Hur kommer det sig att en del människor verkar hinna med att göra hur mycket saker och ting som helst samtidigt som vissa stånkar och stönar över minsta lilla.
Visst är det konstigt att det är just på det sättet.
Många förnekar säkert att det är just på det sättet bara för att dom inte tittar på sig själva på ett tillräckligt objektivt sätt.
Jag ser det snarare som att dom inte ens tittar med sina ögon när dom går.
Dom skulle lika gärna kunna gå med ögonen slutna eftersom dom så gärna går i samma fotspår dag ut och dag in, gör samma rutiner och till och med helst äter samma mat.
Det är synd om dom för vad dom säger är ju att dom inte hinner att göra något annat.
Att dom inte orkar att göra något annat.
Att inspirationen helt saknas och med den så försvinner deras vilja i att förändra.
Bullshit säger jag, bara jävla bullshit.
Varför ska vissa alltid behöva bli serverade med saker och ting vad det än må vara för att dom själva ska hinna med något annat i deras liv.
Varför ska någon annan ständigt behöva ta av sin tid för att tillgodose deras behov.
Jag har verkligen inte något emot att hjälpa till varken till höger eller vänster men jag gör det bara frivilligt när jag ser att det behövs på riktigt.
Man kan lätt säga saker om andra som tar sig för av livet utanför deras vanliga box.
Jag väljer att säga, bra gjort.
Jag väljer att tycka att så länge någon gör det utan att ligga någon annan till last för att komma dit så är det bara fantastiskt kreativt.
Man måste inte planera ihjäl sig för att få saker och ting gjorde.
Man måste bara ha viljan.
Många gånger så är det nämligen bara det som det handlar om, att vilja.
Vi kommer till olika stolpar i våra liv där vi får anpassa oss efter vad vi har att förfoga.
Som barn så är vi beroende av våra föräldrar, skolor och olika fritidsaktiviteter men redan där handlar det dessutom vad vi själva tar oss för.
Vissa barn är påhittigare än andra och ser oändligt många mer möjligheter i att använda en boll, en pinne, ett papper eller vad det nu må vara.
Vissa barn är kreativa på ett annat mer destruktivt sätt som kommer till uttryck genom deras avundsjuka.
Kanske finns det något annat barn som har den där saken som det själv vill ha men inte får och genast vill det första barnet förminska värdet av det genom att säga negativa saker, reta eller till och med förstöra det bara för att jävlas.
Man gör det istället för att på ett kreativt sätt hitta något annat man själv tycker om.
Det här beteendet tar vi sen med oss när vi blir vuxna.
Vi ser en granne som köpt en ny bil, eller byggt en badtunna på tomten och genast så tittar den där berömda avundsjukan fram igen.
Jaha tänker du och säger det förmodligen till någon där hemma hos dig.
Nu har minsann grannen slagit på stort igen och med din negativa inställning till just det som grannen har gjort så kan du heller inte unna personen i fråga något gott i det hela utan du väljer att spy lite galla över vad du just beskådat.
Men varför går du där med den där missunnsamheten i ditt bröst.
Varför kan du inte istället tänka att, fan va kul att dom har gjort det där som vi pratat om att göra.
Gå över dit och säg några beundrande ord om det som är gjort så kanske du till och med blir bjuden över på ett dopp i poolen och får uppleva en allmänt skön stämning.
Du kanske till och med kan ta dig i kragen och fråga vederbörande om hur den har gjort för att bygga just den där som du också skulle kunna tänka dig ha och vips så har du istället för att skapa en missämja mellan två grannar skapat ett band.
Vad jag vill komma till är att alla har sin egen tid att förfoga över.
Jag har min och en av dom saker som jag tycker om att göra är det jag gör just nu, att skriva och därför unnar jag mig det så ofta som andan faller på och jag känner att jag har tid.
Visst önskar man ibland att dygnet hade 48 timmar för att man skulle vilja hinna med mycket mer men andra dagar tänker till och med jag att det vore skönt med dygn som bara var 12 timmar.
Alla har själva ansvar över sina egna liv och handlingar och jag skulle aldrig må bra av att ständigt utnyttja andra bara för att tillfredsställa mitt eget ego eller för att jag var lat.
Om jag behöver hjälp ja då kan jag tänka mig att fråga efter det men då är det verkligen för att jag känner mig begränsad i vad jag klarar av.
Ibland behöver man vara två eller flera för att göra en sak.
Jag tillhör kategorin människor som genom livet haft lite problem just med den saken.
Det vill säga att just be om hjälp istället för att lösa det själv men med tiden så har jag blivit bättre på det precis som jag har blivit bättre på att inte låta mig utnyttjas.
Det sistnämnda har gjort att när personer som jag vet kan lösa sina egna problem men inte gör det för att dom väljer minsta motståndets lag bara på grund av deras lathet får ett nej ifrån mig när dom ber om min hjälp.
Jag gör det inte för att på något sätt vara elak utan för att jag anser att dom inte ska utnyttja andra för deras egen vinnings skull.
Många gånger så handlar det helt enkelt om att vilja göra en sak, för om man vill så kan man otroligt mycket mer.
Många gånger så kan man hjälpa någon genom att inte hjälpa till utan låta den andra lösa sitt eget dilemma, sitt eget lilla så kallade problem.
Vi finns för att vi ska kunna hjälpa varandra, inte utnyttja varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar