Världen behöver mig !

Jösses kanske du tänker nu.
Killen har fått totalt storhetsvansinne.
Nu har han kommit i en kris mitt i livet.
Eller kanske tänker du bara att det har brunnit totalt i huvudet på honom.
Inte alls tänker då jag istället.
Inte ens i närheten av något av det.
Istället vill jag påstå att Ulrik den tjugosjätte Oktober år tvåtusenfemton är en kille som
är mitt i livet och som litar på sig själv och det han står för.
Jag är egentligen inte alls någon speciell person, ganska anonym faktiskt.
Jag har inte och har aldrig haft den där förmågan att synas i alla sammanhang.
Jag har inte det där genetiskt perfekta utseendet som gör att allas blickar dras till mig.
Istället så ser jag mig i dom sammanhangen som en väldigt anonym figur som mer eller
mindre kan dra förbi utan att någon lagt märke till mig.
Lider jag av det, nej inte märkbart men det är klart att även jag kan ibland tycka att
jag vill skänka lite uppmärksamhet.
Även jag kan tycka att lite rampljus borde hamna på mig istället för såna som jag kallar
för mediakåta idioter som gör precis vad som helst bara dom hamnar just där.
Men vad är det då som gör att jag tycker att jag kan säga att världen behöver mig.
Jo jag tror faktiskt på mig som en slags modell av människa som behövs idag för att
världen ska må lite bättre.
En person som dels vågar säga vad den faktiskt menar, inte bara ord som hörs.
En person som vågar lyssna på alla och ta till sig av vad som blir sagt.
En person som kan göra en sak utan att kräva en direkt tjänst tillbaka.
En person som är lyhörd till eventuella förändringar och inte bara tycker om att
gå i samma hjulspår dag ut och dag in.
En person som tycker att det är viktigare att se och lägga energi på dom positiva sidorna
hos oss alla än dom negativa.
En person som är villig att förlåta och gå vidare istället för att ständigt mala gamla ord
om och om och om igen.
Jag har massor med bitar hos mig själv som jag ständigt jobbar med men det är mitt huvudbry.
Det är inte upp till andra att försöka att forma mig till något som dom själva ser mig
ha en potential att bli.
Jag kan faktiskt växa av egen kraft så länge som jag tror på mig själv och det gör jag idag.
Jag är villig att se mina egna brister och svagheter.
Jag är det, men samtidigt så ser jag inte dom som ett hinder utan som en del av mig själv.
Världen behöver mig.
Världen behöver många som mig.
För i mig finns inget hat, inget förakt, inget trångsynt tänkande.
Inte när det gäller mot andra i gemen.
Den inställningen kan jag ha men då är det emot dom som jag ser som små människor.
Människor som inte kan överleva utan att tillgodose sig med energi ifrån andra.
En amöbaliknande variant av människa som är en modell som jag föraktar.
En modell som bara växer när den får en möjlighet att nära sig på någon som är svagare.
En typ av människa som hellre sår osäkerhet och hat än kärlek och gemenskap.
Dessa båda modeller av människor finns inom alla kulturer som är av större mått och det är
där vi måste lägga ner vårt krut.
Vi ska istället för att ständigt skapa motsättningar försöka öppna upp ännu mer.
Religion får inte vara ett hinder för det är det inte i grunden.
Tyvärr så har ju just det medlet använts av våra kära makthavare som ett sätt att kuva
folken under ett antal tusen år i olika varianter, olika skepnader.
Världen behöver mig.
För jag vill se oss tillsammans, sida vid sida utan fiendskap.
Är det en fel tanke från mig, kanske.
Är det en naiv inställning, kanske.
Men då får det vara det i så fall.
Jag vill inget illa med den i varje fall.
Av alla människor som finns på denna planet så tror i varje fall jag att procenten är oerhört
hög i vad det gäller goda människor som vill varandra väl.
Goda människor som hellre hjälper andra än har ihjäl varandra.
Och det är vi, dom goda som nu måste resa oss upp och ta kampen och släcka den branden
som sprider sig över vårt klot innan det bara är aska kvar.
Det är vi goda som måste förstå och inse att vi är fler och starkare än dom onda som med
terror och skräck försöker krampaktigt klamra sig kvar vid deras maktpositioner.
Vi är fler och vi är starkare.
Det är dags att vi ställer oss upp och ger våra så kallade fiender kramar istället för kulor.
För vem vill vara fiende med en vän.
Vem vill såra en oskyddad.
Jag känner så många goda människor och jag älskar verkligen er alla.
Jag ser saker och ting på mitt sätt och jag tror på livet.
Jag vägrar tro på dom som tror på att ta andras liv är ok.
Världen behöver mig.
Men inte bara mig utan dig också.
För vad vore jag i världen om inte du, om inte ni fanns.
Då, vore jag väldigt ensam.