Det finns alldeles för många som ser ner på sig själva.
Som inte ger sig själva den cred som dom kanske förtjänar.
Jag kan inte påstå att jag varit ett föredöme i att promota mig själv, jag kan inte ens påstå att jag varit bra på att ge mig själv den plats jag förtjänat under dom 51 åren som jag varit tillgänglig i detta liv.
Men jag lär mig och jag lär mig faktiskt hela tiden något och det är lite det som det handlar om, viljan att lära sig något nytt precis hela tiden.
Att inte vara en bakåtsträvare eller en bitterfitta som bara gnäller när något går emot.
Jag ser mig själv numera som en riktig tillgång.
Jag har accepterat det utan att för den skull vara till bredden fylld med ett ego i tron om att jag är bättre än allt och alla.
Jag vet att jag har mina begränsningar men det begränsar inte mig för det.
Nej jag väljer istället att se mina möjligheter, att se mina val som mina egna.
Jag är bara en människa och något annat finns det inte att tillgå på den här planeten.
Det finns inga övermänniskor eller gudar att luta sig emot utan det finns bara vi, vi människor.
Skärskådar vi oss själva så ser vi snabbt, klart och tydligt att det finns klara skillnader emellan oss och vad vi har för egenskaper men egentligen så är vi bara människor, precis allihop.
Visst, vissa är mer intelligenta och kan fatta snabba beslut i vissa situationer.
Andra kanske är mer handlingskraftiga när det kommer till praktiska tillfällen.
Och visst är det så att det finns många som inte har förmågan att göra det där lilla extra som idag krävs för att synas, dom som bara kallas för massan.
Men vad vore alla andra om inte dom fanns.
Hur skulle den intelligente, driftige och kanske rika personen kunna tjäna pengar om det inte fanns någon därunder som var villig att ställa upp på den personens krav, den personens villkor.
Hur skulle den vältalige kunna göra sin röst om det inte fanns en massa som villigt lyssnade och trodde på vad den personen sa.
Dom vore absolut ingenting.
Tänk dig bara om alla, precis alla så kallade undersåtar lade ner sina åtaganden och istället valde att bara ta hand om sina närmaste för att där leva enkla liv.
Liv som inte följer våra normer och regler som vi skapat för att ha fungerande samhällen.
Jag kan inte påstå annat än att jag idag har ett väldigt väl fungerande liv som jag trivs väldigt bra i.
Men jag gör det bara så länge jag tittar i min egen lilla box.
Tittar jag vad som händer där utanför så kan jag tyvärr inte säga detsamma utan där måste jag säga att jag känner mig betydligt mer illa till mods.
Saker som jag inte direkt kan påverka händer och sker dagligen och dom lider jag djupt av.
Eller är det så att jag faktiskt kan göra någon skillnad.
Ja självklart kan jag det, självklart kan du göra skillnad.
Det gäller bara att du själv faktiskt tror på dig själv som en tillgång, inte som en allmän börda.
Jag är inte unik och det är inte heller du men samtidigt så är det precis det både du och jag är.
Jag är en människa av idag, formad av samhället man jag kan inte bara lasta samhället och omständigheter för hur det har utfallit sig.
Visst kan man kanske påpeka vissa detaljer i ens liv som kunde lett en in på en annan bana men vem kan sia om det hade varit bättre eller sämre.
Om inte om hade funnits så .......
Jag är en tillgång, inte bara för mig själv utan även för många andra och det gläder mig att jag förstår det, verkligen förstår det på mitt eget lilla ödmjuka sätt.
Släpp bromsen på ditt liv, ditt tänk, ditt ego.
Se på dig själv och ge dig själv ett värde som du förtjänar.
Kanske är det riktigt ruttet och negativt men då bör du å andra sidan verkligen göra något åt det.
Men kanske är det något riktigt bra det du bär på och det är desto troligare.
För jag vägrar tro annat än att majoriteten av oss människor bär något gott i sig och det goda kan bara bära bra frukt om vi fortsätter att ge det den kärlek det förtjänar.
Jag ser mig själv som en tillgång, gör det du med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar