Man säger ju ofta att saker och ting är omgärdat av gränser men är det verkligen så.
Jag tycker inte om att begränsa vare sig det ena eller det andra.
Det är skillnad på att själv sätta gränser för vad man själv anser är lämpligt i olika situationer.
Det kan ju vara allt ifrån att inte ställa orimliga mål, jag kommer till exempel aldrig att hoppa 12 meter i längdhopp eller kasta en sten till månen.
Eftersom det är rimligt att ha den insikten så borde det även vara rimligt att ha även en rejält snävare syn på saker och ting som är runt oss.
Jag tror i ärlighetens namn inte att jag kommer att vara den där som vinner 15 miljoner på stryktipset, men jag hoppas att så kommer att vara fallet.
Där kommer skillnaden in emellan tro och hopp och att veta.
Du kan tro att det kommer sluta si eller så i en match men att sen få ihop det på ett perfekt sätt i dom andra 12 och dessutom göra det utan att någon annan samtidigt gör det blir genast mycket svårare.
Någonstans där så har jag mentalt satt upp en gräns för vad som är rimligt och vad som är otroligt men ändå inte helt omöjligt.
Att kasta den där stenen till månen är en omöjlighet på grund av en mängd olika omständigheter och håller sig utanför det ens möjliga.
När det sen kommer till andra saker i livet så är det väldigt ofta på liknande sätt.
Vi ser möjligheter men vi ser också gränser.
Kärlek är ett av dom mest diffusa som vi dagligen ställs inför.
Vad är kärlek egentligen.
Är det bara när det brinner till i ditt bröst och du blir varm inombords så fort du tänker på den du håller kär.
Eller är det kanske kärleken du har för dina barn eller barnbarn.
Den där kärleken som bara finns där som ett osynligt band.
Den är egentligen orimlig med tanke på allt man står ut med till förmån för dessa personer.
Men samtidigt så är den bara där.
Den gör att du ställer dig själv så underbart välvillig till allt som rör dessa.
Ja det kan till och med vara så att du mer eller mindre slår knut på dig bara för att vara dessa personer till lags.
Kärlek är för mig ett väldigt vackert redskap.
Det är ett signum som omgärdar så mycket som jag tycker om på riktigt i mitt liv.
Jag ser verkligen inga gränser i vad den kan ge för den expanderar i samma takt som jag får fler personer att älska.
Jag har inte bara en viss mängd kärlek till förfogande utan jag har hela mig med allt vad det innebär.
Det är lite grann som att öppna en ventil till en förpackning som sitter förankrad till en outsinlig källa.
Att sätta begränsningar på min kärlek vore det samma som att sätta begränsningar på mig och mitt eget liv och det kommer jag aldrig att göra.
Jag kommer att fortsätta att ge så mycket jag någonsin kan av mig själv för det är det jag älskar.
Kärlek är för mig något som aldrig får begränsa mig utan snarare få mig att växa.
Men det sker alltid på mina villkor i samförstånd med dom objekt jag valt att ta till mig.
Kärlek är nämligen inte något man bara kan rikta åt ett håll, det handlar alltid om att ge och ta.
Kärlek är vackert och det är något som ska vårdas på ett följsamt sätt så att den får fortsätta att växa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar