Jag är inte märkvärdig, men jag är jävligt speciell

Det finns inget i min natur som inte finns i andra människor.
Det finns liksom inget speciellt att ta på.
I varje fall i min egen bedömning.
Men samtidigt så finns det så oerhört mycket som faktiskt är riktigt bra i mig och alla dom bitarna sätter framför allt jag men kanske även andra stort värde på.
Jag är den jag är och jag accepterar den jag är.
Självklart kan jag ibland önska att jag hade detaljer som var annorlunda i mig själv.
Jag skulle kanske vilja vara lite mer attraktiv, men samtidigt undrar jag varför.
Jag skulle ibland vilja vara lite mer intelligent, men då undrar jag till vilken nytta.
Ibland vill jag vara roligare än vad jag är, men på vems bekostnad skulle det vara.
Självklart skulle jag vilja ha en större frihet i att göra saker till exempel genom att ha obegränsat med pengar, men skulle det göra mig lyckligare.
Men jag har mina sidor som gör mig till en unik individ.
Den där kompotten av en hel massa detaljer som gör att jag är just den jag är.
Den killen är förbannat stolt över att ha blivit till den människan han är idag för han vågar stå för den han själv är utan att förställa sig själv.
Han vågar bjuda på sig själv vid tillfällen som han själv väljer.
Han väljer att ta plats i den mån han faktiskt själv önskar.
Jag behöver verkligen inte söka bekräftelse i alla mina funderingar.
Visst ibland så söker även jag svar på frågor jag ställer men det är för min egen utvecklings skull.
Jag vet att det finns dom som stör sig på mig.
Jag vet att jag alltid varit lite irriterande i vissa personers ögon.
Men jag är det bara för att jag är mig själv och inte någon anpassad version som försöker tilltala alla och envar.
Jag vet att jag kan ses både som envis och naiv men det är för att jag tror på den jag är tills jag blir överbevisad av något och för att jag primärt vill tro gott om andra.
Min största och bästa egenskap som jag tycker mig besitta är min förmåga att tycka om andra människor, att försöka att se deras goda sidor och ta tillvara på dom.
För dåliga sidor bär vi alla med oss, dom handlar det bara om att vi ska acceptera att dom finns där och om vi kan tänka oss leva med dom.
För vi ska inte anpassa oss själva så mycket i vårt jagande efter att tillgodose andras behov att vi till slut står där helt utan någon egen vilja, helt utan något eget jag.
Det handlar alltid om att vilja ge och att vilja ta emot.
Att vara lite lyhörd även till andra, inte bara se dom så kallade felen.
Jag är som sagt inte alls märkvärdig som människa, men jag är jävligt speciell.
För jag är jag.