Att ta del av erfarenheter

Vi lever i en tid när vi delvis vägrar se bakåt men samtidigt parallellt vägrar att släppa taget om det som en gång var.
Vi väljer att bita oss kvar i gamla och nya fördomar skapade både av nuvarande och gamla generationer.
Det är liksom om att det hela tiden pågår ett ställningskrig där alla sidor tror på sitt och ingen kan tänka sig backa för att gå den andra tillmötes.
Jag vet inte varför den där blinda, nästan rabiata inställningen envist måste bita sig kvar.
Varför man inte istället kan se fördelarna av att fortfarande acceptera det gamla men samtidigt ta med sig dom nyfunna bitarna.
Det är faktiskt inte farligt att lyssna och höra vad andra har att säga.
Det är inte dödligt acceptera andras åsikter.
Det är inte ens konstigt att faktiskt ta del av andra än bara vissa.
För varför är det så att det går så himla bra att ta del av vad vissa säger men när andra uttrycker en avvikande åsikt så är det genast taggarna utåt.
Det handlar ju alltid om att ge och ta och är man inte villig att ta emot något från någon så tror jag inte att man heller har någonting vettigt att ge tillbaka.
Hela livet handlar just om det för mig.
Att man stannar till, lyssnar, reflekterar, tar emot, ger tillbaka och inte minst lever i livet.
För om vi inte har förmågan att stanna till och faktiskt leva i våra liv medans dom fortfarande finns, när ska vi leva då.
Vi lever här och nu och det är i detta nuet som vi kan påverka, inte innan vi föds eller efter vi dött.
Men just det där med att vissa ständigt sprätter ut sina taggar när vissa saker nämns.
Att man genast blir negativt eller rentutav fientligt inställda, det är aldrig någonsin bra.
Hur svårt kan det vara att faktiskt lyssna på vad andra säger.
Lyssna, ta det till sig och sen forma en egen åsikt av det.
Vi behöver verkligen inte hålla med om något som någon annan säger bara för att det kanske är den personens chef, dennes förälder, syskon, sambo, kompis eller rentutav en läkare som man går till för att eventuellt få en diagnos på det man söker för.
Vi måste alltid kunna bilda oss en uppfattning om det vi varit med om.
Vi måste alltid kunna ta det med oss och använda det på det sättet som vi själva vill.
Se det som välmenande råd men använd dig själv som den som till slut står där med svaret på hur du faktiskt ska hantera situationen.
Jag tycker alltid att det är bra att lyssna till andra även om jag inte håller med.
Men det är så livet är för mig.
Jag kommer aldrig ha rätt i allt, långt ifrån.
Det är till och med så att jag vet att jag kommer att ha fel väldigt ofta.
Men det gör inget för jag vet att jag kan erkänna det inför andra.
Jag kan ta den smällen där jag står där mitt i skottgluggen och säga att det faktiskt finns bättre sätt att göra saker på än det jag just då gjort.
Att vara ofelbar kommer aldrig vara något som jag kommer att sträva efter.
Jag vill hela tiden se till att lära mig saker i mitt liv och det vill jag även om jag känner mig jävligt trög i vissa fall.
I mitt fall så handlar det om att jag erkänner mina egna begränsningar men samtidigt väljer att inte se dom som några utan bara som en del av mig själv.
Jag tycker vi ska ta del av andras erfarenheter istället för att spotta på dom och se dom som något katten släpat in.
För väljer vi att göra det sistnämnda så väljer vi samtidigt att spotta på den personens liv och säga att det inte finns något värde överhuvudtaget i det.
Ta till dig istället och gör något eget av det.
Jag tror inte att någon ständigt strävar efter att göra fel.
Jag tror inte att någon lägger ner hela sitt liv på att vara konstant misslyckad.
Men om nu denna människa varit en som haft oturen med sina beslut igenom livet så använd dom misstagen du ser och gör något bättre av det.
Lita inte blint åt något håll utan bilda dig alltid en egen uppfattning.
Det är när du kan använda din egen vågskål som du själv sen kommer i balans i ditt eget liv.