Man ska inte anpassa sig själv så mycket att man förlorar det man själv har

Det har idag blivit alltför vanligt att vi väljer att anpassa oss till olika situationer.
Gör inte det.
Eller gör det i alla fall inte så lättvindigt.
Gör det med lite eftertanke.
Gör det med lite mod.
Våga behåll dina egna tankar.
Våga behåll din egen inställning.
Våga stå för det du faktiskt har.
Våga släpp in andra i ditt liv men gör det bara för att du vill.
Våga släpp in andra i ditt liv men se till att behålla det du har.
Känner du igen dom tankarna om jag säger att du kan applicera dessa tankar
även på samhället som sådant idag.
För tänk dig vad det är som händer och sker runt dig i det dagliga livet.
Varför ska vi gå så långt för att anpassa oss för andra som kommer till oss.
Det spelar ingen roll om jag då pratar om invandrare som kommer hit och det genast
på något krystat sätt integreras i vårt samhälle.
Eller om vi får hem någon på middag en lördagskväll.
Vid båda fallen så är det så otroligt vanligt att vi ska göra allt för att dessa personer
ska trivas till minst ett hundra procent.
Men vad med oss själva.
Den ångest vi till och börja med bygger upp helt i onödan bara för att vara till lags
är så fruktansvärt onödig.
Varför kan vi istället inte bara försöka att göra det så bra vi kan det efter våra egna
förutsättningar, inte våra vänners eller nya medborgares.
Låt dessa individer som kommer få anpassa sig till mina förutsättningar, till dina förutsättningar,
inte tvärtom.
Om jag hjälper någon så betyder inte det att jag ger bort en del av mig själv, en del
av det jag står för.
Jag bjuder in till en del av mig och en del som jag står för och jag gör det på mina villkor.
Jag älskar den fantastiska blandning av kulturer som uppstår i våra samhällen idag.
Jag älskar det jag har hemma innanför min egen dörr.
Jag älskar det jag har och det vill jag behålla i mitt liv.
Jag sätter ett högt värde på att jag lever i ett öppet samhälle så låt oss inte sträva efter
att sakta men säkert försluta det.
Jag vill inte det för det är inte så jag vill se en framtid formas.
Jag vill se en framtid där jag får vara den jag är och se det respekteras.
Jag vill att andra ska kunna tycka att det är något bra det där som jag har att ge.
Jag vill kunna säga, tycka och tänka det jag gör utan att riskera att hängas ut, bli nedslagen,
bli utfryst eller helt enkelt ses som någon som är farlig för omgivningen.
Jag är ju inte det, det vet jag själv.
Men bara eftersom jag faktiskt vågar säga vad jag tycker och tänker om saker och ting
som inte alltid är politiskt korrekt.
Bara för att jag försvarar kategorier av människor som ofta blir utsatta vid olika situationer av inskränkta idioter som bara är rädda och spyr galla.
Bara för att jag vågar säga nej där andra säger ja, men ändå inte menar det på riktigt.
Bara för det så tänker jag heller inte anpassa mig till något som skulle göra att jag
till slut förlorat den jag faktiskt är.
Jag kan inte och kommer aldrig att omvändas till något som jag själv inte tror på.
Religion till exempel är en sådan sak.
Jag kommer aldrig att ta till mig vare sig kristendomen, hinduismen, katolicismen, islam eller någon annan religion heller för den delen.
Jag kommer inte att göra det för jag ser inget riktigt i det.
Jag har en egen hjärna att tänka med och tro med.
Jag behöver inte gömma mig bakom något, för jag tror på mig själv.
Jag väljer istället att tro på livet, kärleken, gemenskapen, respekten och andra fina
delar i livet.
Det är sånt som betyder något för mig.
Jag tänker aldrig förlora mig själv, aldrig någonsin.
Men jag kommer heller aldrig att sluta att ge av mig själv.
Sån är jag.
Vem är du!