Hur länge kan man vara utanför samhällets borg

Jag undrar väldigt mycket dessa dagar.
Undrar hur människor verkligen tänker och varför dom tänker som dom gör.
Men i dessa dagar så är det mer aktuellt än någonsin tidigare.
Människor som lever utanför i vad vi andra kallar för misär har helt plötsligt
kommit oss väldigt nära.
Jag tror inte någon riktigt varit förberedd på att något sådant kunde hända i detta
land så långt från allt vad vi faktiskt ser som fattigdom och elände.
Visst har vi alltid haft vad vi kunnat beteckna som en liten klick som av olika anledningar
inte riktigt kunnat foga sig eller hävda sig.
Dom har kallats utstötta, dom har kallats A-lagare, dom har kallats socialfall och många
andra saker.
Dom som inte riktigt haft förmågan att ta sig fram i ett allt tuffare samhälle och gjort
det som man brukar kalla för att göra rätt för sig.
Vissa har ändå försökt att på något sätt dra sitt strå till stacken även om deras förmåga
varit kraftigt begränsad.
Andra har bara på knappast möjliga sätt bara sett till att överleva dagen genom att förse
sig med det dom ansett sig behöva.
Tragik har ofta legat bakom dom allra flesta av dessa fall, tragedier och olika former
av tvivelaktiga beslut.
Men vad kan dessa personer kräva av samhället dom är födda in i.
Vissa tycker att dom inte har någon rätt till något medan andra har en lite mer lågmäld
åsikt och tycker att dom i varje fall bör förses med någon form av husrum och lite mat.
Det tycker jag är något som ska vara en självklarhet.
Nu när vi då helt plötsligt eller åtminstone relativt snabbt fått en snabbt växande skara
av både flyktingar men även av så kallade invandrande EU-medborgare så undrar jag.
Om politikerna och företagarna varit så jävla kåta på att ha ett EU, en gemensam marknad
med gemensamma bestämmelser och regler som reglerar vad som gäller inom våra gemensamma
gränser.
Hur kan man då ens tillåta en enda dag av uppbyggande av kåkstäder i ett land som varit
ledande globalt sett i hur man bygger upp en infrastruktur.
Ett land som andra ständigt sneglat på och dragit lärdom av.
Varför tillåter vi dessa människor bo i skogarna som vi vill att våra barn ska kunna leka i.
Varför tillåter vi dessa människor att sitta och tigga istället för att ge dom en syssla.
Varför tillåter vi detta hända mitt framför våra fötter.
Det är inte humant att låta detta ske och bara växa.
Det enda man väljer att göra är att slänga ut pengar till höger och vänster till vissa
boenden och gör kriminellt drivna personer ännu rikare och nu med våra egna pengar
direkt tagna från våra skatter.
Varför inte istället bygga upp små enkla bostäder på bevakade områden och tvinga dessa att
bo där, inte någon annanstans.
Varför ser vi inte till att ta tag i allt detta på alla plan mer än bara på ytan.
Jag tycker synd om dessa människor som inte får leva människovärdiga liv.
Men jag tycker också att man ska ställa motkrav.
Att om man kommer och vill ha ett bättre liv så måste man också göra något för att uppnå det.
Hur länge kan man vara utanför samhällets borg utan att ta ansvar åt båda hållen.
Jag har inget enkelt svar på det hela men det måste till beslut nu vare sig dom är obekväma
eller inte.
Någon måste ta dessa beslut.
Om det är du, jag eller någon annan det vet inte jag.
Vad tycker du.