Att stå för den man är

Det kan kanske tyckas vara något som man verkligen tar givet men är det så givet egentligen.
Jag måste erkänna att det snarare känns som att det nästan är 50-50 på det ibland dom människor
som jag känner eller har haft runt mig i mitt liv.
Frågan jag ställer är om du står för den du är.
Kan du backa upp dig själv och stå för det du säger, det du gör, det du menar.
Kan du göra det utan att backa bort ifrån dig själv så fort det kommer något som tar emot.
Kan du säga saker utan att ändra dig när någon annan säger emot.
Törs du gå hela vägen och faktiskt bara vara dig själv.
Det är egentligen vansinnigt enkelt.
Det är ju bara att inte göra annat än det som du vill spontant.
Du planerar inget med baktanke utan låter saker och ting bara hända.
För just det där, att planera något, att säga något i ett syfte.
Inte för att du bara menar det utan för att du vill få en effekt av det i förlängningen.
Då tycker jag att du är ute på väldigt hal is.
Helt fel väg i mina ögon och definitivt en person som aldrig kan få en viktig sak ifrån mig.
Min respekt.
Att för den jag är, är det enklaste och viktigaste som finns i min egen integritet.
Jag är ju jag och varför skulle jag inte kunna stå för den jag är.
Jag är ju jag.