Man måste inte alltid hävda sin rätt

Jag vet inte varför det är så otroligt viktigt för en del att dom till varje pris ska hävda sin rätt.
För min egen del så tycker jag att det är viktigare att jag ser situationen som den är.
Ibland kan det vara att det är min tanke som är den rätta att hålla fast vid men lika ofta så kan det vara så mycket viktigare att vara lite mer öppen i sinnet.
För det är ju så att vi alla går med olika tankar och funderingar.
Många kan stämma väldigt bra överens med varandra men vid otaliga tillfällen så kan vi stå där i varsin ringhörna och tjurskalligt bita oss fast vid vad vi tycker är det rätta att göra, att tycka, att tänka.
Det kan ju till och med vara så illa att vi inte ens vill ge vika för den andra alls.
Jag betraktar dessa personer som envisa tjurskallar och lyssnar så lite jag någonsin kan på dessa.
Det blir liksom att i deras desperata vilja att ta plats så blir det en motsatt effekt hos mig.
Jag kan liksom inte bara backa undan bara för att dessa personer kräver utrymme.
Även jag vill ha plats även om jag inte skriker lika högt.
Det där med att hävda sin rätt är verkligen inte viktigt för mig om man inte kommer till situationer där jag ser att det jag tycker och tänker faktiskt kan göra mer nytta än skada.
Alla som känner mig vet om att jag inte är den där personen som vill synas eller höras i onödan.
Jag är mer en betraktare, en åskådare som ibland hoppar in på spelplanen när jag känner att jag kan förändra spelet som pågår framför mina ögon.
Man kan kanske säga att jag tar ett ansvar i situationen istället för att bara lojt titta bort.
Jag har nämnt vad jag tycker om egoister ett antal gånger tidigare och min åsikt om deras värde har aldrig någonsin rubbats.
 Egoist ska man bara vara så att man själv inte ska bli skadad, inte bara klampa på och helt skita i vad andra tycker och tänker.
Man måste verkligen inte alltid hävda sin rätt, ibland kan det vara rätt att stå tillbaka.