Att sakna någon

Det går inte att komma ifrån men när vi skiljs från någon som vi hållit av så blir det spår i oss.
Det är något vi inte ska ta lätt på, inget vi ska sträva efter att förminska.
Att sakna någon är en fin egenskap.
Det betyder att du bryr dig om någon annan än dig själv.
Det betyder att någon har tagit en plats i ditt hjärta som ingen annan kan ersätta.
Vi mister alla någon vid något eller snarare några tillfällen i livet som har påverkat oss genom våra liv på olika sätt.
Det är vid dom tillfällena som i varje fall jag, ifrågasätter meningen med livet.
Varför finns jag.
Vad gör jag för nytta i mitt liv.
Gör jag någon skillnad överhuvudtaget.
Jag möter en dag för att sen bara möta en ny, men i vilket syfte.
Inte för att jag klagar på att det är något fel med mitt liv, tvärtom.
Jag har så många underbara människor i mitt liv som jag delar mitt allt med.
Jag lär mig något av dessa människor precis varje dag även om det inte märks.
Jag gör det för det känns så otroligt mycket mer meningsfullt för mig att lära mig av dom än vad det gäller att lära mig andra mer triviala saker.
Saker som vi har runt oss vare sig det är arbetsrealterade eller detaljer som vi fyller vårt habegär med.
Det som verkligen betyder något i mitt liv är Ni, alla ni som har någon slags relation till mig.
Det är ni som gör den stora skillnaden i ett liv fyllt av mening eller gör det tomt på detsamma.
När det gäller att sakna någon så finns det naturligtvis olika grader på hur mycket tomrum saknaden skapat.
Vi kan sakna vänner ifrån det förgångna som vi glidit ifrån av olika anledningar.
Vi kan sakna någon som vi just brutit upp ifrån.
Men inget kan jämföras vid saknaden av någon som gått bort.
För den saknaden kan vi inte råda över.
Den saknaden kan vi inte ens försöka att reparera.
Allt som återstår är ett minne av personen i fråga, ett minne fyllt av händelser, känslor och erfarenheter som vi tar med oss i resten av våra liv.
Men det är inte så bara.
För det är det som betyder något i mitt liv.
Att ta del av vad andra ger och förhoppningsvis ge något tillbaka.
Vi får alltid gråta över saknaden, känna den där förtvivlan i våra hjärtan över att aldrig någonsin få föra en konversation igen med den vi älskat under alla år.
Det är brutalt och det är aldrig enkelt eller självklart hur vi ska känna, hur vi kommer att känna.
Det kommer som en okontrollerbar våg över oss och den vågen måste vi bara låta välla över.
Vi tar oss igenom den med olika medel, inget är fel men vi måste göra det på våra sätt.
Vi måste alltid tillåta oss att ta den kampen och inte tycka att det är mesigt, inte tycka att det är fel att visa känslor, inte tycka att det är fel öppna sitt hjärta.
Det är oftast bara fel att hålla allt inne.
Låt det istället göra ont och ta del av smärtan.
För det är bara en smärta, inget annat, och även om den aldrig försvinner helt så blir den med tiden hanterbar.
Att sakna någon är vackert.
Att sakna någon är stort.
Att sakna någon är en del av livet.
Se till att ta tillvara på livet hos de dina medans dom fortfarande finns här hos oss.
Se till att ta tillvara på ditt liv medan du fortfarande finns här för alla andra.