Varför vill så många trycka ner andra människor

Vad är det som driver människor till att vara självständiga egoister.
Egoister som låtsas ha empati med sin omgivning men i själva verket
är allt annat än just det.
Det finns så många påtrycksmedel, så många sätt, så många vägar att välja
för att komma fram till sina mål.
Och det sjuka är att så oerhört många väljer att göra det genom att kliva rakt
över andra på vägen.
Dom gör det som om dom i själva verket är så mycket mindre värda.
Dom gör det i försvar att det är för en god sak som det sker.
Att slutmålet är det viktiga och att man faktiskt då får räkna med att man
helt enkelt inte kan vara alla till lags.
Visst är det så att man inte kan just vara alla till lags.
Att allas åsikter inte alltid kan tas hänsyn till.
Att man ibland ställs inför svåra val.
Men det behöver inte betyda att man ska se ner på andra människor.
Det betyder verkligen inte att man ska skrämma andra till beslut dom inte vill ta.
Det betyder inte att man får ta till våld för att genomdriva dom.
Det betyder inte att du har rätt att bestämma över vad andra ska tycka och tänka.
Som vanligt när jag tänker och skriver så är det tankar ifrån mitt inre och jag försöker
alltid att tänka på dessa saker ur mer än ett perspektiv.
För allt som görs, allt som tänks, allt som sägs kan göras på så många olika sätt.
Och det är just det att vi faktiskt har så många olika uppfattningar som gör att
vi trots allt ser till att det hela tiden sker en utveckling.
Nu lever jag som ni alla vet inte i en troende själ utan ser mig själv som en som
försöker att tänka fritt själv.
Jag tror på mig själv istället för något abstrakt.
I min värld så känns det fegt att gömma sig bakom påhittade figurer som man kallar
gudar och tolka gamla böcker så att dom eventuellt skulle passa mina syften.
Jag väljer istället att tro på att alla vi människor faktiskt har en möjlighet så småningom
att leva tillsammans i harmoni utan en ständig längtan efter att döda varandra bara
för att grannen är av en annan åsikt.
Jag väljer att se mig som en väldigt bra människa som uppskattar och tror på att
det vi har inom oss som kallas kärlek är en egenskap som är så mycket starkare
än allt hat och förakt som alla rädda människor försöker att skrämma andra med.
För det är ju det som det tyvärr väldigt ofta handlar.
Att skrämma andra till tystnad och få dom att tro att deras värld den går under
helt och fullt om man inte följer deras väg.
Jag är inte blind utan ser vad som händer och sker utanför min dörr ute i världen.
Jag kan inte påstå att jag ens på långa vägar sitter med alla fakta om alla olika
åsikter och tankar som finns.
Men jag kommer alltid att tycka att vi alla har rätt till våra egna kroppar.
Jag kommer alltid att tycka att alla har rätt till sina egna åsikter.
Jag kommer alltid att tycka att det är fel att avsiktligt skada någon annan.
Jag kommer alltid att tycka att jag har samma rätt till att leva som någon annan.
Jag kommer alltid att tycka att jag är en lika viktig människa som vilken beslutsfattare som helst.
Det enda som gör skillnad är att den personen vill vara i den positionen, det vill inte jag.
Det vill säga, jag är så rätt jag kan bli där jag är idag men jag kommer alltid kunna utvecklas.
Jag är rätt där och jag förtjänar respekt lika väl som någon annan.
Jag gör det för jag sätter ett värde på mig själv precis som jag gör på alla er som också
ser alla som likvärdiga.
Vi är alla olika men ändå så förbannat lika.
Vi är alla människor.