Jag såg en gammal man på tunnelbanan

Idag var en sån där dag när jag blev märkbart tagen av känslan av saknad.
Jag har varit inne på det ämnet förut och jag kommer säkert att komma in på det igen.
Men det här med att sakna någon är något i varje fall jag aldrig kommer att sluta att göra.
När jag stod där i tunnelbanan så kommer det in en gråhårig elegant farbror.
En sån där som man omedelbart har en tyst respekt för.
Inte för att han hade ett skräckinjagande utseende som gav mig kalla kårar.
Nej, han hade det där mysiga utseendet som bara gamla farbröder och tanter kan ha.
Det där som barn tyr sig till när dom vill ha en mysig lugn stund.
När dom så gärna hoppar upp i knäet eller sätter sig på en stol bredvid för att göra något som dom nästan bara tycker om att göra just med dessa underbara människor.
Jag fick en känsla av att jag såg min pappa i honom.
Det gick som ett varmt stråk inom mig och jag både mös samtidigt som jag fick en tår i mitt öga.
Den där saknaden som man får när man förlorar någon den går aldrig att sudda bort och det vill jag inte heller göra.
Jag kände den där saknaden idag, saknaden efter min pappa, min älskade fina pappa.
Saknaden av en av mina allra närmaste vänner i mitt liv.
En människa som jag fick dela mitt liv med i nästan ett halvt sekel.
Det råder inget tvivel om min kärlek till mina föräldrar eller om min saknad efter just min pappa.
Men jag går vidare ändå och jag gör det tack vare att jag har så otroligt underbara människor runt mig precis hela tiden.
Jag vet inte vad det är som gör det men på något sätt så lyckas jag hitta dom där smultronen i livet som gör det så otroligt värt att leva.
Allt är verkligen inte bara pest och pina.
Allt var inte bättre förr.
Det finns så otroligt mycket som är så himla bra i mitt liv.
Den där gamla mannen på tunnelbanan fick mig att stanna till.
Han fick mig att känna efter därinne och det gör jag så gärna för det visar att jag lever.
Han påminde mig om det liv jag haft och vad jag saknar men han fick mig som sagt att stanna till och i samma stund se vad det är jag har.
Jag har dig i mitt liv.
Jag har er i mitt liv.
Jag har ett liv.
Tänk vad mycket man kan stanna till och tänka bara för att man ser en gammal man på tunnelbanan.
Undrar vad han hette, om han hade några barn, barnbarn och kanske till och med barnbarnsbarn.
Det får jag förmodligen aldrig veta men vad jag däremot vet är vad jag har.
Och det underbara goda vänner är jag så oändligt tacksam för.
Tack för alla ni som finns i mitt liv.
Det är ni som gör skillnaden för mig.
Det är ni som ser till att mitt liv inte bara är i svartvitt utan i all världens färger.
Tack älskade vänner för att ni finns där för mig och glöm aldrig att jag finns här för er.