör du för att inte självdö.
Är du en levande människa.
Låt dig vara en levande människa för vet du vad.
Det är du värd

Är du en glad människa

Om du tänker dig en skala, en tabell eller något liknande, hur glad är du i den om du sätter dig själv där som en markering.
Hur nöjd känner du dig som person.
Hur tillfreds känner du dig i livet du hamnat i.
Finns det något du är villig att offra för att komma högre upp i din egen stege.
Är du villig att ta bort delar av dig själv för att göra det.
Vill du frivilligt tänka om, lära om, göra om något.
Vad skulle du kunna tänka dig att göra.
Vad kan du inte tänka dig att göra.
Vad är orimligt, vad är rimligt.
För mig är det viktigt att leva med glädje i mitt hjärta.
För mig är det essensen i hur jag ska kunna ge samtidigt.
Har jag inte ett fullt hjärta kan jag inte ge.
Har jag inte ett fullt hjärta så är inte jag jag.
Och har jag inte ett fullt hjärta så är jag heller inte en glad människa.
Jag vill fortsätta vara den jag är och jag tänker fortsätta att vara den jag är.
Att var den jag är är något som ger mig något.
Att vara den jag är är något som kan ge andra något.
Att ha en positiv livssyn är viktigt.
Att inte gräva ner sig, inte grotta ner sig i sånt man ändå inte kan påverka.
Det finns så mycket detaljer som skulle kunna undergräva en och skapa en negativ profil.
Jag är en positiv människa, en glad människa som tror gott om det mesta och dom flesta.
Inte så att jag blir blåögd och naiv.
Inte så att jag tappar essensen i vem jag själv är.
Jag låter mig inte gå över gränsen för att till slut slå knut på mig själv.
Jag låter mig själv andas ett andetag i taget.
Känna hur syret fyller mina lungor.
Varje andetag i sig det ger mig ytterligare en stund att leva.
Varje stund jag lever kan jag fortsätta att ge.
Varje ögonblick som jag kan ge så fortsätter jag att vara en glad människa.
Varje tillfälle som kommer där jag är en glad människa kan jag också känna hur hel jag är.
Att vara glad i min själ är nämligen även att vara hel för mig.
En lycklig själ den kan förmedla positiv energi.
Positiv energi det kan man aldrig få för mycket av.
Positiv energi det kan man aldrig ge för mycket av.
Att se på saker och ting med en positiv inställning är så otroligt mycket mindre energitagande.
Väljer man att se även problem på ett sätt som visar att det är möjligt att lösa dom istället för att se dom som oöverstigliga.
Väljer man att göra det så blir det lättare.
Det finns alltid minst två sätt att se saker och ting på.
Vilket sätt väljer du.
Jag är en glad människa.
Vad väljer du att vara.

Nya vänner

Det kan vara ett stort steg för många.
Det kan vara ett jobbigt steg för många.
det kan vara ett fantastiskt steg för många.
Det kan vara ett steg många har längtat efter att ta.
Det kan vara ett omöjligt steg för en del.
Det kan vara ett steg för att låta sin själ överleva.
Att ge sig själv den näring som den kräver.
Det kan vara något man bara tar med en klackspark.
Men när sker det då.
När tar man steget ifrån ett bekant ansikte till att bli en bekant för att till sist övergå i en vän.
Vad är det som gör att vi binder oss samman till varandra.
Vilka band är det vi söker.
Vad vill vi få ut av vår vänskap.
Vad vill vi att den ska ge oss..
Nya vänner är vackert att få.
Att känna sig välkommen in över deras tröskel.
Att känna att man inte blir bortstött.
Det är alltid ett givande och tagande i en vänskapsrelation precis som i alla relationer.
Man måste ge sig in i ett sånt förhållande helt utan motkrav.
Inga andra än dom som ställs på en själv.
Nu har jag själv just gått igenom en helg full med såna möten.
Möten som jag känner kommer leda till ett antal bekanta ansikten.
Möten som lett till nya bekanta.
Möten som lett till nya vänner.
Det har varit en sån otroligt givande helg.
En helg som jag kommer bära med mig.
Vänner kan man aldrig få för många av.
Vänner är något man aldrig ska sakna.
Vänner ska man ha.
Vänner ska man sätta ett värde på.
Vänner ska man aldrig förskjuta.
Man ska vara tacksam för dom vänner man har.
Att bli emottagen av dessa människor som jag blivit är något som värmer på djupet av mitt hjärta.
Beydelsen kan aldrig underskattas.
Vissa av dessa människor kände jag verkligen hur dom med öppna armar drog mig in i deras gemensamma sällskap.
Det är en underbar känsla.
Jag behöver vänner för att kunna växa som människa.
Jag är övertygad om att du behöver vänner för att kunna växa som människa.
Vänner har en betydelse, låta dom ha det.
Låt dom fylla sin funktion men utnyttja dom inte.
Låt dom inte bara gagna ditt syfte.
Lär dig att om du vill ha en vän så måste du kunna ge när det behövs.
Lär dig att när det behövs så måste du kunna ta emot från en vän.
En vän är inte du.
En vän är en som känner dig från sidan, inte inifrån.

Att tillåta sig sakna

En av många saker som snurrar i mitt huvud och som återkommer lite då och då
med väldigt ojämna mellanrum är, varför så få människor tillåter sig att känna saknad.
Varför förtränger man så gärna den känslan.
Är den verkligen så obekväm att bära med sig.
Är den ful att bära med sig.
Är det legitimt att bära med sig den.
Vad är det som bromsar oss själva från att göra det.
Att sakna kan ju vara så vackert.
Jag kan absolut hålla med om att det kan lika gärna gå till sin överdrift åt andra hållet.
När all fokus läggs på hopplösheten som drabbat personen i fråga som gör
att den inte kan gå vidare.
Ungefär som om ens eget liv tagit slut.
Men så är det ju inte.
Det kan vara något som tagit slut , en period i ens liv, en era eller rent av någon annan som gått ur tiden.
Men ens eget liv det går ju vidare och det vill i varje fall jag att man ska tillvara på.
Man ska tillåta sig att sakna, för det är en vacker känsla.
Men känslan får inte förtära en.
Jag vill heller inte att man ska utestänga känslan för att den känns obekväm.
Låt den fylla sin funktion.
Tillåt dig att sakna.
Att sakna någon eller något betyder ju samtidigt att det är något man satt ett värde på i sitt liv.
Jag tillåter mig sakna och att känna saknad.
Låt dig själv att göra det.
Låt dig göra det , men gör det med måtta.
Lär dig att inte älta det utan ta dig även vidare.
Glöm inte för det ska inte glömmas.
Låt det finnas där som en del av dig.

Skäms du

Som vanligt kan jag bara tala för mig själv men hur ofta har du inte skämts för något.
Det kan ju vara dom mest banala situationer som du hamnat i.
Men det kan även vara i dom mest allvarliga.
Det har varit många situationer i mitt liv när jag har gjort det.
Det kommer säkert komma massor med situationer som jag kommer att göra det.
Vad är det då som gör att jag skäms, eller vad är det som har gjort att jag har skämts.
Vet andra om att jag har gjort det.
Eller är det så att det bara är något som jag bär inom mig.
Jag tror att det mest är det sistnämnda.
Det är saker som inte andra ser.
Saker som inte andra egentligen bryr sig om.
Det kan oftast bara vara små vardagliga ting.
Saker som man bara snuddar vid.
Att inte hjälpa till vid en situation är definitivt ett tillfälle jag skäms vid om jag inte gör.
Det stör mitt inre.
Kan jag så ska jag.
Hur tänker du själv.
Vill du istället alltid överlåta det ansvaret till någon annan.
Eller tar du ditt ansvar och gör det du borde.
Skäms du om du glömmer att betala för något i en affär och du märker det först när du kommer hem.
Jag gör det men jag måste erkänna att jag skäms olika mycket beroende på vilken affär det varit.
Inte för att det hänt särskilt ofta i mitt liv men ändå.
Jag kan skämmas om jag slänger ur mig en bitter elak kommentar som sårar.
Det skär i mig redan när den lämnat mina läppar.
Men varför gör man då det.
Varför låter man det ske.
Fundera på det.
Bli en bättre människa du med.
Skaffa dig färre ögonblick du skäms för.
Och framför allt , skäms aldrig för vem du är.

Känslan av att vara vacker

Är det inte så att vi alla behöver att bli sedda på något sett vid något tillfälle.
Att vi behöver få känna oss vackra.
Att vi känner oss sedda.
Jag kan känna det i varje fall.
Inte så att jag behöver någon daglig bekräftelse.
Men att man känner att man uppskattas någon gång inemellan i varje fall.
Att få känna sig uppskattad utan att att det stiger en totalt om huvudet.
Jag tror att det är viktigt att vi får den lilla, eller för all del stora uppskattningen.
Jag tror att det är viktigt för vårt lilla ego vi går och bär på.
Jag känner mig vacker.
Inte på ytan, men därunder.
Det räcker för mig.
Det gör att jag bär min yta med glädje.
Det gör att jag accepterar mig själv.
Hoppas att du känner dig vacker även du.
För det är du säkert.

Vad brinner du för

Kanske är det så att du inte har någonting du brinner för.
Kanske är det så att du inte vill ha något att brinna för.
Du kanske är den typen av människa som bara vill vara.
Som bara vill existera.
Som bara vill flyta med från punkt A till punkt B i ditt liv.
Kanske har du allt du någonsin sökt i ditt liv.
Kanske har du brunnit men utan att du märkt det så har lågan slocknat i dig.
För mig är det i varje fall tvärtom.
Det är som om syretillförseln till min eld den bara ökar.
Jag får mer och mer som mitt inre brinner för.
Mitt liv börjar ge mig i retur av det jag så länge önskat.
Jag har mött upp mig själv på vägar jag länge letat efter.
Jag brinner för mitt inre.
Jag brinner för det känns som en vacker eld.
Den får näring av allt som kommer till den.
Den får näring av att få vara.
Jag brinner för mina nära och innerligt kära.
Jag brinner för dig som finns därute och som kanske någon gång behöver en utsträckt hand.
Jag brinner för att jag vill se.
Se att det verkligen finns hopp att finna.
Att allt inte är grått, svart och hopplöst.
Jag brinner för jag tror på det livet har att ge mig.
Jag brinner för att jag tror på det livet har att ge oss.
Det finns en mening med livet.
Det är att leva det.
Verkligen leva det.
Jag brinner för jag känner hopp.
Jag brinner för dig, för mig, för oss.

Hur lyckas man

Det finns nog lika många sätt att lyckas som att misslyckas.
Med det menar jag att det finns självklart inte någon enkel förklaring till hur man gör.
Mycket har med tillfälligheter att göra.
Mycket har med att man ges en möjlighet.
En möjlighet som man tar tillvara på.
En möjlighet som man tror på.
När lyckas man då.
Det vet man inte alltid på förhand, för hur skulle man kunna veta det.
Det vore lite väl enkelt, eller hur.
Någonstans så tror jag att det helt enkelt måste kosta något för att lyckas.
Man måste vara villig att satsa för att få chansen att vinna.
Sen vad det är man satsar det är väldigt olika.
Det kan vara allt ifrån att man satsar pengar på ett projekt man tror och brinner för.
Det kan vara att man tar ett beslut som gör att man måste avstå något.
Något som man inte bestämt sig för på förhand.
Vad är det då som gör att man lyckas.
Jag tror att om man verkligen vill då kan man.
Ungefär som jag tror på mig själv idag på vad det gäller mitt skrivande.
För några år sedan så hade jag inte trott på mig själv även om jag alltid tyckt att
det jag skrivit haft någon form av innebörd.
Att  jag idag faktiskt kan tro att det kan finnas något intresse i det jag skriver
är en anledning till att jag tror på det jag gör.
Att jag tror på det jag gör gör i sin tur att det jag skriver blir trovärdigt.
Följden av det hela blir vad jag tror att ju mer jag tror på mig själv och det jag gör.
Desto mer kommer andra tro på samma sak.
Det ena genererar det andra.
Det blir en synergieffekt.
Min spiral från att bara vara någon som tror på mig själv utvidgas till att bli en
person som tror på sig själv och som låter andra tro på mig dessutom.
Jag vill lyckas i det jag gör och min vilja i att lyckas i det väcker ett intresse.
Det intresset som är väckt hos både mig och min närmaste omgivning det ska jag ta tillvara på.
Jag vill lyckas.
Vill du att jag lyckas .
Jag hoppas det

Att vilja förstå

Råder det inte väldigt mycket så kallade missförstånd idag.
Missförstånd uppbyggda av oss själva för att vi helt enkelt inte vill förstå.
Uppbyggda för att vi vänder ryggen till det istället för att ta det för vad det är.
Vore det inte lättare om vi ville förstå.
Viljan är något som kan föra oss väldigt långt.
Med rätt inställning kan vi ta oss förbi det mesta.
Om vi vill kan vi förstå dom allra flesta situationer.
vi behöver inte tycka om dom.
Vi behöver inte acceptera dom .
Vi behöver inte ens gilla dom.
Men jag tycker alltid att vi ska sträva efter att försöka förstå.
Det underlättar inte bara för dom andra.
Det underlättar inte minst för dig själv och för din egen framtid.
Om du inte ger dig tid till att förstå en människa hur ska den då kunna förstå dig.
Det är alltid ett spel som består i att hur man bedömer saker och ting.
Att vilja förstå är en sådan.
Jag tror till och med att om man bara visar den goda viljan i att försöka vilja förstå .
Så har man kommit en väldigt lång bit på vägen.
Den goda viljan är en väsentlig del i vad vi gör och vad vi vill göra.
Jag vill förstå.
Jag vill försöka förstå.
Jag strävar efter att förstå.
Är det inte så att vi utvecklar oss själva hela tiden om vi har en större förståelse för saker och ting.
Jag vill förstå.
Vill du.
Eller vill du leva ett liv som du fyller med en tjock massa av missförstånd.
Vill du gräva ner ditt huvud i marken och låtsas som att det regnar.
Göra det istället för att se vad du egentligen borde lägga din energi på.
Var rättvis mot dig själv och ge dig en chans att förstå.
Var rättvis mot andra och försök förstå dom.
Vill du förstå så gör du det.
Vill du inte det så kommer du heller aldrig göra det.
Det finns så mycket jag aldrig kommer att förstå.
Men jag kommer aldrig sluta vilja det.

Vad är rätt, vem har fel

Det finns så många tillfällen i mitt liv som jag ifrågasätter vad som är just rätt eller fel.
Undrar ofta hur många gånger man själv vandrat emellan dom tankarna.
Att man ena stunden tänkt en sak och ansett sig ha rätt .
För att nästa stund landa i en helt annan tanke som gjort att man förstått att man faktiskt har fel.
Det behöver verkligen inte vara några revolutionerande saker som gör att du ändrar dig.
Det behöver inte vara något stort.
Men det är likväl något som gör att du ser på sakerna på ett annat sätt.
Jag har väldigt ofta rätt i mina tankar.
Jag har väldigt ofta rätt i mina funderingar.
Jag har väldigt ofta rätt i det jag gör.
Men jag har också väldigt ofta fel.
Jag vill vara den första att erkänna när jag har det.
Jag vill inte bli påkommen som någon tjurskallig, envis, trångsynt person som inte förstår bättre.
Jag respekterar mig själv i mitt tycke och tänke allt som oftast.
Men jag har ju mina gränser.
Jag har absolut fel ibland och det vet jag.
Jag vill inte bli påmind det av någon annan.
Jag vill se mina fel själv.
Gör jag inte det har jag misslyckats.
Attt ha rätt i sak behöver inte alltid betyda att man har rätt hela vägen.
Det finns faktiskt olika tillfällen att ta fram sitt rätt och sitt fel.
Det finns tillfällen som man inte behöver trycka upp sitt rätt i ansiktet på någon annan bara för att man kan.
Man kan helt enkelt vara en lite större människa och bara hålla det för sig själv.
Vetskapen om att man har rätt kan mycket väl räcka väldigt långt.
Man behöver inte smeta ut det på väggen så att alla kan se det.
Det är inte det som är grejen med att ha rätt eller att ha fel.
Det är att man själv väljer att acceptera det vid rätt tillfälle.
Att andra person väljer att acceptera det vid rätt tillfälle.
Det finns så otroligt många tillfällen som man kommer till som man funderar på när, var och hur.
När ska man säga det man vet är rätt eller fel.
I vilken situation ska man välja att väga in det.
På vilket sätt ska man framföra det.
Är det inte bara enklast att försöka göra det här och nu.
Inte kanske imorgon.
Inte kanske någon annan gång.
Sen finns det så mycket större frågor som man bör belysa, speciellt i dag.
När någon till exempel väljer att skada någon eller rent av döda och gör det för att den anser sig ha rätt till det.
Hur ska man tolka in det.
Vem har rätt där.
Vilken rätt har den personen förvärvat som ger den just rätt till det.
Finns det omständigheter som berättigar.
Vi bär alla på våra egna liv.
Vi bär alla på rätten till våra egna liv.
Vem kan tro att den har rätt till någon annans.
Jag har mina rätt och jag har mina fel.
Jag kommer fortsätta att ha mina rätt och jag kommer fortsätta att ha mina fel.
Du kommer att ha dina rätt.
Du kommer att fortsätta ha dina fel.
Alla har rätt.
Alla har fel.
Låt oss balansera det mot varandra.
Jag har rätt och du har fel.
Du har rätt och jag har fel.
Inse det.
Acceptera det.

Vågar du...............

Jag har för en numera ganska lång tid sedan gått förbi ett av mina vägskäl här i livet.
Den korsningen sa till mig att vika av till...............
Vet inte riktigt vad den sa för håll, för jag gick helt enkelt åt det hållet som mitt sinne ledde mig.
Det rådde inte någon tvekan vart.
Det rådde inte någon tvekan hur.
Det rådde inte någon tvekan varför.
Det var bara så att jag skulle det, varken mer eller mindre.
Det var ju min väg.
Jag litar på mig själv att min väg den leder mig dit jag ska.
När min inre röst säger mig att göra en sak, då vågar jag det.
När mitt hjärta ber mig göra en sak, då vågar jag det.
När min hjärna vädjar till mig att fundera åtminstone, då gör jag det men det är inte säkert att jag lyssnar.
Jag litar på min intuition.
Jag litar på mig själv.
Jag vågar lita på mig själv.
Det är verkligen inte alltid självklart eller enkelt att göra dessa val.
Det är inte något jag ens vill göra ibland.
Men det är sånt jag måste våga.
Sånt som bär mig framåt.
Sånt som får mig att växa som människa.
Vågar du stå för det du gjort.
Vågar du stå för det du gör.
Vågar du stå för det du säger.
Vågar du stå för den du är.
Om du tror på dig själv.
Om du står för det du gjort.
Då tror jag på dig.
Vågar du det.

Är du alltid du

Vem är ditt rätta jag.
Ställer du någonsin dig själv den frågan.
Undrar du över vem du är eller är du helt säker på dig själv.
Väljer du att vara en person vid ett tillfälle och väljer du en annan vid ett annat.
Är det medvetna eller omedvetna val du gör.
Är du alltid säker på att du är du.
Låter du någon få känna ditt hela och fulla jag.
Eller är det så att det alltid finns någon liten bit som du håller på.
Någon liten detalj som du inte låter andra veta om.
Liksom bara för att säkra upp och skydda dig själv.
Den där lilla saken som gör att du är säker på att bara du är du.
Skyddar du dig själv från mycket.
Väljer du att leva helt oblygt och inte skyla något för någon.
Det sistnämnda tror inte ens jag på.
Sen finns det självklart olika nivåer på hur mycket man låter andra känna en.
Men visst är det skönt att bara få vara sig själv.
Inte någon anpassad varelse som är ett krav ifrån omgivningen.
Jag trivs med att vara jag.
Jag trivs i mig själv.
Kanske är det för att jag har respekt för mig själv som person.
Kanske är det för att jag faktiskt ser något gott i mig.
I vilket fall som helst så trivs jag i mig själv och därför vill jag vara jag.
Vill du vara du.

Att ta sitt ansvar

Jag vet inte hur det kommer sig men..................
Varför har människor så oerhört svårt att idag ta ansvar för sina egna handlingar.
Att dom vill lägga ansvarsfrågan utanför sitt eget handlande.
Varför är det så.
Självklart är det inte så att jag vill eller tänker dra alla över en kam, men..............
Det finns alldeles för många tillfällen, alldeles för många situationer som det sker.
Tycker att det är tragiskt att det ska behöva vara på det sättet.
Tycker det är tråkigt att det ska vara på det sättet.
Tycker att det är beklämmande att det är på det sättet.
Varför kan man inte stå rakryggad i varje situation man ställt sig i.
Varför kan man inte låta bli att hitta på ursäkter bara för att...........
Tänk bara på barnet som fostras till att hålla tyst när det råkar slå sönder något.
Att säga till det att det här säger vi inget om till mamma eller pappa för då blir hon/han så arg.
Varför inte låta barnet vara ledset över det som skett utan att göra saken värre.
En annan variant är i samma scenario men där föräldern överreagerar så till den milda grad
att barnet inte vågar utsätta sig för det igen.
Det finns miljoner situationer på denna planet dagligen som det uppstår situationer där
inte personen som skapat den tar sitt ansvar.
Hur vore det om vi gjorde det.
Skulle det vara läskigt, obehagligt eller rent utav fult.
Har jag sönder något så säger jag det.
Har jag fel så erkänner jag det.
Hur svårt kan det vara.
Det är inte farligt att ta sitt ansvar.
Det gör ingen illa att ta sitt ansvar.
Det är bara ärligt, och vem vill inte vara det.
Vill du det, eller.......................

Komplex

Herregud vad denna värld är uppbyggd av komplex.
Jag är inte ett dugg bättre utan även jag fylld av vissa.
Det går liksom inte att undgå hur mycket jag än försöker.
Dom finns där och är så väletablerade att dom känns som en naturlig del av en själv.
Kanske är det bra att dom finns där ibland.
Men oftast måste jag säga att dom bara är i vägen.
Det finns så många olika varianter på dem att vi oftast inte märker dom.
Men lik förbannat så är det komplex vi talar om.
Det är komplex som bara finns där och som verkligen inte vill försvinna.
Kanske har vi blivit vän med vissa.
Men är dom inte oftast bara i vägen.
Dom gånger som vi upptäcker att vi har dom så märks dom så tydligt.
För min egen del så uppkom mina första komplex redan som liten.
Hierarkin när man var barn var väldigt tydlig och eftersom man tillhörde den lilla falangen
som inte ville göra väsen av sig.
Inte synas för mycket.
Inte bråka för mycket .
Då hamnade man där i kölvattnet på resten.
Mobbingen man utsattes för att man inte riktigt var stöpt i samma form som dom andra.
Den liksom bara fanns där precis hela tiden.
Mitt komplex blex för mitt utseende.
Jag hade glasögon, en markerad haka och en alldeles för stor näsa för att man skulle
kunna slippa bli just mobbad.
Jag lärde mig leva med det då och när tiden gick, man växte och blev större så
kunde man skapa sig respekt genom idrotten.
Den fick mitt självförtroende att stärkas bit för bit.
Men komplexen som grund dom lever kvar där djupt inom mig även idag.
Jag försöker ignorera dom vilket jag lyckas med alltsomoftast.
Men känslan av att inte vara tillräckligt bra den verkar sitta i.
Jag vet att jag duger som jag är.
Jag vet att jag har ett stort värde.
Men som sagt känslan från när jag var liten den kommer alltid att sitta i.

Vad är vackert

Jag kan tänka mig att många förknippar att vara vacker idag med att se ut som en fotomodell,
att se ut som en filmstjärna.
Att ha det där lilla extra.
Att vara bunden av dagens uppstyltade normer och följa dom.
Men för mig är det så otroligt mycket mer.
Tittar man bara på en person så är det inifrån det börjar.
Ser jag inte ett värde under ytan så blir personen heller aldrig vacker i mina ögon.
Självklart kan även jag tänka och tycka att hon eller han är riktigt vacker.
Men det är ju bara vid den första anblicken.
Det är som att betrakta en tavla.
Man tittar på den med lite beundran men sen går man vidare.
Man stannar inte upp för att ta den med sig.
Det krävs lite mer för det.
Vad skulle du sätta för krav för att du skulle göra det.
Var går din gräns för något du bara tittar på till något som du vill röra vid.
Något som du vill ha fortsatt i ditt liv.
Har du en tydlig gräns för det.
Jag kan se en vacker solnedgång och njuta av den för stunden.
Jag kan stanna till och se träden som skiftar i alla dess gröna nyanser och bara le inom mig.
Jag kan vara där i nuet och insupa det jag just upplever och sen konservera den känslan.
Den där känslan som fyller mig så starkt.
Det som är vackert på djupet däremot.
Det fyller mig på ett annat sätt.
Det ger mig en trygghet som jag alltid vill ha med mig.
Som jag alltid vill ha vid min sida.
Jag vill inte sakna solen som lyser.
Jag vill inte sakna värmen som jag känner.
Jag vill inte vara utan mina vänner som finns omkring mig.
Jag vill inte försaka någon jag älskar.
Jag vill leva med det jag ser som gott.
Det som ger mig energi, kraft och tro.
En tro på att det som finns där det kommer fortsätta att finnas där.
Det som är vackert för mig är livet självt.
Det som är vackert för mig är din själ.
Det som är vackert för mig är du.
Fortsätt att vara vacker.
Fortsätt att lysa.
Fortsätt att vara.
Livet är inte bara en glättig yta.
Livet är så otroligt mycket mer.
Se dig själv i tron om att du är vacker.
Är du det i hjärtat så avspeglar det sig i ditt yttre.

Att begränsa sig

Jag vet inte hur vanligt det är att man sätter in gränser på vad man kan.
På vad man vill.
På vad man ska.
Vad jag vet är att man inte ska begränsa sig mer än nödvändigt.
Vad är det som gör att man begränsar sig.
Vilka bromar är det man slår på.
Vad är det man inte tillåter sig till att vara.
Varför vill man inte sig själv väl.
Hur kommer det sig att man inte allid ser sånt helt klart och tydligt.
Jag ser massor med begränsningar i mig själv.
Men.
Jag låter inte dom begränsningarna vara till min  nackdel.
Jag tar del av dom och utnyttjar dom istället.
Det finns alltid möjligheter och dom möjligheterna vill jag ta tillvara på.
Det mås så vara att jag har begränsningar.
Det vet jag.
Men jag låter mig ha dom.
Dom får finnas där som en del av mig som ändå jobbar med mig, inte mot mig.
Det är alltid lättare att jobba framåt oavsett vilka hinder man stöter på.
Att man är tvungen att ta ett steg bakåt någon gång ibland ska man inte se som
något negativt utan som något som är positivt.
Det innebär nämligen samtidigt att du kommer tillbaka till en position där
du kan ta dig framåt i den riktningen som du själv letar efter.
Man måste låta sig göra fel.
Man måste låta sig själv ha sina begränsningar.
Man får inte se det som ett nederlag.
Man får se det som en morot.
En morot som man ständigt vill ha framför sig.
Bara för att någon säger något negativt på vägen så ska du inte låta det hindra dig.
Låt det också bli till något positivt.
Ta till dig av eventuell kritik men låt den inte vara det viktigaste.
Låt den bara få betydelse om den kan ge dig något.
Låt även den lyfta dig uppåt.
Var inte självdestruktiv.
Tänk positivt.
Tro på dig själv och var stark.
Var din egen bästa vän, inte din egen värsta fiende.
Du är värd att inte begränsa dig till gagn för andra.
Du är värd att vara dig själv.
Utnyttja kraften du har inom dig till att ta dig framåt.
Du är värd dig själv.
Låt dig själv få veta det.

Längtar du efter något.................

Det känns nästan som om man går i någon form av vaccum just nu.
Jag känner att min kropp är satt på hold.
Den står där startberedd men vet nästan inte vad den förväntar sig.
Den vet att våren är här.
Den vet att värmen den kommer alltmer.
Den vet att ljuset det sköljer sakta men säkert alltmer över dig.
Den vet att infria dom alltid högt ställda förväntningarna.
Vad den inte vet är hur det skall gå till den här gången.
Det tycker jag är spännande.
Känslan av att förvänta sig något men inte alls veta hur det kommer att te sig.
Frågorna man ställer sig, kommer dom få något svar.
Kommer det bli en varm sommar.
Kommer det bli en regnig sommar.
En sommar full med upplevelser.
En sommar fylld med frustration, inte minst på golfbanan.
Kommer jag njuta av många ögonblick eller bara av enstaka.
Kommer jag leva eller vara kvar i mitt vaccum.
Oförmögen att ta mig ut och njuta av det som finns runtomkring mig.
Kommer du att ge mig oförglömliga ögonblick.
Kommer jag att ge dig oförglömliga ögonblick.
Jag längtar precis hela tiden.
Men jag vet inte vad jag längtar efter.
Jag vill ha det oförutsägbara där.
Vill inte ta något för givet.
Jag vill låta mig längta.
Jag vill låta mig uppfylla.
Jag vill, jag vill, jag vill.
Längtan är en vacker resa för mig.
Jag längtar efter allt smått.
Jag längtar efter det stora.
Hoppas att längtan bor även i dig.

Tid

Vem tid är värdefull.
Hur värdesätter du din tid som du har.
Hur värdesätter du andras tid.
Har du tänkt på att du ibland förbrukar andras tid bara för att du själv vill ha din vilja fram.
Varför har du då ingen respekt för att du gör det.
Vad ger dig rätt till att göra det.
Är det som du vill framföra viktigast just där, just då.
Tid är ju något som aldrig kommer tillbaka.
Tid är värdefullt både för dig och för andra.
Tid är tid.
Jag ser min tid som väldigt värdefull och den fyller jag gärna.
Men jag behöver inte fylla all min tid med händelser.
Jag njuter lika mycket av att få fylla den med tomrum ibland.
Tid kan ha så många egenskaper.
Har du för lite av den kan den tyckas stressande.
Har du för mycket av den kan den tyckas stressande.
Ha respekt för din tid och ta till vara på den.
Ha respekt för andras tid och slösa inte på den.
Värdesätt den tid du ges.
Gräm dig inte över tid som redan gått åt.
Lär dig gärna något av den.
Låt den inte gått till spillo utan låt den fylla sin funktion.
Tid är bara tid.
Tid är fantastiskt.

Vad vore livet utan musik

Jag kan inte tänka mig ett liv utan musik.
Ett liv helt utan toner.
Ett liv bara fyllt med pratande röster,
med tystnad.
Jag kan verkligen inte tänka mig ett liv utan musik.
För mig vore det helt främmande för det ger mig så otroligt mycket.
Det är något jag kan ta med mig i mina olika sinnestämmningar.
Anpassa mig till hur jag mår.
Göra så att jag mår bättre.
Eller helt enkelt låta mig må som gör just då.
Livet är fyllt av musik för mig.
Ibland går det i dur och ibland så går det i moll.
Jag älskar musiken som det sällskap det ger mig.
Den dömer mig aldrig.
Den fördömer mig aldrig.
Jag behöver aldrig förklara mig för den.
Den ger mig det jag behöver och vill ha av den.
Livet är i mångt och mycket musik.
Musik i alla olika nyanser det skiftar och ger.
Musik till alla åldrar.
Musik till alla tillfällen.
Tycker om att bara få nynna på något.
Att sjunga med till något.
Att lyssna till något när jag står och lagar min mat.
Att dansa till.
Musik kommer alltid att få finnas hos mig för den är alltid välkommen.
Musiken den är min vän.

Att uppskatta värden, att uppskatta världen

Undrar hur ofta jag tänker tanken på hur lite människan idag uppskattar det den har omkring sig.
Det känns alldeles för ofta som om det inte sätts något värde på det som finns utan den största
kraften den läggs till det som inte gör det.
Varför ska det vara så svårt att uppskatta det man har och som man en gång kanske strävade efter.
Var det helt enkelt så att det var själva strävan, själva kampen att komma dit som var det viktiga.
Att när man väl var där så var det hela redan över.
Jag uppskattar det jag har idag.
Jag uppskattar verkligen det jag har idag.
Det jag har är egentligen precis allt jag behöver.
För vad kan jag tänkas behöva mer för att må bra.
För att jag ska kunna göra så att min omgivning ska må bra.
Ingenting.
Varför inte bara uppskatta det vi har och inte bara snegla över mot grannen och tänka tanken att
det skulle jag också vilja........
Tror du att din granne tänker samma sak om dig, kanske...........
Jag har genom livet lärt mig att uppskatta värdena som är runtomkring mig.
Jag har lärt mig att uppskatta livet.
Jag har lärt mig att uppskatta världen.
Det påverkar mig självklart vad som händer utanför min dörr men det får mig ändå inte att inte uppskatta den.
För om inte jag uppskattar världen, vem ska då göra det.

Att känna sig välkommen

Jag har alltid känt en förundran över hur lätt det är att känna sig välkommen.
Att om man bara vill så är det så lätt att få komma in över någons tröskel
och känna sig helt och fullt välkommen.
Det ställs inga omedelbara krav.
Det enda som krävs är att man låter sig själv vara välkommen.
Att man just bjuder på det enda som behövs bjudas på.
Sig själv.
Det är bara det som är intressant.
Det är du när du kommer in.
Du är inbjuden.
Du är välkommen.
Tag ner din gard och öppna din egen dörr till ditt inre.
Låt dig få känna att du hör hemma där.
Det är inte med några högt ställda krav som du kliver in.
Det är inte med en massa om eller måsten.
Det är bara att du vill.
Känn dig välkommen för du är det.
Låt dig vara välkommen för du förtjänar det..
Det är enkelt att välkomna någon.
Det är enkelt att bli välkommen.
Det krävs ingen fysisk ansträngning.
Det krävs inga pengar.
Det behövs bara att att du ger dig hän.
Det behövs bara att du är du.
Har man ett öppet hjärta så tror jag att det är lättare att få komma in.
Har man ett öppet hjärta så tror jag att man är välkommen tillbaka.
Vad är du villig att ge för att få fortsätta vara välkommen.
Jag ger mig själv men bara dit där jag är just, välkommen.
Jag ger mig själv till dig och dig och dig.
Men jag ger mig själv bara om jag själv vill det.
Hos dig vill jag alltid vara välkommen.
Hos mig är du alltid välkommen.
Det är vetskap vi alltid bär med oss.
Våga vara välkommen.
Det gör jag.
Det är en ära att känna sig välkommen.
Det är en ära jag bär med mig med stolthet.
Det är en ära jag aldrig tar för givet.
Det är en känsla som alltid gör mig glad.
Att vara välkommen.
Att känna sig välkommen.
Tillåt dig det.
Låt det vara en del av dig.
Var inte rädd för det.
Att vara välkommen är för mig bara vackert.
Att känna mig välkommen är för mig viktigt.
Det är där jag vill vara.
Känn dig alltid välkommen hos mig.
om du verkligen vill.
Vill du inte det så är det inget jag kan göra.
Du styr din vilja och jag min.
Jag vill att du ska vara välkommen.
Vill du låta dig själv vara det.
Vill du ge dig själv den möjligheten, den chansen.
Jag ger mig själv den.
Jag vill alltid känna mig välkommen.
Gör jag det inte så kommer jag heller inte.
Det krävs så lite och det är jag alltid villig att ge.
Är du lika villig.
Jag känner mig välkommen.
Gör du.

Hur definierar du klok

Det finns så många olika sätt att se på vad vi kallar att vara klok eller vis.
Hur definerar du att vara klok.
Är det för dig en person som är intelligent nog att lösa avancerade problem.
Är det en person som alltid verkar veta bäst.
Är det någon som tar lätt på saker och ting men ändå tar sig från a till b.
Är det den som ser till att alltid förse sig med eventuella nödlösningar om utifallatt
alternativ a inte skulle fungera.
Är det den som alltid förser sig med det den behöver för att klara sig själv först och främst.
Är det den som inte ens ser sina egna motgångar utan bara kliver vidare som om
inget har hänt.
Är det den som lär sig av sina egna misstag.
Den som tar dom till sig men utan att låta dom bli till en börda.
För min egen del så känner jag att en klok människa lyssnar jag på.
En klok människa vill jag lyssna på.
En klok människas åsikt värderar jag.
En klok människas åsikt ser jag som värdefull, jag kan lära mig något av den.
Ta med mig den och kanske själv bli lite klokare.
Det är viktigt för mig att lära mig något hela tiden.
Det jag vill lära mig om det är om allt som har med människor att göra.
Varför tänker jag så och framför allt varför tänker ni som ni gör.
Jag vill förstå.
Ju mer jag förstår av er alla desto klokare känner jag mig.
Denna visdom ger mig mer kött på benen i mitt eget beteende.
Jag vill förstå, vill inte du.
För mig är en klok människa en som vill, inte en som inte vill försöka.
Hur ofta känner du dig klok.
Vad gör att du känner dig klok.
Jag är övertygad om att du har massor i dig som du kan lyfta fram.
Du har lärt dig saker ända sedan du föddes.
Ta tillvara på den lärdomen.
Lyssna till dig själv lite oftare.
Men glöm inte att du är bara du och det finns många många andra därute.
Tappa inte bort dom.
Låt dom ge dig det du vill ha.
Låt dom se vem du egentligen är.
Låt dig själv verka klok för om du tror att du är det så är sannolikheten mycket större
för att du är det.
En klok människa är villig att lära.
Hmm, tänka sig, jag ser mig själv som klok........................

Värme

Visst är det härligt att det är soligt ute.
Visst är det skönt med allt ljus.
Visst är det fantastiskt med alla människor som ter sig allt gladare.
Men just nu tänker jag bara .
Var är värmen.
Den där sköna, ljuva, omslutande värmen.
Värmen som bara vill krama en.
Värmen som gör att allt känns mjukt.
Jag älskar värmen.
Jag älskar värmen som solen ger mig.
Jag älskar värmen som alla ger mig.
Jag älskar värmen som du ger mig.
Värmen jag känner ifrån de mina den värmer mig inifrån.
Den värmen den gör att jag aldrig riktigt fryser.
Det spelar ingen roll hur kallt det är utanför dörren.
Värmen som ni ger, den betyder så mycket mer.
Att få den värmen ger mig trygghet inifrån.
Värme kan vara så otroligt olika.
Värme två¨människor ger till varandra den ger inte bara värme, den ger så mycket mer.
Värme mellan två människor den kan ge allt.
Den värme som finns den ska vi ta tillvara på.
Den värme som finns den ska vi uppskatta.
Att ge värme är skönt.
Att få värme är fantastiskt.
Solen den ger oss en form av trygghet.
Du kan ge en annan.
Underskatta aldrig dig.
Överskatta aldrig dig själv.
Ta aldrig för lätt på vad du kan ge någon.
Du bär på ett värde.
Glöm aldrig det.

Manligt, kvinnligt

Visst är det väl så att världen av idag är så fylld av så otroligt mycket komplex.
Den är fylld av så många förutfattade meningar.
Fylld av så mycket som inte borde få finnas där.
Men lik förbannat så är den fylld av dom.
Meningar som blivit uppbyggda av så många olika små tankar.
Tankar som blivit små sanningar på vägen.
Men hur sanna är dom.
Idag stannar jag vid frågan, vad är manligt och vad är kvinnligt.
Vad låter vi vara manligt.
Finns det något som är manligt idag.
Vad är kvinnligt.
Finns det något som är kvinnligt idag.
Har allting blivit ett enda gemensamt drag .
Nu med endast små små avvikelser.
Eller är det så att vi är på väg ifrån detta gemensamma till något som är helt nytt för oss.
Skräcken över att vi är på väg att bli alltför lika.
Att vi har alltför mycket gemensamt.
Det känns ibland som att vi oavsett kön idag nästan slår knut på oss själv i vår önskan att synas för det kön vi bär.
Vi blir nästan förblindade av oss själva att vi glömmer bort människan i oss.
Varför sätter vi krav på oss själva, krav styrda av ideal som omgivningen grott.
Vad är det som är så viktigt med att synas som något någon kan läsa om i någon tidning.
Finns det något viktigt i det överhuvudtaget.
Varför tar så många till sig av det dom får till sig via dessa tidningar, via kurser, via vänner.
Vad är det som gör att dom inte vågar tro på sig själva.
Varför känner sig en kvinna inte kvinnlig bara för att hon inte följer deras ideal.
Varför känner sig en man inte manlig för att han inte följer detsamma.
Vad är det som gör att vi driver oss till det.
Varför tappar vi värdet på oss själva.
Att vara kvinnlig är för mig bara att vara sig själv och tro på det.
Att uppskatta sig själv och sin egen kropp.
Att acceptera den man är och hur man ser ur.
Att vara manlig för mig är att jag är den jag är och inte tvekar på mig själv.
Det finns faktiskt skillnader på oss män och kvinnor.
Men dom skillnaderna är inte så fruktansvärt stora som vi vill göra dom till ibland.
Dom är heller inte så små som andra vill göra dom till heller.
Skillnaderna dom finns där och dom kommer alltid att finnas där.
Vi behöver bara acceptera att dom finns där som dom gör.
Vi behöver inte göra dom större i vår rädsla över att det andra könet ska ta över vårt område.
Vi ska heller inte göra dom mindre för dom finns där.
Det finns kvinnor och det finns män.
Bilden av man och kvinna har förändrats så otroligt mycket på så få år utan att vi kanske ens tänkt på det.
Det som var givet för hundra år sedan är inte ens aktuellt idag.
Kanske är det en generationsfråga.
Kanske är det något vi bara får leva med.
Leva med det faktum att vi alla måste vara lite mer nära varandra.
Att vi män bär på kvinnliga egenskaper och att vi inte ska vara rädda för dom.
Att kvinnor av idag inte behöver pumpa sig fulla med silikon för att ses som kvinna.
Vi måste förstå att vi duger som vi är.
Man behöver inte skära i oss och förändra.
Tro på dig själv utan att bli fånigt macho.
Tro på dig själv i ditt kön.
Våga vara den man DU är.
Våga vara den kvinna DU är.
Våga vara dig själv.

Våga bry dig

Hur kommer det sig att det uppkommer så många situationer både som du ser och som du själv hamnar i där du måste göra ett val.
Ditt val består i att du måste engagera dig.
Antingen i smått eller i stort.
Det kanske inte krävs mycket alls utan att du blott behöver plocka upp en handske någon tappar.
Vad gör du om du ser ett litet barn som gråter, visst hjälper du väl det då så att det inte känner sig ensammast i hela världen.
Visst bryr du dig om det är en annan medmänniska som ser helt nedbruten ut, som om hela världen rasat samman.
Visst bryr du dig.
Jag bryr mig vid väldigt många situationer.
Jag kan inte låta bli.
Jag vill inte låta bli.
Jag tänker inte låta bli.
Jag kommer inte att låta bli.
Varför skulle jag.
Men jag bryr mig bara om dom jag känner i mitt hjärta att jag behöver bry mig om.
Jag vill inte och jag orkar inte att lägga energi även på dom som bara vill synas,
som bara vill höras.
Men jag kan lägga hur mycket kraft som helst på allt annat.
Alla situationer som passerar innehåller så mycket som har ett värde.
Att se den lilla glädjen som möter ens blick bara av att mån håller upp en dörr fastän man egentligen inte behöver det.
Eller att man säger till vännen du möter att hon/han har något som klär henne/honom extra bra.
Att hon/han klär fint i sin nya klippning.
Har du tänkt på vilken energi det ger att du ger den kommentaren om den kommer ifrån hjärtat.
Inte bara sägs rent slentriant.
Du måste mena det du säger för att det ska kännas.
Du måste mena det du gör för att det ska märkas.
Att våga bry sig krävs bara att du bjuder på dig själv.
Att visa att du gör det.
Vi måste våga bry oss om varandra.
Inte bara springa förbi i tron om att det ordnar sig säkert för den personen som sitter där och gråter.
Det kommer någon annan som tar hand om situationen.
Men varför skulle det göra det om inte du gör det..
Om inte du tror att det du gör är värt något varför skulle någon annan göra det.
Tänk om det är din vän, din syster, din son som sitter där och alla bara går förbi.
Skulle du tycka att det var ok.
Är det ok i vissa situationer men inte i  andra.
Finns det någon tydlig gräns.
Känner jag att jag bryr mig så kan inte jag blunda.
Blundar du.
Vad säger ditt samvete.
Ångrar du dig när du gått förbi.
Undrar du vad som hånde sen.
Jag vågar bry mig.
Snälla våga det du också.
Våga göra världen lite vackrare.
Våga tro att det du gör faktiskt har ett värde.
Man får aldrig sluta att bry sig, vad skulle då hända.
Våga bry dig.

Att Vilja

Det är så många gånger i ens liv som i varje fall jag stöter på små hinder.
Stor hinder.
Enkla hinder.
Hinder som jag själv bygger upp.
Hinder som andra bygger upp.
Hinder som är bra.
Hinder som är onödiga.
Vad är det som får mig att vilja ta mig förbi dessa.
Vad är det som gör att jag tar mig förbi dessa.
Vad motiverar mig till att ta mig förbi dem.
Vem kan motivera mig till att göra det.
Vad kan driva mig till motsatsen.
Jag skulle vilja säga att förr så hade många små hinder tett sig väldigt stora för mig.
Men idag.
Idag är allt annorlunda.
När man väl har sprungit in i alltför många väggar.
När man kommit till för många återvändsgator.
Då tar man lärdom av dessa och väljer med insidan av sig själv.
Man vill ju alltid framåt.
I varje fall jag.
Jag vill utvecklas som människa.
Jag vill bli bättre som medmänniska.
Jag vill kunna ge ännu mer av det jag kan.
Vad driver mig till det.
Min vilja.
Min vilja den driver mig framåt.
Min vilja den gör att jag inte ger upp utan söker en ny lösning om den första inte fungerar.
Det finns alltid ett sätt som är bättre än det andra.
Jag vill för jag har en inre vilja att vilja.
Se inte hinder som något bestående utan bara något tillfälligt.
Se hinder som en motivationspelare som du måste bestiga.
Se din vilja som din vän.
Gör den till din allierade.
Låt den driva dig.
Låt din vilja göra dig stark.

Ljus

Visst är det väl ändå en helt underbar tid den vi går in i nu.
Det spelar liksom inte någon riktig roll att det är lite kallt.
Att det kommer en liten snöby.
Eller att det är en dag fylld med regn.
Det är ljuset jag vill åt.
Det är ljuset som gör att jag tycker att allt känns lite lättare.
Det är ungefär som om man lättar på locket över en begränsad värld.
Helt plötsligt så fylls den av ett underbart magiskt ljus.
Ett ljus som nästan levt helt i sin frånvaro tack vare att man blott fått se det genom fönstret alla dagar man jobbat.
Ett ljus som nu tar sin rättmätiga plats och ger oss något alldeles extra.
Det är som om samtidigt som ljuset tänds så går mina mungipor upp.
Det blir liksom lite lättare, tycker inte du det också.
Saker och ting som gömts under hela det långa vinterhalvåret det kommer fram igen.
Det brister ut på samma sätt som blommorna som letat sig upp ur marken och nu vill sträcka på sig.
Jag älskar vad ljuset ger mig.
Ljuset ger mig så mycket glädje.
Ljuset det gör att jag ser dig ännu bättre.
Ljuset det ger mig mer.
Visst är det underbart med ljus.
Ljuset det ger mig energi.
Ljuset för mig det är energi.
Visst är det härligt.

Respekt

Ett av dagens viktigaste ord.
Ett av dagens mest missbrukade ord.
Ett av dagens mest missförstådda ord.
Undrar hur många som egentligen använder ordet respekt i dess bemärkelse som det förtjänar.
Respekt är ett oerhört tungt ord för mig.
Det är ett ord som förtjänar respekt.
Det är ett vackert ord för det kan ge så mycket.
Men det är ett nersolkat ord som halkat in på lite villovägar.
Att få respekt, varför ska man det.
För mig är det något man arbetat upp.
Något man fått jobba ihop.
Det är inte något man bara kan kräva hur som helst.
Varför ska jag ge en person respekt bara för att han eller hon kräver det.
Vad har den personen gjort för att få det.
Respekt är ett ord med dignitet i sig för mig.
Jag har respekt för många människor.
Jag har respekt för många situationer.
Men dom har också gjort sig förtjänta av att få den respekten av mig.
Vem ger du respekt.
Kan du ge respekt.
Kan du inge respekt.
Vill du ha respekt.
Förtjänar du verkligen respekt.
Vet du vad respekt är.

Att må bra

Har du några knep som du gör för att känna en inre tillfredsställelse.
Väljer du att bara säga ja eller vågar du säga nej.
Det finns så mycket olika saker som vi alla tar till just för att må bra.
Jag själv omger mig med helst med sånt som gör att jag kan landa ordentligt i mig själv emellan allt hetsande som man utsetts för dagligen.
För hur det än kommer omkring och hur lugn jag än verkar i mitt yttre så finns det ändå den där triggande stressfaktorn som gör att man behöver det.
Jag behöver mina landningsplatser, och dom finns där.
Dom gör att jag kan sätta ner fötterna, andas ut och bara vara.
Dom finns där för att jag vill att dom ska finnas där.
Dom finns där för att dom ska finnas där.
Dom finns där för att dom behövs.
Jag vill må bra och självklart vill jag att du ska må bra.
Jag vill göra vad jag kan för att du ska må bra men inte bara för stunden utan även längre fram.
Det gagnar inte någon om man bara ger sig själv tillfällig tillfredsställelse gång på gång på gång.
Man behöver mer i förlängningen.
Det är det som krävs för att jag ska må bra.
Något som håller för stunden och kan ge mig en tillfällig ro men även generera något gott i förlängningen.
Det är dit jag vill komma.
Det är där jag vill må bra.
Inte bara här och nu utan även imorgon.
Vikten av att må bra är viktigt för den ger mig förmågan av att kunna ge av mig själv.
Jag vill må bra.
Jag tänker må bra.
Jag ska må bra.
Jag mår bra.
Vad vill du.

Vägen fram

Jag kan aldrig säga att det jag säger är rätt eller fel.
Det är det ju bara i mina ögon.
Det är min åsikt.
Det är min tanke.
Något jag lärt mig uppskatta allt mer med  tiden, med åren.
Det är att det inte är slutmålet som är det primära i vad jag ser fram emot.
Skulle jag göra det så skulle jag tappa allt på vägen dit.
Mitt liv skulle te sig så tom och meningslöst om jag inte tog till vara på något mer.
Det där mer är vägen dig.
Vägen dit för mig är min resa.
Det är den som är viktig.
Det är där jag upplever något.
Det är där jag har mitt liv.
Att det finns ett slutmål i min tanke det är en bieffekt i det hela.
Jag vill uppleva mitt liv.
Jag vill inte leva mitt liv och bara se det i backspegeln.
Mitt liv är här och nu.
Inte imorgon.
Har varit där många gånger i mina tankar och kan bara konstatera att
om jag inte lever nu.
När ska jag då leva.
Man vet ju aldrig vad som händer imorgon.
Vill man vakna upp en dag och bara inse att den enda tanke som cirkulerar i ens inre är.
Tänk om jag hade.
Tänk om.
Tänk om.
Om inte alla om hade funnits, hade mitt liv varit lättare då.
Hade jag velat att det skulle vara lättare.
Om alla val hade varit självklara och utstakade .
Hade dom gett mig samma tillfredsställelse som min egen insikt ger mig.
Att vara impulsiv är inte något jag vill vara men att följa min egen insikt.
Att lyssna till mitt hjärta.
Att tro på mig själv när jag går vägen fram är viktigt för mig.
Men det är för mig.
Vad är viktigt för dig på din väg fram.
Stannar du till och funderar på det.
Undrar du över dina val och icke-val.
Lever du i det förgågna, nuet eller i morgondagen.
Jag har min väg framåt.
Jag ser den inte och det vill jag heller inte göra.
Men jag vet att den finns där och jag är nyfiken på den.
Vägen framåt, den lockar mig.
Vägen framåt är mitt liv.
Det är vägen fram som ger mig det jag vill ha.
Du är en del av det.
Vägen fram , det är livet för mig.

Lugn

Jag tror att gränsen mellan sitt inre lugn
och ens inre oro är väldigt tunn.
Tror att vi har väldigt olika möjligheter,
olika förmågor att söka oss dig, att hitta dit.
Jag för min egen del känner att det är en så befriande känsla,
en befriande känsla att ta mig till mitt inre lugn.
Känner mig bekväm där.
Känner mig trygg där.
Det är lätt för mig att ta mig dit.
Tror att det är viktigt att kunna hitta sitt inre lugn.
Tror att man behöver den landningsplatsen.
Man behöver hitta lugnet.
Man behöver få känna ro.
Det finns så mycket runtomkring oss idag ,
så mycket som gör att vi verkligen behöver få land i ett litet men ack så värdefullt lugn.
Jag älskar rörelse, när det händer något.
Men jag uppskattar verligen att få känna lugnet.
Lugnet det ger mig så oerhört mycket.
Lugnet det ger mig kraft.
Lugnet det ger mig frid.
Man behöver hitta sitt eget verktyg för att ta sig ifrån sin egen oro till sitt inre lugn.
Man behöver få  känna lugn.
Jag behöver få känna lugn.
Jag har min plattform, har du din.