Vän eller ovän

Många verkar ha svårt att förstå att man inte måste vara antingen vän eller ovän.
Man kan faktiskt stanna vid att bara vara.
Det är ett val vi gör dagligen när vi träffar människor som vi antingen känner eller bara ställs inför.
Att vara vän med någon behöver verkligen inte innebära att man gör någon annan till ovän.
Bara för att jag inte delar någonting med en människa så behöver jag inte döma den till något.
Jag väljer som sagt hela tiden, varje dag, varje timma, varje minut saker som jag bedömer på ett eller annat sätt, så också med människor.
Men bara för att jag inte tycker om eller ens gillar det jag ser så behöver jag väl inte förkasta det som fel, som något jag inte kan acceptera.
Det är det som det handlar om när många väljer att göra icke-vänner till ovänner.
Man letar efter fel hos dessa personer som gör att man kanske kan se ner lite på vederbörande, eller åtminstone se på personen med lite lätt infekterad blick.
Man väljer helt enkelt att inte ge den personen samma chans som man gör med sina vänner.
Man har inte samma tolerans eller välvilja att se denna lyckas utan istället så kan man nästan se en liten skadeglädje när denna så kallade ovän misslyckas.
Man söker helt efter fel, små obetydliga fel och förstorar upp dom till oöverstigliga hinder.
Varför väljer man inte istället att se dessa människor som några du inte delar åsikt med men som ändå förtjänas att lyssna till.
Jag tycker att det är viktigt att vi idag lyssnar till varandra vare sig vi delar varandras åsikter eller inte.
Jag behöver inte vara ovän med någon bara för att jag inte är dess vän.
Jag kan faktiskt acceptera att vi är olika.
Kan du göra det, ser du möjligheterna att leva med människor du inte delar allt med.
Om du inte gör det så bör du nog rannsaka dig själv och fråga vad det är som ger dig rätt till att döma andra.
Vare sig det är en vän eller inte så har vi alla rätt till en plats.
Min plats är här och nu och den delar jag mer än gärna med andra.
Kram till er alla.