Språk isolerar folk

Det är lite ironiskt tycker jag hur världen som blivit så otroligt mycket öppnare under det senaste seklet samtidigt blivit mer reserverat.
Jag menar i det att parallellt med att människor från olika delar av världen har rört på sig i en mycket större omfattning och att våra olika kulturer blandats med varandra så har det blivit väldigt uppenbart att våra olika språk som vi uttrycker oss i samtidigt blivit som till en kil mellan oss.
Osäkerheten mellan grupper som inte förstår varandra rent språkligt har gjort att vi istället för att integrera oss med varandra dragit oss tillbaka under våra stenar i tron om att det är säkrare där.
Rädslan för vad som sägs i mindre grupper har blivit mer påtaglig i samma takt som våldet blivit en allt vanligare del i vårt samhälle.
När vi inte vet vad som sägs så blir vi genast mer osäkra och den osäkerheten fortplantar sig vidare till vårt vidare beteende.
Vi känner oss helt enkelt utestängda från vad som borde vara en större gemenskap, en större förståelse, en större vidsynthet.
Det är verkligen så att när man kan göra sig förstådd på ett annat språk så blir man mer accepterad.
Man har liksom öppnat upp ett gemensamt forum, en plattform på vilken man kan stå tillsammans.
Genom att ha gjort det så har man visat att man är villig att dela med sig av sig själv.
Väljer man däremot att istället vända språket emot sin omgivning så väljer man samtidigt att stänga ute andra och genast så skapar men en form av något som känns väldigt obekvämt.
För mig har det alltid varit viktigt att försöka förstå vad andra menar, vad andra tycker, tänker och känner för då kan jag göra en egen bedömning av vad det faktiskt är dom vill ha sagt.
Om jag stängs ute från den möjligheten så känner jag mig genast väldigt utelämnad.
Nu är det inte så att jag inte har någon som helst förståelse för att till exempel invandrare pratar sina språk sinsemellan men känslan av utanförskap blir för mig väldigt påtaglig när jag inte förstår.
Att inte förstå är tyvärr något som skapar ett gap emellan grupper och jag är en förespråkare av att man istället ska söka vägar som snarare kan överbrygga den typen av situationer.
Det handlar samtidigt om respekt och god ton emellan människor.
Visst, vill någon förklara något för någon på sitt språk för att man saknar orden så är det en sak men jag tycker att man alltid ska försöka.
Jag begär inte att man ska kunna allt vart man än kommer men om man visar en god vilja i att åtminstone försöka så tror jag att man kommer väldigt långt.
Låt inte språk isolera språk, låt språk istället skapa en gemensam värld, en värld där vi vill leva bredvid varandra, inte åtskilda från varandra.