Livet är som en enda lång bergodalbana.
Idag fylldes den av ett nytt liv genom min underbara systerdotter och ett fint besök
vid min pappas grav.
Livet som tar sin start och livet som varit fullt och tagit slut.
Det vandrar så många känslor inom mig.
Min enorma glädje till den lycka som jag vet att min systerdotter och hennes man delar.
Min sorg som jag känner efter saknaden av min pappa.
Det dom båda har gemensamt är att dom dels är en del av mitt liv, dels är saker som jag
inte rår över.
Men det gör inget att jag inte gör det för dom ger mig så mycket ändå.
Det gör det eftersom det är människor jag verkligen bryr mig om och som alltid kommer
att finnas som viktiga delar i mitt liv.
Jag tycker om att sätta värde på det jag har runt mig, speciellt sånt som värmer mitt liv
med ständiga känsloyttringar.
För är det något som verkligen spelar roll i mitt liv så är det alla ni som finns där för mig
och som låter mig finnas för er.
Lyckan för någon när ett liv skapas och kommer ut till en varm gemenskap går inte
att beskriva annat än genom dela den.
För redan från början så handlar det om att vi knyter ett band, ett band som vi sen aldrig
kan eller vill förstöra.
Ett band som vi bär med oss genom hela livet.
Ett band som vi alltid får njuta av så mycket som vi själva vill.
Det är där skillnaderna kommer in i våra liv.
Vissa vill fortsätta att dela av det vi har gemensamt och andra vill gå helt egna vägar.
I min egen värld så vill jag naturligtvis gå min egen väg men den innehåller
allt det jag växt upp med.
Jag väljer att inte förskjuta eller välja bort något.
Det kan ske vissa prioriteringar genom livet men jag glömmer aldrig mitt ursprung
och jag kommer aldrig att förlora mig så hårt att jag sen kommer behöva ångra mig
för att på nåder kanske få hitta tillbaka.
Livet har alldeles för mycket att ge för att jag inte ska vilja ta emot ifrån det.
Men jag tar emot och jag gör det faktiskt i mångt och mycket på mina egna villkor.
Det finns alltid någon som har lyckan att få ett nytt liv i sin omedelbara närhet men kom
ihåg att det samtidigt alltid finns någon som drabbas av den enorma sorgen när någon
förlorar taget om någon som av olika orsaker inte längre orkar eller kan vara med oss.
Vad jag vill är att du, att ni alltid ska uppskatta det ni har runt er.
Att ni sätter ett värde på just det som den eller dom representerar.
Försök inte styra någon till att bli något bara för att du själv vill bli förverkligad
och helt enkelt inte lyckats med det genom din egen gestalt.
Se ditt liv och se alla andras och var fylld av glädje för det du ser.
Livets båda ändar är ytterligheter i våra liv.
Livet tar och livet ger.
Se till att lev däremellan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar