Man är inte mer än människa

Ingen, absolut ingen är mer än en vanlig eller för all del ovanlig människa.
Många verkar välja att tro att dom själva är något som är värt så otroligt mycket mer än vad alla andra är men så är det inte.
Bara för att man är driven och åstadkommer massor, tjänar massor, skaffar sig maktpositioner så betyder inte det att den personens liv är värt mer än andras.
Jag kan bara se ett tillfälle där någon faktiskt är värd mer och det är när någon helt osjälviskt lägger ner hela sin kraft och själ i att rädda andra, att skapa bättre liv åt andra, att överhuvudtaget skapa ett liv åt andra.
Dessa personer är något alldeles speciellt extra men dom är fortfarande bara människor som bara äger rätten till ett liv.
Jag är vad man nog skulle beteckna som en relativt vanlig människa, en som inte sticker ut särskilt mycket i mängden men som ändå tar sig fram på ett relativt bra sätt.
Jag gör oftast det som förväntas men hamnar som så många andra ibland i ett vacuum där jag inte riktigt känner att jag räcker till.
För ett antal år sedan så skulle jag slagit knut på mig för att ta mig igenom den bubblan men med ålder så kommer även erfarenhet och den säger mig att man inte behöver anstränga sig hela tiden bara för att vara andra till lags.
Jag har helt enkelt inte ett behov av att visa upp något för andra, att ständigt prestera, att ständigt göra vad andra tycker.
Jag gör helt enkelt mina val i min egen form av människa och dom gör jag precis hela tiden.
Jag väljer att tro på mitt liv och det som jag gör och samtidigt att inte tro på abstrakta saker som gudar eller högre makter för det finns verkligen inte någon som helst substans i att något sådant skulle kunna existera.
Många saker är svåra att förklara som till exempel livets uppkomst och jag är övertygad om att det kommer att dröja innan man kommer till roten vad det gäller den frågan men det stör mig inte.
Istället väljer jag att leva här och nu.
Jag gör det med respekt för mina nära och kära, med respekt för mina medmänniskor och med en vilja att ständigt söka efter goda praktiska lösningar på problem i vardagen.
Inte stånga mig blodig i mina protester mot andra som vill ha sin vilja igenom.
Jag tror på fredliga lösningar, att man genom att förstå varandra kan nå fram till varandra.
Vi kommer alltid gå med olika åsikter om saker och ting.
Ibland så kommer jag att få min vilja igenom och ibland så får jag vika mig för andra lösningar och se det som andra möjligheter utan att bli bitter för det.
Man är inte mer än människa, jag är inte mer än människa, du är inte mer än människa.
Jag lever mitt liv och det rår ingen annan över.
Du lever ditt liv och det kan jag ha en åsikt om men jag kommer aldrig att bestämma över det.
Det får jag istället acceptera så länge som du accepterar mig och mitt liv för vad det är.