Ingen människa kan allt

Ingen människa kan kunna göra allting, förstå allting, se allting, höra allting.
Det vore liksom att begära för mycket.
Men om vi vill så kan vi komma ganska långt på vägen.
Nu menar jag inte att någon ens kommer komma förbi 50% eller kanske ens 10 men det är faktiskt helt ovidkommande hur långt vi kommer i den processen.
Det är vi själva som sätter nivån på vad vi tycker är bra nog, inte någon annan.
Är du nöjd med vad du kan så ska du också känna en inre tillfredsställelse.
Är du däremot missnöjd, ja då vet du vad du ska göra.
Då ska du helt enkelt anstränga dig lite till så att du tar dig till den nivån som du vill komma.
Om någon klankar ner på dig så kan du fundera på varför.
Är det för att du inte ansträngt dig tillräckligt eller är det för att vederbörande inte har någon korrekt uppfattning om vad din förmåga och avsikt verkligen är.
Vi bär alla på kvalitéer, stora och små och hur vi förvaltar dessa är upp till oss.
Vad vi däremot inte kan räkna med är att andra ska uppskatta när vi själva inte ens försöker utan bara överlåter det jobbiga, det kanske lite svåra, det skitiga till andra.
Man måste våga ta tag i saker och ting själv annars sitter man där med sin egen självrespekt i knäet och mer eller mindre stinker av sin egen förruttnelse.
Vi bär med andra ord ett ansvar för vad vi själva gör.
Du kan inte begära att andra ska försvara dig jämt och ständigt utan ibland så måste du stå upp för dig själv.
Ingen människa kan allt, ingen kan någonsin begära det, men du kan oerhört mycket om du själv vill.