Jag tycker att det är lite tragiskt när man hela tiden bevittnar människor som ska leva genom det som andra åstadkommer eller gör.
Man påpekar att man själv var med där mitt i det hela även fast man inte var mer än någonstans därute i periferin.
Bara för att man känner en person som har gjort en sak så betyder inte det att man själv har gjort det.
Bara för att man någon gång har hört talats om någon eller något så betyder inte det att man själv hela tiden varit den där spindeln i nätet.
Visst är det lite tråkigt att ständigt höra om andras kusiner, polare eller andra långväga bekanta, bara för att vederbörande verkar tycka att det den själv har gjort eller upplevt varit alldeles för tråkigt för att ens återberätta.
Man sockrar och saltar dessutom gärna dessa historier så att dom nästan omgående blir som vilken gammal skröna som helst.
Trovärdigheten den faller totalt och någonstans i det hela så är det som om att den reella verkligheten den är sekunda och får stå tillbaka helt och hållet för det man själv ser.
Jag är av den kategorin människor som istället väljer att glädjas åt människor som det går bra för.
Det spelar liksom ingen roll om det är stora saker eller små, det värmer mitt hjärta lika mycket vilket av vilket som.
Men ni som ständigt ska leva genom andra.
Ni som är så pinsamt bleka att ni inte ens ser er själva när ni tittar i spegeln.
Den ni istället ser är någon som ni hela tiden försöker låtsas vara.
Men varför ser ni ner så förbannat på er själva.
Varför tycker ni att det dom andra gör är så mycket bättre.
Varför sätter ni inte ett högre värde på det som ni själva åstadkommer.
Tänker ni aldrig på att dom gånger ni verkligen anstränger er då når ni riktigt högt.
Jag är en enkel människa, har aldrig påstått något annat.
Men det hindrar inte mig från att uppskatta vem jag är.
Jag gläds åt när jag lyckas med saker och ting.
Jag gläds åt att se när andra mår bra.
Jag gläds åt andra framgång.
Men det betyder inte att jag måste leva genom dom.
Det jag gör har också ett värde även om det är en väldigt enkel syssla.
Det har det för annars skulle det mesta vara meningslöst i livet och det är det inte.
Du ansvarar för det som händer och sker i ditt liv, inte jag.
Jag ansvarar för det som händer i mitt, inte du.
Vi ska alla leva i våra egna liv men vi får gärna göra det i harmoni med vår omgivning.
Gör vi det så har vi en riktigt stor chans att komma riktigt långt.
Gör vi det inte, ja då...........................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar