Det finns många saker i mitt liv som jag mår bra av, riktigt bra och det jag mår allra bäst av är min familj, mina nära och kära.
Tack vare att jag har en så otroligt underbar familj så orkar jag så mycket mer än vad jag faktiskt tror att jag skulle kunna annars.
Dom finns där i olika skepnader både i vått och torrt och det behöver man i livet.
För livet är inte alltid fyllt av rosa moln men heller inte omgärdat av totalt mörker.
Min familj symboliserar väldigt mycket av livet i sin helhet och den har sidor jag aldrig skulle vilja vara utan.
Jag tillåts att vara tyst och tillbakadragen men samtidigt lämnas alltid en plats öppen när jag vill göra min röst hörd eller synas på något annat sätt.
Jag vet att jag inte är ensam och jag tänker heller aldrig lämna någon annan när den behöver mig.
För det är så i livet att vi behöver alla känna det där, det lilla stråket av att faktiskt vara behövd.
Att ges en plats eller att ge en plats där man får ett litet eget utrymme, du är förtjänt av det precis lika mycket som jag själv är.
Jag är verkligen stolt över min familj för den visar så otroligt många karaktärer som hjälper till att forma mitt liv lika mycket som jag får tillfälle att forma deras.
Vi tänker inte på det så ofta men vi påverkas hela tiden av vår omgivning och självklart allra mest av dom som vi väljer att omge oss med.
Därför är det så viktigt tycker i varje fall jag att man tar sitt ansvar över sitt eget liv utan att försöka vara som en amöba på någon annans.
Vi ska inte alltid välja att tacka nej när någon sträcker ut en hand i ren välvilja utan vara öppna för att faktiskt ta den där hjälpen, inte alltid men i varje fall någon gång då och då.
Det ska vara lika naturligt hos oss att heller inte alltid be om hjälp eller indirekt nästan skuldbelägga andra när dom inte kan ställa upp bara för att du ska kunna göra det du vill.
Andra är inte skyldiga att ständigt täcka upp för dig för att du ska kunna göra saker, du är skyldig dig själv att se till att du klarar av det du själv föresätter dig.
Jag är stolt över min familj för den innehåller så många fantastiska individer, själar som vill så väl och som ibland nästan slår knut på sig för att uppnå det dom företar sig.
Mål som jag själv utan hjälp skulle kunna känna ouppnåeliga känns därför fullt överkomliga och det bästa av allt är att jag känner att även om jag inte lyckas hela vägen så spelar det mindre roll.
Min värld går inte under för det, den blir bara lite naggad i kanten och det kan jag faktiskt leva med.
Jag är stolt över min familj som ständigt bygger upp egna mål och tar sig till dessa.
Jag är stolt över min familj för dom överraskar mig med sitt tänkande utanför den fyrkantiga boxen.
Det är inte så lätt alla gånger att gå ur sin bekvämlighetszon och jag är inte den som ser det som ett måste heller men när man väljer det så gör man det i ett syfte.
Det finns inga måsten i det jag gör mer än att inte göra andra illa.
Där går nämligen min gräns till vad jag kan acceptera, har man valt den vägen så är man utanför, långt utanför vad som är ok i min lilla värld.
Jag är stolt över min familj och jag älskar den av hela mitt hjärta.
Jag vet att den finns där för mig och den vet att jag finns där för dom.
Det är en enkel, väldigt okomplicerad sanning som jag går i precis varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar