Hur är det egentligen med samvetet hos en del.
Hur tänker man när man helt plötsligt bara lägger locket på.
När man inte längre finns där som man alltid tidigare gjort.
En vän vänder man väl aldrig ryggen åt!
Eller gör man det!
Tycker du att det är ok att göra det?
När tycker du att det är ok att göra det?
En vän är för mig alltid en vän så länge den vännen inte gjort sig ovän med en.
För det är det enda som skulle kunna få mig att vända en vän ryggen.
Om jag skulle bli utnyttjad av någon till den personens fördel.
Det absolut värsta jag vet och som jag påpekat många gånger förut
är när någon gör något illa mot någon och dessutom gör det med full avsikt.
Man gör det med en så kall beräkning och är så fruktansvärt svekfullt.
För hur ont gör det inte när man känner att man tappat en vänskap och helt plötsligt
fått en människa som vänt sig emot en.
Man trodde att man kunde lita på denna individ men nej, nej och åter nej.
Man blir bara djupt sviken och vet sen varken ut eller in.
För helt plötsligt när det uppdagas att man inte kan lita på denna före detta vän
så vet man kanske inte riktigt säkert längre om man kan lita på någon i den
tidigare så kallade gemensamma vänförsamlingen.
Har alla vänt sig emot en kanske man undrar.
Hur många andra pratar bakom ryggen om en så fort dom kommer till.
Det är en fruktansvärt tråkig insikt att komma till.
Den att förlora en vän och kanske ett antal semi-vänner.
För mig så är som sagt en vän, en vän.
Det är någon som jag kan prata skit med.
Det är någon som jag kan skratta med.
Det är någon som jag känner att jag kan gråta med.
Det är någon som orkar lyssna när jag behöver lätta mitt hjärta.
Det är någon som finns där när min värld faller samman.
Det är någon som hjälper mig att bygga upp den igen.
Det är någon som jag aldrig kan vända ryggen.
En vän är någon jag bara behöver titta på för att säga tusen ord.
För genom mina ögon så kommer min sanning, mitt inre.
Och det är där essensen ligger i att vara en vän för mig.
Att aldrig ljuga.
Att kunna säga det som gör ont.
Att kunna ta emot skit utan att för den sakens skull ta skit.
Man ger och tar och man gör det precis hela tiden.
Någon som går bakom ryggen på mig kommer aldrig att kunna upprätthålla en vänskap med mig.
Förr eller senare så spricker den bubblan och då, då är den personen ute i kylan för gott.
Men jag lever faktiskt i den tron att dom vänner som jag har, dom har jag kvar.
Dom vill jag inte göra mig av med för dom är en del av mitt eget liv.
För mig är mina vänner något av det allra viktigaste jag har i mitt liv.
Nya vänner eller gamla vänner gör jag ingen skillnad på.
En god vän är och förblir en god vän.
Vänner ska man aldrig vända ryggen för tänk på att en dag så kanske du vill ha tillbaka
just den vännen, hur ska du göra då.
Vilken lögn tror du kan täcka över det du tidigare utsatt någon för.
Jag vet ingen, för det finns ingen.
Det går inte att gå vidare i livet med en lögn som ska täcka ett svek.
Vänner ska man aldrig vända ryggen, kom ihåg det.
För hur ska du någonsin kunna kalla dig för att vara en vän igen efter det.
Går det ens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar