Att vara snäll ska inte vara en belastning

Jag vet inte hur det gick till i världen när det helt plötsligt ansågs att man var en vek
person om man var snäll.
Hur kan man ens tänka det i samma tanke.
Är det inte väldigt ruttet så säg.
Vi ska dra skillnad på att vara dum och snäll.
Att vara snäll/dum.
Att vara allmänt dum i huvudet.
Att vara snäll.
Och inte minst att vara så att säga lite dum.
Nu är det inte särskilt politiskt korrekt att påpeka att någon är dum.
Men att påpeka att någon är lite småkorkad, det är minsann helt ok.
Ja i varje fall om man gör det åt rätt håll.
För gudsigförbarme om det nu råkar vara fel person som man kritiserar.
Då har man helt plötsligt skitit i det så kallade blå skåpet.
En fråga bara mitt i allt.
Det där blå skåpet.
Var finns det.
Har det någonsin funnits.
Var det rentutav ett otroligt vackert utedass uppe i dalarna.
Men det där med att dumförklara någon.
Undrar om gemene man tänker på vilka olika typer av konsekvenser det får.
Både direkta och indirekta.
Om nu personen i fråga råkar befinna sig i närheten eller bli delgiven den åsikten vid fel
tillfälle så kan det absolut fälla ett kraftigt utslag i hur dennes självförtroende mer eller
mindre blir totalt kört i botten.
Du kan forma en hel uppfattning om den personen fastän den kanske inte ens gjort något.
Tänk om det är du själv som har fattat situationen totalt fel.
Du kan enkelt glida undan med ett litet, å fan, var det så det var.
Men den där stämpeln som du just naglat fast, hur enkelt tror du att den suddas ut.
Ingen rök utan eld är ett väldigt vedertaget begrepp som tyvärr används alldeles för ofta.
Och den misstanken som du lagt på den personen.
Den lilla anstiftan till att personen i fråga faktiskt är lite misslyckad.
Den har du varit framme och krattat gången för.
Så tänk efter både en gång och gärna två innan du lägger en stämpel på någon.
Är det befogat så tycker jag absolut att det ska belysas, det är jag den första att hålla med om.
Men när det bara finns indicier, då tycker jag att man ska vara betydligt mer försiktig.
Nu tillhör jag själv den där så kallade skaran av människor som brukar bli betraktade som snälla.
Det är jag oerhört stolt över för övrigt.
Men det gör samtidigt att man stör vissa människor.
Man kan gärna bli misstänkliggjord av olika kategorier.
Trist men så är det och det är något jag lärt mig att leva med.
Men varför vill andra tro att man har en baktanke bara för att man faktiskt vill andra väl.
Vad är det för fel att man önskar andra gott.
Vad är det som är fel när man bara vill hjälpa till.
Jag ser inget fel i det jag själv gör eller mitt beteende så därför kommer jag att fortsätta med det.
Men om du har någon invändning emot det så säg det öppet och ge mig en chans över
att reflektera över det från en annan synvinkel.
Jag tänker fortsätta att vara den jag är för det är den enda tänkbara personen jag kan vara.
Jag är jag och jag är förbannat nöjd med att jag faktiskt är en riktigt bra medmänniska.
Att vara snäll ska inte vara någon belastning.
Att vara snäll ska vara något bra, för det är det.
Med godhet kommer vi långt.