Det är lite tragiskt kan jag tycka.
Att när du inte riktigt vågar då tar du till en lögn.
Men varför vill du göra det så svårt för dig.
Varför vill du väva in dig i ett virrevarv som bara gör dig alltmer desperat.
Desperat och panikslagen för du vet att förr eller senare så kommer du att bli påkommen.
Förr eller senare så står du där med byxorna nere helt utan chans att längre värja dig.
Värja dig från något som kunde varit din vän, något som kallas sanning.
En sanning kan vara dyrköpt ibland men jag anser att den alltid är att föredra.
Självklart finns det tillfällen då man kan skarva lite på den för att mildra smärtan hos någon.
Men i det stora hela så är det så vansinnigt mycket lättare att leva efter devisen att det är lättast att hålla sig just till sanningen.
Jag brukar skämtsamt säga att jag håller mig till sanningen för att jag är så slö.
Jag orkar helt enkelt inte hålla reda på några lögner.
För så länge som jag håller mig till sanningen och säger saker som jag faktiskt menar så kan jag bara gå tillbaka till mig själv och fråga vad det var jag sa eller gjorde den där gången.
Sa jag si eller sa jag så, gjorde jag si eller gjorde jag så.
Det är enkelt för mig att hitta fram till svaret eftersom det är det svaret som jag själv ser som logiskt och spontant.
Jag försöker inte anpassa mina tankar med sluga intrigmakande åsikter.
Nej jag försöker ju bara vara mig själv och det är så jag fungerar.
När man börjar med lögner så väver man som sagt ofta in sig själv i ett nät.
Ett nät som till slut är så tilltrasslat att du omöjligt längre kan komma loss utan att då samtidigt konfrontera alla eller i varje fall många av dina lögner.
Gör du inte det så kommer du bara uppfattas som någon som saknar all trovärdighet och vips så är du i den där spiralen som du jobbat så hårt för att undvika.
Men man kan inte göra det i längden, man kan bara helt enkelt inte det.
Lögnerna gör bara att du skaffar dig en börda du egentligen inte alls vill ha att göra med.
Du är inte medveten om hur tunga dom kommer bli med tiden men som sagt, förr eller senare kommer dom ifatt.
Är du verkligen införstådd med det.
Kommer du tycka att det är värt det då.
Kan du leva i harmoni med dig själv när du vet att du ljugit dig fram till där du är idag.
Jag skulle aldrig kunna må bra av att omge mig själv med lögner för det är inte jag.
Du kanske är den där kalla egoistiska typen som inte bryr dig.
Men jag kommer aldrig att falla till den låga nivån.
Jag kommer aldrig sluta att bry mig på riktigt.
Jag vill leva nu och göra det med ett samvete jag kan vara stolt över.
Inte så att jag vill ha ständiga ryggdunkar och positiva kommentarer.
Visst det värmer hela vägen in i hjärtat.
Men dom skulle inte betyda något på riktigt om jag inte brydde mig om just lögner och sanningar.
Och eftersom jag följer min linje i livet så kan det bara sluta på ett sätt.
Jag håller mig till sanningar och ärlighet.
Vilken linje vill du hålla.
Vilket avtryck vill du göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar