Det bor en ångest inom mig !

Det har alltid funnits ett stråk av oro i min själ.
En oro som jag alltid har kunnat ta på.
Det är inte så att jag inte vet vad den kommer sig av, tvärtom.
Det är min oro för allt jag har omkring mig.
Det är min oro jag har för alla som är omkring mig.
Det är min oro.
Oftast så är den under kontroll och jag kan ta mig igenom dagarna på väldigt smärtfria sätt.
Men så kommer dom där händelserna som fungerar som en katalysator.
Dom där sakerna som gör att det verkligen knyter sig i magen.
Jag mår verkligen inte bra inom mig under dom perioderna men försöker ändå att hålla det inom mig.
Det kommer fram en ledsamhet som jag nästan inte kan kontrollera.
Jag kan för mitt liv inte förstå varför människor strävar efter att göra varandra illa.
För det är just precis det som det handlar om.
Att människor på olika plan söker efter möjligheter att göra varandra illa.
Vad är det för ett sjukt beteende som vi människor bär inom oss.
För mig är det naturliga att försöka att hjälpa snarare än att stjälpa.
För mig är det självklart att hjälpa till att bygga än att söndra.
För mig är det viktigare att lyssna än att själv stå där och skrika.
Kanske är det jag som är den avvikande och konstiga människan.
Den där som ska anpassa sig till omgivningen eller bara dö ut.
Men jag vägrar att tro det.
Jag vill tro och tycka att det finns så mycket mer mening i mitt eget beteende än i dessa destruktiva människors.
Jag har inte rätt att bestämma över någon annan vad den ska göra med sitt liv.
Jag har inte någon rätt att kräva att den ska tänka på mitt sätt.
Men jag har rätt att kräva att jag ska få göra vad jag själv vill, att jag ska få tänka mina tankar.
Men vad är det då som händer ute i världen när människor ger sig själva rätt till att ta beslut åt andra.
När man tycker att vissa människor är inte värda att ens få leva utan väljer att ta deras liv, helst i någon annans namn för då blir man ju utan skuld dessutom.
Eller varför tycker vissa att det är ok att våldta någon som bär utmanande kläder, kläder som faktiskt bara visar mer av vem dom faktiskt är.
Varför tycker vissa att det är ok att ha sex med barn när dom åker till vissa länder.
Varför tycker vissa att det är ok att tjäna stora pengar på att sälja knark och samtidigt fullständigt strunta i vad konsekvenserna blir hos dom som köper.
Jag har så många människor runtomkring mig som jag verkligen älskar och dessa skulle jag vilja skydda från allt ont som finns i denna värld men det kan jag inte och kommer heller aldrig att kunna.
Men jag kommer aldrig att sluta att bry mig.
Jag kommer aldrig att sluta försöka göra vad jag kan när jag ser något som jag tycker är fel.
För jag tror fortfarande på människan även om människan är sin egen största fiende.
Jag väljer att tro att det onda alltid kan besegras av det goda även om det tar tid.
Det är rädslan för varandra som vi måste komma över.
Rädslan och okunskapen som går och håller varandra där i handen.
Jag vill istället se möjligheten och kärleken till livet strosa vidare på stigen i sin nyfikenhet på vad som väntar där runt nästa krök.
Det bor en ångest inom mig och den kämpar jag med varje dag.
En ångest över att inte räcka till.
Men jag behöver inte räcka till för alla och envar.
Det räcker att jag finns i den form som jag gör.
Jag måste se ångesten som en vän, inte en fiende.
Jag måste behandla den som något jag kan leva med inte försöka gömma, glömma eller förtrycka.
Jag är trots allt en väldigt lycklig människa måste jag tillägga.
En människa som lever i ett liv fyllt av så mycket kärlek och vänskap.
Och det är dom bitarna som jag lägger en stor vikt vid.
Det är dom bitarna som jag lever av, dom andra bitarna lever jag bara med.
Länge leve livet, låt det ge mig massor så ska jag ge ännu mer tillbaka.