Det är aldrig bra att mörka någonting man gjort

Jag vet inte vad det är som gör att en del tror att dom kommer undan med något genom att inte erkänna att dom faktiskt gjort det dom gjort.
I vad ligger det farliga att erkänna en sanning.
Om man nu har gjort en sak som man inte vill stå för, varför har man då gjort den överhuvud taget.
Är inte det ett inslag av dålig karaktär, eller vek självinsikt när man inte kan stå för sin egen sanning.
Jag är av den där kategorin som tror på sanningar och att om man inte håller sig till den så kommer den förr eller senare ändå ifatt en.
Man kan helt enkelt inte omge sig med lögner och sen samtidigt vara en människa som tror att man ens ska ha en chans att få respekt av sin omgivning.
Om någon vid upprepade tillfällen ljuger för mig eller min omgivning så hamnar den personen på en plats som inte förtjänar något ljus överhuvudtaget, jag kan helt enkelt inte tro på något som den personen sen försöker delge mig eller för den del någon annan.
Om du bara är lite öppen i ditt eget sinne, om du bara ser saker med lite öppna ögon, ja då ser du nog mer är vad du kanske gör när du sätter på ditt eget filter som gör att du sorterar bort det du egentligen borde se.
Tänk bara på konsekvenserna om du skulle mörka någonting på ditt jobb, inför dina vänner eller någon annan situation, tänk på vad det kan leda till i förlängningen.
Lev istället efter tesen som visar dig den ärliga vägen, den som visar att du står för det du gjort.
Fel gör vi alla, jag gör det säkert varje dag, vissa dagar säkert vid ett antal tillfällen.
Men eftersom jag väljer att öppet stå för dessa fel så blir heller inte konsekvenserna stora eller oreparabla.
Det finns en chans att vända det negativa till något positivt i förlängningen.
Hade jag valt att mörka, ja dra slutsatsen själv.
Vad hade du tyckt om mig då och vad hade du i fortsättningen haft för förtroende för mig.
Jag vet hur jag hade agerat och tänkt.