Jag vet verkligen inte varför det ständigt ska pågå konflikter, små som stora.
Vad är det som är den drivande faktorn när detta sker.
Avundsjuka är nog ett ord som dyker upp på dom allra flestas läppar.
Avundsjuka och missunnsamhet.
För är det något som vi människor är duktiga på så är det just att missunna andra något gott.
Vi är hellre lite trångsinta, lite egoistiska, lite egenkära i mångt och mycket.
Nu är det inte så att alla människor är stöpta i den förpackningen.
Nej, det finns faktiskt fantastiskt många underbara människor som jag mer än gärna ser som vänner eller skulle vilja se som vänner eller tacksamt har som vänner.
Men har du någonsin stannat till och undrat varför du gjort antingen på det ena eller det andra sättet.
Varför du inte stod tillbaka i en situation till förmån för någon annan.
Det är ju så otroligt lätt att vara efterklok och vara den där personen som ivrigt pekar på hur saker och ting egentligen skulle gått till.
Vem kan inte vara den som tar rätt beslut i efterhand.
Det är det där med att ta beslut, att följa beslut, att acceptera beslut som är det svåra för många.
Man vill liksom inte acceptera och följa någon annans åsikt utan att på ett lite närigt sätt påpeka att det inte var riktigt ok det där som just gjordes.
Man sår liksom ett litet frö av osäkerhet i det hela bara för att man själv inte är bekväm med situationen.
Jag tycker att det är tråkigt på riktigt att människor vill varandra illa.
Att man så gärna hellre sticker kniven i någon bakifrån istället för att vara den som finns där som ett eventuellt stöd.
Jag tycker att det är så konstigt när någon hellre baktalar någon istället för att stanna till och lyssna på vad den egentligen menar.
Det är ju nämligen så att vi har väldigt olika sätt att få fram det vi har att säga.
Vi kanske inte kommer hela vägen i vår förståelse för varandra och bara på grund av det så väljer vi att slå en obekväm ring runt det hela och totalt förkasta det.
Jag är själv av den linjen att det finns faktiskt alltid en gyllene medelväg att gå.
Man behöver inte följa någon slaviskt.
Man måste inte tro på en sak bara för att någon annan gör det.
Man kan inte bara förlita sig på vad andra människor gör, tänker och tycker.
Men man måste heller inte vilja andra människor illa.
Det är ok i min värld att den som kämpar lite extra även får lite extra.
Men det kommer aldrig vara ok att någon bara kräver detsamma bara för att den tycker si eller så.
Det berör mig verkligen illa när jag hör någon obefogat spy galla över någon bara för att.
Men jag väljer att inte tyst bara lyssna och låta denna person få den där lavinen över sig utan att den ens vet om det.
Jag väljer att säga det jag tycker och tänker och till och med försvara denna någon om det så behövs.
För ingen behöver eller ska ta skit från någon, inte någon som inte förtjänar det i varje fall.
Självklart finns det undantag för visst finns det idioter därute som jag inte unnar något.
Dom som bara förstör, dom som bara ska ha, dom som bara ska söndra.
Dom som bara baktalar, dom som bara ljuger, dom som bara utsöndrar negativitet.
Alla är inte perfekta på något som dom gör men samtidigt så gör väldigt många precis så gott som dom faktiskt kan efter sin förmåga och det tycker i varje fall jag är det enda som räknas.
Det är bättre att hjälpa varandra till att uppnå ett positivt resultat vad det än må vara än att någon enskild individ får sitt ego tillfredsställt.
Det är alltid bättre att hjälpa än att stjälpa.
För tänk den gången du själv behöver hjälp i något och ingen finns där för dig.
Tänk att alla har vänt dig ryggen och stängt dörren där bakom.
Tänk dig att du hamnar utanför alla sociala sammanhang.
Tänk att ingen vill lyssna på din röst när du mår dåligt eller när du helt enkelt bara vill göra den hörd.
Det är inte en sån värld jag vill leva i.
Jag vill finnas där för dom jag håller av, dom jag älskar, dom jag värnar om.
Men jag vill även finnas där för dom som jag faktiskt känner att jag på något sätt kan hjälpa.
Jag vill inte någon illa och jag hoppas att ingen vill mig det heller men det kan jag aldrig riktigt säkert veta.
Jag väljer att fortsätta att tro på människan och dess möjligheter att leva ihop i olika sammanhang.
Att man kan se över gränser istället för att bara se det som motsättningar.
Men det kan bara ske under en förutsättning och det är att min omgivning gör detsamma och det är ju inte något som jag själv kan styra över utan bara hoppas på.
Om jag fick välja så skulle vi alla mötas med en varm välmenande kram i våra hälsningar.
En kram som kommer ifrån hjärtat och som bara visar medkänsla, kärlek och sympati.
En kram som bara förmedlar vänskap.
Den världen vill jag leva i.
Den världen vill jag dela med mig av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar